Ihärdiga insatser för rösträtt, fred och nykterhet av folkskollärarinnan Cecilia Francke

MADELEINE MICHAËLSSON

I denna text beskrivs folkskollärarinnan Cecilia Francke och hennes engagemang i de svenska rösträtts-, freds- och nykterhetsrörelserna runt sekelskiftet 1900 samt följande decennier. Fokus ligger på följande frågor: Hur engagerade sig Francke i rösträtts-, freds- och nykterhetsfrågor? I vilka sammanhang förankrade hon sitt engagemang i dessa frågor? Hur kombinerades Franckes yrkesutövning med övriga engagemang?

Cecilia Francke föddes den 18 januari 1860 i Osby socken i norra Skåne. Hennes föräldrar drev ett lantbruk i Slähult där Cecilia växte upp. I samband med sin konfirmationsläsning utmärkte hon sig som både kunnig och pedagogiskt kapabel. Det föranledde kyrkoherden i församlingen att föreslå henne som vikarie till en folkskola, trots att hon saknade examen och endast var 16 år gammal.

Cecilia svarade att hon var intresserad och fick i samband med att hon började sin lärarbana också löfte om att församlingen skulle hjälpa henne att ordna med utbildning i syfte att bli examinerad lärare.

Sommaren 1876 antogs Cecilia Francke till en praktisk undervisningskurs vid Småskollärarinneseminariet i Kristianstad. Därpå följde några år, då hon arbetade som småskollärarinna i trakten kring Osby och Sibbarp.

Läraryrket som möjlighet till försörjning

År 1884 flyttade Cecilia Francke till Stockholm för att fördjupa sin utbildning vid stadens folkskoleseminarium. Efter tre år vid seminariet utexaminerades hon som folkskollärarinna med matematik och kristendomskunskap som sina huvudämnen. Efter slutförd utbildning arbetade hon först som vikarierande folkskollärare under några år vid olika folkskolor i och i närheten av Stockholm. Därefter fick hon anställning som ordinarie folkskollärare vid Jakobs och Johannes folkskolor, vilket kom att bli hennes fasta arbetsplatser fram till år 1921.

Därmed sällade sig Francke till en växande skara kvinnor som under denna tidsperiod såg läraryrket som en möjlig väg till försörjning. Så skedde inte bara i Sverige, utan en liknande utveckling har beskrivits för exempelvis flera europeiska länder, USA och Canada.

Feminiseringen av läraryrket har inom forskningen bland annat kopplats till ekonomiska faktorer och samtida samhällsförändringar. De ekonomiska incitamenten kunde rent konkret kopplas till att kvinnor ansågs behöva lägre lön än män eftersom de inte förväntades ha samma försörjningsbörda.

Kvinnornas lägre löner innebar också att fler lärare kunde anställas till en lägre kostnad. Det var ett förhållande som löste två samtida problem för skoldistrikten, som både var pressade ekonomiskt och hade svårt att rekrytera kompetent personal till sina skolor. I likhet med många andra samtida kvinnor, gavs Cecilia Francke vid denna tidpunkt möjlighet att välja läraryrket.

Preparandundervisning

Parallellt med sin lärargärning undervisade Francke också i andra sammanhang, exempelvis i Louise Nordlindhs hemskola och som lärarutbildare vid Löfvéns och Detthowska småskollärarinneseminariet. Cecilia var också föreståndare för småskollärarinneseminariet vid Ateneum under en period samt bedrev i egen regi preparandkurser för elever som önskade söka till folk- eller småskoleseminarier. De sistnämnda arrangerades i egen regi och undervisningen bedrev Francke i sitt hem.

Preparandundervisningen innebar extra inkomster för henne under tjugofem års tid och omfattade cirka sex timmars undervisning per vecka. Med tiden kom hon att ge dubbla preparandkurser, vilket vittnar om en efterfrågan på hennes kunskap, när det gällde att möjligheten för sökande att förbereda sig inför antagningen till seminarierna.

Det var under sina första år i Stockholm som Cecilia Francke kom att bli aktiv i olika föreningssammanhang samt inom politiken. Hon blev exempelvis vice ordförande i Stockholmskretsen för Sveriges folkskollärarinneförbund. Vidare valdes hon till ledamot av Gustav Vasa församlings skolråd samt var aktiv i Unga hjälpares förbund. I dessa sammanhang mötte hon diskussioner om rösträtt, fred och nykterhet – frågor som Cecilia Francke med tiden kom att engagera sig kraftfullt i.

Under en intensiv sommarperiod runt sekelskiftet 1900 var Francke involverad i sommarhemsverksamhet för utsatta barn, kurser i syfte att utveckla skolkök, basarer för insamling av pengar till nykterhetspropaganda samt organisering av tre ungdomsföreningar inom det geografiska där område hon tjänstgjorde som folkskollärare. Efter drygt 15 år i huvudstaden hade Cecilia Francke således blivit aktiv i flera olika sammanhang och etablerat ett brett kontaktnät.

Cecilia Francke. Källa: Stålfelt, E. (1959), Cecilia Francke och hennes verksamhet för nykterhet, fred, ungdomsvård, s. 3.

 

Åren 1910 till 1924 var Cecilia Francke också politiskt aktiv i Stockholms frisinnade valmansförening, som var en reforminriktad kommunal valkretsavdelning till Frisinnade valmansföreningen. Från år 1921 var hon ledamot av styrelsen och engagerade sig helhjärtat i både 1921 års valrörelse samt därefter främst i nykterhetsfrågan. Den sistnämnda frågan kanaliserades främst till genom Franckes mångåriga engagemang i Vita bandet, vilket var en ekumenisk kvinno- och nykterhetsorganisation. Där var hon ledamot av centralstyrelsen, ordförande i Norra föreningen samt från år 1916 ansvarig för Vita bandets fredsdepartement.

Under sin mest aktiva period ansvarade Cecilia Francke för organiseringen och bildandet av 12 nya lokalföreningar. För Vita bandet författade Cecilia Francke också ett stort antal tidnings- och tidskriftsartiklar. Även i detta sammanhang riktade hon sitt intresse mot tre övergripande teman: för nykterhet, för kvinnlig rösträtt samt för fredsbevarande arbete. Några exempel från hennes produktion är ”Nykterhetsfrågan och riksdagen”, ”Kvinnorna och de kommunala valen” samt ”Krigets vanvett och dess bekämpande”.

Etablerade sig som föreläsare

Med tiden etablerade sig Cecilia Francke som föreläsare inför sällskap, föreningar och församlingar runt om i Sverige. I början hölls föredragen främst för Vita bandets olika föreningar i området kring Stockholm, men efter hand kom förfrågningar också från nykterhetsföreningar, konfirmandgrupper och kvinnoföreningar på skilda platser i landet. Sedermera blev Francke anlitad för hela föreläsningsserier och kurser, ibland med 2–3 föreläsningar per dag.

Mellan åren 1904 och 1936 genomförde hon uppskattningsvis 2 000 uppdrag. Visserligen återkom en del teman från hennes författarskap, men utöver de ovan redan nämnda handlade hennes föreläsningar även om ungdomens fostran, utbildning och mer övergripande om kvinnans ställning i samhället. Vidare valde hon ibland att berätta om en specifik historisk person, om vad denne hade haft för strävan och vilka mål som uppnåtts. Därefter avslutades föredragen med en reflexion över vilka förpliktelser mot de framförda tankarna som samtiden kunde tänkas ha.

Ett axplock från hennes mångtaliga föreläsningar får exemplifiera: Nutidskampen för ett rättmätigt samhälle, Fredrika Bremer, Kvinnans frihetskamp, Frances Willard (amerikansk lärare och socialreformator), Från krig till skiljedom, Fredsfrågan och internationellt samarbete, Om fredsvilja och fredstro, Några skäl för rusdrycksförbud samt Nykterhetsarbetets etiska innebörd.
Som synes engagerade sig Cecilia Francke på bred front, såväl inom politik, frivilligverksamhet, inom nykterhetsrörelsen, som flitig föredragshållare och genom att arrangera preparandkurser i egen regi. Parallellt med dessa verksamheter fullföljde hon sin tjänstgöring som folkskollärare. Även inom detta område kännetecknades hennes gärning av engagemang, i det att hon var anlitad för arbete i ett flertal kommittéer som tillsattes kollegialt i syfte att utveckla olika områden och arbetsuppgifter.

Hösten 1903 blev hon utsedd som ett av nio ombud till Stockholms folkskollärarkårs ombudsförsamling. Denna position återvaldes hon till kontinuerligt fram till år 1919, då hon avböjde att kandidera med hänvisning till sitt politiska engagemang.

Fredstankar

Cecilia Francke uttryckte en stark övertygelse om att fred var ett uppnåeligt mål. Under slutet av hennes liv, då andra världskriget bröt ut, höll hon fast vid denna tanke och menade att kampen måste fortsätta även då förverkligandet synes långt borta. Cecilia Francke avled den 12 december 1945 och är begravd på Osby kyrkogård.

Av samtida vittnesmål beskrivs Cecilia Francke gärna med ord som glödande, nitisk, brinnande, arbetsmyra, flitig och stormande. Kanske handlade det om samtidens typiska uttryck för uppskattning av en engagerad medarbetare eller föredragshållare. Det är lätt att tolka sådana vittnesmål som att Cecilia Francke i många avseenden såg sin gärning som ett kall. Samtidigt är det uppenbart att hon besatt en stor förmåga att skapa sig en försörjning med utgångpunkt i de möjligheter som erbjöds och i de frågor som engagerade henne. I likhet med många av samtidens kvinnor tog hon möjligheten till egen försörjning när den gavs. Med läraryrket som bas utvecklade hon lokala och nationella nätverk som vidgade hennes möjligheter till arbete och inkomster.


Madeleine Michaëlsson, f. 1968, fil. dr, vikarierande lektor i utbildningshistoria vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet. Hon disputerade 2016 på en avhandling om privata bidrag till folkskoleväsendet på lokal, regional och nationell nivå under perioden 1850-1930. Ett huvudresultat är att de privata bidragen länge fortsatte att utgöra en substantiell del av vissa folkskolors finansiering, trots de ökande ekonomiska satsningarna från stat och lokalsamhälle. Hennes forskning har därefter varit inriktad på att undersöka omfattningen av och formerna för industriellt barnarbete i Sverige, 1870–1910. Michaëlsson är även legitimerad lärare och bland annat kursansvarig för utbildningshistoriska moment inom grund- och ämneslärarprogrammen vid Uppsala universitet

 


LITTERATUR:
Florin, Christina (1991) ”Social closure as a professional strategy: male and female teachers from co‐operation to conflict in Sweden, 1860‐1906”, History of Education, vol. 20:1

Francke, Cecilia (1937) “Osby, 1875” i (red.) Hall, Bror Rudolf, Årsböcker i svensk undervisningshistoria : Hågkomster från folkskola och folkundervisning. 3, Skildringar av f.d. elever och lärare, nr 51

Harrigan, Patrick (1992) ”The development of a corps of public school teachers in Canada, 1870–1980”, History of Education Quartely, vol. 32:4

Hvita Bandet (1907), nr. 5

Jultoner – Hvita Bandets jultidning (1924)

Lagerwall, Brita (1937) Historik över Vita Bandets Norra förenings 40-åriga verksamhet, Stockholm.

Moeller, Kirsten (1987) ”Danish female teachers an equal pay, 1898–1922 i Schmuck (red.) Women Educators: Employees of Schools in Western Countries

Schmuck, Patricia (1987), ”Women School employees in the United States´, i Schmuck (red.) Women Educators: Employees of Schools in Western Countries

Stålfelt, Edvin (1959), Cecilia Francke och hennes verksamhet för nykterhet, fred, ungdomsvård, Osby

Vita bandet (1910), nr. 8

Walder, Signe (1949) Kvinnogestalter: Från skilda tider och folk, Stockholm

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *