Inledning

ULF P LUNDGREN

I detta  nummer av Vägval finns fyra artiklar. Det gemensamma temat är den politiska styrningen av skolväsendet.

I den inledande artikeln av Peter Bernhardsson behandlar standardiseringen av 1800-talets läroverk. Här beskrivs hur läroverken alltmer inordnas i en statlig reglering. Bernhardsson disputerade 2016 på en avhandling om undervisningen i moderna språk i Stockholm 1800-1880. I den visar han på hur relationen mellan den privata undervisningen och läroverken förändrades på 1800-talet. Artikeln bygger på det material som använts i avhandlingen. Fokus är införandet och förändringen av de moderna språken. Förändringen innebär en systematisering och standardisering av den offentliga undervisningen. Utbildningen inramas juridiskt i skolordningar. Lokala varianter försvinner och inordnas i ett nationellt system.

En ökad standardisering eller ett minskat pedagogiskt ”frirum” diskuteras i artikeln ”Skolan – en alltmer splittrad institution” av professor Gunnar Berg. Han visar på att 90-talets kommunalisering är ett grovt begrepp som har olika innebörder. Relationen mellan kommun och stat har under senare år utvecklats mot en ökad statlig styrning. Det är också en förändring i vilka styrinstrument som används. Vad som sker på 90-talet är en viss decentralisering men också en form av ”marknadisering”. Denna marknadsstyrning förstärktes med införandet av ”New Public Management (NPM). Bergs analys pekar på att den statliga politiska styrningen starkt begränsar de professionellas ”frirum”.

Den tredje artikeln av fil. dr. Mattias Börjesson ger en övergripande beskrivning av de utbildningspolitiska förändringarna i Sverige under 1900-talet. Han indelar dessa förändringar i fyra reformperioder: 1918-1927, 1948-1962, 1969-1978 och 1989-1996. I stora drag, menar Börjesson, sker en ökad statlig styrning fram till mitten av 70-talet. Därefter ges ett ökat utrymme för lokal styrning. Den stora skillnaden kommer med den fjärde reformperioden då det svenska skolsystemet förändrades i grunden. Han menar att under 1980-talet var skolan statligt styrd och enhetlig och med hög likvärdighet. Under 2010-talet är skolan marknadsstyrd med både privata och offentliga huvudmän vilket gett en medelmåttig likvärdighet.

I artikeln ”En historia att lära av? – Svensk statlig förhandsgranskning av läromedel i historia” av fil dr. Henrik Åström Elmersjö beskrivs och analyseras hur staten styrt vilka läromedel som användes. Det är en form av läroplansteoretisk studie som Åström Elmersjö presenterar. Staten förhandsgranskade läromedel mellan åren 1938 och 1991. Med utgångspunkt i en indelning i fem olika modeller för granskning, som Maria Repoussi och Nicole Tutiaux-Guillon har föreslagit, beskriver Åström Elmersjö den svenska förhandsgranskningen uttryckt i fyra av de fem modellerna. Under åren 1938 till 1974 godkändes flera böcker för varje kurs. År 1974 till år 1983 kunde både godkända och icke-godkända böcker användas parallellt. Bara So-ämnena skulle granskas och godkännas. Mellan åren 1983 till 1991 rekommenderade staten vilka böcker som fick användas, men andra böcker kunde också användas. Ingen statlig kontroll finns efter 1991. Åström Elmersjö behandlar också hur granskningsprocessen gått till och förändrats. Här begränsas redogörelsen till läroböcker i där granskningen följer förändringarna inom historieforskning.


Ulf P Lundgren, Uppsala, professor emeritus, Uppsala universitet. Psykolog 1968, Filosofie doktor 1972, Docent Göteborgs universitet (1972), Professor pedagogik och Psykologi Aalborg universitet 1974, Professor pedagogik, Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS) 1975, Rektor HLS 1990, Generaldirektör Skolverket 1991, Professor utbildningspolitik Uppsala universitet 2000, Huvudsekreterare Vetenskapsrådet 2004 – 2008. Senior professor Uppsala universitet 2009 – 2011.


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *