Innehållsförteckning Vägval nr 1 / 2014
ELISABET RUDHE
Återblick och pånyttfödelse. Tidskriften ”Vägval i skolans historia” återföds nu i digital form efter att ha legat slumrande under en period. Det första digitala numret innehåller fyra tidigare publicerade artiklar och en för numret nyskriven artikel. Tanken är att i fortsättningen försöka åstadkomma temanummer.
Digitaliseringen innebär att Vägval i skolans historia blir tillgänglig och sökbar på ett helt annat sätt än tidigare. Det betyder inte att behovet av medlemmar som betalar medlemsavgifter till Föreningen för svensk undervisningshistoria (FSUH) minskar. Betala därför medlemsavgiften på 250 kronor till plusgiro: 58001-9 så fort som möjligt om du inte gjort det tidigare. För studenter kostar det 100 kronor och för makar som bara vill ha en uppsättning av årsböckerna är taxan 300 kronor.
ESBJÖRN LARSSON
I år är det 90 år sedan Föreningen för svensk undervisningshistoria (FSUH) grundades och sedan dess har föreningen publicerat inte mindre än 216 volymer i sin skriftserie »Årsböcker i svensk undervisningshistoria» (ÅSU). Den här texten beskriver föreningens utveckling under dessa år i ett försök att framförallt karaktärisera föreningens huvudverksamhet, utgivningen av årsböckerna.
Utöver föreningens utgivning bygger denna framställning på tidigare skrifter som givits ut i samband föreningens jubiléer. Därtill har även föreningens årsboksredaktör, Stig G. Nordström, bidragit med värdefull kunskap.
JOHANNES WESTBERG
Förskolans historia är längre än vad man i allmänhet tror. Långt före de senaste decenniernas expansion beledsagad av barnstugeutredningen (1972/1974), Pedagogiskt program för förskolan (1987) och Läroplan för förskolan (1998) fanns allmänna eller offentliga inrättningar, öppna för barn under skolåldern.
Fortsätt läsa Förskolorna som försvann. Småbarnsskolornas marginalisering 1860–1937
MAGNUS HULTÉN
När naturvetenskapens historia i grundläggande utbildning skrivs så uppmärksammas framför allt kända vetenskapsmän. Dessa bidrog till att etablera en naturvetenskap för folket, Naturlära, som ämnet kallades i folkskolan. Vad som inte uppmärksammats är att även folkskollärare tidigt skrev läromedel i ämnet. Faktum är att de mot slutet av 1800-talet hade övertagit stafettpinnen från vetenskapsmännen. Och inte bara det, de hade även förändrat Naturläran i grunden. De förvetenskapligade innehållet, kan man säga, och det i dubbel bemärkelse.
För det första förändrade de framställningen av naturen så att naturvetenskapen blev mer synlig. Det var under 1800-talet som naturvetenskapen blev en specialiserad vetenskap. Medan vetenskapsmännen inte nämnvärt lät denna utveckling få inverkan på innehållet i läroböckerna, utan skrev på i en gammal tradition av nyttig kunskap – en tradition med rötter i 1700-talet och den typen av rön som förmedlades av Kungliga vetenskapsakademin – så såg folkskollärarna till att rensa ut i och förändra innehållet så att en mer modern och laboratoriebaserad naturvetenskap gavs plats.
GUDRUN MALMER
Titeln på en av mina böcker är “Matematik – ett glädjeämne”. Den innehåller sju av mina totalt tolv biennalföreläsningar (1980–1992). Mottot för den allra första biennalen år 1980 var just Matematik – ett glädjeämne. Men orsaken till att jag valde den titeln beror också på att jag verkligen har och länge haft ett kärleksfullt förhållande till matematiken.
Tyvärr är det alltför få som instämmer i detta, färre ju längre tid de tillbringat i skolan och där blivit utsatta för matematikundervisning. Varför det är så har upptagit både tid och intresse inte bara under min aktiva tid i skolan utan även efter min pensionering.
AGNETA LINNÈ
I dagens utbildning av lärare möts traditioner med olika rötter. Under 1800-talet började statsmakten allt tydligare reglera utbildningen av lärare för folkundervisning och lärdomsskola. Lärarutbildning blev ett medel för staten att påverka och förbättra skolundervisningen. Utbildningen av lärare i folkskola och i läroverk tog då form utefter skilda spår. Under senare delen av 1900-talet började dessa båda utbildningar, liksom utbildningen av småskollärare, att steg för steg föras närmare varandra.
Processen var synnerligen dynamisk. Senare har utbildningen av allt fler pedagoger förts samman med utbildningarna av klass- och ämneslärare, något som inte gjort dynamiken mindre. Traditioner som formats av ledare för barnträdgårdar, arbetsstugor, skolor för handikappade, lärosäten för utbildning i teckning, musik, slöjd, hemkunskap och gymnastik, handels- och yrkesskolor, högre utbildning av sjuksköterskor, har mött de tidigare åtskilda utbildningarna av lärare i folkundervisning och läroverk.
ANDREAS BERGH
Att tala om historiska vägval är en sann utmaning. Själva bilden av ett vägval kan lätt skapa en förväntan av att alternativen är tydligt utstakade, där en karta över terrängen lätt kan tala om för oss var vi kommer att hamna, om vi går åt det ena eller det andra hållet.
Frågan är dock om någon kunde förutse hur den kvalitetssatsning som regeringen introducerade i 1997 års utvecklingsplan (Skr. 1996/97:112) skulle utvecklas. Då aviserade nämligen regeringen att man prioriterade utbildningens kvalitet och att åtgärder måste vidtas på alla nivåer för att höja och säkra dess kvalitet.
Fortsätt läsa KVALITETSBEGREPPET – EN CENTRAL DRIVKRAFT I EN FÖRÄNDRAD SYN PÅ UTBILDNINGEN
