Blir man bättre i skolan av musik?

BJÖRN VICKHOFF

År 2018 publicerade BBC ett inslag om en skola i England: ”How a school in Bradford is beating the odds with music.” Skolan ligger i ett utsatt område. De flesta eleverna har engelska som andraspråk. Förklaringen som gavs i programmet var att skolan satsat på musik. Eleverna fick kollektivt engagera sig i att spela och att röra sig till musik. De elever som gått längst i skolan låg bland de 2% i landet som förbättrat sig mest i matematik och engelska. Det är en anmärkningsvärd förbättring. I programmet hörs rektorn säga: ”Det är ett stort tryck på skolorna nuförtiden att inte hålla på med konstnärliga ämnen för man är rädd att andra ämnen kommer att ta stryk. I själva verket är musik och konst grundvalen för pedagogisk framgång.”
Programmet väcker frågor: Kan man lyfta en skola med musik? Hur ska man använda musik i skolan som estetiskt övergripande lärprocess? Vilka skolor är mest mottagliga för metoden?

Så kallade överföringseffekter från musik till andra ämnen har utvärderats i flera studier. Dessa visar att musik har positiva effekter på matematik och språk. När det gäller matematik är idén att all musik är matematiskt uppbyggd (i tonrelationer såväl som i tidsrelationer) och när det gäller språk brukar man peka på att ljud-perceptionen förbättras av musiklyssnande. Det har även rapporterats att arbetsminnet förbättras av musik. Arbetsminnet brukar nämnas som en viktig kapacitet vid problemlösning. Det framhålls också att musik och estetiska ämnen utvecklar kreativiteten.

Överföringseffekter från musik till andra ämnen?

2017 publicerades emellertid en meta-studie, där man kritiskt granskade flera studier av överföringseffekter . Slutsatsen är att dessa studier ofta inte har tillräcklig kontroll på dolda bakomliggande faktorer som t.ex. att aktiva och nyfikna barn dras till musik eller att engagerade föräldrar uppmuntrar sina barn att spela. I de studier där man kontrollerat detta är överföringseffekterna små eller försumbara. Nu har det även kommit en kritisk artikel om oetisk rapporteringen av överföringseffekter från musik .

Forskningsresultaten inom överföring kan inte användas till att ge pedagogiska rekommendationer, menar författarna, som i övrigt är positiva till samarbete mellan neurovetenskap och pedagogik. När det gäller överföringsmekanismer från musik till kreativitet, finns det studier som visar att individer som håller på med konstnärlig verksamhet registrerar fler patent och det har noterats att bland nobelpristagare är konstnärlig verksamhet 15-20 gånger vanligare än bland andra. Men det kan vara så att en generell kreativ förmåga slår igenom både på konstnärlig aktivitet och på vetenskaplig aktivitet.

Hur kommer det sig då att skolan i Bradford blivit ett framgångsexempel? En vägledande faktor kan vara att barnen hade engelska som andraspråk. Musik vet inte av några språkbarriärer. Musik är alltså ett ämne där man kan få med sig en hel grupp, oavsett språksvårigheter. Därmed är mycket vunnet. I en grupp som samverkar för att nå ett gemensamt resultat (klingande musik) uppstår en social samhörighet. Det är också så att samarbete är ett mer motiverande sätt att lära än ensam-plugg. Det kanske inte är så enkelt att musik ger direkta effekter på andra ämnen, utan snarare så att musikens sociala, motiverande och emotionella effekter är den bästa förklaringen till framgångssagan i Bradford? Dessa faktorer hänger ihop.

Koppling mellan musik och socialitet

På sätt och vis kan kopplingen mellan musik och socialitet synas självklar. Med musik uttrycks ofta en kollektiv vilja t.ex. på fotbollsläktaren, på första majmötet eller vid julottan: Vi är här nu och vi känner detta. Det är vår identitet och det är vår verklighet. I sociologiska studier talar man om musikens neo-tribala effekt, dvs. att musik skapar en slags moderna ”stammar” som inte hålls ihop av geografisk samhörighet eller släktskap, utan av sociala media. Dessa stammar består av likasinnade fans som klär sig lika, rör sig lika och delar värderingar.

Musiker känner musikens sociala kvaliteter och det är därför inte konstigt att två intressanta musikaliskpedagogiska projekt för barn initierats av musiker: De världskända dirigenterna – José Antonio Abreu med El Sistema i Venezuela och Daniel Barenboim med Musikkindergarten i Tyskland.

El Sistema, startades 1975. Abreu ville erbjuda ett alternativ till gängbildning, droghandel, prostitution och våld. Han vände sig till barn utan hopp i Caracas’ kåkstäder. Projektet är en succé som spridit sig över hela Venezuela och ut i världen. I Sverige hade El Sistema fram till 2017 testats i 27 kommuner, varav två förskolor. Barnen börjar tidigt med en massiv musikutbildning som är kollektiv från början. Utmärkande för El Sistema är att man går direkt på s.k. klassisk musik. En utvärdering av metoden visar minskad ungdomsbrottslighet, ljusare framtidstro, emotionell stabilitet, lägre aggressivitet, lägre hyperaktivitet och att projektet motverkar social utarmning .

I Musikkindergarten i Berlin får barnen musikundervisning i förskolan. Detta kombineras med besök av professionella musiker som illustrerar musikalisk kommunikation. Här har det visats att barnen höjer sin sociala kompetens och kommunicerar bättre (Uibel 2012). Detta kan sättas i samband med en konstaterad korrelation mellan förmågan att identifiera känslor i pianomusik och psykologiskt uppmätt emotionell intelligens. Utfallet i Musikkindergarten är speciellt positivt för barn med ADHD och andra sociala problem. Föräldrar strömmar till på uppvisningar och känner stolthet över sina barn. På så sett kommer föräldrar som kanske inte annars skulle engagera sig aktivt i sina barns skolgång i kontakt med barnens lärare.

Förutom dessa exempel finns det ett stort antal studier som visar att musikaliskt samspel ger positiva sociala effekter. I de flesta av dessa konstaterar man också att barnens självkänsla ökar och att de mår bra av att delta. Förbättringarna är påtagliga i minoritetsgrupper och för barn från hem med lägre ekonomiska resurser..
Hur dessa samband ser ut i termer av orsak och verkan är inte klarlagt, men det påpekas ofta i dessa studier att barn blir stolta av att vara duktiga på något och av att få visa detta vid framträdanden. Det ligger det nära till hands att tänka sig att denna självkänsla avspeglar sig i ett mod att delta i det sociala spelet. Lika troligt är det att självkänslan höjs av att vara integrerad i en grupp.

Mot flera av de här studierna kan man rikta samma kritik som mot studierna av överföringseffekter från musik till andra ämnen: Det kan inte uteslutas att det finns bakomliggande faktorer som förklarar den sociala effekten, t.ex. att sociala barn, barn med självförtroende och barn med engagerade föräldrar väljer musik i större omfattning än andra barn. Det kan också vara en ren placeboeffekt dvs. enbart det faktum att en skola gör en satsning medför ett ökat engagemang och ökade förväntningar hos lärare och elever.

Det finns ändå indikationer på att musik har specifikt sociala effekter. Kollektiv sång ger starkare utslag på tillit och samarbete, än andra gruppaktiviteter. Detta antyder att musik har speciella kvaliteter. Det neurovetenskapliga studiet av musik indikerar att det är så. All musik är mer eller mindre rytmisk. Här kommer vi in på det vetenskapliga begreppet entrainment som ungefär kan översättas med ”att hoppa på tåget”. Vi gör det med våra kroppar som spontant rör sig till musiken. Lyssnarna synkroniseras. EEG-studier visar att hjärnan producerar gamma-vågor på taktslagen. Även om taktslaget skulle utebli, fortsätter hjärnan att producera vågor på det förväntade slaget, vilket är ett tecken på att våra hjärnor förutser rytmen . Detta är en förutsättning för att musiker ska kunna koordinera sig till samspel.

Här är det av intresse att det finns massiv forskning som indikerar att synkronisering har prosociala effekter: rytmisk koordination mellan ett barn och en försöksledare gör barnet hjälpsamt mot försöksledaren (Cirelli, Einarson et al. 2014); synkronisering påverkar anknytningen till andra och synkronisering ger samarbetseffekter. Den amerikanska antropologen Judith Becker har sagt: ”Entrainment är den starkaste formen av interaktion. Kroppar och hjärnor synkroniseras i gester och hjärnvågor i kollektiv rytmisk aktivitet.” Detta skapar, menar hon, ett ”supra-individuellt tillstånd”. Beckers begrepp för tankarna till det inom kognitionsforskning etablerade begreppet intersubjektivitet dvs. förmågan att dela subjektiva tillstånd. Detta kräver, har det föreslagits, att de involverade aktiverar samma område i hjärnan.

Och då är det intressant att hjärnavbildningar visar att när vi lyssnar på musik aktiveras delvis samma områden i hjärnan hos lyssnaren som hos den som spelar . Det gäller inte bara auditiva områden, utan även motoriska områden. Dr Katie Overy hävdar att musik därför har en empatisk effekt, där man med empati menar förmågan att uppleva andras tankar och känslor.

Bilden som växer fram är att musiken skapar en parallell och synkroniserad hjärnaktivitet som medför att vi får tillgång till varandras upplevelser. När det gäller sång är det inte bara melodierna som synkroniseras, utan även texten, vilket gör att den delade hjärnaktiviteten blir ännu större.

Professor Susan Hallam vid University College i London konstaterar att forskningen på musikens sociala effekter inte har uppmärksammats lika mycket som forskningen på överföringseffekter, trots att det mycket väl kan vara så att uppmätta effekter av musik på andra ämnen beror på just den sociala effekten . Detta att känna sig integrerad, har stor betydelse för välmående, vilket i sin tur enligt samstämmig forskning kopplat till hur eleverna presterar i skolan, skriver skolverket i en rapport 2019.

Emotionella effekter och motivation

Skolan är för många i första hand ett meriteringssystem. ”Kommer det på provet?” är en vanlig fråga, som visar att det är provet som är det viktiga. Eleverna får höra av lärare och föräldrar att man lär sig för få biljett till ett bra liv. Alla får inte denna biljett och många mår dåligt av att tillbringa en så stor del av sitt liv i ett system som varje dag talar om för dem att de inte riktigt duger. I detta system har man dragit åt tumskruvarna ännu mer genom att satsa på kärnämnen på bekostnad av estetiska ämnen. Man missar då att en absolut förutsättning för lärandet är att eleven mår bra och har ett gott självförtroende. Detta är svårt att uppnå.

Tvärtom har den självrapporterade psykiska ohälsan har ökat under de senaste decennierna. Speciellt gäller detta flickor i högstadiet .
När det gäller välmående, har det betydelse att musiken i sig föder känslor bortom alla psykologiska förklaringar. Man kan se på bebisar att de går igång kroppsligen och emotionellt på musik, vilket tyder på att musiken har en direkt effekt. Musik genererar fler känslor än vad som kan uttryckas i ord. Man kan bli tårögd och få gåshud av musik. Trots tårarna är det en starkt positiv känsla. De fysiologiska effekterna av gåshud har uppmätts . Fingertemperatur, hudkonduktans och hjärtvariabiliteten ökar, och andningen blir långsammare och djupare. Detta tyder på en samtidig sympatisk effekt (upphetsning) och vagal effekt (avslappning). Det är samma mönster som man brukar se vid flow dvs. fenomenet att man kan gå helt upp i en uppgift. Flow är en slags avslappnad fokusering. Flow är en inre motivation. Musik brukar nämnas som ett exempel på inre motivation, dvs. att aktiviteten är motiverande i sig. Flow är också ett kreativt tillstånd, som t.ex. vid komposition.

Social flow och musik

På sistone har man börjat tala om begreppet social flow i samband med musikutövning. Det betecknar förutom ett optimalt uppgående i uppgiften, även en optimal interaktion med andra. Flera forskare föreslår nu att upprepade upplevelser av social flow leder till bestående goda relationer och att detta är kopplat till effektivitet i arbetsgrupper. En studie av sångare som upplever flow visar sjunkande nivåer av stresshormonet. Samtidigt såg man i denna studie stigande nivåer oxytocin vid improviserad sång, vilket tolkades som en social effekt, eftersom oxytocin är associerat med sociabilitet. De sjunkande stressnivåerna kan kopplas till en studie som visar att hjärtvariabiliteten ökar vid sång . Hjärtvariabilitet är ett tecken på en vagal aktivitet (avslappning). Effekten beror på att man andas långsammare när man sjunger. Sång är alltså avslappnande på samma sätt som t.ex. yogaandning. Den här avslappnande effekten av sång är betydelsefull socialt, eftersom det är lättare att öppna sig för andra människor när man är avslappnad (sänker garden). Det är också visat att musikterapi sänker den stressrelaterade koncentrationen av amylas i saliven.

Minnesstöd

Skolans uppgift är ändå i första hand att förmedla kunskaper och därför är det viktigt att satsa på kärnämnen som matematik, språk och naturvetenskap. Kärnämnen och musik behöver emellertid inte vara varandras motsatser, där man måste välja det ena på bekostnad av det andra. Det finns nämligen en effektivare väg än överföringseffekter när det gäller att stödja lärandet med musik. Flera studier visar att musik stödjer textminnet. Det har reklamen upptäckt, liksom neurovetenskapen . Detta öppnar vägen för att lära sig språk via barnvisor, matematik via räkneramsor (och åar i Halland genom ramsor). Detta förekommer redan på många skolor, men det finns en sådan potential i detta att det vore önskvärt med en systematisk satsning: en satsning på en didaktik där Musik, ramsor, dans, gestaltning och rörelser utgör den stomme på vilken man hänger upp fakta. Då får man med sig musikens inneboende motiverande och sociala effekter direkt i lärsituationen.

Hur ska man arbeta med musik i skolan?

1. Vilken musik? Det är viktigt att välja rätt musik. Glad, rytmisk musik är engagerande och motiverande. Men det är också så att lyssnare tenderar att välja musik efter sin egen sinnesstämning. Fenomenet kallas mood-congruent emotional responding to music. Sorgsna människor föredrar således sorgsen musik och aggressiva dras till aggressiv musik. Sorgsen musik kan ge positiva upplevelser. Det är t.ex. vanligare med gåshud vid musik som uttrycker smärtsamma känslor än vid glad musik. När det gäller aggressiv musik, har såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter har undersöktes. Forskarna fann inget stöd för idén om en katarsiseffekt dvs. att aggressiv musik kan ha en positiv effekt för frustrerade och aggressiva lyssnare genom att de via musiken skulle kunna kanalisera sina känslor. Men det återstår mycket att göra på det här området.
2. Hur? Framgången med El Sistema visar att det är viktigt att börja tidigt och att arbeta kollektivt. Det handlar mer om att aktivt utföra musik och att röra sig till musik än om passivt lyssnande eller kunskapsinhämtande om musik. Det är också viktigt att tänka ämnesöverskridande, så att man utnyttjar musikens potential som minnesstöd.
3. Vilka? De skolor som har högst potential att lyfta sig med musik är skolor där en majoritet av eleverna har svenska som andraspråk, skolor där föräldrarna inte engagerar sig i skolans arbete och skolor med sociala problem.

Slutsats

Även om vetenskapliga resultat vad gäller överföringseffekter direkt från musik till andra ämnen är osäkra, kan musik stötta faktainlärning genom att användas som minnes-stöd. Det görs olika försök att höja motivationen hos eleverna t.ex. genom att de får sätta upp en målbild. Risken med detta är att ambitionen och därmed elevens krav på sig själv ökar, vilket är direkt kopplat till stress. Det intressanta med estetiskt övergripande lärprocesser är att innehållet i undervisningen är motiverande i sig. Musik är dessutom inkluderande. Det finns en psykosocial potential i detta genom att musiken kan föra in barn, som av olika skäl annars inte integreras i klassen. Det skapar förutsättningar för att eleverna trivs i skolan, att de känner sig delaktiga, och att de får gott självförtroende. Alla dessa faktorer är viktiga för den naturliga nyfikenheten och lärandet.

Giota & Gustafsson konstaterar i en ännu inte publicerad studie att för att förebygga ohälsa i skolan behöver vi lära mer om klassrummet som social miljö och främja goda sociala relationer med varandra och känslan av gemenskap.

En gång i tiden stod det en orgel i varje klassrum. Det ingick i lärarutbildningen att kunna spela. Det gör det inte längre. Har vi inte missat något väsentligt där, nämligen möjligheten att stämma klassen till gemenskap?


Björn Vickhoff har en bakgrund som trubadur. Runt år 2000 tog intresset för hur musik påverkar oss emotionellt över, vilket resulterade i en avhandling i musikvetenskap om musik och känsla. Detta fick Björn tillfälle att vidareutveckla som post.doc. på Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi vid Sahlgrenska Akademin, där han studerade hur vi reagerar biologiskt på musik. Björn fortsatte sedan som forskare på Institutionen för Kliniska Vetenskaper. Detta har resulterat i artiklar om piloerektion (gåshud vid musiklyssning),  om hur hjärtat påverkas av körsång, om hur vi koordinerar oss när vi spelar tillsammans och om hur lyssnaren deltar i musikerns medvetandeström. Björns intresse för musik och känsla är idag inriktat mot den sociala aspekten av hur vi interagerar med musik. Just detta är intressant i pedagogiska sammanhang, eftersom det sociala samspelet i klassrummet är viktigt för lärandet.


 LITTERATUR
Cirelli, L. K., et al. (2014). ”Interpersonal synchrony increases prosocial behavior in infants.” Developmental Science 17(6): 1003-1011.
Giota, J. and J.-E. Gustafsson (2017). ”Perceived Demands of Schooling, Stress and Mental Health: Changes from Grade 6 to Grade 9 as a Function of Gender and Cognitive Ability.” Stress and health: journal of the International Society for the Investigation of Stress 33(3): 253-266.
Hallam, S. J. I. J. o. M. E. (2010). ”Chapleau ” 28(3): 269-289.
Majno, M. (2012). ”From the model of El Sistema in Venezuela to current applications: learning and integration through collective music education.” Annals of the New York Academy of sciences 1252(1): 56-64.
Odendaal, A., et al. (2019). ”Lost in translation? Neuroscientific research, advocacy, and the claimed transfer benefits of musical practice.” 21(1): 4-19.
Sala, G. and F. J. C. d. i. p. s. Gobet (2017). ”Does far transfer exist? Negative evidence from chess, music, and working memory training.” 26(6): 515-520.
Snyder, J. S. and E. W. Large (2005). ”Gamma-band activity reflects the metric structure of rhythmic tone sequences.” Cognitive brain research 24(1): 117-126.
Thaut, M. H., et al. (2014). ”Music mnemonics aid verbal memory and induce learning–related brain plasticity in multiple sclerosis.” Frontiers in human neuroscience 8: 395.
Uibel, S. (2012). ”Education through music—the model of the Musikkindergarten Berlin.” Annals of the New York Academy of sciences 1252(1): 51-55.
Vickhoff, B., et al. (2012). ”Musical piloerection.” Music and Medicine 4(2): 82-89.
Vickhoff, B., et al. (2013). ”Music structure determines heart rate variability of singers.” Frontiers in psychology 4: 334.
Zatorre, R. J., et al. (2007). ”When the brain plays music: auditory–motor interactions in music perception and production.” Nature reviews neuroscience 8(7): 547-558.

En reaktion på ”Blir man bättre i skolan av musik?”

  1. Fantastiskt bra sammanfattning. Precis vad jag brukar berätta för mina elever. Stämmer väl in på låång erfarenhet av musikundervisning i olika former… Tack! 👍

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *