Nioårig grundskola för alla bidrog till förbättrade livschanser

HELENA HOLMLUND

Att utbildning är en nyckel till välstånd kan många skriva under på. Genom utbildning kan människor förbättra sina kunskaper och färdigheter och bidra mer till samhällsekonomin, och på samma gång kan individens egna livschanser stärkas, till exempel genom att utbildning minskar risken för arbetslöshet, bidrar till bättre hälsa, och stärker individens deltagande i samhället.

Sambandet mellan utbildning och individens utfall senare i livet har fått mycket uppmärksamhet inom kvantitativ registerforskning, där ökad tillgång till stora mängder mikrodata har underlättat forskning på området. Ett särskilt viktigt bidrag till denna forskning har varit försöksverksamheten med den 9-åriga svenska grundskolan. Försöksverksamheten och det gradvisa införandet av grundskolan i landets kommuner har genererat förutsättningar för effektstudier, eftersom personer som genom reformen ”tvingades” gå längre i skolan kan jämföras med en kontrollgrupp som hade möjlighet att lämna skolan tidigare. I denna artikel beskriver jag bakgrunden till denna forskning och sammanfattar de viktigaste resultaten från studier som bygger på den svenska grundskolereformen.

Varför utvärdera grundskolereformen?

Genom att studera statistiska samband mellan individers utbildningsnivå och utfall som till exempel inkomst, arbetslöshet och hälsa, lär vi oss att individer med högre utbildning också tjänar mer, har lägre risk att bli arbetslösa, har bättre hälsa och lever längre. Sådana samband är viktiga att belysa, inte minst för att de visar på ojämlikheter i samhället. Sambanden har dock sina begränsningar i att de inte kan leda i bevis att utbildning har orsakat bättre levnadsförhållanden. I många fall kan det vara andra bakomliggande faktorer som leder till att individer både har hög utbildning och hög inkomst – till exempel kan det handla om individens motivation och förmåga – och den med hög motivation hade kanske lyckats bra i arbetslivet oavsett utbildningsnivå.

Om vi vill lära oss något om orsakssamband, till exempel för att vi överväger nya reformer på utbildningsområdet, krävs därför metoder som tar hänsyn till att de som väljer att utbilda sig längre också i genomsnitt har andra egenskaper som gör att det går bra för dem i livet. En tillförlitlig analys kräver att vi kan jämföra individer med olika lång utbildning, men där skillnaden i utbildning inte beror på individens val eller förmåga, utan är helt oberoende av individens egenskaper. Grundskolereformen utgör ett exempel på hur sådana skillnader kan uppstå: genom att reformen genomfördes gradvis i landets kommuner från läsåret 1949/50 och var införd i hela landet 1972, kunde barn som var födda samma år, men i olika kommuner, lämna skolan med olika lång utbildning: antingen efter 7 år (den gamla folkskolan) eller efter 9 år (grundskola). Eftersom det är sannolikt att tidpunkten då en kommun valde att genomföra förändringen beror på faktorer som är nära kopplade med barnens skolutfall, som exempelvis generell utbildningsnivå eller efterfrågan på utbildad arbetskraft, kan inte elever i folk- respektive grundskola ett givet år jämföras med varandra. Istället jämförs skillnaden över årskullar i en kommun (före och efter genomförandet) med utvecklingen i samma årskullar i ”kontrollkommuner” som genomförde reformen vid ett senare eller tidigare tillfälle. Även om kommunerna initialt skiljer sig åt, är metoden tillförlitlig eftersom den utgår från skillnader inom en och samma kommun. Metoden bygger dock på ett grundläggande antagande: utvecklingen över tid (dvs. mellan årskullar) i reformkommuner skulle ha liknat den i jämförelsekommuner, om inte reformen hade genomförts.

Analyser som bygger på att analysera skillnaden (före och efter) i utfall som uppstår i samband med en intervention, och sätta denna i relation till motsvarande skillnad i en jämförelsegrupp, är flitigt använda inom kvantitativ forskning och går under benämningen ”differences-in-differences”. Eftersom den svenska grundskolereformen genomfördes stegvis har den lämpat sig väl för denna typ av metod, och den har gett upphov till många studier som undersöker hur utbildning påverkar olika utfall. I denna artikel beskriver jag ett urval av denna forskning. Det finns naturligtvis mycket annan forskning som utgår från grundskolereformen, men denna artikel fokuserar uteslutande på studier som bygger på metodtraditionen som beskrivits ovan. Flertalet av artiklarna är skrivna av forskare inom nationalekonomi, och jag kommer även i vissa fall kort att redogöra för de nationalekonomiska teorier som ligger till grund för forskningen.

Vad innebar reformen och vilka påverkades mest?

Innan grundskolereformen hade Sverige ett så kallat parallellskolesystem med folkskola och realskola (läroverk). Det var obligatoriskt med sju års skolgång, och den kunde fullgöras i folkskolan. Men de elever som hade höga betyg kunde också efter årskurs 4 eller 6 gå över till realskolan, som var mer teoretiskt krävande och förberedde för vidare studier. Realskolan ledde till en examen efter totalt 10 års skolgång, även om det fanns vissa lokala variationer i utbildningens längd. De elever som gick sju år i folkskolan kunde utbilda sig vidare på yrkesskolor för att förbereda sig för arbetsmarknaden. Parallellskolesystemet innebar således en tidig uppdelning av elever mot antingen teoretisk utbildning, eller tidigt inträde på arbetsmarknaden.

Enhetsskolan – dvs. grundskolan – som introducerades av 1946 års skolkommission, innebar en sammanhållen skola för alla elever i nio år (även om det inledningsvis förekom viss uppdelning även inom denna skolform). En av de bärande idéerna bakom enhetsskolan var alla elevers lika rätt till utbildning, oavsett familjebakgrund. En tidig uppdelning av elever ansågs missgynna de elever vars föräldrar hade lägre utbildningsnivå, och därmed motverka social rörlighet. Den nya grundskolan var också en naturlig utveckling i en tid då trycket på realskolan blev allt större, i och med att fler och fler elever önskade plats.

I skolkommissionens förslag ingick en försöksperiod, då ett mindre antal kommuner valdes ut för att bedriva försöksverksamhet med 9-årig grundskola. Det första året med försöksverksamhet (1949/50) valdes 14 kommuner (av ca 1000) ut att delta. Därefter inleddes en mer omfattande utbyggnad som skedde gradvis i landets kommuner. 1962 fattade riksdagen beslut om att grundskolan skulle införas i hela landet.

Genom uppgifter i arkiv och i statistiska årsböcker från SCB går det att få fram information om när olika kommuner genomförde reformen. Det finns inte information på individnivå om exakt vilken skolform en person gick i, men med hjälp av data på födelseår och bostadskommun vid tidpunkten för skolgång går det – för de flesta kommuner – att uppskatta vilken skolform individen förmodligen gick i. Figur 1 visar hur stor andel av årskullarna födda i Sverige 1945–1955 som uppskattningsvis omfattades av reformen, givet de startår som finns dokumenterade i arkiven.
Figur 1

Reformen förlängde den obligatoriska skolgången för barn som annars hade slutat skolan efter sju år, medan de som hade tänkt fortsätta inte påverkades på samma sätt. För vissa elever kan reformen till och med ha inneburit en kortare skolgång, då tioårig realexamen ersattes med nioårig grundskola. Men förutom en förlängning av den obligatoriska skolan innehöll reformen även andra delar som omfattade bland annat införandet av engelska i läroplanen. Den sammanhållna undervisningen hade också som konsekvens att barn med olika bakgrund och studieförutsättningar undervisades tillsammans under en längre tid och därmed fick en mer blandad kamratgrupp.

Figur 2 visar reformens effekter (beräknade med metoden som beskrivs ovan) på antal utbildningsår och på sannolikheten att gå vidare till studier på gymnasienivå eller högre (dvs. studier utöver den obligatoriska skolan). Effekterna är uppdelade utifrån om eleven hade en hög- eller lågutbildad pappa, och det är tydligt att effekterna är mycket större för gruppen med lågutbildade fäder. I denna grupp ledde reformen i genomsnitt till 0,36 år längre utbildning, och till en ökning av sannolikheten att studera vidare med 1,8 procentenheter (referensvärdet är 67 procent och därmed innebar reformen en ökning i sannolikheten att studera vidare med 2,7 procent).
Figur 2

 

Vilka livsutfall har påverkats av införandet av grundskolan?

De första effektstudierna av grundskolereformen fokuserade på inkomst (Meghir och Palme 2005) och hälsa (Spasojevic 2010). En lång rad artiklar har därefter byggt vidare på dessa studier genom att undersöka effekter av grundskolereformen på olika typer av utfall. För att sammanfatta denna forskning gör jag en tematisk genomgång av de viktigaste studierna på området, och bland de utfall som studerats ingår förmågor, inkomster, hälsa, brottslighet, politiskt deltagande och ekonomiskt beslutsfattande. Slutligen avhandlas även intergenerationella effekter, dvs. om reformens effekter håller i sig och påverkar barnen till dem som berördes av grundskolans införande.

Förmågor. En av de grundläggande frågorna inom forskningsfältet arbetsmarknadsekonomi handlar om i vilken utsträckning utbildning förbättrar människors kunskaper och produktivitet, till skillnad från att individen använder utbildning för att signalera sin inneboende förmåga. Innan jag diskuterar reformens konsekvenser för inkomster och andra utfall börjar jag därför med att presentera forskning som studerat reformens effekter på individers kunskaper och förmågor. Lager m.fl. (2017) studerar hur reformen påverkade mäns förmågor med hjälp av data från den militära mönstringen som var obligatorisk för de berörda årskullarna. Vid mönstringen fick männen genomgå tester som mätte deras kognitiva förmåga, och de blev dessutom intervjuade av en psykolog som bedömde deras sociala och emotionella färdigheter. Resultaten indikerar att reformen förbättrade männens kognitiva förmåga med i genomsnitt 5 procent av en standardavvikelse, och effekterna var större bland dem vars fäder hade yrken med lägre socioekonomisk ställning (till exempel bönder och arbetare i okvalificerade yrken) medan reformen inte hade någon effekt bland söner till kvalificerade arbetare och högutbildade. Analyser av sociala färdigheter visar istället negativa effekter i genomsnitt (motsvarande 3 procent av en standardavvikelse) på ett mått på känslomässig stabilitet, som fångar förmågan att hantera och kontrollera nervositet, stresstålighet och benägenhet för oro och ångest. När analysen delas upp utifrån elevernas familjebakgrund visar det sig att den negativa effekten ska tillskrivas barn från högre socialgrupper. Eftersom dessa barn i hög utsträckning hade gått i realskola om det gamla systemet levt kvar, är en möjlig förklaring att grundskolan (genom dess blandade miljö, utbildningsinriktning eller annat) hade en negativ inverkan på deras sociala mognad. Även om resultatet kan tyckas förvånande har man kommit till liknande slutsatser i forskning om den finska grundskolereformen: en sammanhållen skola istället för ett parallellskolesystem hade negativa effekter på den psykiska hälsan bland kvinnor från högutbildade familjer (Böckerman m.fl. 2019).

Inkomst. Meghir och Palme (2005) studerar reformens effekter på individernas inkomster längre fram i livet. Eftersom reformen i genomsnitt innebar att unga fick en längre utbildning kan man – om man utgår från att längre utbildning innebär förbättrade kunskaper och färdigheter – även förvänta sig en ekonomisk avkastning på arbetsmarknaden i form av högre lön eller inkomst. De finner en liten positiv genomsnittseffekt på 1,4 procent, men effekterna varierar mycket utifrån föräldrarnas bakgrund. Barn med lågutbildade pappor fick 3–7 procent högre inkomst, och för barn med högutbildade pappor visar studien till och med negativa effekter på inkomst. Mot bakgrund av resultaten i Lager m.fl. (2017) som beskrivs ovan och litteraturen som dokumenterar hur viktiga sociala färdigheter är för hur individer klarar sig i arbetslivet, kan de negativa inkomsteffekterna bland barn från högutbildade hem möjligen förklaras av reformens negativa effekter på känslomässig stabilitet.

Senare års forskning av Fischer m.fl. (2018) har dock omvärderat effekterna av skolreformen. Medan Meghir och Palmes studie baseras på slumpmässiga urval av två födelsekohorter, kan Fischer m.fl. använda befolkningsdata som täcker årskullar födda 1938–1954 och sträcker sig över nästan hela genomförandeperioden. Resultaten bekräftar en liten positiv genomsnittseffekt på inkomster, men leder inte till samma slutsatser när det gäller skillnader utifrån föräldrars bakgrund: Fischer m.fl. hittar positiva effekter för barn till både låg- och högutbildade.

Hälsa. Det finns ett starkt samband mellan utbildningsnivå och hälsa, men orsakssambandet är omdebatterat. En högre utbildning skulle kunna leda till bättre hälsa i och med att människor får bättre kunskaper om hur livsstil påverkar hälsan, och om utbildning innebär högre inkomst får individen bättre möjligheter att konsumera på ett sätt som är gynnsamt för hälsan.

Orsakssambandet kan också gå i motsatt riktning: personer med dålig hälsa kanske inte väljer att utbilda sig, antingen för att ohälsa innebär att de inte kommer att kunna utföra det arbete de utbildar sig för, eller för att den dåliga hälsan gör att de inte klarar av eller orkar med utbildningen.

Inom forskningen finns en strävan att försöka förstå om det faktiskt föreligger ett orsakssamband mellan utbildning och hälsa, dvs. forskare vill veta om längre utbildning leder till bättre hälsa, och några studier på detta område har använt grundskolereformen.
Spasojevic (2010) undersöker reformens betydelse för hälsa genom att studera data från Levnadsnivåundersökningarna. Uppgifterna är självrapporterade och hälsostatus mäts med BMI och ett hälsoindex som kombinerar flera olika indikatorer på hälsa. Spasojevics analys visar att reformen ledde till bättre hälsa (mätt med hälsoindex) och en högre sannolikhet för att ha ett hälsosamt BMI. I en annan studie fokuserar Lager och Torssander (2012) på reformens effekter på dödlighet och deras resultat visar att reformen minskade dödsrisken, men bara efter 40 års ålder. Meghir m.fl. (2018) studerar dödlighet, sjukhusvistelser och läkemedelsförskrivningar, och finner att reformen inte påverkade något av dessa hälsomått. Även Fisher m.fl. (2019) studerar reformeffekter på dödlighet, självrapporterad hälsa och rökning och hittar inte heller några effekter på dessa hälsoutfall. En möjlig förklaring till varför resultaten på hälsa och dödlighet skiljer sig åt mellan studierna är att de två senaste studierna använder större urval och längre uppföljningsperioder.
Slutligen studerar Palme och Simeonova (2015) ett mer specifikt hälsoutfall: incidens och dödlighet i bröstcancer – en cancerform som har uppvisat ett positivt samband med utbildning och som klassas som en ”välfärdssjukdom”. De finner att reformen ökade risken för att kvinnor får diagnosen bröstcancer och ledde till en högre sannolikhet för dödsfall på grund av bröstcancer.

Brottslighet. Personer som begår brott har i genomsnitt låg utbildning och en viktig politisk fråga är om utbildningsinsatser kan skydda individer från att hamna i kriminalitet. Utbildning innebär dels att möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden förbättras, dels att individen omges av en annan kamratgrupp med mindre inblandning i kriminalitet. Dessutom ”skyddas” unga som går i skolan genom att de har en daglig och strukturerad aktivitet, och därmed mindre tid för att begå brott (en så kallad ”inkapaciteringseffekt”).

Hjalmarsson m.fl. (2015) studerar om skolreformen påverkade sannolikheten att bli dömd för ett brott och för att bli dömd till fängelse. Studien skalar om effekten av reformen så att den kan tolkas som effekten av ytterligare ett års utbildning, och finner att en ökning av en individs utbildningslängd med ett år minskade sannolikheten för en fällande dom med 6,7 procent och minskade sannolikheten för fängelse med 15,5 procent bland män. Meghir m.fl. (2012) studerar reformeffekter på brottslighet både bland de som direkt berördes av reformen, men även bland deras barn – det vill säga de fångar den intergenerationella effekten av reformen på brottslighet. Studien finner att reformen minskade den kriminella aktiviteten både i den generation som direkt påverkades men även i barngenerationen. Reformen minskade sannolikheten för att någonsin bli dömd för ett brott med 5 procent bland män. Deras söner påverkades också och uppvisade en lägre sannolikhet att dömas för ett brott.

Politiskt deltagande. Forskning inom statsvetenskap visar att det finns stora skillnader i politiskt deltagande mellan olika grupper i samhället: de välutbildade har högre sannolikhet att besätta ledande politiska poster. Detta kan innebära ett representativitetsproblem, då de politiska beslutsfattarna inte är representativa för hela befolkningen i samhället.

En viktig fråga är därför om lika tillgång till utbildning kan utjämna skillnader i politiskt deltagande mellan grupper. Lindgren m.fl. (2017) studerar den sociala klyftan i politiskt deltagande och undersöker om skolreformen bidrog till att höja det politiska engagemanget bland individer med låg socioekonomisk bakgrund. Studien fokuserar på politisk kandidatur: den använder information om alla nominerade och valda kandidater i sex riksdags-, landstings- och kommunalval i Sverige mellan 1991 och 2010. Reformen ökade sannolikheten för en politisk nominering bland individer med arbetarklassbakgrund: betydelsen av familjebakgrund för sannolikheten att bli nominerad minskade med upp till 40 procent.

Ekonomiskt beslutsfattande. Personer med längre utbildning är mer aktiva på finansmarknaderna än personer med kort utbildning, och detta samband gäller även efter att man tar hänsyn till skillnader i förmögenhet och inkomst. En möjlig förklaring är att utbildning i sig leder till att individer engagerar sig mer i sin privatekonomi, antingen genom att de får bättre kunskaper om hur finansmarknaden fungerar, blir mer intresserade av att spara inför framtiden, eller genom att deras riskbeteende påverkas. Även inom detta område har grundskolereformen använts för att studera orsakssamband. Black m.fl. (2018) studerar om utbildning påverkar investeringsbeteende. Resultaten normaliseras till att motsvara effekten av ytterligare ett års utbildning, och visar att ytterligare ett år ledde till en ökning av mäns sannolikhet att investera i aktier motsvarande 2 procentenheter (jämfört med ett genomsnittligt deltagande på 42 procent). En möjlig förklaring till detta resultat är att dessa individer också fick en större förmögenhet. Reformen tycks inte ha lett till några förändringar i kvinnors ekonomiska beslutsfattande, och inte heller inneburit några spridningseffekter till investeringsbeteendet i nästa generation.

I en annan studie fokuserar Girishina (2019) på reformens effekter på individers förmögenhet. Genom att beräkna reformens effekt i termer av antal utbildningsår finner hon att ytterligare ett år av skolgång ökar värdet på en individs totala tillgångar, och detta resultat stämmer därför väl med resultaten i Black m.fl.

Spridningseffekter till nästa generation. Det finns starka samband mellan föräldrars och barns utbildningsnivå och inkomst, men intergenerationella samband finns också när man studerar till exempel hälsa och brottslighet. Sådana korrelationer skulle kunna förklaras av en kausal kedja, där föräldrarnas utfall påverkar barnen antingen genom att de är förebilder eller genom att till exempel utbildning innebär att föräldrarna kan hjälpa sina barn mer i skolan och att barnen då i sin tur lyckas bättre med sin utbildning. Korrelationerna skulle dock också kunna förklaras av andra underliggande egenskaper som föräldrar och barn har gemensamma, som gör att de får likartade utfall. Genom att studera grundskolereformens spridningseffekter till nästa generation har det varit möjligt att renodla den del av sambandet mellan föräldrar och barn som beror på ett orsakssamband.

Holmlund m.fl. (2011) studerar om den förlängda utbildningen som reformen innebar i föräldragenerationen även bidrog till längre utbildning bland barnen. Resultaten visar att ytterligare ett års utbildning i föräldragenerationen ledde till 0,1 års längre utbildning bland barnen. Lundborg m.fl. (2014) studerar reformens effekter på söners kognitiva och icke-kognitiva färdigheter, som mäts vid den militära mönstringen. Studien finner positiva effekter av mammans utbildning på söners kognitiva förmåga och även på ett hälsoindex, men däremot finner inte studien några effekter av pappors utbildning.

Slutligen kan man också tänka sig att intergenerationella effekter kan gå i omvänd riktning: från barn till förälder. Barn som får längre utbildning och mer kunskaper kanske kan hjälpa sina föräldrar på olika sätt, vilket kan gynna både deras ekonomiska situation och deras hälsa. Lundborg och Majlesi (2018) undersöker effekter på hälsan bland föräldrarna till de barn som påverkades av reformen. I genomsnitt påverkades inte föräldrarnas livslängd, men det finns vissa skillnader mellan grupper som tyder på att lågutbildade fäder påverkas positivt av att deras barn fick längre utbildning: de uppvisar högre överlevnad vid 70–80 års ålder.

Förbättrade livschanser för elever från socioekonomiskt svaga familjer
Den svenska grundskolereformen – en förlängning av den obligatoriska utbildningen och en senareläggning av uppdelningen mellan yrkesinriktning och studieförberedande utbildning – innebar att barn från socioekonomiskt svagare hem fick förbättrade livschanser. Förutom att de fick en längre utbildning inom den obligatoriska skolan ökade också sannolikheten att de gick vidare till studier på högre nivå något. Reformen ledde dessutom till att denna grupp fick högre kognitiv förmåga, högre inkomster, en lägre risk att begå brott och en större benägenhet att engagera sig politiskt. Det finns dock även studier som visar att den sammanhållna skolan kan ha haft negativa konsekvenser för barn från socioekonomiskt starka hem: en studie finner negativa effekter på inkomster i denna grupp, och en annan att de sociala färdigheterna påverkades i negativ riktning. Detta innebär att reformen hade vinnare, men kanske också förlorare, men det är otvetydigt att den minskade ojämlikheten i samhället.


Helena Holmlund är docent i nationalekonomi och verksam vid Institutet för arbetsmarknads och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Hennes huvudsakliga forskningsområde är utbildningsekonomi,  med särskilt fokus på skolans betydelse för att utjämna barns livschanser.


LITTERATUR

Black, Sandra E., Paul J. Devereux, Petter Lundborg och Kaveh Majlesi (2018), “Learning to Take Risks? The Effect of Education on Risk-Taking in Financial Markets”, Review of Finance, 22(3), s. 951-975.
Böckerman, Petri, Mika Haapanen, Christopher Jepsen och Alexandra Roulet (2019), “School Tracking and Mental Health”, IZA Discussion paper Nr. 12733.
Erikson, Robert och Jan O. Jonsson (1996), “Introduction. Explaining Class Inequality in Education: The Swedish Test Case”, i Erikson, Robert och Jan. O. Jonsson (red.), Can Education Be Equalized?, Westview Press.
Erikson, R. (1996), “Explaining Change in Educational Inequality – Economic Security and School Reforms”, i Erikson, Robert och Jan O. Jonsson (red.), Can Education Be Equalized?, Westview Press.
Fischer, Martin, Gawain Heckley, Martin Karlsson och Therese Nilsson (2018), ”Did Sweden’s Comprehensive School reform reduce Inequalities in Earnings?”, i Fisher, Martin, The Long-Term Effects of Education on health and Labor Market Outcomes – Evidence from Historical School Reforms in Sweden and Germany, Doktorsavhandling, University of Duisburg-Essen.
Fischer, Martin, Ulf-G Gerdtham, Gawain Heckley, Martin Karlsson, Gustav Kjellsson och Therese Nillson (2019), ”Education and Health: Long-run Effects of peers, Tracking and Years”, IFN Working Paper Nr. 1300
Girshina, Anastasia (2019), “Wealth, Savings, and Returns Over the Life-Cycle: The Role of Education”, Job Market Paper, Handelshögskolan i Stockholm.
Jonsson, J.O. (2003), ‘‘The Swedish Level-of-Living Surveys (LNU): history and current situation’’, Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Hjalmarsson, Randi, Helena Holmlund och Matthew J. Lindquist (2015), “The Effect of Education on Criminal Convictions and Incarceration: Causal Evidence from Micro-data”, The Economic Journal, 125 (September), s. 1290-1326.
Holmlund, Helena, Mikael Lindahl och Erik Plug (2011), “The Causal Effect of Parents’ Schooling on Children’s Schooling: A Comparison of Estimation Methods”, Journal of Economic Literature, 49(3), s. 615-651.
Holmlund, Helena (2020), “A researcher’s guide to the Swedish compulsory schooling reform: Summing up 15 years of research”, Journal of the Finnish Economic Association, vol.20, s. 25–50.
Lager, Anton och Jenny Torssander (2013), “Causal Effect of Education on Mortality in a Quasi-Experiment on 1.2 million Swedes”, PNAS, 109(22), s. 8461-8466.
Lager, Anton, Dominika Seblova, Daniel Falkstedt och Martin Lövdén (2017), “Cognitive and emotional outcomes after prolongued eduation: a quasi-experminent on 320 182 Swedish boys”, International Journal of Epidemiology, 46(1), s. 303-311.
Lindgren, Karl-Oskar, Sven Oskarsson och Christopher T. Dawes (2017), “Can Political Inequalities Be Educated Away? Evidence from a Large-Scale Reform”, American Journal of Political Science, 61(1), s. 222-236.
Lundborg, Petter, Anton Nilsson and Dan-Olof Rooth (2014), “Parental Education and Offspring Outcome: Evidence from the Swedish Compulsory School Reform”, American Economic Journal: Applied Economics, 6(1), s. 253-278.
Lundborg, Petter och Kaveh Majlesi (2018), “Intergenerational Transmission of Human Capital: Is it a One-Way Street?”, Journal of Health Economics, 57, s. 206-220.
Marklund, Sixten (1980), “Från reform till reform: Skolsverige 1950–1975, Del 1, 1950 års reformbeslut”, Skolöverstyrelsen och Liber UtbildningsFörlaget.
Marklund, Sixten (1981), “Från reform till reform: Skolsverige 1950–1975, Del 2, Försöksverksamheten”, Skolöverstyrelsen och Liber UtbildningsFörlaget.
Meghir, Costas och Mårten Palme (2005), ”Educational Reform, Ability and Family Background”, American Economic Review 95(1): s. 414–424.
Meghir, Costas, Mårten Palme och Marieke Schnabel (2012), “The Effect of Education Policy on Crime: An Intergenerational Perspective”, NBER Working paper 18145.
Meghir, Costas, Palme, Mårten och Emilia Simeonova (2018), “Education and Mortality; Evidence from a Social Experiment”, American Economic Journal: Applied Economics, 10(2), s. 234-256.
Palme, Mårten och Emilia Simeonova (2015), “Does Women’s Education Affect Breast Canceer Risk and Survival? Evidence from a population Based Social Experiment in Education”, Journal of Health Economics, 42, s. 115-124.
Sikhova, Aiday (2019), “Better Parents or Richer Parents: understanding Intergenerational Transmission of Human Capital”, mimeo.
Skolöverstyrelsen (1954–1962), ”Redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola”, Aktuellt från Skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen (1960), “Enhetsskolan under 10 år, Kort redogörelse för försöksverksamheten läsåren 1949/50 – 1958/59”, Kungliga skolöverstyrelsens skriftserie 46.
Spasojevic, Jasmina (2010), “Effects of Education on Adult Health in Sweden: Results from a Natural Experiment”, Contributions to Economic Analysis, vol 290, Kapitel 9.
Statistiska centralbyrån (1968–1969), Tabeller över elever i grundskola, Statistiska meddelanden U1968:2, U1969:5.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *