Skolans nedgång i Sverige under 1500-talet

JAKOB EVERTSSON

Reformationen medförde en kraftig tillbakagång för skolan i Sverige vilken varade under den större delen av 1500-talet. Detta kan tyckas förvånande eftersom införandet av protestantismen ofta brukar förknippas med en förbättrad skolundervisning och en ökad läskunnighet. Att skolan hamnade i problem vid denna tid är dock tydligt och berodde på en rad olika faktorer. Genom studier av officiellt källmaterial från konung och riksdag kan orsakerna till nedgången förklaras och sättas in sitt sammanhang.

Gustav Vasa uppmanade frekvent folket att skicka sina barn till skolan då det enligt honom fanns risk för att skolstugorna skulle bli helt ödelagda. Sådana förmaningar förekommer i kungens brev och skrivelser under i stort sett hela hans regeringsperiod (1523–1560) utan att någon förändring av uppmaningens efterlevnad kan skönjas. De så kallade trivialskolorna avfolkades eller hade stora svårigheter att rekrytera elever trots att den lutherska läran starkt betonade pedagogiken som medel för den nya trons införande i landet. Även om en tidig luthersk skolordning började introduceras redan på 1520-talet var det alltså förenat med stora utmaningar att försöka reformera skolväsendet vid denna tid.

Först med den av Laurentius Petri utarbetade kyrkoordningen av år 1571 infördes en officiellt sanktionerad luthersk skolordning i landet. Här kommer jag att diskutera några orsaker till skolans nedgång under 1500-talet med fokus på århundradets första hälft. Texten bygger huvudsakligen på min artikel ”Gustav Vasa och skolans avfolkning: undervisningens roll i förhandling om traditionell religion under tidig reformationstid i Sverige” och de frågor som bearbetas här.

Tidigare forskning har visat att svårigheter med elevrekrytering till den lutherska skolan inte var något unikt för skolan i Sverige utan förekom i flera andra länder i Nordeuropa i samband med reformationens införande. Däremot har inte orsakerna till skolans nedgång utretts på ett mer sammanhängande sätt i Sverige vilket motiverat en aktuell forskningsinsats. Flera olika tolkningar av reformationen och dess uppkomst florerar men allt oftare sätts den numera in i en längre process av religiös förändring från medeltiden fram till och med 1600-talet. Föreliggande studie är inspirerad av ett sådant synsätt som betonar de långa tidslinjerna i utvecklingen. Ett annat perspektiv som är vägledande för studien är att folket genom passiva protester kunde reagera på reformationens införande.

Missnöjesyttringarna var ett led i en trögrörlighet i den folkliga tron som tog sig olika uttryck i praktiken, bland annat genom att barnen inte sändes till skolan. Det handlar här om att folket i olika tider kunde förhandla om vad de betraktade som alltför stora ingrepp i kyrkostrukturen.

Den nya lutherska undervisningen

Under 1500-talet fick kunskap i kyrkolärans innehåll en allt större betydelse i många länder i Europa. Både protestantiska och katolska kyrkoledare såg vid denna tid undervisningen som central i det kyrkliga livet och sökte stärka den med olika medel. Den stora majoriteten av befolkningen i Sverige undervisades endast i reformationens teologi från predikstolen, kompletterad av hemundervisning i den lutherska katekesen. Prästerna fick till en början undervisning i delar av det kateketiska innehållet genom Olaus Petris Een Nyttwgh wnderwijsning (1526) som de i sin tur använde sig av för att förklara tron i församlingarna. En fullständig luthersk katekes fanns dock inte tillgänglig förrän tidigast i slutet av 1530-talet. Redan i mitten av 1500-talet förekom visitationer vid vilka biskopen kontrollerade om ungdomarna undervisats i katekesen även om mycket litet är bevarat från denna tid. Utbildningen blev en viktig fråga för kungen och det nya protestantiska Sverige, liksom i andra nationalstater, inte enbart med syftet att ge undervisning i specifika ämnen utan även för att skolan blev ett instrument att förändra teologin med avsikten att lära ut underdånighet gentemot regenten som statens och kyrkans överhuvud.

Skolan i Sverige, den så kallade trivialskolan, var vid denna tid inriktad på utbildning av präster och statliga ämbetsmän snarare än att ge allmän folkbildning. Trivialskolan var indelad i katedral- och stadsskolor och således belägen i städerna. Även om skolan var öppen för bondsöner var det huvudsakligen pojkar från städerna och från präst- och högreståndsfamiljer som gick i lärdomsskolan. Den förstnämnda skolformen var avsedda för studier till präst och drevs av stiftens domkapitel och den sistnämnda utbildade borgarsöner och var knuten till stadens förvaltning och därmed mer fristående från kyrkan. Det finns i källorna belägg för att 25 skolor var i bruk i början av 1500-talet varav 17 var stadsskolor och åtta var katedralskolor. Under Gustav Vasas tid förlorade katedralskolorna delvis sin ställning och stadsskolorna fick huvudansvaret för undervisningen. Fortsättningsvis kom dock kyrkan att ansvara för utbildningsväsendet som helhet. Antalet skolor uppgick enligt förläningsregistret till 22 stycken år 1561.

 

Bild: Tysk skolinteriör på 1520-talet, träsnitt.
Källa: Jacob Köbel, Die Legende des heiligen Herzog Ruprecht. Oppenheim 1524.

I Västerås ordinantia från år 1527, som var en tidig luthersk kyrkoordning, framgår helt kort att evangelium skulle läsas i alla skolor från denna tidpunkt ”eftersom det ju är kristliga skolor” (Konung Gustaf den förstes registratur (GR) 1527, 243). Det var först med reformationen som ämnet kristendomskunskap gavs en fast plats i skolans läroplan men viss kateketisk undervisning gavs redan i slutet av medeltiden. En timme om dagen vigdes nu åt dessa studier som under veckans lopp skulle fördelas lika på katekes- och bibelstudier. Dessutom fick svenskan mer utrymme i undervisningen även om latinet fortfarande var det dominerande språket.

Superintendenten Georg Norman, som i praktiken fungerade som en slags kyrkominister, kallades in från Tyskland i slutet av 1530-talet för att bland annat förbättra skolundervisningen och han presenterade sina idéer i Articuli ordinantiae, omkring 1540, vilken fungerade som visitationsordning med en tidig och mycket kortfattad skolordning. Även om tyngdpunkten låg på latin och kristendomskunskap betonades även vikten av undervisning i skrivning och räkning. Norman byggde i huvudsak sin ordning på den lutherska teologen Philip Melanchtons sachsiska skolordning från 1528 som i sin tur i flera avseenden stod i kontinuitet med den medeltida undervisningstraditionen.

Orsaker till skolans nedgång under 1500-talet

Det är som nämnts uppenbart att skolan kom att hamna i svårigheter till följd av reformationens införande i Sverige. Vilka var egentligen orsakerna till att detta skedde? Vad berodde det på? Utifrån en analys av Gustav Vasas brev och riksdagshandlingar från 1500-talet framträder ett antal olika skäl till skolans nedgång. Dessa motiv kan betraktas som konkreta exempel på hur folket protesterade mot religiösa förändringar genom att ta barnen ur skolan och var samtidigt exempel på att reformationsprocessen var långsam. Här bör påpekas att det utifrån det begränsade källmaterialet inte är möjligt att sammanställa någon övergripande statistik över skolornas utveckling vid denna tid. Däremot är det tydligt att skolan hamnat i en kris genom att både kunga- och rådsmakt frekvent gav varnande skriftliga omdömen om utbildningsväsendets tillstånd.

Ett antal olika – men ofta sammanhängande – motiv för att skolorna hade svårt att rekrytera elever under den tidiga reformationen har identifierats. I en renodlande anda ska jag nu gå igenom argumenten för orsakerna till trivialskolans avfolkning.

i) Kronans indragning av kyrksilver och föremål medförde folkliga protester eftersom den traditionella tron ansågs hotad i grunden. Detta tog sig bland annat uttryck i att barnen inte sändes till skolan. Gustav Vasa menade själv att en felaktig kritik förekom mot att han ville ta allt från kyrkorna vilket lett till att ”varken en eller annan snart sätta sina barn till skola” (GR 1530, 68). I själva verket drogs stora delar av kyrkornas medel in till kronan under flera vågor av indragningar. Den reformatoriska teologin användes med syftet att förvandla kyrkans pengar till ”folkets pengar” för att kunna disponeras av kungen för olika ändamål. De första indragningarna drabbade främst biskopar och domkapitlens godsegendomar. När även de vanliga prästtjänsterna och lokala sockenkyrkorna så småningom drabbades blev indragningarnas konsekvenser allt mer kännbara även för vanliga sockenbor. Detta torde ha påverkat deras inställning negativt i relation till skolan.

ii) Vidare förändrades systemet med allmosor och tionde från att finansiera gudstjänstlivet till att i stället bekosta skolor och fattigvård, vilket var en förändring som skapade motstånd på flera håll i landet. I ett förmaningsbrev till folket i Uppland, Södermanland och Västerås stift från 1540 hävdade Gustav Vasa att en del prostar hade beklagat sig att en stor del av folket undandragit sig från att betala det rätta tiondet till sina kyrkoherdar och kyrkor. Då det rådde brist på medel till bland annat skolstugorna och studenternas nödtorft hotade böter mot dem som inte betalat sitt tionde. Det var alltså inte självklart att de individer som bidragit till kyrkans ekonomi genom donationer till ljus för helgonaltare, kapell eller själamässor för anhöriga önskade att dessa summor i stället gick till att bekosta fattigvård och skolor. Med reformationen förefaller givmildheten att bistå både skolor och djäknar med allmosor ha avtagit vilket föranledde kungens uppmaningar till folket att skänka medel.

iii) Nedrustningen av utbildningsväsendet berodde även på institutionella förändringar. Den första tiden av reformationen hamnade trivialskolan i ett sorts vacuum eftersom den stått på katolsk grund och att befolkningen inledningsvis inte såg nyttan med den nya utbildningen och vad den skulle leda till. Rikets råd beskrev situationen för skolan år 1530 som: ”att skolorna varda platt förlagda, riket till en dråplig och obotlig skada, det är för ögonen” (GR 1530, 71-72). Nedmonteringen av den katolska infrastrukturen med de gamla domkapitlen var alltså en faktor bakom skolans förändrade status i Sverige. De utbildningsreformer som hade som syfte att bygga upp en ny skola fick inte genomslag förrän efter flera decennier.

iv) En praktisk mentalitet som växte fram på 1500-talet hade till följd att fler valde en bana som köpman eller bonde i stället för att utbilda sig till ämbetsman eller präst. Gustav Vasa menade själv att det var bättre och nyttigare att ungdomen ”måtte komma till någon god lärdom, antingen i skolan, eller till ämbeten, och icke alla bliva köpmän eller bönder” (GR 1542, 2-5). Liknande formuleringar hade använts av Martin Luther när han betonade utbildningens vikt för det uppväxande släktet och fungerade möjligen som inspiration för Gustav Vasa. Tidigare forskning har visat att renässansens impulser till att stärka den klassiska bildningen minskade i betydelse redan från 1520-talet. I delar av Europa började de unga anamma en mer praktisk mentalitet och intresserade sig alltmer för att lära sig handel snarare än att gå i skolan vilket ledde till att skolorna tömdes. Sådana förändringar på kontinenten påverkade även intresset för skolan i Sverige.

v) Osäkerhet kring om det verkligen skulle finnas någon framtida prästerlig inkomst gjorde att föräldrar slutade sända barnen till skolan av ekonomiska skäl. Det tycktes nämligen ändå inte finnas någon prästkarriär att se fram emot. I Finland spreds ett rykte att prästernas löner reducerats så kraftigt att nästan inget blev kvar. Detta ledde i sin tur till att allt färre djäknar fanns att tillgå för rekrytering till tjänst i rikets förvaltning vilket medförde konkurrens om de mest begåvade eleverna. Bristen på djäknar gjorde till och med att barn riskerade att ”rappas” eller bortrövas från skolan för tjänst i förvaltningen före utbildningen var avslutad. Sådana tilltag medförde att barn i vissa fall på eget bevåg ”flydde ur skolan” vilket ytterligare förvärrade situationen.

vi) Till sist utgjorde skolans nya roll som förmedlare av luthersk tro en förändring som skapade misstänksamhet hos befolkningen och här utgjorde det svenska språket en källa till konflikt. Kungen menade för egen del att illasinnade rykten hade spridits att ”intet annat lära än svenska i skolorna” (GR 1533, 212) men att ingen tilltro skulle sättas till dessa påståenden. Användandet av svenska i såväl gudstjänstens liturgi som i undervisningen ansågs nämligen hos delar av allmogen hota den traditionella katolska religionen som kännetecknades av latinets starka ställning. I själva verket dominerades skolan fortfarande av latinet men svenskan hade fått en starkare ställning i rekryteringen av skolmästare på bekostnad av grekiska och hebreiska. Vidare användes den svenska översättningen av Bibeln i större utsträckning i såväl gudstjänst som i undervisningen. En oro och misstänksamhet mot det nya låg till en början bakom folkets minskade intresse för den skola som var tänkt att bidra till att bygga upp ett nytt samhälle.

Avslutning

Det kan det konstateras att ett övergripande skäl till föräldrarnas ovillighet att skicka sina barn till skolan hade att göra med den långsamma övergången från katolsk till protestantisk tro under 1500-talet och de därmed sammanhängande samhällsförändringarna. Passivt motstånd var ett sätt för befolkningen att protestera mot förändringar av den traditionella trosuppfattningen. Detta kunde innefatta både materiella och trosmässiga uttryck som spelade mer eller mindre roll och som manifesterades i handling gentemot statsmakten. Även om det bristfälliga källmaterialet gör det svårt att exakt värdera vilket eller vilka motiv som vägde tyngst, kan slutsatsen ändå dras att de sammantaget bidrog till att trivialskolan avfolkades.

Att bygga upp en helt ny infrastruktur för den lutherska skolan som ersatte den katolska institutionen var bevisligen något som tog lång tid. Därtill behövde präster och skolmästare själva undervisas i den nya traditionen för att kunna föra den vidare till befolkningen. Det är egentligen först under de senare decennierna av 1500-talet och i början av 1600-talet som den lutherska skolan tycks ha börjat stabiliseras då reformationen nått längre i sin utveckling och undervisningen fått ett bättre rykte. Befolkningen hade börjat acceptera innehållet i denna tro vilket bidrog till en tillväxt av undervisningsväsendet. Ett exempel är Åbo skola som i slutet av 1500-talet ska ha haft flera hundra djäknar och därmed varit en av de främsta skolorna i riket. Med stormaktstiden och 1611 års skolordning inleds sedan en ny och expansiv fas av skolans historia.


Jakob Evertsson, f. 1975, är docent och forskare vid historiska institutionen, Uppsala universitet. Han leder för närvarande ett utbildningshistoriskt forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet med titeln ”Skolinspektionen och implementeringen av folkskolan i Sverige 1861-1930”. I projektet granskas undervisningens framväxt i de olika ämnena genom att analysera folkskoleinspektörernas berättelser och skolrådsprotokoll på lokalnivån. Han har tidigare forskat bland annat om den tidigmoderna skolan i Sverige under 1500-talet.


LITTERATUR

Källor

Hildebrand, Emil & Alin, Oscar (1887) (red.), Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521–1718: 1:1. 1521–1544, Stockholm: Norstedt.
Hildebrand, Emil (1888) (red.), Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till
statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521–1718: 1:2. 1544–1560, Stockholm: Norstedt.
Kjöllerström, Sven (1971) (utg.), Den svenska kyrkoordningen 1571 jämte studier kring tillkomst, innehåll och användning, Lund: Håkan Ohlsson.
Konung Gustaf den förstes registratur.

Litteratur

Evertsson, Jakob (2019), ”Gustav Vasa och skolans avfolkning: undervisningens roll i förhandling om traditionell religion under tidig reformationstid i Sverige”, Svensk teologisk kvartalskrift 1.
Fink-Jensen, Morten (2017), ”Kristendom, skole og pædagogik i Danmark før 1700”, Niels Henrik Gregersen & Carsten Bach-Nielsen (red.), Reformationen i dansk kirke og kultur 1517–1700, Odense: Syddansk Universitetsforlag.
Kouri, Erkki (1995), ”The early Reformation in Sweden and Finland c. 1520-1560”, Ole Peter Grell (red.), The Scandinavian Reformation from evangelical movement to institutionalisation of reform, Cambridge.
Methuen, Charlotte (2017), ”Education in the Reformation”, Ulinka Rublack (red.), The Oxford Handbook of the Protestant Reformations, Oxford: OUP.
Scott Dixon, C. (1996), The Reformation and rural society: the parishes of Brandenburg-Ansbach-Kulmbach, 1528-1603, Cambridge: CUP.
Sjöstrand, Wilhelm (1965), Pedagogikens historia: 2. Sverige och de nordiska grannländerna till början av 1700-talet, 2:a uppl., Lund: Gleerup.
Wahlström, Bertel (2016), Katedralskolan i Åbo: Finlands skola, Åbo: Åbo yrkesinstituts tryckeri.
Ödman, Per-Johan (1984), Reformationen som pedagogiskt projekt, Stockholm: Stockholms universitet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *