AGNETA LINNÉ
Detta nummer av Vägval har en bred ansats. Det innehåller fyra artiklar som berör olika teman.
I den första artikeln ställer Johannes Westberg frågan Hur ska folkskoleväsendets framväxt förklaras? Tidigare forskning har inte sällan sett folkskolans tillkomst antingen som ett led i de härskande klassernas behov av att disciplinera och kontrollera en växande befolkning i spåren av industrialisering och urbanisering, eller som nära förbunden med formeringen av nationalstater och idéer om medborgerlig bildning.
Westberg visar utifrån sin studie Att bygga ett skolväsende. Folkskolans förutsättningar och framväxt 1840-1900 (Nordic Academic Press, 2014) att dylika förklaringar inte är tillräckliga. I stället för att söka efter en grundläggande orsak anlägger Westberg ett bredare perspektiv med fokus på lokalsamhället och dess specifika förutsättningar att finansiera och få till stånd byggen av skolhus. Hans artikel lyfter fram en rad viktiga men tidigare inte så uppmärksammade faktorer som haft betydelse för skolans framväxt och visar på behovet av fortsatt forskning på området.
Nästa artikel, Demokratifostran som brottsprevention av Paula Wahlgren, diskuterar hur förhoppningarna om att skolan kan förebygga brottslig utveckling hos unga genom att fostra dem i rätt riktning har sett ut över tid. Framför allt tar Wahlgren upp hur talet om skolan som brottsförebyggare förhållit sig till begrepp som demokrati och ansvar. Avstamp tas i 1970-talet, då skolans breda, fostrande uppgift kom att tillskrivas en viktig brottspreventiv roll. Artikeln visar hur innebörden i begreppen demokrati och ansvar sedan dess steg för steg har förändrats. Från att ha handlat om ett ökat inflytande läggs sålunda fokus under 1990-talet och framåt på att göra ansvarsfulla val beträffande sin egen framtid. Detta kan beskrivas som en rörelse från ett kollektivt till ett individuellt ansvarsbegrepp, menar Wahlgren, och ser i den här rörelsen också likheter med hur skolans medborgarfostrande uppdrag förändrats på ett mer generellt plan.
I den därpå följande artikeln presenterar Sven Hartman en nyutkommen bok med titeln Slöjd, bildning och kultur. Om pedagogisk slöjd i historia och nutid (Carlsson Förlag, 2014). Sju slöjdforskare – Hans Thorbjörnsson, Eva Trotzig, Per Hartman, Kajsa Borg, Annelie Holmberg, Peter Hasselskog och Jan Sjögren, har där skrivit om skolslöjden som en del av det svenska kulturarvet. Hartman, som redigerat boken, reflekterar över situationen för slöjden idag i relation till de bildningsideal som en gång knöts till ämnet. Pionjärer som Otto Salomon och Carl Malmsten såg då som skolans uppgift att bilda hela människan, och ögats skolning liksom handens övning var lika angelägna som att träna intellektet. Utöver den skaparglädje slöjden innebär för många elever borde slöjdkunnande betraktas som en del av den tekniska bildning – i vid mening – som förväntas av en aktiv medborgare i dagens samhälle, menar Hartman. Han väcker också en rad frågor för fortsatt forskning på slöjdens område.
Den avslutande artikeln av Ingrid Heyman, Pedagogiskt arbete – utanför skolan: exemplet kolonirörelsen, gör nedslag i en konkret episod från år 1914. Kolonirörelsen hade då sedan ett antal år inlett sin verksamhet i Sverige. I Stockholm hade man bildat en förening med ambitionen att bl.a. lära arbetare konsten att sköta en trädgård. Heyman ställer föreningens ordförande Anna Lindhagens syn på hur en kolonilott borde skötas, och vad som borde odlas där, mot de påtagliga behov av odling för att få mat för dagen som en kolonist, skomakeriarbetare Gotthard Ljunglöf, ger uttryck för i ett utförligt brev till Lindhagen. Artikeln kastar tänkvärt ljus över motsättningar som kunde uppstå mellan ledningen för en social rörelse med pedagogiska ambitioner och arbetares bästa för ögonen, och dem som blev föremål för rörelsens pedagogiska omsorg. Skillnaderna i levnadsvillkor och förståelsehorisonter framträder i blixtbelysning.
Agneta Linné, Örebro är professor emerita i pedagogik vid Örebro universitet. Hennes forskning ägnas utbildningshistoria, läroplansteori, forskning om lärares utbildning och arbete samt kunskapstraditioner i högre utbildning. Ett spår gäller hur utbildning av lärare för obligatorisk skola tagit form historiskt, hur dess innehåll skiftat över tid utifrån förändrade samhälleliga intressen, värderingar och pedagogiska traditioner, och vilka krav som ställts på en god lärare i olika tider.