Komministerdottern Magdalena, skomakardottern Lotten och hemmansägardottern Hilda – Den socio-ekonomiska bakgrunden hos lärare i norra Sverige under sent 1800- och tidigt 1900-tal

EMIL MARKLUND

Under 1850-talet öppnades läraryrket upp för kvinnor i Sverige och under det kommande seklet expanderade utbildningsväsendet från rudimentärt till väletablerat. Utifrån socio-ekonomisk bakgrund och med avstamp i levnadsbanorna hos tre kvinnliga lärare fokuserar denna undersökning på bakgrundsförhållanden hos lärare i norra Sverige. De tre lärarnas socio-ekonomiska bakgrund sätts därefter in i ett större sammanhang där bakgrunden för nästan 1200 lärare redovisas. Resultaten visar att de bättre möjligheterna till lärarutbildning för kvinnor medförde att Västerbotten under studieperioden hade en högre andel kvinnliga lärare än övriga Sverige (ca 80%).

Folkskollärare (och kvinnliga lärare) kom generellt från än högre socio-ekonomisk bakgrund i jämförelse med småskollärare (och manliga lärare). I absoluta tal var vanligast för samtliga grupper av lärare att växa upp i en familj där fadern var jordbrukare, vilket inte är särskilt uppseendeväckande då mer än halva befolkningen växte upp i ett jordbrukshushåll. Störst sannolikhet att bli lärare uppvisade dock barn till gruppen av högre tjänstemän där exempelvis präster ingår. De tre lärarna kom från förhållandevis olika socio-ekonomiska bakgrunder, men om deras upplevelser sätts i relation till de som i samma tid valde att bli lärare framträder att ingen av dem var unik. Tvärtom var det möjligt att bli lärare oavsett den socio-ekonomiska bakgrund även om sannolikheten ökade eller minskade beroende på bakgrunden.

Några vägar för kvinnor till läraryrket vid sekelskiftet 1900

I Älvsbyn (Norrbottens län) föddes den 20 april år 1878 Magdalena Amalia Öhstedt. Hennes föräldrar hade gift sig år 1870 och därefter fått tre döttrar och en son tillika äldre syskon till Magdalena. Föräldrarna – Johanna Margreta Klum (f. 1838) och Gustaf Edvard Öhstedt (f. 1842) – hade båda växt upp i Piteå. I tjugoårsåldern började fadern studera i Uppsala och prästvigdes år 1865. Under de följande tio åren var han verksam som pastor, predikant och komminister på en handfull platser i Västernorrland och Jämtland innan han 1875 tillträdde som komminister i Älvsbyn (Bygdén, 1923). Magdalena kom att växa upp och gå folkskola i Älvsbyn, när hon var sexton år utsågs fadern till kyrkoherde i Nysätra (Västerbotten, dagens Robertsfors kommun).

Året efter flytten till Västerbotten ansökte Magdalena till folkskollärarinneseminariet i Umeå där hon skrevs in den 2/9 1895. Åren vid seminariet, var av examenskatalogen att döma, en tuff period för Magdalena. Undantaget två ämnen, trädgårdsskötsel och gymnastik, hade hon genomgående låga betyg och Magda spenderade också tio terminer vid seminariet istället för de föreskrivna åtta (Folkskoleseminariet i Umeå, examenskatalog år 1900). Efter examen återvände Magdalena till föräldrahemmet i Nysätra och kom att vara vikarie vid skolan där. Fyra år senare tillträdde hon som ordinarie folkskollärarinna i Innervik en by ca sex mil norr om Nysätra, strax söder om Skellefteå (Västerbottens län).

I Skellefteå den 10 maj 1880, lite drygt två år efter att Magdalena kommit till världen föddes en annan blivande lärare, Charlotta Elisabeth Öster. Lotten som hon kom att kallas växte upp som yngst i en syskonskara på nio barn. Hennes föräldrar Johanna Helena (f. 1835) och Frans Oskar (f. 1822) var båda födda och uppväxta i Skellefteå landsförsamling men när Lotten föddes bodde de i Skellefteå stad där Frans Oskar var skomakare. Under Lottens uppväxt kom Frans Oskar sedermera att byta yrke och arbeta som brevbärare (Jfr. folkräkningarna 1880 & 1890). I kontrast till Magdalena kom Lotten och hennes familj att bo i samma stad under hela hennes uppväxt. Den äldsta systern arbetade som sömmerska medan Lottens övriga fyra äldre systrar hade tagit småskollärarexamen när hon sökte in till utbildningen 1898. Efter examen från den tvååriga småskollärarutbildningen år 1900, tjänstgjorde hon därefter småskollärare i Storkåge, ca 1,5 mil norr om Skellefteå i drygt 10 år. När Lotten år 1913 bytte tjänstgöringsskola och by inom den stora Skellefteå landsförsamling (ca 1720 km2) kom hennes och Magdalenas levnadsbanor att sammanflätas.

Under några årtionden, fram till Magdalenas pensionering i slutet av 1930-talet kom de två kvinnorna att dela både arbetsplats och hushåll i Innervik. De första läsåren var Magdalena och Lotten de enda lärarna på skolan men 1919 fick de förstärkning av Hilda Fredrika Sjölund (f. Lindmark år 1884) som biträdande lärarinna. Skolan i Innervik var år 1921 en så kallad B-skola med tre undervisningsavdelningar/klasser, den var också en fast heltidsläsande skola. Av de 60 skolorna i landsförsamlingen var 1921 en tredjedel fortfarande halvtidsläsande dvs. att eleverna antingen deltog i skolundervisningen på förmiddagen eller eftermiddagen. I landsförsamlingen fanns även sju mindre folkskolor som vanligtvis terminsvis ambulerade mellan två byar, något som var än vanligare i Västerbottens inland vid denna tid. År 1921 ansvarade de tre kvinnorna för 63 elevers utbildning. Fördelningen av elever var 23 barn i småskoleavdelningen (klass ett och två) samt 40 elever i årskurserna tre till sex. (Göransson, 1922)

Den biträdande lärarinnan Hilda hade vuxit upp i samma by (Innervik) som det äldsta barnet i en syskonskara om sex, barnens föräldrar var hemmansägare Per August Lindmark (f. 1855) och Anna Fredrika (f. 1861/f. Nygren). Två år efter Lotten, 1903, kom Hilda att med skapliga betyg utexamineras från seminariet (Länsseminariet i Skellefteå, examenskatalog, 1903). Efter småskollärarinneexamen tjänstgjorde Hilda i nio år vid den flyttande mindre folkskolan i Bergliden-Bjurfors och ytterligare tre år som biträdande lärare vid folkskolan i Klemensnäs. Till skillnad från de två kollegorna på skolan i Innervik kom Hilda att bilda familj, hon avgick från sin tjänst 1915 för giftermål med en arbetare i samma by och två år senare föddes en son, Elof Alexander Sjölund. Äktenskapet blev dock kortvarigt, maken avled 1918 något som sannolikt föranledde att Hilda återupptog sitt arbete som småskollärarinna.

Det säger sig självt att livet inte var enkelt för en ensamstående och förvärvsarbetande kvinna i samma tid som kvinnor vann politisk rösträtt. En lärarmatrikel, skriven under sent 1930-tal ger också stöd till denna uppfattning. I en kort tilläggsnotering under redogörelsen av Hildas verksamhet som lärare antecknade kyrkoherden K A Fellström (f. 1878, d. 1975) att Hilda under sitt liv och lärargärning varit – ”Svårt prövad” (Lundmark, 1937 s. 83).

Folkskollärarinnan Magdalena och småskollärarinnorna Lotten och Hilda visar att tre lärare, verksamma på samma byaskola, kunde komma från förhållandevis olika bakgrund och uppväxtförhållanden. Magdalena var dotter till en komminister, sedermera kyrkoherde, som hade bott och arbetat på många platser i norra Sverige. I Lottens fall var hennes far Skellefteå stad troget under hela sitt vuxna liv där han först livnärde sig och den stora familjen som skomakare och senare i livet som brevbärare. Hildas far var hemmansägare i Innervik och hennes föräldrar levde i byn från de att de träffade varandra och livet ut. De tre kvinnornas olika banor till läraryrket väcker frågor om förekomst och frekvens: Vilken socio-ekonomisk bakgrund var vanligast bland folk- respektive småskollärare i norra Sverige? Hur påverkade faderns socialgrupp sannolikheten att barnen skulle bli lärare? Fanns det möjligheter att bli lärare oavsett bakgrund?

För att besvara dessa frågor behövs självfallet ett större underlag än första halvan av levnadsbanorna hos Magdalena, Lotten och Hilda. I nästa del kommer därför den socio-ekonomiska bakgrunden hos ett större antal lärare i folkskolan att undersökas med utgångspunkt i faderns yrke.

Vilka kom att undervisa folkskolans barn? Lärares socio-ekonomiska bakgrund i norra Sverige 1870–1950

I tidigare forskning, både nationellt och internationellt, har lärares socio-ekonomiska bakgrund primärt studerats genom att undersöka faderns yrke hos yrkesverksamma lärare alternativt blivande lärare under deras lärarutbildning. Flertalet av dessa studier har visat att det under 1800-talet och 1900-talets början var vanligt att lärare hade vuxit upp i jordbrukarhem och att fäder till kvinnliga lärare ofta hade en högre socio-ekonomisk status i jämförelse med fäder till deras manliga kollegor. (Florin, 1987; Raninge, 1984; Rury, 1989; Sager, 2007; Skog-Östlin, 1984). Genom en longitudinell ansats, där inte bara blivande lärare utan samtliga individer följs över levnadsbanan blir det möjligt att utöver lärares socio-ekonomiska bakgrund också undersöka hur sannolikheten att bli lärare varierade utifrån klassbakgrund, kön och när individerna föddes.

I denna undersökning har faderns yrke i samband med individens födsel använts som utgångspunkt för att bestämma den socio-ekonomiska bakgrunden. Undersökningen möjliggörs genom de kyrko- och församlingsböcker som finns digitaliserade vid Demografiska databasen, Umeå universitet. I studien ingår fem församlingar vilka idag utgör de nordliga och centrala delarna av Skellefteå kommun (Bureå, Byske, Jörn samt Skellefteå lands- och stadsförsamling), vidare ingår även Norsjö församling och från år 1900 även Umeå lands- och stadsförsamling. Sammanlagt återfinns 183 194 individer i det datauttag som legat till grund för undersökningen. Lite färre än hälften (86 423) av alla individer har uppgift om faderns yrke. Det förhållandevis omfattande bortfallet kan till största del förklaras genom att tre av fyra som saknar denna information föddes utanför det undersökta området. Resultatet som presenteras nedan gäller således primärt lärare födda i de inkluderade församlingarna i Västerbotten.

I källmaterialet påträffades 2605 personer vilka någon gång i livet registrerades som lärare i församlingsböckerna. Uppgifter om faderns yrke fanns tillgänglig för 1193 av dessa lärare motsvarande ca 46% av alla lärare. Bortfallet var något större hos folkskollärare (38% med information) än småskollärare (51% med information), vilket kan förklaras genom att folkskollärare oftare kom från en annan del av Sverige och hade flyttat till det studerade området. Det var också vanligare att blivande småskollärare hade möjlighet att delta på utbildningen i närheten av där de växte upp då det fram till 1930-talet fanns fler småskoleseminarium än folkskoleseminarium i Sverige. I tabell 1 redovisas fördelningen efter kön och lärargrupp där uppgift om faderns yrke fanns tillgängligt.

Tabell 1. Lärare med uppgift om faderns yrke fördelat efter kön och lärargrupp. Källa: digitaliserade församlingsböcker, POPLINK, Demografiska databasen, Umeå universitet

Att fyra av fem lärare i källmaterialet var kvinnor speglar inte hur det såg ut i övriga Sverige. På nationell nivå var könsfördelningen var jämnare, dels genom en högre andel manliga folkskollärare dels genom en jämnare fördelning av folkskollärare och småskollärare framför allt under senare delen av undersökningsperioden. Dominansen av kvinnliga lärare i Västerbotten kan till största del förklaras genom att lärarutbildningarna som etablerades i länet som fram till slutet av 1930-talet primärt accepterade (folkskollärare) eller lockade (småskollärare) kvinnliga sökanden.

I tabell 2 framgår de drygt tusen lärarnas socio-ekonomiska bakgrund (faderns yrke) fördelade efter lärargrupp och kön. Utan att i detalj gå in på alla poster är det tydligt att lärarna, i genomsnitt, kom från en något högre socio-ekonomisk bakgrund än befolkningen i övrigt. Det faktum att drygt fyra av tio lärare växte upp i ett jordbrukarhem är inte förvånande då en majoritet av alla fäder försörjde sig som bonde eller hemmansägare. I uppdelningen av fädernas socio-ekonomisk bakgrund (sex grupper) återfanns blivande lärare i samtliga. Förhållandevis få blivande lärare kom dock från grupperna som kan sägas utgöra de lägsta respektive högsta sociala klasserna d.v.s. okvalificerade arbetare respektive högre chefer. I linje med tidigare forskning hade fäder till kvinnliga folkskollärare i denna studie högre socio-ekonomisk status än fäderna till deras manliga kollegor. Det är också uppenbart att blivande folkskollärare i större utsträckning hade växt upp i mer resursstarka hem, åtminstone med utgångspunkt i faderns yrke. Bland småskollärarna hade sju av tio (ca 71%) en fader vars yrke klassades inom antingen ’okvalificerat arbete’ dvs. arbete som inte krävde någon typ av specialisering eller också var han någon typ av jordbrukare, hos folkskollärarna var motsvarande andel inte ens varannan (ca 43%).

Tabell 2. Faderns socio-ekonomiska status bland småskollärare och folkskollärare i delar av Västerbotten 1870–1950. Siffrorna och procentsatserna i tabellen redovisas i ordningen: absoluta tal kvinnliga lärare, (procent av totala antalet kvinnliga småskollärare eller folkskollärare) / absoluta tal manliga lärare, (procent av antalet manliga småskollärare eller folkskollärare). ’Totalt’ visar samtliga lärare med denna socio-ekonomiska bakgrund samt procentandel av samtliga lärare med information inom parentes. Raden märkt ’Referens’ återger socialgruppsfördelningen i procent bland övriga individer i källmaterialet d.v.s. de utan lärarnotering.
Den deskriptiva statistiken i Tabell 2 är på många sätt användbar för att bilda en uppfattning om bakgrunden bland de lärare som föddes 1870–1930 och kom att arbeta i folkskolan under dess mest expansiva årtionden runt sekelskiftet och fram till mitten av 1900-talet. Gällande sannolikheten för någon att bli lärare beroende på socio-ekonomisk bakgrund så behövs ytterligare beräkningar. Det förhållandevis höga antalet lärare med information om faderns yrke (1193 individer) medför att denna typ av analys är möjlig. I Tabell 3 återges en förenklad sammanställning av en statistisk beräkning (logistisk regression) vilken möjliggör en beräkning av sannolikheten att bli lärare beroende på socio-ekonomisk bakgrund och samtidigt ta hänsyn till faktorer som födelsegrupp och kön. I tabelltexten nedan finns ytterligare information om uträkningarna och de siffror som återges.

Tabell 3. Sannolikheten att bli lärare (beroende variabel) efter faderns socio-ekonomiska bakgrund, födelseår/grupp (30-årsperioder) och kön (oberoende variabler). Förenklad bearbetning av en logistisk regression där även den kombinerade effekten av socio-ekonomisk bakgrund och kön tagits i beaktning. I tabellen avser yrkesgrupp den grupp där faderns yrke kan placeras och födelsegrupp i vilket 30 årsintervall baserat på födelseår individen tillhör samt kön enligt församlingsböckerna. Inom varje grupp återfinns en referenskategori där oddskvoten är =1, ett värde som är över 1 innebär en större sannolikhet än referenskategorin att bli lärare medan ett värde under 1 innebär en lägre sannolikhet att bli lärare. Standardavvikelsen anger hur mycket respektive parameter avviker från genomsnittet. I samtliga fall är P-värdet 0,000 d.v.s. att resultaten är att betrakta som statistiskt signifikanta. Oddskvoten har avrundats till två decimaler. Standardavvikelsen visar hur mycket individerna inom respektive grupp avviker från medelvärdet.
I Tabell 3 kan vi se att sannolikheten (’oddskvot’) att bli lärare stiger i takt med högre socio-ekonomiska bakgrund, med undantag för högre chefer vars barn uppvisade ungefär lika stor sannolikhet som barn till gruppen jordbrukare/hemmansägare. Barn i grupperna där olika typer av lärare och präster ingår (chefer och tjänstemän respektive högre tjänstemän) uppvisade den allra högsta sannolikheten att bli lärare. Kvinnors sannolikhet att bli lärare var ca fyra gånger större än för männen. I Tabell 3 är det också tydligt att de som föddes mellan 1871 och 1900 hade störst sannolikhet att bli lärare. Att det var mindre vanligt i gruppen född före 1871 är inte så förvånande då de växte upp när både folkskoleväsendet och lärarutbildningar var i sin linda eller under utbyggnad, framför allt i de norra delarna av Sverige som studerats här. Den lägre sannolikheten hos gruppen född på 1900-talet (1901–1930) kan istället härledas till ett nationellt läraröverskott under sent 1920-tal och på 1930-talet samt att småskollärarinneseminariet i undersökningsområdet (Skellefteå) lades ned 1929 (Nylund, 1942).

I de tre tabellerna ovan har resultatet vilat på faderns yrke, går det då inte att säga något om vad de blivande lärarnas mödrar arbetade med? Då ca 90% antingen saknar information eller var listad som ’hustru’ i källmaterialet medför det svårigheter att göra en liknande statistisk analys som med fäderna. En mer deskriptiv analys av de 289 noteringarna är dock möjlig, i den framkommer att den vanligaste noteringen bland mödrarna var ’piga’ men också att det yrkesnoteringen lärare var vanlig hos mödrarna (nästan en femtedel, ca 18%).

(O)lika vägar till läraryrket under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal

Det har nu blivit dags att återvända till de lärare vars levnadsbanor fick inleda denna text. Vad kan vi säga om de socio-ekonomiska bakgrunder Magdalena, Lotten och Hilda kom från, var deras fäders sysselsättning representativa för blivande folk- och/eller småskollärare? Hur påverkades möjligheten att komma in på utbildningen/yrkesvalet av den socio-ekonomiska bakgrunden – var läraryrket en möjlig väg att tjäna sitt uppehälle, oavsett klassbakgrund?

När frågorna ska besvaras är det på sin plats att påminna om resultatet ovan d.v.s. att i den agrara miljö som studerats var det – i absoluta tal – vanligast att komma från ett jordbrukarhem – både bland folkskollärare (ca 27%) och än mer så bland småskollärare (ca 53%). Hilda Sjölund, vars far var hemmansägare i Innervik, delade således denna bakgrund med drygt hälften av alla andra småskollärare. Det är dock viktigt att ta gruppernas storlek i beaktning och när så görs visar det sig att komminister/kyrkoherde-dottern, sedermera folkskollärarinnan, Magdalena hade den sociala bakgrund som innebar störst sannolikhet att bli lärare. Ett längre avstånd till de orter där det var möjligt att läsa till folkskollärarinnor kan vara en förklaring till den genomsnittligt högre socio-ekonomiska bakgrunden bland folkskollärare. För blivande folkskollärarinnor med högre socio-ekonomisk bakgrund fanns sannolikt även större möjligheter till läsning i föräldrahemmet. I jämförelse med småskollärarinnorna hade folkskollärarinnorna i högre utsträckning genomgått flickskoleundervisning och real- eller studentexamen, erfarenheter som värderas högt när det skulle ansökas till lärarseminarium och genomföras antagningsprövningar. Det var dock inte omöjligt att komma från enkla bakgrundsförhållanden och bli antagen till seminariet, vilket kan skönjas i det faktum att ungefär 1/3-del av alla blivande folkskollärare hade en fader vars yrkesnotering hör till antingen ’okvalificerade arbetare’ eller ’hemmansägare och jordbrukare’.

I ljuset av resultatet kan sannolikheten för småskollärarinnan Lotten, vars far vid tidpunkten för hennes födsel var skomakare (kvalificerad arbetare), beskrivas som något större än befolkningen i övrigt. Vikten att ta både absoluta tal och sannolikhet i beaktning blir tydlig i en jämförelse av skomakardottern Lotten och hemmansägardottern Hilda. I absoluta tal hade 520 andra lärare samma bakgrund som Hilda medan motsvarande siffra hos Lotten var 197. Sannolikheten att bli lärare var dock ca dubbelt så stor för de med Lottens bakgrund i jämförelse med Hildas, vilket har sin förklaring i att socialgruppernas storleksförhållanden och då framför allt, som nämnts ovan, att hemmansägare/jordbrukare var så numerärt dominanta.

Magdalena, Lotten och Hilda var inga undantag för sin tid, tvärtom blev de lärare då skolväsendet expanderade och allt fler utbildades till lärare. De tre föddes alla mellan 1878 och 1984, i den här undersökningen har de därmed ingått i födelsegruppen 1871–1900. En grupp som i jämförelse med både de som föddes årtiondena före och efter innebar en större sannolikhet att bli lärare. Lägg därtill att kvinnor i mycket högre utsträckning blev lärare så är det ett faktum att de tre kvinnornas vägar till läraryrket runt sekelskiftet 1900 bär likheter med hundratals andra unga kvinnor med liknande levnadsbanor. Genom att kombinera de tre kvinnornas levnadsbanor med ett mer omfattande statistiskt uttag från församlingsböckerna har denna undersökning både kunnat visa tre vägar till läraryrket och säga något om hur representativa dessa banor, med utgångspunkt i faderns yrke, var för sin tid.

Epilog

Avslutningsvis, om någon undrar hur det gick för de tre lärarna vi stiftade bekantskap med i inledningen så följer här korta redogörelser för de fortsatta/senare delarna av levnadsbanorna för Magdalena, Lotten och Hilda. Folkskollärarinnan Magdalena arbetade resterande del av sitt yrkesliv på skolan i Innervik, totalt mer än 30 läsår från 1904 till slutet av 1930-talet. Efter pensioneringen flyttade Magdalena in till Skellefteå stad, hon avled 1966 några veckor innan sin 88-årsdag. Småskollärarinnan Lotten, som under årtionden delade lärarbostaden med Magdalena, pensionerades ett par år efter Magdalena men blev inte lika gammal, Lotten avled 1947 i en ålder av 67 år.

Efter att ha delat arbetsplats med Magdalena och Lotten under tio läsår, 1919 till 1928, kom småskollärarinnan Hilda att tjänstgöra fem år i grannbyn Rönnbäcken. Under 1930-talet kom Hilda att inneha lite olika tjänster, den 1/7 1934 blev hon ordinarie småskollärare vid småskolan i Gråberg, en by drygt en mil inåt landet från Skellefteå stad (Skellefteälven uppströms). Fyra år senare (1938) var hon lärare i Högdal, en by i norra delen av Skellefteå landsförsamling. Hilda uppnådde även hon pensionsåldern, som vanligtvis var 60 år för lärare vid denna tid, men dock inte så mycket mer än så utan avled 1946 i en ålder av 62 år.

Information:
Den andra delen av denna text – Vilka kom att undervisa folkskolans barn? Lärares socio-ekonomiska bakgrund i norra Sverige 1870–1950 – utgår från resultat som tidigare publicerats i:

Marklund, Emil. ”Who Was Going to Become a Teacher? The Socio-Economic Background of Primary School Teachers in Northern Sweden 1870–1950”. History of Education 50, nr 1 (2021): 27–49. https://doi.org/10.1080/0046760X.2020.1760946.


Emil Marklund är fil dr. i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning och lektor i pedagogiskt arbete vid institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Hans senaste publikationer inkluderar doktorsavhandlingen Teachers’ lives in transition: gendered experiences of work and family among primary school teachers in northern Sweden, c. 1860-1940, Umeå 2021 och den studie vars resultat bidragit till denna artikel – “Who Was Going to Become a Teacher? The Socio-Economic Background of Primary School Teachers in Northern Sweden 1870–1950”, History of Education vol 50 nr 1, 2021.


LITTERATUR

Andersson, Sixten. Innervik – Stänk och flikar ur byns historia. Skellefteå, 1979.

Bygdén, Leonard. Hernösands stifts herdaminne: bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden. Almqvist & Wiksell, 1923.

Florin, Christina. Kampen om katedern: feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860–1906. Acta Universitatis Umensis 82. Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 1987.

Marklund, Emil. ”Teachers’ lives in transition: gendered experiences of work and family among primary school teachers in northern Sweden, c. 1860-1940”, 2021.

Nylund, Sven. Småskollärarutbildningen i Sverige. Stockholm: Ernst Westerbergs boktryckeri AB, 1942.

Raninge, Ola. Folkskoleseminariet i Umeå 1879-1968. Umeå: Lärarhögskolan, Umeå Universitet, 1984.

Rury, John L. ”Who Became Teachers? The Social Characteristics of Teachers in American History”. I American Teachers: Histories of a Profession at Work, redigerad av Donald R. Warren, 1–48. New York: Macmillan, 1989.

Sager, Eric W. ”Women Teachers in Canada, 1881–1901: Revisiting the ’Feminization’ of an Occupation”. The Canadian Historical Review 88, nr 2 (2007): 201–36. https://doi.org/10.1353/can.2007.0051.

Skog-Östlin, Kerstin. Pedagogisk kontroll och auktoritet: en studie av den statliga lärarutbildningens uppgifter enligt offentliga dokument kring folkskollärarutbildningen, läroverkslärarutbildningen och lärarhögskolan. Studies in education and psychology 14. Malmö: CWK Gleerup, 1984.

Källmaterial:

Folkskolans lärarekår i Luleå stift 1937. Malmö: Skånetr., 1937.

Folkräkningar (Sveriges befolkning), Riksarkivet. Tillgänglig: https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar (Hämtad 2022-10-27).

Folkskoleseminariet i Umeå arkiv, Examenskataloger 1887–1914, 1914. D I a: 2. Landsarkivet Härnösand, Riksarkivet.

Göransson, Edvard. Svensk folkskolematrikel år 1922, Del I-III. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner, 1922.

Lundmark, Rudolf. ”Lärare i Skellefteå sedan 1842”. Skellefteå, 1937. Skolstyrelsen, Skellefteå landsförsamling. Skellefteå kommunarkiv, Sverige.

Länsseminariet i Skellefteå arkiv, Examenskataloger 1901–1917, 1917. D II b: 2. Landsarkivet i Härnösand, Riksarkivet.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *