SOFIA PERSSON
I detta nummer av Vägval finns bredd i de ingående artiklarnas teman. Gemensamt för artiklarna är emellertid att de utgår från en svensk utbildningskontext från 1800-talet och framåt.
I den första artikeln ”Folkskolestadgan 175 år – Vad innebar den?” diskuterar professor Johannes Westberg den svenska folkskolestadgan från år 1842. Westberg visar att utbildningshistoriker såväl har lyft fram stadgans betydelse som ifrågasatt vilken reell förändring denna egentligen innebar. Artikeln behandlar folkskolestadgans innehåll, betydelse och konsekvenser för svensk folkundervisning under 1800-tal när det gäller exempelvis skolans organisation, antalet folkskolor, andelen barn i skola, samt undervisningens innehåll och omfattning.
Den andra artikeln, ”Trädgården som bildningsmönster och pedagogisk modell under 1800-talet”, är skriven av fil.dr. Åsa Klintborg Ahlklo och bygger på fallstudier av huvudsakligen skånskt material. Klintborg Ahlklo visar hur samhälleliga institutioner och aktörer via trädgården som projekt avsåg att sprida kunskap, bildning och skönhet i olika sammanhang. Det kunde röra sig om trädgården i folkskolan, i hemmet och som binäring till jordbruket. Trädgårdens symbolvärde var högt, och Klintborg Ahlklo lyfter bland annat fram folkskoleprofilen Olof Eneroths liknelse vid hur trädgården som yttre kultur ansågs spegla individers och folks inre kultur, dvs. bildning.
Den tredje artikeln, ”Skrivkrisgenren i historiskt ljus”, av Martin Malmström diskuterar alarmistiska debattinlägg i media vad gäller studenters skrivförmåga. Malmström har nyligen disputerat på en avhandling om föreställningar om skrivande i mediedebatter och gymnasieskolans läroplaner. Malmström framhåller att alarmistiska debattinlägg har en lång historia i såväl Sverige som andra länder. Inläggen kan förstås som en egen form av genre, en skrivkrisgenre, präglad av särskild karaktäristika. Men likväl som det finns stabilitet i genren, finns också föränderlighet. Exempelvis visar Malmström att artiklarna under 1990-talet i högre utsträckning än tidigare refererar till kvantitativa undersökningar, vilket kan förstås i ljuset av rådande styrningsfilosofis fokus på mätning och utvärdering.
Den fjärde och sista artikeln, ”Två skolkommissioner med liknande problem men med helt olika lösningar”, är skriven av Sten Svensson, utredare och fd chefredaktör för Lärarnas tidning. Strax efter andra världskriget, år 1946, tillsattes en skolkommission med uppdrag att se över det svenska skolsystemet. Svensson skriver att centrala frågor i kommissionens arbete var att svara upp mot nya krav på utbildning från medborgare, samhälle och näringsliv, samt folatt stärka jämlikhet och demokratifrågor i skolan. Svensson identifierar stora likheter mellan det uppdrag som formulerades för 1946 års skolkommission och det uppdrag som gällde för den skolkommission som tillsattes år 2015 i Sverige. Men Svensson lyfter även fram skillnader när det gäller i vilken utsträckning de båda skolkommissionerna uppmärksammar skolans demokratiska roll i samhället.
Sofia Persson, Göteborg, är forskare och lektor vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet. Hon disputerade 2008 på en avhandling om läraryrkets uppkomst och förändring inom den grundläggande utbildningen i Sverige ca 1800-2000. I och med avhandlingsarbetet grundlades ett särskilt intresse för folkskollärares liv och arbete, inte minst utifrån ett genusperspektiv. Därtill är hennes forskningsfokus på lärares arbetsvillkor, fackliga organisering och professionella projekt.