Inledning

BRITTEN EKSTRAND

Vägval i skolans historia bjuder i detta nummer på fem från varandra fristående artiklar. I den inledande artikeln av Hampus Östh Gustafsson visas hur humanismens kris återkommande påtalats i 1900-talets utbildningspolitik och till vad nytta. Artikeln bygger på Östh Gustafssons avhandling från 2021. Påföljande artikel av Helena Holmlund lyfter frågan om den nioåriga grundskolan bidrog till förbättrade livschanser. Svårigheter i forskning på området lyfts bland annat fram. I den tredje artikeln beskriver Johanna Sjöberg och Johanna Sköld barnpensionatens korta historia. Ett fenomen i landet som främst förekom mellan 1920- och 1950-talet. Härefter skildras de svenska småbarnsskolorna i internationell belysning, vilket ger stöd åt bilden av småbarnsskolornas skiftande verksamhet under dess hundraåriga historia. Avslutningsvis ställer Åsa Karlsson Sjögren frågan om vilka egenskaper eller kvalifikationer skolmästarinnor och skolmästare kan tillskrivas i några skolor för fattiga barn omkring sekelskiftet 1800.

I den första artikeln av Hampus Östh Gustafsson visas hur hotet om ett humanistproletariat på olika sätt och med olika intensitet varit återkommande i svensk utbildningspolitik under hela 1900-talet. Trots till exempel studentexpansionen vid universiteten har humanistiska ämnen och humanistiska utbildningar tack vare ständiga påhopp i perioder fått allt färre sökande och mindre prestige. När humaniora från politiskt håll inte tillmätts något värde ifråga om samhällsnytta och användbarhet samt hävdats inte leda till något arbete har studenter avskräckts från att söka. Humanistiska utbildningar vid universitet har annars generellt sett varit populära val bland studenter. Upprepningarna om humanioras kris har självfallet påverkat såväl humanioras egen utveckling ifråga om utbildning och forskning som studenternas tvivel. Denna presenterade historiska tillbakablick visar emellertid samtidigt att humanioras bidrag till avnämare inte minst på utbildningsområdet, i skolvärlden och genom läraryrken varit betydelsefulla. Humanister finns i många samhällsnyttiga och lönsamma yrken och det finns flertalet tecken på att behovet av humanistisk kunskap knappast förtvinar utan tvärtom ökar i samhället.

Helena Holmlunds bidrag handlar om samband mellan genomgången skola och människors förbättrade livschanser. I detta fall gäller det den svenska grundskolereformen och i vilken utsträckning den lett till förbättrade förhållanden i livet för de elever som genomgick den 9-åriga svenska grundskolan. Artikeln inleds med ett resonemang omkring vad vi kan lära av att utvärdera grundskolereformen tillsammans med de begränsningar sambandsstudier har. Vidare beskrivs vad reformen innebar och vilka den påverkade mest. Det är orsakssamband som söks och i detta fall genom gjorda effektstudier som bygger på kvantitativa register med stora mängder mikrodata. Holmlund har valt att gå igenom de bedömt viktigaste studierna på området som gäller den svenska grundskolereformen och härefter tematiserat redovisningen på områden som förmågor, inkomster, hälsa, brottslighet, politiskt deltagande och ekonomiskt beslutsfattande. Samt frågan om de effekter som framträtt är bestående och överförs till nästa generation. Avslutningsvis i artikeln konstateras att grundskolereformen generellt sett minskade ojämlikheten i samhället. Framförallt fick barn från socioekonomiskt svagare hem förbättrade möjligheter i livet.

Artikel nummer tre handlar om vad som kommit att kallas barnpensionat i Sverige, vilka företrädesvis förekommit under 1900-talets första hälft. Johanna Sjöberg och Johanna Sköld har studerat detta förhållandevis okända fenomen genom material från dagstidningar och relevanta statliga utredningar. Sammantaget har drygt 160 barnpensionat nämnts i nyhetsartiklar eller till exempel jobbannonser. Barnpensionaten erbjöd inackordering mot betalning av alltifrån spädbarn till barn långt upp i åldrarna. Det handlade om heltidspension enstaka timmar, en vecka eller månadslånga perioder. Verksamheten har haft likheter med såväl barnkoloniverksamhet som fosterhem, med den skillnaden att barnpensionaten varit verksamma även utanför skollovsperioder. Hur pensionaten varit organiserade har skiftat inbördes och över tid; från små till stora pensionat (15–50 barn), vem som drev pensionaten liksom ifråga om personalens kvalifikationer. Barnpensionaten försvann främst av ekonomiska skäl; utan statsbidrag i konkurrens med de framväxande barnomsorgsalternativen som dagbarnvård och fritidshem. Vidare de allt färre hemmafruarna i samhället i takt med att kvinnor fick förvärvsarbete och semester. Samt tidningarnas rapporter om oaktsamhet och vanvård.

Den fjärde artikeln handlar om småbarnsskolorna i Sverige som uppstod på 1830-talet. En företeelse som har en hundraårig historia i så måtto att skolor benämndes småbarnsskolor långt in på 1900-talet. Småbarnsskolornas verksamhet förändrades emellertid mer än en gång under seklets gång. Som småbarnsskolor var verksamhetsperioden kort. Ganska snart övergick verksamheten till att fungera som ersättningar för de folkskolor som inte kom till stånd i förväntad utsträckning efter folkskolestadgan 1842. Och mot slutet av 1800-talet förändrades verksamheten åter. Endera etablerades folkskoleverksamheten eller återgick man till småbarnsverksamhet, men nu i enlighet med samtidens barnkrubbor alternativt barnträdgårdar. I sistnämnda fall med den skillnaden att man behöll heldagsomsorg. I denna artikel av Britten Ekstrand sätts småbarnsskolornas historia i internationell belysning. Artikeln inleds med hur och varför småbarnsskolor uppstod i Sverige tillsammans med varför och hur dess förebild (infant schools) uppstod i England. Runt om i världen har likartade företeelser varit föremål för forskning som gjort det möjligt att relatera till den bild som växt fram av småbarnsskolorna i Sverige.

I den femte artikeln förflyttar Åsa Karlsson Sjögren läsaren till tiden omkring sekelskiftet 1800. Fokus ligger på frågan om vilka egenskaper eller kompetenser skolmästare och skolmästarinnor (också kallade gummor och härefter läromödrar) haft som verkat i tre stadsskolor för fattiga barn vid denna tid, varav en i Uppsala och två i Gävle. Såväl män som kvinnor (ogifta kvinnor eller änkor) anställdes. Det tycks ha varit skolor som lydde under fattigvårdsstyrelsen eller på annat sätt varit kopplade till fattighus. Fattigskolorna inspekterades och kontrollerades. En viss kontroll av föräldrarna kunde också utövas genom fattig-skolorna. Arbetet i fattigskolorna bestod i strumpstickning, spånad, notbindning och nystning, och barnens arbete såldes till förmån för driften av fattigskolan. Barnen skickades också att arbeta utanför skolan. Men bänkar, katekeser och ABC-böcker nämns liksom frågan om skrivinlärning i anslutning till krav i samband med anställning. Allmänt sett tycks en slutsats vara att utan tillgång till formella utbildningar runt sekelskiftet 1800 betonades i enlighet med tidens anda beskedlighet, skicklighet och arbetskapacitet.


Britten Ekstrand, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet, Växjö. Tidigare också verksam vid främst vid Lunds Universitet och Högskolan Kristianstad. Numera pensionär, men fortsatt aktiv som forskare och författare. Forskning om forskning, meta-nivån,  intresserar mig särskilt och härmed till exempel vetenskaplig förankring i såväl forskning som i utbildning och undervisning, vidare forskningskommunikation och informationsvetenskap. Den forskning jag bedriver har också medfört djupdykningar på områden som närvaro kontra frånvaro i den obligatoriska skolan samt avhopp i högre utbildning. Med ett grundlagt intresse för pedagogikhistoria g

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *