Gemensamt campus för lärarutbildningarna

HANS PERSSON

År 1976 började jag som lärare i Bild:form/Slöjd på förskoleseminariet i Solna. Barnstugeutredningens betänkande SOU 1975:67, Utbildning i samspel, hade just lagts fram. Personalbehovet inom förskolan var stort och en försöksutbildning av barnskötare till förskollärare på 50 poäng startades.

Året efter (1977) kom jag tillsammans med hela lärarkollegiet i Solna att åhöra en paneldebatt där tankarna på att bilda en högskola för all lärarutbildning i Stockholm presenterades. I panelen satt rektorerna för de olika lärarutbildningarna i Stockholm. Det var spännande att höra hur många självständiga lärarutbildningsenheter som fanns i Stockholmsregionen och hur många lärarkategorier det var som utbildades på olika håll i Stockholm. Intressant var också att ta del av de olika utbildningarnas traditioner. På förslag var att nu skulle de föras samman i en gemensam Högskola.

Vad jag förstod av diskussionen var panelen positiv till en gemensam högskola för all lärarutbildning i Stockholm. Ett minne av paneldiskussionen som etsat sig fast hos mig är när, rektorn för förskoleseminariet i Stockholm, Britta Schill, påpekade att hon inte hade någon stor penningpåse att bidraga med, så replikerade rektorn för teckningslärarutbildningen, Gert Z Nordström, att inom den gemensamma Högskolan skulle solidaritet gälla, så hon behövde inte vara orolig på den punkten.

För mig kändes det som en positiv start. Nu kunde olika utbildningars pedagogiska traditioner och erfarenheter mötas.
Ett samlat campus var Lärarhögskolans mål. Öppna ytor inomhus liksom utomhus skulle bli till mötesplatser för lärarstuderande, lärarutbildare och forskare. Att få ändamålsenliga lokaler för ett kunskapscentrum, för lärarutbildning var viktigt.

Olika lärarkategorier inspirerar varandra

Nu kunde studenter från olika utbildningsprogram få inspiration av varandra. Nu kunde blivande gymnasielärare få möta blivande förskollärare, för att diskutera hur barn lär innan de börjar skolan. Exempelvis kunde nu förskollärarnas pedagogiska tankar kring hur barns matematiska begreppsbildning övas, få möta blivande matematiklärares tankar och kunskaper, och bli till gagn för matematikämnet. Hur ett ämne introduceras, alternativt slutförs i skolan är väl en central frågeställning för en lärarutbildning.
Men ännu anade vi inte, alla de politiska turerna.

En fråga var, var skulle Lärarhögskolans Campus placeras. Till slut beslutades, att ett Campus kunde börja planeras i Rålambshov. Flera arkitektkontor inbjöds att utforma en högskolemiljö specifikt anpassad till lärarutbildningens önskemål.

Den yttre miljön med de äldre traditionsrika byggnader bevarade, bildade tillsammans med den nya arkitekturen, en estetisk miljö att vara stolt över. Lokalerna inomhus fick sin prägel med boaserade väggar i ljusa träslag. Karaktärsskapande glaspartier gav fint ljusinsläpp till de öppna våningsplanen.

Johan Celsings Arkitektkontor hade i uppdrag att rita speciella lokaler för bild och form, och slöjd. Salarnas signum blev dess tillgänglighet. Stora fönsterpartier från golv till tak gav fin rymd åt lokalerna. Vi kunde nu entusiastiskt utrusta och inreda lokalerna och i detalj ge slöjdrummet dess pedagogiska utformning. De vackra handverktygen presenterades därför väl synligt uppsatta på slöjdsalens vita träpanelväggar. Man skulle direkt se att handens arbete var i fokus. Verktyg för trä och verktyg för metall var uppsatta i grupper där dess användningsområde klart framgick. Formverktyg för sig. Ihopsättningsverktyg för sig, mätinstrument för sig etc.

Lärarkandidaterna fick nu tillgång till en miljö, där praktiska ämneskunskaper kunde övas, och den egna skapande förmågan utvecklas. I samband med lärarkandidaternas ämnesstudier var det väsentligt att vi tillsammans reflekterade över hur slöjdsalens studiemiljö kan bidraga till elevers självverksamhet.

Lärarkandidaternas ämneskunskaper och pedagogiska insikter integrerades härmed. Slöjdens facksal skulle, menade vi inbjuda till många pedagogiska samtal. Det var ju ändå studierna, till att bli lärare, som var huvudmålet.

En utgångspunkt vi hade med slöjdsalen var att den skulle inspirera, väcka lust och nyfikenhet. Stor vikt lades därför på hur slöjdmaterialet presenterades. Det var viktigt att det var strukturerat, överskådligt samt användarvänligt uppkapat. Genom att botanisera bland slöjdmaterialen i de öppna materialhyllorna skulle man få en överblick, och där finna brädor och lister, bark, grenar, tunn plåt, kartong etc. Idén med öppna materialhyllor var att det lyfte rummets estetiska uttryck, samt att man och direkt kunde börja välja ut sitt material och påbörja sin slöjdprocess. Om det blivande slöjdmaterialet hade patina eller andra spår av tidens tand kunde det ge ytterligare dimension till det blivande slöjdalstret.
De praktiskt-estetiska ämnena kom nu i de ljusa öppna lokalerna att synliggöras. Det inbjöd och inspirerade därmed till samarbeten över ämnesgränser. Jag tänkte ta upp några sådana samarbeten.

Slöjd och matematik samarbetar

Utbildningen av lärare 1-7 med inriktning matematik önskade att deras lärarkandidater skulle få erfara hur mycket matematik som ingår i planeringen och tillverkningen av ett slöjdföremål. Kandidaterna fick nu under egna slöjdövningar upptäcka samt reflektera, kring hur slöjdens konkreta och åskådliga arbetsformer, kan bidraga till att utveckla matematisk begreppsbildning. Lärarkandidaterna fick på detta sätt dels idéer och dels insikt i, hur skolans praktiska ämnen och teoretiska ämnen kan samverka.

De öppna våningsplanen med bibliotek och caféer på Campuset, gav rikliga tillfällen till möten mellan olika ämnesföreträdare. Vid ett sådant möte i caféet så berättade kursansvarig för skolledarhögskolan, att han hade hört talas om, att jag i en slöjdövning, hade låtit lärarkandidater göra en stol som skulle symbolisera deras syn på sin blivande lärarroll. Vi kom fram till att en liknande uppgift väl kunde placeras in på lämplig plats, som ett annorlunda kursinslag för blivande skolledare. De skulle då genom en praktisk-estetisk arbetsform få uttrycka, hur dom upplevde och såg på sin ledarroll, symboliserad i en ledarstol. Var den stadig, ostadig, obekväm etc.

Efter en kort presentation av uppgiftens syfte, samt vilka resurser som fanns till förfogande, i form av pinnar, brädor, snören, ståltråd etc. så började tillverkningen av ledarstolen. Var och en presenterade sedan sin ledarstol. Det blev en annorlunda redovisning med överraskande fina diskussioner, när nu ledarstolen stod där som en konkret symbol framför var och en.
Att jag vill lyfta fram detta exempel, när jag nu skriver om lärarhögskolan, är att detta möte mellan slöjden och skolledarhögskolan inte hade kommit till, utan ett gemensamt Campus för lärarutbildning.

Eftersom många pedagogiska frågor hela tiden fanns att dryfta mellan olika ämnesföreträdare, så var lärarhögskolan en spännande och för mig utvecklande arbetsplats. Många duktiga lärarutbildare lärde man känna på lunchrasterna. Där kom både kritiska synpunkter och innovativa tankar fram. Inte minst var mötet med lärarkandidaternas visioner och drömmar om att förbättra, den svenska skolan, intressanta att ta del av och diskutera. Träffade man en forskare i något trapphus, var dom inte nödbedda att berätta något om ny forskning som kommit fram inom skolområdet.

En bit inpå 2000-talet kom jag ånyo, i en fullsatt föreläsningssal, på lärarhögskolan åhöra en paneldebatt. I panelen satt denna gång, delar av Stockholms Universitets ledningsstab. Man berättade för oss att nu skulle lärarutbildningen bli ännu bättre, fast inte förlagd på Campuset i Rålambshov. Utbildningen skulle inordnas i Stockholms Universitet.

Allt som hade byggts upp på Lärarhögskolan i Stockholm skulle nu avvecklas. Hur man kommit fram till ett sådant beslut, vet inte jag. Och inte begriper jag det idag heller.


Hans Persson. Slöjdlärare. Speciallärare. Fil.mag. Universitetslektor.
Är född 1942. Efter att ha tjänstgjort i grundskolan som slöjdlärare, samtidigt som jag studerade bl.a på kvällarna vid Stockholms Universitet kom jag till förskollärarutbildningen i Solna, som lärare i Bild & form: Slöjd. Var där även studierektor under två år innan jag kom till klasslärarlinjen vid Lärarhögskolan i Sthlm. Mina examina är slöjdlärarexamen, speciallärarexamen samt fil.mag. examen. Är befordrad till Universitetslektor. Har suttit i Lärarhögskolans Utbildningsnämnd. Min utbildningsgång visar på mina intressen, som är pedagogik och konst. Ett annat stort intresse är tennis.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *