Det kommunala inflytandet och det statliga styret – Grundskolans etablering i Arvika och Storfors 1950–1968

Åsa Melin

Efter andra världskriget tog utvecklingen av den svenska välfärdsstaten och skolväsendet fart på allvar. 1946 års skolkommission medförde bland annat en försöksverksamhet med enhetsskola och 1962 beslutade Sveriges riksdag att införa en nioårig sådan: grundskolan. Denna på många sätt epokgörande reform hörde samman med 1900-talets demokrati- och välfärdsbygge. Staten skulle garantera alla människor, oavsett geografisk hemvist, kön eller sociala bakgrund, samma utbildningsmässiga förutsättningar.

Riksdagsbeslutet 1962 – som hade debatterats flitigt under många år med utredningar, reformer och försöksverksamhet – innebar en stor förändring av det sedan flera hundra år tillbaka etablerade skolsystemet med parallella utbildningsvägar och avgiftsbelagda skolor. Den sjuåriga och i vissa fall åttaåriga folkskolan skulle nu förvandlas till en nioårig grundskola med ett högstadium för de sista tre skolåren. Det innebar att realskolor, flickskolor, fortsättningsskolor och andra liknande skolformer avvecklades. Det i sin tur skapade debatter om de olika skolformernas kunskapsnivåer, lärarkunnighet och om elevers skilda förutsättningar för att ta del av undervisning. Folkskolan, som var en form av ”fattigskola” i jämförelse med realskolan, skulle nu bli ”en skola för alla”. Det praktiska införandet av grundskolan blev kommunernas ansvar och denna artikel handlar om hur två av dessa – Arvika och Storfors – på olika sätt tog sig an denna mycket stora och omvälvande utmaning under en tid då det i Sverige fanns många fler kommuner jämfört med idag, närmare bestämt 2 500 stycken.

Ur statligt perspektiv sågs framförallt de många små kommunerna som problematiska när det gällde genomförandet av välfärdsreformer, till exempel inom skolans område. Den bristande tilltron handlade dels om små kommuners begränsade tillgång på kompetenta politiker och tjänstemän, och dels om att de mindre kommunerna hade sämre ekonomiska förutsättningar för att kunna garantera en väl fungerande skola. I politiska debatter och utredningar nämndes ofta att kommunerna inte klarade av att sköta folkskolan på ett tillfredställande sätt. Folkskolorna hade förvisso ekonomiskt stöd från staten, men stora skillnader i organisation, lärarkompetens och storlek medförde att kvalitén var mycket varierande. De många små kommunerna behövde bli färre och större.

Det var rimligen ingen slump att kommuner slogs samman, i två omgångar, samtidigt som enhetsskoleförsöket och etableringen av grundskolan pågick 1952 och 1962–1974. Dels var etableringen av grundskolan, med det nya högstadiet, kostsam för kommunerna, dels behövdes flera lärare till högstadiets olika ämnen. Försöksverksamheten och etableringen av grundskolan innebar också att de många mindre folkskolorna behövde centraliseras till större skolenheter. Sammanslagningarna medförde större kommuner som var ekonomiskt mer resursstarka. Större kommuner underlättade också myndighetskontrollen.

Försöksverksamheten med grundskolan på 1950- och 1960-talen var frivillig för kommunerna att delta i, men att medverka innebar betydande ekonomiska statsbidrag. Ändå var det inte självklart för kommunerna att vara med. Lokala intressen och maktförhållanden påverkade ibland mer än statliga initiativ och lockande erbjudanden. Kort sagt så vägde ”det lokala handlingsutrymmet” tungt när kommunerna skulle ta ställning till statliga förfrågningar om att starta försöksverksamhet med en grundskola. Så var exempelvis fallet i Arvika och Storfors, där grundskolan mottogs på tämligen olika sätt.

Arvika och Storfors

Kommunerna Arvika och Storfors ligger i det landsbygdsbetonade länet Värmland. Arvika är en stad med en lång utbildningstradition och utöver folkskolan så fanns där det högre allmänna läroverket (HAL) samt realskolan. Storfors, som är ett mindre brukssamhälle, hade folkskola samt det lokala bruket, Uddeholm AB, som huvudaktör (se karta).


Sverige med Värmlands län samt Värmlands län med kommunerna Arvika och Storfors utmärkta. Källa: Karta av Sverige med Värmlands län, (hämtad 220328); Karta av Värmland: Region Värmland, eget arbete, (hämtad 220328), https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Varmlandkomkarta.gif

På kommunal nivå så var det folkskolestyrelsen som ansvarade för såväl organiseringen av folkskolan som för den statligt initierade försöksverksamheten. I folkskolestyrelsernas arkivhandlingar – som protokoll, korrespondens och årsberättelser – framgår hur ärenden hanterades, vilka beslut som fattades och vilka som förhalades. Det syns också hur olika lokala grupper bildades för att utreda frågor inför beslut.


Vykort på skolhus i Storfors efter 1905. Källa: Storforssidan, http://www.lokurban.se/storfors.htm (Hämtad 220602)

De mest framträdande skolaktörerna i Arvika och Storfors var de två överlärarna samt rektorn för HAL i Arvika. Dessa tre agerade främst som tjänstemän, även om de också hade politiska uppdrag. Till folkskolestyrelsen beredde de och drev ärenden, presenterade nya förslag samt hade kontakt med andra aktörer som exempelvis folkskoleinspektörer, det lokala bolaget, föräldrar och angränsande kommuners representanter. I de lokala utredningsgrupperna var alltid överläraren delaktig.

Citatet nedan är från 1953 och det är just överläraren i Storfors som uttalar sig. Det visar hur denne, trots att riksdagen först 1956 beslutade om att försöksverksamheten skulle leda till införandet av enhetlig skola (grundskola), dels tar för givet att den nya skolorganisationen skulle genomföras i Storfors, och dels att skeendet i den angränsande kommunen Ullvättern var av stor betydelse för skolväsendets organisering i Storfors. Överläraren yttrar:

Riksdagen har ju beslutat i frågan, och denna nya skolorganisation kommer således att genomföras i Storfors också. När detta sker blir en annan fråga. [—] En annan sak som jag också skulle vilja att vi diskuterar på dagens sammanträde är samarbetet med Ullvättern för lösandet av undervisningen på enhetsskolans högstadium.[i]

I Storfors bestod den lokala skolorganisationen av ungefär samma personer under hela den tidsperiod då grundskolan infördes, vilket påvisar hur den kommunala politiken huvudsakligen formades av tämligen homogena nätverk. I Arvika såg det annorlunda ut.

När staten beslutade om en enhetlig skola behövdes även en gemensam skolstyrelse. Därför måste ledamöterna i läroverkets och folkskolans styrelser i Arvika bilda en skolstyrelse med ledamöter från två väsensskilda skoltraditioner. Representanterna från folkskolan var, jämfört med läroverkslärarna, mer positivt inställda till försöksverksamheten med en grundskola. Vad gäller differentieringsfrågan, så var man däremot mer överens. Både folkskolanhängare och läroverksanhängare ansåg att en differentiering av eleverna var nödvändig. Det ledde till att införandet av grundskolans obligatoriska nionde skolår förhalades i Arvika.

Även grannkommunerna till Storfors och Arvika var betydelsefulla aktörer i implementerandet av den enhetliga grundskolan. Denna påverkan skedde på olika sätt. För Arvikas del var det viktigt huruvida omgivande kommuner samarbetade i organiserandet av nya högstadier. Arvika riskerade nämligen att förlora elever från angränsande kommuner som tidigare gått på realskolan i Arvika. I Storfors var ett samarbete med närliggande kommuner helt nödvändigt, eftersom kommunen var för liten för att kunna hysa ett eget högstadium. Men, det var inte enbart angränsande kommuners inställning som var betydelsefull för skolorganiseringen i Storfors. Det lokala bruket, Uddeholm AB, påverkade också. Det skedde exempelvis genom brukets önskan om att medverka i en verkstadsutbildning.

Tjänstemän och politiker i såväl Storfors som Arvika genomförde även studiebesök i angränsande kommuner för att lära sig av andras erfarenheter. Information samlades också in genom korrespondens mellan kommunerna. I både Arvika och Storfors tillsattes vidare grupper med representanter från flera kommuner med målet att komma fram till överenskommelser om exempelvis kostnader, skolbyggande och geografisk placering av yrkesutbildningar. Trots sådana samarbeten och Uddeholm AB:s påverkan, så framhölls ständigt att varje kommun främst borde sköta sina egna angelägenheter. Det lokala självstyret lyftes således fram som mycket viktigt i både Arvika och Storfors.

Differentiering och yrkesutbildning – olika lokala förhållningssätt

I Arvika var som bekant differentieringsfrågan särskilt betydelsefull. Politiker, föräldrar och tjänstemän menade generellt att alla elever varken kunde eller ens borde studera vidare efter folkskolan. Denna inställning påverkade etableringen av grundskolan, dels genom att beslut förhalades och dels genom att differentierade klasser behölls så länge det var möjligt. Enligt en utredningskommitté i Arvika bestående av rektorn från läroverket, överläraren i folkskolan samt rektorn för yrkesskolan, så var en elevdifferentiering i tidig ålder ofrånkomlig. Det hette bland annat:

Skall realskolan bli treårig och klasserna 1 och 2 ersättas av femte och sjätte klassen i folkskolan, blir det nödvändigt med en differentiering från femte klassen, då det icke är möjligt att i femte och sjätte klasserna nå samma resultat, med ett ogallrat elevmaterial som realskolan kan få med ett gallrat material i klasserna 1 och 2.[ii]

Nya Folkskolan i Arvika. Källa: Arvika kommuns bildarkiv, Arvika kommun, 178400 009767 – Nya Folkskolan (kulturhotell.se) (hämtad 220906)

Även i Storfors tycks samstämmighet ha rått gällande differentieringsfrågan, det vill säga i den meningen att frågan inte alls diskuterades. Den heta debatt som pågick nationellt och i Arvika förekom inte alls i Storfors. Enda gången något med en koppling till differentieringsfrågan dryftades i Storfors var 1933, då en skola skulle läggas ned. Skolstyrelsen befarade att sammanförandet av elever från bruks- och skogssamhällen skulle bli svårt att genomföra.[iii]

Vad som däremot ofta ventilerades i Storfors var som nämnts yrkesutbildningen, som skulle utgöra ett av tre spår under det nionde skolåret. Ett fokus på yrkesutbildningens inriktning var vanligt i kommuner med tonvikt på skogs- och jordbruk samt i kommuner med en stark industri. Inte minst så hade Uddeholmbrukets lokala inflytande en stor betydelse för resonemangen om yrkesutbildningen och linjevalen i Storfors. Det är dessutom oklart om byggandet av centralskolan i Storfors hade blivit av utan de ekonomiska bidragen från Uddeholm AB.

Men, trots att yrkesutbildningen fick så stor plats i den lokala debatten, var det relativt många elever i Storfors som ville gå på teoretiska program. År 1956 beräknades exempelvis omkring var femte elev söka till högre teoretiska studier i angränsande kommuner. I Arvika hade man till skillnad från i Storfors realskola och man var inte alls intresserad av att införa någon ny skolform, särskilt inte vad gäller teoretiska studier. Man menade att realskolan höll tillräckligt hög kvalitet. Rektor Inglander på HAL i Arvika förstod inte hur: ”[d]en nya skolan skulle klara av de problem inom skolväsendet som tydligen inte ansågs möjliga att lösa med realskolan.”[iv]

För att undvika en förändring gällande den teoretiska utbildningen föreslogs istället ett införande av en praktisk treårig realskollinje. Samtidigt diskuterades knappt yrkesutbildning alls. Den framställdes snarast som ett problem, då både praktikplatser och kunniga lärare saknades. Det blev inte heller någon treårig praktisk linje i Arvika. Det togs förvisso ett beslut om att inrätta en sådan, men det förhalades i flera omgångar. I Arvika handlade etableringen av grundskolan således mest om en kamp för att behålla realskolan.

Avslutande diskussion

1900-talets demokrati- och välfärdsbygge medförde flertalet statliga beslut, reformer och förändringar med kommunerna som ansvariga. Enhetsskoleförsöket och beslutet om grundskolans etablering var två av dessa förändringar. Skeendet i Storfors och Arvika visar att centralt fattade beslut inte nödvändigtvis innebär ett enhetligt utförande på lokal nivå. Förloppen visar istället att det lokala handlingsutrymmet, lokala förhållanden och förutsättningar, skilda aktörers intressen och samarbeten inom och mellan kommuner, hade betydelse för etablerandet av den nioåriga grundskolan. Inte minst så hade den lokala politiska kulturen och de lokala tjänstemännen ett stort inflytande.

Trots kommunsammanslagningar skapade exempelvis Storfors med sina två angränsande kommuner på egna initiativ och efter egna regler ett sorts regionalt samarbete om skolväsendets organisering. I Arvika förhalades etableringen av grundskolan framförallt på grund av en lokalt mycket starkt förankrad bildningstradition. Läroverkslärarna var måna om att bevara realskolans linjer i stället för att införa en enhetlig grundskola som enligt deras mening höll en alltför låg kvalitet. I Storfors ansåg man i stället att en grundskola skulle höja statusen på skola och utbildning i lokalsamhället. Därför ville man snabbt införa enhetsskolan. I Storfors drev också en inflytelserik lokal industri, Uddeholm AB, på skolreformerna. Denna gav även ett mycket viktigt stöd till byggandet av kommunens första centralskola.

Det lokala handlingsutrymmet hade också sina begränsningar, då staten gav särskilda direktiv om enhetsskolans införande kopplat till invånarantal, ekonomiska bidrag och läromedel etcetera. Tillgång till skollokaler, antal utbildade lärare, skolbussar, vägförbindelser samt förhållandena i grannkommunerna påverkade likaså etablerandet av grundskolan. Detsamma gällde centraliseringen av högstadiet.

Utöver fler lärare krävde ett högstadium också ett visst invånarantal, vilket medförde en centralisering av grundskolan. Detta i sin tur innebar att vissa kommuner behövde samarbeta för att organisera högstadiet. För små landsbygdssamhällen kunde detta innebära försämringar. Folkskolor lades ned samtidigt som många elevers restid till skolan blev avsevärt längre. Det ledde också till större kostnader, både för de mindre kommunerna som fick bussa sina barn till centralskolan i angränsande kommun, men även för en större kommun som Arvika. I och med centralskolan och kommunblocksreformen blev avstånden mellan skolorna i Arvika nämligen längre, vilket medförde nya utmaningar vad gäller skolskjutsar och utökade kostnader.

Grundskolans etablering i de två kommunerna påverkades följaktligen på olika sätt av lokala förhållanden och lokala intressen. Sammantaget kan sägas att Arvika förlorade ett läroverk medan Storfors ”vann” en grundskola.

Fotnoter

[i] PM nr.1 4/12 1953 överlärare Olsson, Storfors skolstyrelse BII:2 och EII:2. (SKA).

[ii] Bilagor till Stadsfullmäktiges protokoll 25/2 1954 Bil nr. 13 B, Arvika skolstyrelse FIb:2. (AKA). Arkivmaterial Värmlandsarkiv, Arkivcentrum Värmland Karlstad (VA) Värmlands läns östra folkskoleinspektörers arkiv, 1917–1958, SE/VA 11622 Arvika högre allmänna läroverk 1858-1971, SE/VA 12110 Länsskolnämnden i Värmlands län 1958-1991, SE/VA 12622 Storfors kommunarkiv, Storfors (SKA) Kommunerna Storfors, Lungsund, Bjurtjärn, Ullvättern Folkskolestyrelsen/skolstyrelsen & Kommunalfullmäktige Arvika kommunarkiv, Arvika (AKA) Arvika stad Folkskolestyrelsen/skolstyrelsen, Stadsfullmäktige & Arvika kommunblock samarbetsnämnden.

[iii] Brev till ”Högvördiga domkapitlet Karlstad” 23/1 1933, Lungsund folkskolestyrelse FII:2. Brevet finns också i Storfors skolstyrelse EII:1 (SKA).

[iv] Årsredogörelse 1957/58 s. 32, Arvika högre allmänna läroverk, FI:1. (VA

Litteratur

Ekström von Essen, Ulla, Folkhemmets kommun: socialdemokratiska idéer om lokalsamhället 1939–1952. (Stockholm 2003).

Melin, Åsa, Olika vägar till enhetlig skola? En studie av grundskolans etablering på kommunal nivå, 1950–1968 (Karlstad 2022).

Richardson, Gunnar, Drömmen om en ny skola: idéer och realiteter i svensk skolpolitik 1945–1950 (Stockholm 1983). Ringarp, Johanna, Román, Henrik, Hallsén, Stina & Nordin, Andreas, Styrning och tillit i kommunal skolpolitik 1950–2000: några noteringar från ett pågående forskningsprojekt (Stockholm 2017).

Tropp, Björn, Att sätta spaden i jorden: kommunalpolitiskt handlingsutrymme 1945–1985 (Göteborg 1999).

Westberg, Johannes, Att bygga ett skolväsende: folkskolans förutsättningar och framväxt 1840–1900. (Lund 2014).

Wikman, Pär, Kulturgeografin tar plats i välfärdsstaten: vetenskapliga modeller och politiska reformer under efterkrigstidens första decennier. (Uppsala 2019).

Wångmar, Erik, Från storkommun till kommunblock: en djupstudie av reformen som skapade de moderna svenska kommunerna 1959–1974. (Stockholm 2013).

Åsa Melin är Fil. dr i historia och arbetar som adjunkt på Karlstads universitet. Hon disputerade 2022 med avhandlingen Olika vägar till enhetlig skola? En studie av grundskolans etablering på kommunal nivå, 1950–1968. Åsas forskningsintresse är utvecklingsprocesser i efterkrigstid. Det innefattar två huvudsakliga inriktningar, i vilka den lokala nivån är framträdande på olika sätt. Dels riktar sig intresset mot utbildningens roll i samhället, dels mot strukturomvandling (deindustrialization), där platsens betydelse är i fokus.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *