CHRISTIAN LUNDAHL
På västra sidan av Central park i New York vid 79e gatan, inte alls långt ifrån det berömda minnesmärket över John Lennon, står sedan 1877 ett svenskt skolhus som benämns The Swedish Cottage. Skolhuset byggdes ursprungligen av svenskt trä och av svenska hantverkare till världsutställningen i Filadelfia 1876.
Hur kom det sig att Sverige gjorde denna i jämförelse ganska kraftfulla ansträngning att ställa ut ett helt skolhus? Var skolhuset representativt, eller vad annars kan det sägas ha representerat? Vad hade skolhuset för effekt på besökarna på världsutställningen, och hade den svenska ansträngningen i USA någon återverkanseffekt hemma i Sverige? Jag ska försöka ge svar på dessa frågor utifrån arkivmaterial, officiella handlingar från världsutställningarna och med hjälp av tidningsartiklar.
Svenskt utbildningsväsen och världsutställningarna i slutet av 1800-talet
I övergången till det moderna samhället spelade skolan en viktig roll parallellt med industriernas framväxt. Ett forum där den moderna industrins framsteg visades upp jämte skolans framsteg var de världsutställningar som anordnades i slutet av 1800-talet (Ekström 1994, Barth 2007, Lawn 2008, Dittrich 2010, Provezo 2012). Världsutställningarna var främst tänkta som en möjlighet att visa upp industriella framsteg, men redan till första världsutställningen 1851 i London föreslogs att man även skulle visa hur dessa framsteg uppstått genom kultur och utbildning. Genom en noggrann gallringsprocess valdes industriella, kulturella och pedagogiska produkter ut (t.ex. International exhibition 1876), för att skeppas till London 1862 och 1871, Paris 1867 och 1878, Wien 1873, Philadelphia 1876 etc. (Lundahl & Lawn 2013, Lundahl 2014).
Det svenska skolhuset (bild 1) ställdes ut på världsutställningen i Filadelfia samma år som det blodiga slaget mellan General Custer och Siouxindianerna stod vid Little Big Horn i Montana (1876). Skolhuset hade i nedmonterad form avseglat från Sverige torsdagen den 14 oktober 1875 för att ett drygt halvår senare, i maj 1876, monterat och inrett ta emot besökare från hela världen i ett naturskönt Filadelfia (Kalmartidningen 1875-10-16).
Bild 1. Det svenska skolhuset i Filadelfia. Publicerat med tillstånd av the Free Library of Philadelphia and Bridgeman Art Library.
Vid världsutställningen i Paris fick USA mycket beröm för en skolhusmodell de ställt ut. Sverige beslöt därför att i London 1871, också prova ställa ut en modell för att till världsutställningen i Wien 1973 ställa ut ett riktigt skolhus. Skolhusen försågs med böcker, kartor och annat undervisningsmaterial, bänkar, stolar samt elevarbeten (Bild 2). Elevarbetena var inte minst viktiga för att visa på skolans utveckling. I några fall ställdes faktiskt även riktiga elever och riktig undervisning ut (Sobe 2004).
Det svenska skolhuset i Filadelfia var ritat av slottsintendenten Ernst Abraham Jacobsson (1839-1905). Det följde de svenska normalritningarna för skolhus – plansch II i 1865 års föreskrifter – i sin grundstruktur, men material, byggstil och ornamentering var särskilt exklusiva (se även Kristenson 2005, Werner 2008). Huset kostade därmed mer än ett genomsnittligt skolhus. Uppgifterna varierar men 15.000 – 30.000 kronor har nämnts (Kalmartidningen 1876-04-26 och 1875-10-16), att jämföra med den mer normala kostnaden för ett skolhus på 4-8.000 kronor (Westberg 2014a). Skolhuset som ställts ut i Wien 3 år tidigare hade kostat bara 6000 kronor (Lundahl 2014).
Att Sverige tog i så här hade säkert delvis att göra med att man vill imponera på de svenska emigranter som i ganska stor utsträckning bosatt sig i Filadelfias omnejd. Hvita Stjernlinien, ”Svenskarnas favoritlinje” (http://www.kb.se/sv/samlingarna/oversikt/resor-tiderna/emigrationen/resan-over-havet/utvandring/), gick via Helsingborg över Liverpool, New York och Boston till Filadelfia. Många svenskar tog sig vidare inåt land mot Illinois, men en hel del stannade under en period i Pennsylvania. Det svenska skolhuset blev följaktligen också åtråvärt bland svenskättlingar i Illinois som bevistat det på världsutställningen. Den så kallade Augustasynoden (en församling) uppvaktade svenska ecklesiastikministeriet med ett önskemål om att få ta över skolhuset. Man skrev:
För den svenska evangeliska lutherska kyrkans medlemmar häri landet hafva dock de till skolväsendet hörande utställningsföremålen haft det största intresset, synnerligen det utställda skolhuset som den därtill hörande förträffliga skolmaterialen. Man har både bland svenska och ickesvenska härstädes[?] med rätta synnerhet lofordat de nyss nämnda utställningsföremålen. Det har dock bland oss svenskar icke stannat blott därvid. Hos oss har tillika en lifaktig önskan gjort sig gällande att komma i besittning af detta skolhus för att få ega det såsom på en gång ett kärt minnestecken af vårt gamla fädernesland om folkupplysningen [in??] ärorika förtjenster och ett eggelsemedel för oss att med afseende på folkupplysningens befrämjande /…/ med ädelt sträfvande ’trampa fädernas fjät’. (Konselj 369/1246, September 1876, Brev angående avlämnandet av skolhuset till Augusta synoden)
En viktigare orsak till deltagandet i Filadelfia än att imponera på Amerika-svenskar var emellertid möjligheten att imponera på andra länder. Syftet med det var inte bara egen vinning utan också ett sätt bland progressiva globetrottrar att gemensamt och på internationell nivå driva utvecklingen framåt för hela den civiliserade världen (Dittrich 2010, Lundahl & Lawn 2013, Lundahl 2014). Exempelvis hade den svenska filadelfiautställningens ansvarige i utbildningsfrågor, folkskoleinspektören Carl Jonas Meijerberg (1816-1903) ett stort kontaktnät; bland 286 brev i den Meijerbergska samlingen på Kungliga biblioteket finns ett 30 olika utländska skribenter. Med dessa diskuterar Meijerberg inte bara skolfrågor utan även vårdinrättningar och fängelser. Det handlade alltså om en bred samhällelig progressiv rörelse.
För denna grupp progressivister var det idéer, kultur och bildning som skulle inhämtas och spridas. De skickar boktips till varandra och informerar varandra om viktiga kontakter. Att åka bort och träffas på en världsutställning, var för flera av dessa aktörer att komma hem – på ett idémässigt plan (Lundahl 2014). Men det var också så att det fanns klara och tydliga tävlingsinslag på världsutställningarna. Dessa var betydelsefulla inte minst för de produktionsinriktade utställarna. Tittar man på annonser för symaskiner, kläder, verktyg etc. i tidningar från slutet av 1800-talet framgår det om företaget erhållit pris vid någon av världsutställningarna. Men man tävlade också i utbildningssystem och undervisningsmetoder och läromedel.
Det svenska skolhusets genomslag internationell och nationellt
I Filadelfia delades det ut ungefär 11000 pris och medaljer, varav 216 gick till Sverige. Inom kategorin utbildning och undervisning var Sverige särskilt framgångsrik och fick 40 utmärkelser (Redogörelser för Verldsutställningen i Filadelfia 1876, s. 42-43). En av dem gick till skolhuset och det Kongl. Civil och ecklisiastikdepartementen. Motiveringen löd:
För en utmärkt skolbyggnad inredd med möbler och material af alla slag innefattande även läroböcker och värdefulla samlingar, samt elevarbeten, ådagaläggande ett verksamt skolsystem, fullständigt ordnadt samt underhållet af regeringen och folket, äfvenså för en utmärkt utställning av elevarbeten från de tekniska skolorna i Borås, Eskilstuna, Malmö, Norrköping, Stockholm och Örebro. (Redogörelser för Verldsutställningen i Filadelfia 1876, s. 29)
Rapporterna hem var översvallande. Den svenska generalkonsuln i Washington beskrev den svenska utställningen som exemplariskt ordnad jämfört med många andra länders mer kaotiska utställningar. De svenska folkdräkterna väckte uppmärksamhet, liksom skolhuset: ”Skolhuset, der C. Mejerberg den amore [?] fullgör sin befattning som funktionär [?] är nästan ständigt fullt med besökande.” (Brev från Carl Lewenhaupt, 1835-1906, Generalkonsul Legation Suede et Norvege, Washington, 19 maj, 1876 till Kungl Maj:t) (Konselj 105).
Det svenska skolhuset väckte uppmärksamhet i Nordamerikanska rapporter från utställningen och i tidningar. I en amerikansk katalog över världsutställningen i Filadelfia beskrivs det svenska bidraget på följande vis:
The Swedish School-house, situated north of the Main Building, which attracted so much deserved attention from its tasteful design. The materials used in its construction were imported from Sweden. It represented a typical primary country school-house, and was forty by fifty feet in size. The main entrance opened into a large vestibule, on the right end of which was a large private apartment for the teacher, and at the other was the school-room. Three rows of school-desk of peculiar patten were here arranged. The desk were all of the sam size, but were adapted to children of different ages by means of a folding foot-board, which could be raised or lowered. The desks were provided with an ink-well, book-rest, a place for the slate, and the books were protected from the dusk by a lid. (Ingram, 1876, s. 532)
Det är intressant att se hur enkla självklara saker som singelbänkar, bokstöd, bilder på djur och en orgel kunde fånga uppmärksamheten så. Så här belamrad med åskådningsmaterial var förstås inte en vanlig svensk skolsal (bild 2), men att observatörerna i citatet drog slutsatsen att svensk undervisning var väldigt objektsorienterad förvånar kanske inte – Sverige ställde ut det bästa material man hade, och vem kunde kontrollera hur det egentligen såg ut?
Bild 2. Skolhuset inifrån. Nordiska museets arkiv. Det svenska skolmuseet.
En reporter från The New Yorker fantiserar om vilken fantastisk skolgång de svenska barnen får i detta fina skolhus:
Olga and Karl having reached the picturesque schoolhouse, leave their coats and caps in a hall, and find themselves in one of two rooms, with stationary desks and seats which science has taken care shall give the proper support to their little backs. It is warmed by a porcelain stove, and thoroughly lighted and ventilated. On the walls are maps of Sweden, showing her mountains, her water surface, productions, industrial interests, mines etc. There are pictures of the people cutting timber, mining, fishing, hunting the wild boar. The child learns insensibly in an hour much of the world outside of his village, the resources of his country, and lives of his countrymen, and that without a spoken word. (New York Tribune 1876-06-24, s. 2, IV 10994)
Det verkar som att allt material på väggarna, jordglober, planscher, glasburkar med djur – en samling av det bästa som nog med råge överträffade vad man kunde finna i ett autentiskt klassrum – fick besökarna att tro Sverige kommit lång i åskådningsmetodik. ”Learning without a spoken word”!
Betydelsen av att ställa ut och synas
Det utställda skolhuset var en modell av ett ideal. Skolundervisningen var sällan så ordnad och omfattande som regeringen ville göra gällande. Vid mitten av 1800-talet bodde alltjämt 90 procent av befolkningen på landsbygden, och för de flesta var det inte tal om att studera längre än folkskolan. År 1901 gick exempelvis drygt 50 procent av 716.799 folkskoleelever i halvtidsläsning och många tog bara några år i folkskolan, och fick därmed inget avgångsbetyg (SCB 1974:5). Skolhusen var vid slutet av 1800-talet ofta undermåliga (Westberg 2014ab). En skarpt kontrasterande bild av det utställda skolhuset får vi också från en insändare i en tidning – troligen en lärare. Rubriken är Dikt och werklighet:
[two_third last=”no”]…[/two_third]
Denna reflektion är väldigt spännande. Vi har inte särskilt många exempel från den här tiden på kritik mot överdrivna skolideal. För flera år framöver kom många svenska folkskolor att hålla en låg standard, och barnen satt snarare i kyrkbänkar än i skrivpulpeter – de kortaste barnen dinglande med benen. Men skolhuset i Filadelfia och dess enklare kusiner i 1865 och 1878 års normalritningar för skolbyggnader stod för ett ideal om en hygienisk skola för barnens och lärarens bästa, och som på många punkter de kommande 50 åren skulle förverkligas (Jfr Kristenson 2005, Westberg 2014ab).
Den 10 november var utställningen i Filadelfia slut efter 159 dagar. Den hade då bevistats av nära 10 miljoner personer. Helt uppenbart var världsutställningar en plats för försäljning. Genom att den nitiska amerikanska tullen vägde alla kollin som kom in i landet och lämnade landet får man en bild av att mycket blev kvar i USA. Sverige hade skeppat över 1586 kollin till en vikt av 860177 engelska pund (ca 390270 kilo), skolhuset exkluderat. Hem från utställningen gick endast 520 kollin med en vikt av 382807 engelska pund. Mer än hälften av det överskeppade materialet, sett till vikten, såldes, bortskänktes eller slängdes (Redogörelser för verldsutställningen i Filadelfia, 1877 s. xxxv).
Skolhuset var tänkt att säljas och kom heller aldrig tillbaka till Sverige. Enligt uppgift hoppades man få igen hälften av värdet på 30000 kronor (Kalmartidningen 1876-04-26). Augusta synoden som visat intresse för det fick det emellertid inte. Deras önskan om att få ta över skolhuset avstyrktes av Kommittén för världsutställningen i Filadelfia den 24 november 1876 då man inte enkelt såg sig kunna bortskänka det för statsmedel ”ganska dyrt inköpta skolhuset” (Konselj 369/1246 Ang. Bortskänkande av Filadelfia skolhuset till Augusta synoden). Istället såldes skolhuset till Central Park för 1500 dollar, och där står det än idag (se: http://daytoninmanhattan.blogspot.se/2010/10/swedish-cottage-in-central-park.html). Hur många besökare tänker inte: vilka fina skolhus man hade i Sverige redan på 1800-talet?
Att internationellt sett visa upp det nationella är samtidigt att visa nationellt att man är internationell. Effekten av internationella jämförelser likt de som sker på världsutställningarna, men också genom kunskapsmätningar som PISA och TIMSS ska kanske snarare ses som lokala än globala. Att vi har ett behov av att ställa ut, visa upp och jämföra utbildningssystem är alltså inget nytt. Inte heller att våra internationella placeringar används som argument för nationella reformer – Men vad gör jämförelserna med hur vi ser på vår egen skola? Kan en skola som möter våra behov och krav bli en dålig skola bara genom att vi kan jämföra den? Och vet vi egentligen vad vi jämför? Lika ovana vid ett kritiskt förhållningssätt som gemene utställningsbesökare var under slutet av 1800-talet (jfr Barth 2007, Ekström 2010), lika mycket osäkerhet finns det sannolikt kring att tolka PISA-resultat idag.
Christian Lundahl är professor i pedagogik vid Karlstad universitet, tjänstgör vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet och ingår i flera internationella nätverk kring bedömning, utvärdering och utbildningspolitik. Han bedriver forskning om prov, betyg och intelligensmätningar i ett historiskt och internationellt perspektiv samt undervisar på studie- och yrkesvägledarprogrammet, lärarutbildningen och rektorsutbildningen kring statlig styrning, utvärdering och bedömning. Han är dessutom författare till ett flertal artiklar och böcker.
Referenser
Barth, V. (2007). Displaying Normalisation: The Paris Universal Exhibition of 1867. Journal of Historical Sociology, Vol. 20 No. 4 December 2007.
Dittrich, K. (2010). Experts Going Transnational: Education at World Exhibitions during the Second Half of the Nineteenth Century. University of Portsmouth.
Ekström, A. (1994). Den utställda världen: Stockholmsutställningen 1897 och 1800-talets världsutställningar. Stockholm, Stockholm university, diss.
Ekström, A. (2010). Viljan att synas, viljan att se: medieumgänge och publik kultur kring 1900. Stockholm: Carlssons förlag.
Hodgins, G. J. (1877). Special report to the honourable the minister of education on the Ontario educational exhibit, and the educational features of the International Exhibition at Philadelphia, 1876. Toronto: Hunter, Rose & Co.
Ingram, J. S. (1876). The Centennial Exposition, Described and Illustrated. Philadelphia: Hubbard Bros.
Kristenson, H. (2005). Skolhuset – Idé och form Lund: Bokförlaget Signum.
Lawn, M [Ed] (2008). Modelling the Future – Changing Education through World Exhibitions. Symposium Books.
International Exhibition 1862. Catalogue of Works of Industry and Art – Sweden. London: Clowes and Son 1862
International exhibition, 1876. Swedish catalogue, 2, Exhibits. (1876). Philadelphia.
Lundahl, C. & Lawn, M. (2013). The Swedish Schoolhouse: a Case study in Transnational influences in Education at the 1870s World’s fairs. Submitted to Peadagica Historica.
Lundahl (2014). The Swedish School house at the Centennial exposition in Philadelphia 1876 – World’s fairs and innovation in policy and practice. Paper presented at AERA 2014, Philadelphia, History of education (section F), April 5th.
Provenzo, E. (2012). Culture as Curriculum. Education and the International Expositions (1876-1904). Oxford: Peter Lang.
Sobe, N. W. (2004). Challenging the Gaze: The Subject of Attention and a 1915 Montessori Demonstration Classroom, Educational Theory 54 (3), July 2004, p. 281-297. http://www.amiusa.org/wp-content/uploads/2012/03/amiusa-challenging-the-gaze.pdf (nedladdad 2014-03-01).
Werner, J. (2008). Medelvägens estetik. Sverigebilder i USA. Hedemora: Gidlunds.
Westberg, J. (2104a) How much did the nineteenth century rural schoolhouse cost to build? Scandinavian Journal of History, (forthcoming 2014).
Westberg, J. (2014b) Referring to international examples, adjusting to local realities: Swedish nineteenth century rural schoolhouses. In Thomas Lenz & Anne Rohstock (ed.), The Internationalization of Education from the 19th to the 21th Century: School Policy, Expert-Networks, and Supranational Organizations (Peter Lang, Forthcoming)