ÅSA BROBERG
Genom det sätt som skolan förbereder unga människor för utträde i samhället avspeglas föreställningar och upplevelser av ett samhälle i en viss tid. Kanske tydligare än traditionella ämnen ger den praktiska yrkes- eller arbetslivsorienteringen en bild av vilken typ av samhälle som skolan förväntas förhålla sig till eftersom skolan aktivt måste tolka det nu som eleverna ska möta i utforskande syfte. Prao (praktisk arbetslivsorientering), tidigare Pryo (praktisk yrkesorientering) är heller inget ämne som syftar till vidare studier i något meriterande avseende och måste därför inte anpassa innehåll efter utbildningar på nivån ovanför grundskolan. Det är kontakten med en särskild del av samhället, arbete, som står i fokus för praktisk yrkes- och arbetslivsorientering.
Syftet med den här artikeln är att jämföra hur Pryo 1962/-69 och Prao 2018/-20 skrivs fram i läroplaner och undervisningsmaterial samt att diskutera hur skillnader i materialen speglar förändrade föreställningar om arbetslivet och vad grundskolan förväntas bidra med som förberedelse för detta.
Det material som ligger till grund för undersökningen är 1962 och 1969 års läroplan och särskilt supplementet Praktisk yrkesorientering från 1969 samt ett läromedel från 1968. För dagens Prao undersöks information, lektionstips och utvärderingsverktyg på Skolverkets hemsida och information på hemsidor som Skolverket länkat till.
Praktisk yrkes- och arbetslivsorientering – uppgång, nedgång och återtåg
När den första läroplanen för den nya grundskolan kom 1962 var praktisk yrkesorientering, Pryo, ett nytt ämne på schemat. I Lpo 1980 byter Pryo namn till Prao, innehållet breddades men praktiken, som P står för i båda akronymerna, kvarstår och får till och med en stärkt ställning. I läroplanen 1994 togs Prao bort som enskilt ämne och den praktiska delen var inte längre obligatorisk.
Arbetslivsorientering beskrevs istället som ett målområde och integrerat främst i samhällskunskapen. Det blev upp till den enskilda skolan om eleverna som en del av samhällskunskapens undervisning skulle ta del av arbetslivet på ett mer praktiskt sätt i form av studiebesök eller längre praktikperioder. I juni 2018 återinfördes obligatoriet för den praktiska delen av arbetslivsorienteringen igen med det huvudsakliga syftet att, på längre sikt, underlätta inträde och etablering för ungdomar på arbetsmarknaden.
När grundskolan skapades framhölls dess betydelse som verktyg för demokratin. Det fanns, kan man beskriva det som, en föreställning om utbildning som verktyg för demokratisk tillväxt. Under 2000-talet har läroplansteoretiska studier kunnat visa hur new public management stärkt en föreställning om utbildning som verktyg för ekonomisk tillväxt. Praos återinrättande 2018 skulle kunna förstås mot bakgrund av den marknadsekonomiska målsättningen för utbildning. Pryo framstår emellertid inte på samma sätt som självklar mot bakgrund av grundskolereformens demokratisträvanden. Pryos och Praos olika innehåll blir därför en viktig nyckel till föreställningar om det arbetsliv som grundskolan ska förbereda för och hur detta ska går till.
Pryo – att skapa arbetare med samhällsansvar
Med 1962 års läroplan inrättas Pryo som ett obligatoriskt ämne för alla elever i årskurs åtta och nio. Formuleringar i syftestexten understryker elevernas möte med yrkes- och arbetsliv som Pryos viktiga bidrag, det är vekligheten utanför skolan som ska bidra med något unikt. Ämnet beskrivs i första hand som en möjlighet att göra ”personliga erfarenheter av ett yrke eller yrkesområde […]” vilket skulle ge ”konkret uppfattning om […] arbetsuppgifter och arbetsmiljö som yrket kräver” (Kungl. Skolöverstyrelsen 1962, s. 358.) och där eleven fick möjlighet att ”praktiskt pröva om han äger de anlag, intressen och övriga förutsättningar, som erfordras för yrkena i fråga” (Ibid.). Pryo skulle också innehålla mer allmänt samhällsorienterande aspekter som arbetets och arbetsmarknadens villkor samt ge möjlighet för eleven att få kunskaperna bekräftade genom erfarenhet. I Lgr 69 är Pryo betydligt mer omfattande beskriven än i den första läroplanen och därmed finns också fler ledtrådar till dess syfte och funktion.
Pryo som ämnesintegrerade projekt med teoretiska för- under- och efterarbeten i relation till praktiken är utförligt beskrivet. Med praktik avsågs både studiebesök och ”längre vistelse på arbetsplats” (Skolöverstyrelsen 1969, s 4.). Båda momenten skulle ingå och i anslutning till dessa skulle ordnas olika ämnesintegrerade aktiviteter. Pedagogiskt motiverades detta med att eleverna skulle få ut så mycket som möjligt av praktiken men också för att kontextualisera innehåll och färdigheter som tränades i traditionella ämnen. Pryo skulle både bli intressantare och göra andra ämnen intressanta.
I den tidiga Pryon eftersträvades en progression mot ett särskilt yrke eller yrkesområde, långsiktig planering var därför viktig och underströks i styrdokumenten. Det som eleven arbetade med i årskurs åtta skulle leda till ett specifikt praktikställe där yrket man studerat skulle prövas på.
Även om Pryo skulle bidra med autenticitet till andra skolämnen så var den främsta uppgiften att underlätta elevens framtida val av studier och yrke. Pryos innehåll kan beskrivas i två övergripande kategorier: kunskaper om yrke och arbetliv och kunskaper om den egna personen. Detta skulle eleven utveckla genom information och träning.
Kunskaper om yrke och arbetsliv
Under rubriken ”Pryons innehåll” i Lgr 69 slås fast att ”Pryon ger rika möjligheter för eleverna att informera sig om olika företeelser i arbetslivet” (Skolöverstyrelsen 1969, s. 5.). Underrubrikerna är ”Arbetslivsorientering”, ”Personlighetsorientering” och ”Yrkesorientering”, innehållet är omfattande och förväntningarna höga. Arbetslivet uppfattas som något en individ måste vara väl förberedd att möta. Problem som listas är ojämlika förhållanden mellan män och kvinnor, stress och fysiska risker kopplat till ökad maskinell drift, negativa relationer mellan arbetare eller olika personalgrupper (till exempel utländsk och svensk arbetskraft) men också relationen arbetsgivare och arbetstagare beskrivs som potentiellt problematiska att möta utan förberedelse. Det talas om att ”i görligaste mån försöka neutralisera risken för främlingskap” (Skolöverstyrelsen 1969, s. 5.) Eleverna skulle därför genom Pryo få möjlighet att informera sig om arbetsmiljö, arbetsvillkor, arbetarskydd och samarbetsformer.
Det ansågs viktigt att eleverna skulle kunna ”bilda sig en uppfattning” om och ”kritiskt iaktta och ifrågasätta olika förhållanden på en arbetsplats” (Ibid. s. 6.). De skulle ”diskutera och ifrågasätta existerande skillnader mellan olika grupper i fråga om inflytande, status och förmåner” (Ibid.). Vidare behövde de i skolan kunna ta del av den ”debatt om demokratin på arbetsplatserna och om relationen mellan anställda – fackliga organisationer som förs i samhället”(Ibid.). Men skolan skulle vara noga med att ”inte favorisera [den ene] framför den andra” (Ibid.) med vilket man kan anta menas arbetsgivare och arbetstagare. I skolan fostrades eleverna enligt läroplanstexten till ”medinflytande och medansvar” (Ibid. s. 4.) och i samma text och samma stycke görs läsaren uppmärksam på att arbetslivet kan fungera annorlunda. Ett intressant stycke i läroplanstexten handlar om skillnaderna mellan skolan och arbete om man betraktar skolan som arbetsplats. Texten menar att ”Pryon ger eleverna tillfälle att studera och jämföra arbetslivets samarbetsformer med skolans” (Skolöverstyrelsen 1969, s. 4.). Det skulle ge möjlighet att jämföra ”krav”, ”regler” och ”värderingar” som alltså uppfattades vara olika i skolan och ute i arbetslivet.
Med Pryos insats inom arbetslivsorienteringen kunde skolans demokratifostran föras ut i arbetslivet och den medvetne arbetstagaren skapas, men på ett sådant sätt att denne samtidigt blev en del i att skapa ett konfliktlöst arbetsliv. Skolans budskap var att den väl insatte arbetaren med en känsla av att kunna påverka skulle trivas bättre och göra ett bra jobb.
Kunskaper om den egna personen
För att skapa insatta och engagerade framtida arbetare krävdes inte bara att eleven utvecklade kunskaper och förmågor i relation till arbetslivet, lika viktigt framstår behovet av att känna sig själv. Till Pryos innehåll hörde personlighetsorientering som syftade till att ge elever ”underlag för självständiga beslut i kommande valsituationer” (Ibid. s. 6.). Pryo skulle ge en ”orientering om den roll som anlag, intressen, attityder [m.m.] spelar vid val av studieväg eller yrke”, ”hjälpa eleven kartlägga sin personlighet” och ”att bedöma sina förutsättningar med hänsyn till utbildningssamhällets och arbetslivets möjligheter och krav” (Ibid.). Pryo skulle ge erfarenheter att jämföra med och skolan skulle tillhandahålla ”diagnosticerande hjälpmedel” (Ibid.). För den personlighetsorienterande delen av Pryo var det viktigt att elever utvecklade vissa färdigheter och skulle därför tränas att använda ”någon form av ’beslutsmodell’” samt i samband med detta, ”övas att skilja mellan fakta och värderingar samt önskemål och realiteter” (Skolöverstyrelsen 1969. s. 9.).
Differentieringsfrågan var central i utformningen av grundskolan. Å ena sidan ville man se fler som sökte till högre utbildning, å andra sidan behövdes arbetskraft till en växande arbetsmarknad för yrkesarbete som inte krävde högre utbildning. Pryo ger exempel på hur resonemangen i frågan kunde ta sig uttryck som läroplansmål. Samtidigt som man understryker vikten av att eleverna blir medvetna om den roll som fördomar och traditionella föreställningar spelar vid val av utbildning och arbetsuppgifter, så ska de alltså övas att skilja mellan fakta och värderingar samt önskemål och realiteter så att de kan ”inse att det ibland kan vara nödvändigt att modifiera planerna” (Ibid.). Efter arbetsplatsvistelsen skulle yrkesvalsläraren samtala med eleven om eventuella negativa upplevelser som ansågs kunna bero på ”personliga förutsättningar, socialt tryck, […] felaktig […] information eller traditionella föreställningar om yrkesvärlden” (Ibid. s. 16.). Yrkesvalsläraren hade då att hjälpa eleven att ”komma underfund med det rätta orsakssammanhanget [min kursiv]” (Ibid.). Egna idéer skulle jämföras med en realitet och en måttstock tycktes finnas som angav rätt värden för jämförelsen. Pryos självvärderande funktion genom prövning och jämförelser av olika slag kunde alltså fungera som både gas och broms för sökande till högre utbildning. I ett lektionsmaterial för Pryo på 1960-talet fick elever fylla i uppgifter om intressen och egenskaper. Där tog man ställning till om man trivdes med att: vistas mycket utomhus eller inomhus”, ”göra samma sak dag efter dag”, ”hålla på med fysiskt krävande arbete” eller ”lösa räkneproblem” (Lindblom & Persson 1968, s. 5.). Elever uppmanades också att koppla ihop personliga egenskaper med olika yrken. Övningen inleds med konstaterandet att ”Varje yrke kräver särskilda egenskaper av sin utövare! [fetstil i original]” (Ibid. s. 6). Efter en yrkestitel följer en tom rad där eleven ska fylla i vad som kännetecknar en verkstadsmekaniker, elektriker, lärare, sjuksköterska arborrare och så vidare. Båda dessa egenskapsfokuserade övningar gick under rubriken ”Hjälpmedel vid yrkesvalet”.
Lektionsmaterialet konkretiserar läroplansmålen med övningar som syftar både till självkännedom och till kunskaper om arbetsmarknad och arbetsmiljö. Det har även en förberedande del som inte nämns explicit i läroplanen och det gäller uppförandet i mötet med vuxna i olika positioner. Under rubriken ”Visa stil och uppförande på Pryo-platsen”, finns både övningar och goda råd för att göra rätt ”intryck” (Ibid. s. 35.). Eleverna uppmanas att tänka kring passade klädsel för olika yrken, sitt yttre i form av ”kosmetika”, ”hårvård”, ”andedräkt” och agerande. En rubrik behandlade ”hövlighet” och tar upp hur man visar det genom att hålla upp dörren ”för äldre och överordnade”, stå upp när de blev tilltalade av äldre eller överordnade ”som själva står upp” eller låta bli att ”falla någon i talet” och så vidare (Ibid. s. 36.). En annan rubrik tar upp hälsning och ytterligare en informerar om rätt tilltal. Råden är konkreta och ibland även könsspecifika som uppmaningen till pojkar att aldrig ”hälsa med handen i byxfickan!” (Ibid. s. 37.).
Den kritiska blick och inställning som eleverna skulle ha med sig ut på arbetsplatserna gällde alltså inte sociala konventioner i relation till vuxna i olika positioner. Samtidigt var fostran av detta slag inte bara ett sätt att förbättra elevernas chanser på arbetsplatsen utan också ett sätt att förbättra skolans tillgång till pryoplatser om eleven blev en god representant för skolan.
PRAO – att komma ut i arbete
Den praktiska yrkes- och arbetslivsorienteringen har aldrig haft tid allokerad i skolans timplaner. På det sättet har det alltid varit ett icke-ämne, det har heller aldrig varit något som betygssatts till skillnad från alla andra ämnen i grundskolan. Det är obligatoriet som fått styra hur mycket tid som ska ägnas åt det praktiska i arbetslivsorienteringen och när. I Lgr 69 krävdes tre studiebesök i årskurs åtta som förberedde för tio dagars obligatorisk pryo på arbetsplats under årskurs nio. Från 2018 ska skolorna erbjuda eleverna tio dagars Prao utlagd i årskurs åtta och nio. Men till skillnad från 1960-talet finns inget krav på att de tio dagarna ska utgöra en eller ett par sammanhängande perioder eller förberedas redan i tidigare årskurser. Tiden för arbetsplatsvistelsen tas från andra ämnen. Det finns inga riktlinjer från Skolverket om hur det ska gå till men regler om vad som inte kan räknas som Prao. Det är till exempel inte tillåtet att ersätta elevens val med Prao eller att tillgodoräkna aktiviteter man redan har i samarbete med näringslivet som Prao.
Elevers kunskaper om arbetslivet och arbetslivets kunskaper om ungdomar
Det finns inget skrivet om Prao i Lgr11 men ämnet, eller snarare inslaget, regleras kort i skollagen (2010:800). I 1969-års läroplan fick Pryo ett eget supplement. Det ligger nära till hands att tolka avsaknaden av formulerat innehåll i dagens styrdokument som att syftet med Prao förenklats i jämförelse med den tidiga grundskolans ambitioner med ämnet. Är det bara kontakten med arbetslivet som eftersträvas och i så fall varför? I skollagens tionde kapitel fastslås att syftet med prao är att eleverna ska få kunskaper om arbetslivet inför kommande studie- och yrkesval. Men hur detta ska gå till är en fråga mer komplicerad att få svar på än på 1960-talet.
I texter på Skolverkets hemsida som riktar sig både mot skolan och näringslivet framstår elever och arbetsliv som något av främlingar inför varandra och båda i behov att mötas för att förstå varandra. I tips på lektionsmaterial och goda exempel ges uttryck för att ungdomar idag vet för lite om arbetslivet totalt sett. Under 1960-talet handlade det snarare om att de visste fel saker. Enligt de informationstexter som idag skrivs för att locka arbetsgivare att ta emot praoelever förefaller också företagen okunniga om ungdomar. Informationstexterna upplyser företag om vilka ”vinster” som Prao ger. Genom mötet med ungdomar får företag bättre kunskap om en ”målgrupp”, möjligheten att ”stärka bilden” av företaget eller branschen. Prao främjar också rekrytering på lång- och kort sikt (sommarjobbare och framtida medarbetare). Enligt texterna kan ungdomar fungera som ”inspiratörer” och ge perspektiv på verksamheten eller nya idéer i ett projekt.
Föreställningar om gapet mellan företag och ungdom anas också i Skolverkets information till skolorna om viken av förberedelse för att skapa ”trygghet” för eleverna. Elever på 2010-talet uppfattas som osäkra i förhållande till elever på 1960-talet som istället behövde förberedas för att inte skapa fel intryck genom dåligt uppförande. Att skapa trygghet jämfört med övningar i uppförandekoder ger intrycket att arbetslivet i dag inte bara uppfattas som annorlunda jämfört med skolan, utan tillräckligt främmande för att skapa otrygghet.
Skolan ska också på 2010-talet förbereda elever genom kunskaper men de kunskaper om arbetslivet som elever behöver idag anges inte som läroplansinnehåll för ämnet Prao utan i samhällskunskapens centrala innehåll.
Kursplanen för samhällskunskap i Lgr11 och särskilt det centrala innehåll som anges för elever i åk. 7–9, har likheter med de kunskaper som tas upp i Lgr 69. Både då och nu anses grundskolans elever behöva kunskaper om ”arbetsmarknadens och arbetslivets förändringar och villkor, till exempel arbetsmiljö och arbetsrätt” (1). Även sociala dimensioner av studie- och yrkesval är kvar, och i Lgr 11 tas digitaliseringen upp på liknade sätt som mekaniseringen i Lgr 69.
Prao ska i interaktion med samhällskunskapen förbereda elever på ett arbetsliv som kräver att man informerats sig om inte bara förändringar i villkor utan även ”utbildningsvägar, yrkesval och entreprenörskap i ett globalt samhälle” samt några orsaker till individernas val av yrke och löneskillnader. Det är emellertid inte lätt att hitta exempel på vad ”yrkesval och entreprenörskap i ett globalt samhälle” innebär i läroplanstexterna. De mer detaljerade texterna från 1960-talet ger mer information om hur arbete och omvärld uppfattades och vad som skulle stöttas från skolans sida. Till exempel pekades på faran med alienation genom tilltagande mekanisering och främlingskap i mötet med arbetare från andra länder när internationaliseringen ökade.
Informationen på Skolverkets hemsida understryker vikten av förberedelse och uppföljning och som stöd ges lektionstips och länkas till Lärarhandledning yrken och utbildning. Det är en omfattande tipsbank för olika ämnen och nivåer, Prao är bara en av de så kallade ”skola-omvärldsaktiviteterna.” Tipsen är många men variationen är inte så stor. I jämförelse med arbetsboken från 1960-talet framstår dessa som traditionella genom de metoder som ämnesintegreringen består i och vilka ämnen det var som skulle integreras. Innehållet hämtas från samhällskunskapen och det centrala innehåll som beskrivits ovan. Metoderna berör det centrala innehållet i ämnet svenska. Där handlar det om att uttrycka sig i tal och skrift på olika sätt samt kunna utföra intervjuer.
Liksom på 1960-talet handlar det även idag om att samla information om arbetsplatsen, förekommande arbetsuppgifter och jämställdhetsaspekter. Elever ska fortfarande lära sig begrepp som beskriver aspekter av arbetslivet. Vad som inte alls förekommer är hur man beter sig på en arbetsplats, i alla fall inte i Skolverkets material. Lärare och personal som arbetar med Prao har däremot i intervjuer gett exempel på vad ungdomar bör tänka på i kontakten med vuxna i arbetslivet men inget tyder på att elever tränar detta inför sin Prao.
Självkännedom ett viktigt verktyg för både elever och skolor
För att kunna göra väl underbyggda val för framtiden används idag ”självskattningsverktyg” och på 1960-talet skulle eleverna lära sig använda ”beslutsmodeller”. På ett övergripande plan har de samma syfte men på 2010-talet ska självskattningsverktyg bidra till att öka individens ”valkompetens” medan beslutsmodeller på 1960-talet skulle bidra till ”yrkesvalsmognad” (Skolöverstyrelsen 1969, s. 4.). Mognad och kompetens signalerar olika grunder för möjligheten att göra rätt val och utgår möjligen från olika sätt att skilja mellan och värdera egenskaper och kunskaper. Påpekas kan emellertid att kreativitet och omhändertagande anges som exempel på kompetens i 2010-talets Praotexter vilket i 1960-talets texter skulle beskrivits som egenskaper.
På Skolverkets hemsida kan man läsa att Prao är viktigt för valet till gymnasiet dels för att detta val kan vara en ”grund för självbild och framtidsutsikter” och därmed viktigt ur individperspektiv; dels för att det ”Ur ett samhällsperspektiv är […] viktigt att eleven gör välgrundade val, eftersom risken att eleven byter program eller avbryter utbildningen minskar”. Det ekonomiska perspektiv som blir synligt i den senare formuleringen är samhällets kostnader för utbildning. Prao har uppdraget att motverka avhopp och byten av utbildning. Pryo däremot hade uppdraget att verka för kvalitet i yrkesutövandet. Genom rätt val hamnade människor på den plats där de gjorde sitt jobb på bästa sätt eftersom det matchades mot föreställda egenskaper som krävdes för olika arbetsuppgifter. Prao idag handlar om att minska kostnader inom utbildning genom att elever ges möjlighet till självskattning om vilket program de ska investera sin tid i.
Som en del av elevers arbetslivsorientering idag uppmanas de att använda Arbetsförmedlingens verktyg Yrkeskompassen. Den ger information om över 200 yrkens framtidsprognoser. Konkurrens är ett nyckelord, det vill säga informationen tydliggör hur svårt eller enkelt det kommer vara att få anställning inom ett visst yrke eller yrkesområde. På så vis riktas elevers blick mot utsikterna att få jobb, snarare än vilket yrke de tror ska passa dem.
Även skolor uppmanas till självskattning med hjälp av digitala verktyg. Det som beskrivs som fördomar på 1960-talet och tillskrivs både elever och föräldrar beskrivs på 2010-talet som att människor styrs av sociala bakgrundsfaktorer och även skolan kan vara bidragande i sitt sätt att fördela praoplatser. En skillnad att notera är att mötet mellan ungdom och arbete präglas av olika utgångspunkter för var mötet med den andra kulturen äger rum. På 1960-talet kunde elever på Pryo möta utländska arbetare men sällan var fallet det omvända som idag där företagen får möta elever med utländsk bakgrund.
Ett ämne, olika arbetsliv, olika uppdrag för grundskolan
Det går att peka på många likheter i syftesformuleringarna för Pryo och Prao i läroplanerna Lgr 69 och Lgr 11 vilket skulle kunna innebära svårigheter att finna några belägg för att synen på arbetsliv och arbetare förändrats till följd av en mer marknadsekonomisk diskurs på 2010-talet. Många likheter förekommer ännu i innehållet: självskattning med fokus på egenskaper, faktakunskaper om arbetsmarknaden och arbetet mot fördomar. Men några saker framstår ändå som tydliga skillnader i synen på arbete och arbetare.
Pryo vilade på arbetstagaren som norm, en arbetstagare i behov av ett mål och en tydlig väg dit. Målet var både individuellt (ett yrke) och samhälleligt (fungerande arbetare som del av samhällsekonomin). Pryo skulle hjälpa till både att identifiera målet och att ta sig dit genom att vara ordnat kritisk till orättvisor och kunna påverka genom kunskap från skolan och respekt genom uppförande. Pryo skulle bidra till yrkesvalsmognad vilket signalerar ett ansvarstagande för den egna framtiden. Arbetslivets mångfald och flexibilitet på den tiden handlade mer om att vara beredd på att byta arbetsplats men behålla sin funktion, läroplanen uttrycker sig om flexibilitet bland annat som att Pryo ökar ”elevens beredskap för byte av yrkesutövning, om det framgår, att en och samma funktion kan förekomma i många olika miljöer” (Skolöverstyrelsen 1969, s. 7.).
Utan denna föreställning och med flexibilitet närmare knutet till föreställningen om livslångt lärande som präglar senare läroplaner, får Praoplatsen idag inte samma symboliska värde yrkesvalet.
Prao vilar istället på transitarbetarens behov av startpunkt, inte så mycket för valet mellan arbete och studier som valet av studier för arbete i en framtid som ska innebära många odefinierade positioner. Prao ska avhjälpa ”etableringsproblem” och utveckla människors ”valkompetens”. Etableringsproblem ihop med individens behov av valkompetens signalerar och stärker uppfattningen att Prao syftar till att förbereda för många arbeten snarare än ett yrke som var Pryos uppgift. Om arbetslivets ojämlikhet underströks på 1960-talet är det idag snarare dess otrygghet som framträder i texter och digitalt material.
Om fokus i relationen mellan skola och arbete både idag och för 50 år sedan ligger i att sätta folk i arbete på sikt så finns det skillnader i synen på agens. Med det menar jag vad som ska ske i arbetslivet genom att elever deltar och tar med sina kunskaper från skolan ut till företagen. Eleven på 1960-talet skulle anpassa sitt uppförande till rådande normer men kritiskt granska arbetsmiljö, ifrågasätta ojämlika förhållanden lära sig se olika sidor och samtidigt vara självkritisk i bedömningen av sin egen förmåga. De skulle även i arbetslivet påverka demokratin i önskvärd riktning. Detta är mer nedtonat i dagens Prao. Ungdomar förväntas istället bidra till innovation genom att utveckla entreprenöriella förmågor, genom att synliggöra sig som målgrupp för företag och bidra med inspiration samtidigt som företagen ges möjlighet att forma en framtida medarbetare. I de texter som vänder sig till arbetsgivare tonar bilden av marknadsanpassning fram i meningen att det är företagen som ges mandat att anpassa elever efter sina behov. När skolan vänder sig till näringslivet präglas talet av begrepp som vinst och utveckling men inte utveckling av demokratin utan av företagens ekonomiska utveckling.
Mot den bakgrunden skulle man kunna säga att skillnaderna mellan Pryo och Prao är ett exempel på hur strömmen vänt i skolans demokratiska uppdrag och att det nu styrs av idén om behovet av ekonomisk tillväxt före social eller demokratisk utveckling. Det ena är beroende av det andra men i vilken ordning det ena förutsätter det andra verkar skifta genom historien.
Fotnot: (1) Ett senare omstritt område i den revidering av läroplaner som gjordes 2020. Arbetsrätt, arbetsmarknad och arbetsliv föreslogs utgå på grund av stoffträngsel men togs tillbaka efter negativa reaktioner från remissinstanserna: (Skolverkets pressmeddelande 18/12 2019).
Åsa Broberg är lektor i pedagogik med inriktning mot utbildningshistoria vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. Centralt för Brobergs forskning är yrkesutbildningens pedagogiska förändring och villkor men rör också praktiska kunskaper och yrkeskunnande.
LITTERATUR
Broberg, Åsa. 2014. Utbildning på gränsen mellan skola och arbete. Pedagogisk förändring i svensk yrkesutbildning 1918 till 1971. Stockholm: Stockholms universitetsbibliotek
Broberg, Åsa. 2018. ”Prövotiden är en gammal institution i yrkesskolan och har varit till mycket välsignelse.” Vägval i skolans historia nr 1.
Dahlstedt, Magnus & Andreas Fejes. (red.) 2018. Skolan, marknaden och framtiden. Lund: Studentlitteratur
Kungliga Skolöverstyrelsen. 1962. Läroplan för grundskolan. 2a upplagan.
Lindensjö, Bo, och Ulf P. Lundgren. 2012. Utbildningsreformer och politisk styrning. Stockholm: Stockholms universitetsförlag.
Malm Linberg, Henrik & Sofia Herrström. 2016. Praon i grundskolan – ett outnyttjat redskap Rapport nr. 21. Stockholm: Ratio
Mattsson, Kerstin. 1984. Yrkesvalsfrågan: idéer och idétraditioner inom den statliga yrkesvägledningen för ungdom. Diss. Stockholm: Univ.
Skolöverstyrelsen. 1970. Läroplan för grundskolan. Supplement Praktisk yrkesorientering.
Wheelahan, Leesa. 2015. Not just skills: what a focus on knowledge means for vocational education. Journal of Curriculum Studies 47:6 s. 750-762.
Elektroniska källor
Arbetsförmedlingen. 2020. Yrkeskompassen https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/yrken-och-studier/framtidsutsikter/yrkeskompassen/#/
Skolverket. 2020. Råd inför prao https://www.skolverket.se/for-dig-som-ar…/studie–och-yrkesvagledare/grundskola/rad-infor-prao
Skolverket. 2020. Hur bra är kvaliteten på er prao? https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/hur-bra-ar-kvaliteten-pa-er-prao
Skolverket. 2020. Samhällskunskap, kursplan https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet?url=1530314731%2Fcompulsorycw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DGRGRSAM01%26tos%3Dgr%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa219f
Skolverket. 2020. Svenska, kursplan https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet?url=1530314731%2Fcompulsorycw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DGRGRSVE01%26tos%3Dgr&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa219f
W