JOANNA GIOTA
Detta nummer av Vägval kan sägas kretsa kring frågor om motstånd och kamp i svensk skola. I en av artiklarna kommer läsaren att få följa en enskild lärares gärning och kamp i ett lokasamhälle vid sekelskiftet. För många läsare kan maj 1968 förknippas med student- eller ungdomsrevolt, men i en av artiklarna får vi veta hur maj 1968 kom att bli en rörelse i kampen mot bl.a. en ojämlik skola och en skola för alla och det motstånd den möter även idag. Om kamp eller motkamp handlar också artikeln om tidskriften Krut, som genom sina kritiska reportage, synliggjorde bl.a. betygskampen i kölvattnet av betygsutredningen 1973. En annan av numrets artiklar gör läsaren uppmärksam på att kampen om individers större möjligheter att få hävda sina rättigheter gentemot skolan genom lagstiftning kan få konsekvenser som man inte hade räknat med.
Emil Marklunds artikel ger inblick i hur vardagen kunde arta sig för en ung småskollärare på landsbygden för snart 120 år sedan. I artikeln får vi följa Ester genom hennes dagbok från 1901, som bevaras vid Skellefteå museum. Syftet med att analysera dagboken var enligt Emil Marklund att kunna belysa hur undervisningen på den tiden planerades och genomfördes. Dagboken var dock desto rikare på skildringar av Esters känsloliv och det privata samtidigt som vi får veta om hennes plats och roll i ett snabbt växande sågverkssamhälle i Sverige. Ester ansvarade inte bara ensam för undervisningen av samtliga barn i lokalsamhället, utan kom genom sin yrkesroll att också ingå i sociala nätverket bland de familjer, där männen hade betydande yrkestitlar både i offentlig och privat sektor. Ester var en aktiv ung kvinna som deltog i en rad olika aktiviteter i lokalsamhället, såsom nykterhetsrörelsen. Som Emil Marklund lyfter fram ägde många av dessa aktiviter rum i skolhuset och visar på skolhusets dynamiska funktion vid denna tid.
I artikeln ”1968, det politiska och det pedagogiska” diskuterar Anders Burman och Shamal Kaveh varför det kan vara meningsfullt att skilja mellan pedagogik och det pedagogiska på samma sätt som man kan skilja mellan politik och det politiska. Frågan som behandlas i artikeln är vad som händer om maj 68 betraktas utifrån det politiska och det pedagogiska och vilka konsekvenser det kan tänkas ha för vår förståelse av dagens skola och utbildning. Artikeln redogör för varför vi inte kan reducera maj 1968 till en student- eller ungdomsrevolt, utan måste ses som något mycket större; en rörelse som kom att handla om synen på frihet, jämlikhet och utbildningens övergripande syfte med avgörande betydelse för utbildningspolitiken i olika länder. Dagens två dominerande tolkningar av maj 1968, som redogörs i artikeln, för att sedan knyta dem till distinktionen mellan pedagogik och det pedagogiska, kallar Burman och Kaveh nostalgidiskursen och misslyckandediskursen. Det är en mycket intressant läsning som ger svar på artikelns huvudfråga. Nämligen hur det kommer sig att maj 68 som stod för ett brott ”i den passiva inlärningen och den hierarkiska envägskommunikation” och som öppnade upp för nya perspektiv och i förlängningen en rörelse mot ökad jämlikhet och frihet i fråga om barnuppfostran, familjerelation, pedagogiken och synen på människor, kan i dagens kamp för en mer jämlik och mindre hierarkisk skola omformuleras och reduceras till en fråga om kunskapssyn.
Av Christian Lundahls artikel om tidskriften Krut (Kritisk utbildningsskrift) framkommer att Krut uppstod i kölvattnet av den rad utredningar som kom under 1970-talet, men var i linje med den ”vänsterkritiska” 1968-vågen som ifrågasatte etablerade föreställningar inom en rad områden. Krut menar att utredningarna främst rörde formfrågor och inte de viktiga frågorna om ämnenas innehåll och undervisningen. Kritiken formulerades övergripande som en kritik mot det svåröverskådliga, manipulativa, och instrumentella, samtidigt som utredningarnas effekter ifrågasattes. Krut engagerade sig särskilt i betygsfrågan som rasade i kölvattnet av BU73 och frågan som diskuteras i artikeln är varför detta engagemang. Med referens till olika artiklar i Krut visar författarna hur Krut synliggjorde ”betygskampen” genom sina reportage, välde sida och tog perspektiv, och förde ”betygskampen”. Det är en röd kamp som fördes, mot den samhälleliga sorteringen, som var det stora problemet. Samtidigt lyfts SYO-verksamheten (Studie- och yrkesvägledning) fram som ett exempel på att skolan hade gått från en mer tydlig utslagning genom betygens sorterande funktion, till en sorts självsortering genom yrkesvägledningen och mer dolda krav i undervisningen i allmänhet. Betygen i låg oh mellanstadiet kom att avskaffas med Lgr80 och Kruts kamp om att frigöra skolan från dess orättvisa sorterings funktion ebbade ut.
Caroline Runesdotters artikel om juridifiering i och av skolan tar avstamp i lagstiftningar som har reglerat skolan sedan sin tillkomst för att diskutera dagens skollag (SFS2010:800). Denna skiljer sig från tidigare i sin karaktär av rättighetslagstiftning och kontrollen av efterlevnad. En skolinspektion som tillkom 2008 ska se till att skolorna följer det rättsliga regelverket. Samtidigt har även vårdnadshavare och elever fått möjligheten att anmäla lärare eller skola till Skolinspektionen. Att allt fler företeelser i skolan blir rättsligt reglerade har enligt Caroline Runesdotter lett till en juridifiering av skolan med konsekvenser för lärare, skolor och skolhuvudmän. Istället för att fråga sig ”vad är bäst för eleverna, vad är pedagogiskt och didaktiskt motiverat i olika situationer, tenderar frågan att bli, vad säger lagen”. I samtalet mellan hemmet och skolan vägs åtgärder mot risken för en anmälan. För lärare kan Skollagens föreskrift om exempelvis disciplinera åtgärder gentemot störande elever helt konkret ”handla om att väga risken att bli anmäld för kränkningar av en elev mot att se till flertalets trygghet och studiero”. Caroline Runesdotter lyfter fram enkätresultat om hur oro för att bli anmäld påverkar lärares arbete och att frågan har uppmärksammats av lärarnas fackliga organisationer. Det är en saklig artikel som problematiserar frågan om vad som händer när den rättsliga diskursen får en överordnad ställning gentemot den pedagogiska, när intressekonflikter ska hanteras i skolan. Eller vad händer när skolans samhällsuppdrag och skolan som en kollektiv rättighet blir alltmer en individuell rättighet.
Joanna Giota, Göteborg är professor pedagogik vid Göteborgs universitet. Huvudsakligt forskningsintresse är barns och ungdomars egna syften med att gå i skolan och härmed hur olika typer av motivation hänger samman med deras prestationer över tid, deras självuppfattning och välbefinnande, framtida studieval, familjebakgrund och kön. Vilken inverkan faktorer såsom läroplaners innehåll och gestaltning samt stödinsatser har på elevers växande och livschanser ligger också inom forskningsintresset. Studierna bygger på longitudinella och nationellt representativa data.