Småbarnsskolorna i Sverige i internationell belysning

BRITTEN EKSTRAND

Småbarnsskolor växte fram i Sverige på 1830-talet. Långt in på 1900-talet och ett sekel senare fanns verksamma skolor som fortfarande benämndes småbarnsskolor trots vitt skild och mer med tiden anpassad verksamhet. Småbarnsskole-verksamheten med sitt unika syfte var mycket kortvarig. Tidigt skiftade småbarnsskolorna gestalt och kom att arbeta som folkskolor. Följer man småbarnsskolorna via bevarade dokument rullas en hundra år lång och skiftande historia upp. En historia som bidrar med bilder till såväl barnomsorgens och skolans historia som till pedagogikens och undervisningens historia.

Bristen på forskning om småbarnsskolorna i Sverige, i relation till omfattande forskning på motsvarande område internationellt, kritiserades särskilt i slutet på 1900-talet. Ett par avhandlingar vid denna tid bidrog till att fylla denna lucka. En av dem var min. Skildringen i föreliggande artikel bygger på denna forskning på området.

Annedalsskolan med eleverna i bänkraderna.

Inledningsvis följer några ord om engelska Infant Schools, först dess ursprung och härefter om de skolor som stod modell för svenska småbarnsskolor och infantskolor världen över. Artikeln återknyter avslutningsvis till det internationella perspektivet genom att relatera beskrivningen av de svenska småbarnsskolorna till forskning om motsvarande företeelser internationellt.

Efter engelsk förebild

Den allra första infantskolan (Infant School) etablerades av Robert Owen i en berömd modellby i New Lanark i Skottland 1816. Owen var “outstanding“ och modellbyn i New Lanark var extraordinär:

”Long hours, poor pay and dangerous conditions were the norm in the Industrial Revolution. But at New Lanark things were different. The second owner, Robert Owen, was both an effective businessman and a socialist reformer. Owen believed education was the answer to reducing crime and poverty. He was appalled by the plight of children put to work in factories as soon as they could walk. In New Lanark he shortened the working day, offered free medical care, and forbade work by children younger than 10.” (Blane, 2001, 27)

Owens Infant School var en del av ett radikalt och långtgående socialt program. Inspirerad av bland annat Mary Wollstonecraft hade Owen en vision om ”a new moral world”. Owen kritiserade det rådande Lancaster-systemet i skolorna för dess papegoj-liknande undervisningsmetod och efterlyste, i stark kontrast med det rådande systemet, självständigt tänkande och arbete. Han formade skolan i New Lanark till en skola med lek och vänlig atmosfär, en skola där läsandet skulle förstås och mekaniskt lärande förbjöds. Barnen uppmuntrades att uttrycka sina synpunkter.

Owen hade ingenting gemensamt med tidens stora som Lancaster, Bell, Bentham eller Priestley. Bells system reducerade människan till en irrationell militär maskin, enligt Owen. I sitt tal “On Opening the Institution for the Formation of Character, on the 1st of January, 1816“ förespråkade Owen religionsfrihet. Mycket få skolmästare stod bakom honom och Owens idéer fick inte gehör, inte ens i Skottland. Owen betraktades som en galning och New Lanark som ett socialistiskt experiment. Infantskolor som växte upp på många håll i världen formades inte efter Owens modell eller i Owens anda (vilket ofta hävdas i populärvetenskapliga texter).

En modell av helt motsatt slag kom istället att spridas. En nyanställd lärare vid namn Samuel Wilderspin vid en år 1820 nystartad skola vid Quaker Street i Spitalfields (London) hade fått instruktioner i Owens metod (detta till trots fanns inte mycket som förenade de infantskolor som skulle komma att uppstå i mängd världen över med Owens program och skola i New Lanark). En liten grupp borgare i Spitalfields, 6% av populationen, alarmerades av vad som hände i samhället i takt med urbanisering och industrialisering. Barn sprang vind för våg i städerna (berättelsen om Oliver Twist kan fungera belysande för situationen).

Ett omfattande program utarbetades i syfte att ge arbetarklassen högre moral. 165 elever togs om hand av Wilderspin och hans fru. Trycket på skolan var hårt; 1823 befann sig 214 barn i skolan och 50 tvingades avvisas. Omkring 1830 startades mer än ett par hundra skolor i Storbritannien; 150 i England, 70 i Skottland och 50 på Irland. Wilderspin arbetade med entusiasm för idén, reste runt och gav lektioner. Infantskolor etablerades i flertalet städer särskilt där industrialiseringen tog fart. Det var privat, filantropiskt finansierad verksamhet startad med hjälp av subskriptioner.

Wilderspin skrev sju handböcker. Hans böcker översattes och spreds i Europa och USA, och många besökte infantskolan i Spitalfields. Ett internationellt nätverk ”the British and Foreign School Society” bidrog till att sprida idén förutom till Skottland och Irland, också till Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Portugal, Schweiz, Ungern och USA (samtliga redan under 1820- och 1830-talet). Östra och Västra Indien och ”The Cape of Good Hope” nämns också i tidiga dokument. Många infantskolor startades i Europa. Så tidigt som 1840 fanns omkring ett fyrtiotal bara i Ungern.

Johann Georg Wirth, initiativtagare till en infantskola i Augsburg, samlade information om infantskolorna och deras utbredning i världen, och skrev om detta i “Mitteilungen über Kleinkinderbewahranstalten“ 1840. Wirth fann att även om institutionerna inte hade samma namn uppträdde likartade drag på plats efter plats mellan nationer och städer:

  • Kungligt beskydd.
  • Skolorna ägdes av privata sällskap utan statlig finansiering
    en organisation med såväl män som kvinnor (ofta par), män i    ledande positioner och kvinnor med ansvar för tillsynen
    mestadels fattiga barn.
  • Antalet barn var i det närmaste obegränsat.
  • Militära regler, mekanisk fostran och utantill-inlärning.
  • En kombination av social och pedagogisk aktivitet med betoning på religiös och moralisk uppfostran.
  • Barncentrerat tänkande var helt frånvarande.

Infantskolor betraktades av politiker, ledande och besuttna i samhället som ett instrument som möjliggjorde kvinnor i arbete och skyddade den befintliga sociala ordningen. Kunskap i små portioner kunde inte skada om hjärtat och den moraliska träningen ersatte den intellektuella, som Wilderspin formulerade det. ”The Morning Chronicle” välkomnade idéerna med orden ”a conviction seems to be fast gaining ground in this country that the well-being of the laboring classes is essential to the security of the rich”.

Småbarnsskolorna (Infant Schools) i Sverige

I Sverige tillskrivs Carl Gustaf af Forsell (statistiker, kartograf, överste, publicist och filantrop) rollen som småbarnsskolans fader och den som startade den första småbarnsskolan 1836. Handböcker för småbarnsskolan bär hans namn och Forsell hade gjort en resa till England, mött Samuel Wilderspin och besökt infantskolor. Av allt att döma hade en kvinna vid namn Frances von Koch (intellektuell, socialt och religiöst frisinnad, gift med justitiekanslern Nils von Koch, nära vän med Fredrika Bremer) rest till England och hälsat på Samuel Wilderspin i London redan år 1832. Hon samtalade med Wilderspin efter en av hans lektioner och tog en kopia på var och en av hans böcker med sig hem till Sverige. I december samma år skrev hon ett brev till Wilderspin och bad om material till en skola som hon och några kvinnor tänkte starta i Stockholm. Skolan öppnades 1833. Man kan oavsett vem som startade den första småbarnsskolan i Sverige konstatera att det inte låg ett enmansverk bakom företeelsens utbredning. Andra som George Scott (pastor) reste fram och tillbaka till England i ambitionen att ta med sig material och kunskap om de engelska infantskolorna till Sverige. Resorna vid denna tid gynnades av den första industriella revolutionens nya ångfartyg som blivit en länk mellan England och Sverige.

Industrialisering, urbanisering och en social situation som destabiliserade samhället oroade de besuttna också i Sverige. Skolorna behövdes, ansåg man, för att disciplinera den arbetande klassen och för att möta växande problem med kriminalitet, dryckenskap och tiggeri. Behovet av att ta hand om, uppfostra och disciplinera barn i 3–7 års ålder sågs som en nyckel till problemen. Kyrkan och hemmet ansågs inte uppfylla sina plikter varken ifråga om att fostra eller lära barn läsa katekesen. Syftet med småbarnsskolorna var inte att vara en skola. Det fanns inga intentioner att ge barnen obegriplig kunskap, ohälsosamt för dem, som man uttryckte det. Disciplinering och moralisk fostran var däremot viktigt.

Att arbeta med infantskolor var en filantropisk affär också i Sverige. Prominenta, offentliga personer engagerade sig inte utifrån sina professioner som statsmän eller kyrkans representanter, utan som privatpersoner och sponsorer. Verksamheten var beroende av subskriptioner, välgörenhetsengagemang och societetsbaler. Såväl kvinnor som män var engagerade i de sällskap som bildades för att driva verksamheten. Beskrivningen av dem I Sverige är densamma som i England:

”They were well known to each other accustomed to meet socially and in many cases connected by marriage. ”(McCann, P & Young, 1982, s 69.

Det fanns åsiktsskillnader inom den filantropiska rörelsen. Diskussionerna rörde hur mycket och vilken kunskap arbetarklassens barn borde få utan fara för deras hälsa. Konservativa varnade för vad som kunde bli resultatet av en massutbildad befolkning och den skada familjen kunde drabbas av genom att inskränka på moderns rätt till sina barn. En liten grupp radikala kritiserade infantskolidén utifrån synen på densamma som ett medel för industriell tillväxt och fostrandet av lydiga arbetare.

Liberaler stödde infantskolidén. Utifrån deras sätt att se kunde infantskolorna kompensera den religiösa fostran barnen inte fick i hemmet. Karaktären kunde formas och den sociala ordningen och strukturen i samhället bibehållas. Barnen sågs som onda och oberäkneliga, och uppfattningen att de första fem åren i ett barns liv var plastiska, det vill säga högst påverkbara, var spridd över hela världen vid denna tid.

Det har funnits ett trettiotal småbarnsskolor I Sverige. Ett antal ytterligare planerades men startades inte. De flesta startade i perioden mellan 1830 och 1850, men ytterligare småbarnsskolor kom till stånd i en andra period efter 1860-talets ingång. Det var ett urbant fenomen. Fattiga barn och arbetarklassbarn äntrade skolan efter ett kort och svagt motstånd. Föräldrarna såg till en början småbarnsskolorna som något som förhindrade att familjen kunde få inkomst eftersom äldre syskon behövdes som barnvakt. Samtidigt var det en räddning för många kvinnor som annars tvingades lämna barnen utan tillsyn när man arbetade. Liten eller ingen avgift, skydd, mat, kläder och andra gåvor i småbarnsskolan kunde man inte motstå. Sociala betingelser och fattigdom gjorde småbarnsskolorna till en nödvändighet.

Småbarnsskolorna mottog mer än 80–100 barn i respektive skola, ibland över 200 till exempel under år av hungersnöd som omkring 1870-talet. Skrivna manualer vittnar om lancastermetoden, tidstypiska skolämnen, lektioner och andra skolangelägenheter. Undervisningen var skolcentrerad och dagarna var strikt uppdelade i lektioner med inslag av bön, sång och gymnastik. Ofta har noteringar gjorts i besöksböcker av inspektörer och besökande gäster om hur många av barnen som kunde läsa följt av lovord över detsamma och över hur väl barnen uppförde sig. Allt detta skall sättas i relation till när i tid verksamheten noterats. Syftet i småbarnsskolans begynnelse var inte att utbilda barnen, snarare att genom s k papegoj-liknande undervisningsmetod disciplinera och dana barnen. Alltför mycket kunskap kunde rubba samhällsordningen, enligt de besuttna som drev skolorna.

Det fanns inget romantiskt över småbarnsskolan, vilket hävdats framhållits i forskning om dessa institutioner i senare arbeten. Rötterna till påföljande sekels förskola står inte heller att finna i den dessutom snabbt utbrunna småbarnsskole-idén tidigt 1800-tal. Fanns det udda, ömma skildringar av barn var det i syfte att locka föräldrar att lämna barnen till institutionen. Ganska tidigt efter småbarnsskolans start ersattes 2, 3- och 4-åringar med barn i åldern 5, 6, 7 och 8 år gamla. Även 9 och 12 år gamla barn har skrivits in. I protokoll som sällskapen för småbarnsskolorna fört nämns dessa inledningsvis i småbarnsskolans historia som överåriga.
Småbarnsskolorna fungerade således inte särskilt länge som småbarnsskolor.

Det inre arbetet i skolan förändrades mycket snart. Förändringen föregicks inte av ideologiska diskussioner eller planerade scenarion i sällskapen för småbarnsskolorna. Enligt skolans journaler över inskrivna skrevs emellertid allt oftare och närmast uteslutande äldre barn in i småbarnsskolan. Att skriva och läsa ökade i attraktivitet, vilket sannolikt påverkades av folkskolestadgan 1842.

Småbarnsskolorna kom att arbeta som och bli substitut för de folkskolor som inte kom till stånd i förväntad utsträckning. Även medelklassen började då också söka sig till småbarnsskolorna. I takt med att småbarnsskolan alltmer verkade som folkskolans ersättare förändrades också lärarnas kvalifikationer och utbildning. En lärarutbildad diakonissa anställdes eller lite längre fram en kvinna med småskollärarexamen, efter det att småskoleseminarier uppstått på 1850-talet.

I småbarnsskolans begynnelse var läraren vanligtvis en änka med lite kulturellt och socialt kapital, dock inte ekonomiskt.
Under den andra industriella revolutionen från 1870-talet och framöver förändrades småbarnsskolornas pedagogiska praktik drastiskt ännu en gång. Småbarnsskolornas undervisning i läs- och skrivundervisning beskylldes för att inte använda rätt läsmetod, metoden på rätt sätt eller inte alls.

Nu hade Sveriges allmänna folkskollärarförening bildats, det statliga folkskolesystemet stadgats och folkskollärare arbetade för högre status i den statliga folkskolan. Verksamheten i småbarnsskolorna blev hårt ansatt. En del småbarnsskolor integrerades i det nationella folkskolsystemet och fick status som folkskolor. Andra blev föremål för nedläggning. Många återvände till heldagsomsorg åt föräldrar som arbetade och riktade sig återigen till barn under sju års ålder, men riktade nu blickarna mot den verksamhet som uppstått alltmer frekvent i landet i slutet av 1800-talet i form av barnkrubbor (den första barnkrubban i landet uppstod 1854 på Kungsholmen i Stockholm. I mer utbredd skala uppstod flertalet på 1880-talet och framöver).

Nya vetenskapliga rön hade fört med sig nya sätt att tänka, en ny diskurs om hälsa och hygien. Barnkrubbor fokuserade mer på förvaring och hygien än på pedagogisk verksamhet. Friedrich Fröbel var dock nu också känd i Sverige och fröbelpedagogiken kom att implementeras i några av de småbarnsskolor som återgick till småbarnsverksamhet. Engagerade småbarnsskollärarinnor reste till Tyskland (inspirerade och påhejade av ett fåtal progressiva och drivande i ledningen för sällskapen för småbarnsskolor med exempel främst från Göteborg) och fick instruktioner i Fröbelpedagogik.
Några småbarnsskolor i Sverige blev på så sätt pionjärer ifråga om införandet av Fröbelpedagogik till Sverige i tid innan barnträdgårds-rörelsen blev ett fenomen i landet. När så blev fallet syns tecken på ett ömsesidigt avståndstagande barnträdgårdslärarinnor och småbarnsskole-dito emellan. I barnträdgårdarna undervisades barn i tre-timmars-aktiviteter utifrån en stringent hållning till Fröbelpedagogik, vilket gav verksamheten en borgerlig stämpel. I småbarnsskolorna hade man mindre strikt hållning till Fröbels paket i sin helhet och försvarade heldagsverksamheten som mötte de lägre samhällsklassernas behov.

Det kan tilläggas att ett fåtal småbarnsskolor i Stockholm inte svarade på kritiken mot läsundervisningen. En förändring i dessa skolor kom till stånd mycket senare. I detta fall inte förrän främst en kyrkoherde och en folkskoleinspektör tillsammans iscensatte en kupp (benämnt i dokument som en intrig bakom en skrivelse som presenterades för styrelsen vid ett möte, där också vilka som skulle ta till orda vid mötet ingick i planen).

I ett internationellt perspektiv

De drag av genomgripande förändringar som småbarnsskolorna i Sverige genomgått under de år de funnits, speglas särskilt markant genom vad arkivmaterial visar ifråga om barnens åldrar i journaler, lärarnas kvalifikationer och utbildning samt uppgifter om det inre pedagogiska arbetet. Förändringsskeendena ifråga om den inre pedagogiska verksamheten sker främst i två perioder; tidigt respektive sent 1800-tal. Den historia som småbarnsskolorna uppvisar i Sverige under hundra år får stöd i hur infantskolor runt om i världen beskrivs i forskning. Enskilda länders och staters politiska system och kulturella sammanhang har påverkat införande, utformning och förändring på olika sätt i olika länder, men de stora dragen har slående likheter.

Infantskolorna spreds efter engelsk förebild till ett flertal länder och stater i världen, främst under 1820- och 1830-talet i samklang med ländernas urbanisering och industrialisering. Benämningarna på skolorna har i viss mån varierat. I till exempel Danmark, Norge och i södra delen av Sverige benämndes de ibland barnasyler.

Wilderspins första bok översattes i flera länder och det skolmaterial som kom till användning var detsamma som i England. Barnen rekryterades med ett mål mat om dagen och skydd. Ett hundratal fattiga barn och ibland det dubbla i respektive skola har varit legio, och inledningsvis var det små barn mellan (två)tre och sju år gamla som skrevs in, liksom överåriga. Didaktiken kom att karakterisera verksamheten trots att sällskapen också på skilda håll i världen arbetade för att moralfostran, religion, goda vanor och lydnad skulle premieras. Lancastermetoden, utantill-inlärning och den religiösa betoningen är drag man finner i samtliga länder. Den skol-förberedande aktiviteten och den mekaniska undervisningsmetoden blev vinnande koncept och infantskolorna kom snart istället att arbeta som i de ordinarie skolorna i land efter land. Läskunnigheten tycks på sina håll ha ökat märkbart.

Den efterföljande iscensättningen av lärarutbildningar finns det också exempel på i Österrike-Ungern till exempel redan 1837, samma gällde exempelvis för Nederländerna. Rön på många håll i världen visar också hur infantskolornas skolinriktade verksamhet ifrågasattes mot slutet av 1800-talet. Fröbelpedagogiken stod som ny psykologisk-pedagogisk modell i skarp kontrast till den filantropiska välgörenhetsmodellen genom att bland annat föra mer lek till verksamheten, vilken anammades tidigt inom ramen för infantskolor i flera länder. I Belgien öppnades en första kindergarten redan 1857. Men Fröbelpedagogiken fick annars på många håll liksom i Sverige inte fotfäste i egentlig mening förrän omkring sekelskiftet.

Ingen enhetlig syn – några exempel

Som antytts ovan fanns inte någon enhetlig syn, under någon av perioderna. Verksamheter av skilda slag har existerat parallellt och också skiftat karaktär ifråga om syfte, metod och innehåll ifråga om barns uppfostran och omhändertagande. Detta särskilt betraktat utifrån ett klassperspektiv eller i relation till skilda länders politiska system.

Så till exempel kom de engelska Dame Schools också att uppfattas verka som vanliga skolor med läsning och skrivning på schemat. (Dame Schools fanns etablerade när infantskolorna växte fram. De drevs av äldre kvinnor i hemmen för barn mellan 3 och 8 år. Elementär skriv- och läsinlärning erbjöds för en billig peng. Barntillsynen betonades. Företeelsen har genom historien följts av rykten som gett dem låg status. Kritiker av nyss sagda fanns emellertid också som menade att barn i Dame Schools inte bara omhändertogs, de lärde sig också läsa; läste bibeln, sjöng och handarbetade i karaktärsfostrande syfte). Det har sagts i nedlåtande ton att infantskolor ibland inte var bättre än Dame Schools. Proletariatet föredrog de billigare Dame Schools kritiserandes infantskolorna för att inte lära barnen läsa och för medelklassmoralism. I såväl Tyskland som i Frankrike (med flera länder) var synen på att forma karaktären och disciplinera småbarn konfliktfylld liksom synen på förvaringsanstalterna vid denna tid (exempelvis kleinkinderbewahranstalten, warte- und winkelschulen, salle d ́asilles, écoles-gardiennes).

Institutionerna, ibland inklusive infantskolorna, liknade endera kaserner eller små “Sorbonnes “, enligt en känd samtida kritiker. Infantskolorna sågs dock ändå trots allt erbjuda viss pedagogisk aktivitet tillsammans med läs- och skrivundervisning i relation till det utbud av institutioner som fanns och medelklassen intresserade sig redan på 1840-talet för desamma också i till exempel Frankrike.
Ungern utmärkte sig särskilt genom att gå sin egen väg. Här kombinerades Wilderspin, Wertheimer och Pestalozzi och skolorna anpassades till situationen i landet. Lärarutbildningen som växte fram i infantskolornas släptåg karakteriserades inte i Ungern av bibeln som i England. Med stöd i parlament och media, tog man inte heller i Bulgarien någon notis om den religiösa och filosofiska aspekten som i väst. Ett annat exempel på differenserna länderna emellan, i motsatt riktning och senare i tid, kan hämtas från England som i konservativ anda uppvisade ett särskilt motstånd gentemot Fröbelpedagogik. Motståndet rämnade dock också här till slut och infantskollärare fick utbildning i Fröbelpedagogik, dock uteslöts filosofin. Som på många andra håll var man inte “keen on the ’luxuries’”.

Det fanns också i USA en oro över utvecklingen om inte nästa generation, de mindre lyckligt lottade, delade samhällets dominerande värderingar. Från 18 månaders ålder till skolålder kunde moralfostran präntas I barnens hjärta och sinne, framhölls det. Också här uppstod således infantskolor som med tiden absorberades av stadens skolsystem. I USA fanns dock inte samma framträdande oro för att barnen skulle få för mycket kunskap. Snarare växte idén om ”två tomma händer” fram under 1800-talet i samklang med betydelsen av skolan för landets ekonomi och för individen. Lancastermetoden och växelundervisningssystemet omfamnades inte heller som i Europa, istället lyftes Pestalozzi fram som betonade lärar-elev-relationen. Och infantskolorna i USA fick sig en särskild törn när en informerad mamma framhölls som den bästa undervisaren och idéer om att tidig träning skadade barns intellekt och kunde leda till vansinne samtidigt spreds i populära magasin. Detta blev infantskolornas död i USA. Donationerna uteblev, medelklassen tog sina barn från skolan och arbetarklassen kom i kläm. Antalet day-nurseries ökade då istället drastiskt mellan 1880 och 1980 (jfr barnkrubborna i Sverige), vilkas kvalitet kunde variera, men vanligtvis karakteriserades av minimal omsorg och begränsade medel.

Fröbelpedagogik hade också introducerats i USA och blivit enormt populär mellan 1860 och 1870. Den strikta modellen som den utformats i Tyskland passade USA som hand i handske, men två skilda synsätt på dessa institutioner för barn vanligtvis mellan 4 och 6 år (i USA mottogs inte barn under 5 år) stod trots allt emot varandra. Ortodoxa stod bakom Fröbelsk mysticism, idealism och betoning av hemmet. Progressiva arbetade för en verksamhet som byggde på vetenskaplig grund med kända namn som Dewey och Stanley. Lek efter regler stod mot fri lek, kindergartens i privat regi mot progressivas krav på en verksamhet som staten kontrollerade. I USA tog de som arbetade med kindergarten-rörelsen helt avstånd från infantskolorna och mörkade eventuell tidigare involvering i desamma. Likartade skiljelinjer visade sig på många håll i världen som i Italien och Ungern. Detta till trots fanns till exempel i Chicago en day-nursery som kombinerades med kindergartenverksamhet; barn med heldagsomsorg besökte kindergartenverksamheten de timmar den var öppen under dagen.

Slutord

Med hjälp av Bourdieus epistemologiska teori om den samhällsvetenskapliga kunskapens villkor, gränser och möjligheter, determinism och intentionalitet har jag försökt förstå och tolka den beskrivning som växt fram om småbarnsskolans förändringsskeenden. Skeendena kan inte förstås eller förklaras utanför det samhälleliga sammanhanget. Samhällets strukturella såväl som diskursiva ordning har betydelse, liksom ekonomiska, kulturella, politiska, ideologiska, religiösa och sociala faktorer; med andra ord också behovet av ett klassperspektiv. Folkundervisningens framväxt, kvinnornas förändrade kvalifikationer och utbildningsmöjligheter liksom fluktuationer ifråga om hur synen på barns undervisning och fostran förändrades och förankrades i skilda ideologiska och politiska sammanhang (med påföljande kamp om vinster och positioner) är bara några av de komponenter som bidragit till förändringsskeendena. I min avhandling lyfts utöver makroperspektivet också förhållanden på institutionell nivå tillsammans med konkreta och faktiska förhållanden på mikronivå, såväl ifråga om hur individuellt som kollektivt ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital spelat roll för de skilda skolornas ibland vitt skilda förändringsskeenden och utveckling i tid och rum.


Britten Ekstrand, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet, Växjö. Tidigare också verksam vid främst vid Lunds Universitet och Högskolan Kristianstad. Numera pensionär, men fortsatt aktiv som forskare och författare. Forskning om forskning, meta-nivån,  intresserar mig särskilt och härmed till exempel vetenskaplig förankring i såväl forskning som i utbildning och undervisning, vidare forskningskommunikation och informationsvetenskap. Den forskning jag bedriver har också medfört djupdykningar på områden som närvaro kontra frånvaro i den obligatoriska skolan samt avhopp i högre utbildning. Med ett grundlagt intresse för pedagogikhistoria genom mitt avhandlingsarbete om småbarnsskolans hundraåriga historia, finns som regel ett historiskt perspektiv med i min forskning.


LITTERATUR

Artikeln bygger på artikelförfattarens avhandling:
Ekstrand, Britten (2000). Småbarnsskolan. Vad hände och varför? En sekellång historia
studerad med fokus på förändring av pedagogisk verksamhet från 1833 och framåt. Lunds
Universitet: Pedagogiska Institutionen. Dr avh.
Avhandlingen erhålls genom mail: britten.ekstrand@gmail.com

I litteraturlistan nedan anges citerade källor samt delar av den referenslitteratur som varit av betydelse för framställningen i artikeln.

Adamikné Jåszó, A., Vocabulary Drills in Hungarian Pre-school Education at the End of the XIXth Century. I Våg, O. (ed.), Conference papers for the 4th session of the international standing conference for the history of education, Vol I. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 13-23.

Bellatalla, L., Children Education in Robert Owen’s Thought. I Våg, O. (ed.), Conference papers for the 4th session of the international standing conference for the history of education, Vol I. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 24-33.

Billing, E.F., Fruntimmersföreningeni Lund. Historik, 1939.

D. Blane, The ghost of schooldays past. Times educational supplement, Going Places, 21 Sept (2001), 27.

Bourdieu, P., Systems of Education and Systems of Thought. International Social Science Journal, vol xix, no 3, 1967, pp184-207.

Bourdieu, P., Outline of a Theory of practice. Cambrdge: Universit Press, 1977.

Bradshaw, J.T., The Home and Colonial lnfant School Society: Piety and Pedagogy. I Vag, O. (ed.), Conference papers for the 4thsession of the international standing conference for the history of education. Vol I. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 53–59.

Bring, E., En hundraårig social gärning. Särtryck ur Lunds Stifts Julbok, 1947. Malmö, 1947.

Catarsi, E. (ed.), Twentieth Century Pre-School Education. Times, ideas and portraits. Milano; Franco Angeli Libri s.r.l., 1985.

Cavalli, H., Östra småbarnsskolan i Malmö under 90 år. I: Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1933–1967, 1962, ss 62–75.

Cavallo, D., From Perfection to Habit: Moral Training in the American Kindergarten, 1860-1920. History of Education Quarterly, 16 (2), 1976, pp 147-161.

Cavallo, D., Kindergarten Pedagogy: A Review Essay. History of Education Quarterly, 18, Fall, 1978, pp 365-368.

Cavallo, S., The Politics of Latency: Kindergarten Pedagogy, 1860-1930. I Finkelstein, B. (red.), Regulated Children/ Liberated Children. New York: Psychohistory Press, 1979, pp 158-183.

Cedergren, M., Kungsholms Västra barnkrubba. En historik över Sveriges äldsta daghem. Umeå Universitet, 1989.

Claeys, G. (ed.), Robert Owen. A New View of Society and Other Writings (written between 1813 and 1849). London: Penguin Books, 1991.

Dahlgren, L., Frances von Koch. En familjekrönika. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1933.

Ekman, E., Diakonien och folkskolan. En minnesvärd insats i svenskt folkbildningsarbete under förra seklet. Årsböcker i svensk undervisningshistoria 80. Stockholm, 1950.

Ekwall, S., Tidig småskollärarutbildning. En studie med särskilt avseende på Malmölänet 1865–1884. Årsböcker i svensk undervisningshistoria 161. Lund, 1987.

Enmark, R., Bo och leva i Annedal-kvarteret Ananasen. I: Kaelas, L. & Söderpalm, K. (red), För hundra år sedan – skildringar från Göteborgs 1880-tal. Göteborgs historiska museums årsbok 1982–1984, 1984, ss 141–158.

Eming, G., Bilder aus dem Kindergarten. Bilddokumente zur geschichtlichen Entwicklung der öffentlichen Kleinkindererziehung in Deutschland. Freiburg: Lambertus, 1987.

Eming, G., Neumann, K. & Reyer, J. (Hrsg.), Geschichte des Kindergartens. Freiburg: Lambertus, 1987. Band I und II.

van Essen, M., A Dutch training-college for Infant-school Teachers in the middle of the nineteenth Century. I Våg, O.(ed.), Conference papers for the 4th session of the international standing conference for the history of education. Vol I. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 407-416.

Fitts, D., Una and the Lion: The Feminization of District School Teaching and its Effects on the Roles of Students and Teachers in Nineteenth-Century Massachusetts. I Finkelstein, B. (red.), Regulated Children/ Liberated Children. New York: Psychohistory Press, 1979, pp 140-157.

af Forsell, C.G., Anteckningar i anledning af en Resa till England i slutet af Sommaren år 1834. Stockholm, 1835.

af Forsell, C.G., Om Småbarnsskolor. Stockholm, 1837.

af Forsell, C.G., Utkast till Handbok för småbarnsskolor. Stockholm, 1841. Föreningen Gamla Halmstads årsbok, 1963.

Göteborgs småbarnsskolor 1839–1914, Göteborg, 1914. (Sammanställd av J. M. Ambrosius enligt arkivmaterial)

Harrison, J. F.C. (ed.), Utopianism and Education. Robert Owen and the Owenites. Classicsin Education No.37. Columbia University/New York: Teachers College, 1968.

Higginson, J.H., Dame Schools. British Journal of Educational Studies. Vol. XXII, No. 2, June 1974, pp 166-181.

Houston, R.A., Literacy in Early Modern Europe. Culture & Education 1500-1800. London/New York: Longman, 1988.

Heijkenskjöld, S., En resa i familjevagn år 1842. Marie-Louise Forsells Dagboksanteckningar. Stockholm: Albert Bonniers, 1914.

Heijkenskjöld, S., Sällskapslif och hemlif i Stockholm på 1840-talet. Marie-Louise Forsells Dagboksanteckningar. Stockholm: Albert Bonniers, 1915.

Heijkenskjöld, S., HerrgårdsLif I Bergslagen för 70 år sedan. Marie-Louise Forsells Dagboksanteckningar. Stockholm: Albert Bonniers, 1916.

Heijkenskjöld, S., I Stockholm och på sommarnöje 1849-1852. Marie-Louise Forsells sista Dagboksanteckningar. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1917.

Häglund, U. & Schönbeck, G., Sällskapet för bildande av småbarnsskolor i Göteborg. En kortfattad studie av barnomsorg och skolbyggnader under 1800-talet. Göteborgs universitet: Rapporter från Göteborgsprojektet vid Göteborgs universitet. Nr 6, 1983.

Jones, D.K., Cradle of Progressivism: The Infant School in England and Wales 1870 – 1980. I Våg, O. (ed.), Conference papers for the 4th session of the international standing conference for the history of education. Vol I. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 169-183.

Karlsson, B., Men då slår småbarnsskolan dörren opp… Något om Örebro småbarnsskola med tonvikt på årskullarna 1876–1885. Högskolan i Örebro. Uppsats i lokal historia, odat., Örebro grk.

Krecker, M., Die Anfånge einer gesellschaftlicher Vorschulerziehung för die Kinder der arbeitender Klassen in Deutschland. Berlin: 1962. I Jahrbuch filr Erziehung und Schulgeschichte. Jahrgang 5/6, 1965–66. ss 3–134.

Krecker, M. (red.), Quellen zur Geschichte der Vorschulerziehung. Berlin: Volk und Wissen Volkseigener Verlag, 1979.

Landquist, J., Livet i Katarina. Stockholm: Natur & Kultur, 1965.

Leinster-Mackay, D.P., Dame Schools: A Need for Review. British Journal of Educational Studies. Vol XXIV, No l. Febr. 1976, pp 33-48.

Ljungberg, L., Gamla barnasylen i Malmö. Några anteckningar till ett hundraårsjubileum. Fornminnesförenings årsskrift, 1943.

Lönmoth, L., översikt över fattigvårdens utveckling i Sverige med speciell inriktning på omsorg om fattiga barn från 1600-talet till 1847. I: Ur barndomens historia. Stockholms Universitet: Centrum för barnkulturforskning.1995, ss 89–104.

Serenella Macchietti, S., Pietro Pasquali and the reform of nursery schools between the late 1800s and early 1900s. I Catarsi, E. (ed.), Twentieth Century Pre-School Education. Times, ideas and portraits. Milano; Franco Angeli Libri s.r.l., 1985, pp 66-75.

Madsen, D.L., Ear/y National Education: 1776-1830. Studies in the history of American education series. New York: John Wiley & Sons, 1974.

McCann, Ph & Young F A., Samuel Wilderspin and the Infant School Movement. London: Croom Helm, 1982.

Nordin, T., Växelundervisningens allmänna utveckling och dess utformning i Sverige till omkring 1830. Årsböcker i svensk undervisningshistoria, 130. Stockholm, 1973.

Notiser om Småbarns-Skolan i Götheborg. Göteborg, 1845.

Nyberg, E., Sällskapet för bildande av småbarnsskolor i Göteborg 1839–1939. Göteborg, 1939.

Paterson, A., Samuel Wilderspin and the Infant System. Sena, 1906.

Ottosson, M., Rävarumpa, Ängel och Törnrosa, en bok om Enskilda Småbarnsskolan i Karlskrona. Stockholm: Valentin Förlag, 1994.

Rappe, E., Från katekes till social fostran. Om folkundervisningen i Sverige 1842–1906. Häften for kritiska studier, 5–6, 1973.

Renholm, G., En småbarnsskola för femtio år tillbaka. Gammalt Örebro-minne. I: Nerikes allehanda, den 22 juni. 1892.

Roberts, A F. B., A New View of the Infant School Movement. British Journal of Education. Studies. Vol XX. No 2, 1972, pp 154-164.

Ross, E. Dale., The Kindergarten Crusade. The Establishment of Preschool Education in the United States. Ohio University Press Athens Ohio, 1976.

Rudberg, 1., Lunds äldsta skolhus. Magleskolan 1835–1985. Jubileumshistorisk Provtryck, Lund, 1985.

Rudberg, 1., Ett gammalt skolhus i Lund. Magleskolan 1836–1986 – från fattigskola till Komvux. Eget förlag 1987. Lund. Lokal skolutveckling i Lund. Rapport226. 1987.

Sigsgaard, J., The Development of Danish pre-school institutions: 1842-1901. I Våg, O. (ed.), Conference papersfor the 4 th session of the international standing conforencefor the history of education. Vol I. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 353-359.

Silver, H., (1965) The Concept of Popular Education, a study of ideas and social movements in the ear/y nineteenth century. London: Methuan & Co, 1977.

Silver, H, Education as history, interpreting nineteenth- and twentieth-century education. London & New York: Methuen, 1983.

Simon, J., The child and the family in seventeenth century England. I Våg, O. (ed.), Conference papers for the 4th session of the International standing conference for the history of education. Vol I. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 360-369.

Simon, J., Margaret McMillan (1860-1931) and the English Nursery School. I Catarsi, E. (ed.), Twentieth Century Pre-School Education. Times, ideas and portraits. Milano; Franco Angeli Libri s.r.l., 1985, pp 192–204.

Stougård Hossy, K & Thomassen, W., Asylbevaegelsen set i forhold til de politiske og paedagogiske brydninger i perioden 1827-49. I Nyhedsbrev om Småbarnsforskning, nr 3, 1983.

Underrättelse för dem, som önska att få, eller redan fått, sina barn intagna i Småbarnsskolan. Göteborg, 1840.

Våg, O. (ed.), Conference papers for the 4th session of the international standing conference for the history of education. Vol I och II. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982.

Vag, 0., Phillipp McCann and Francis A. Young: Samuel Wilderpsin and the Infant School Movement. I Vag, O. (ed.), Historia Infantiae. International Annual for the history of ear/y childhood education. Vol I. Budapest. Eötvös Lorand University, l984a, pp 254-256.

Vandewalker, N. C., The Kindergarten in American Education. New York: The Macmillan Company, 1908.

Vinovskis, M.A., Schooling and Poor Children in 19th Century America. American Behavioral Scientist, Vol35 (3), 1992, pp 313-331.

De Vroede, M., lnfant Schools in Belgium, 1827-1857. I Vag, O. (ed.), Conference popers for the 4th session of the international standing conference for the history of education. Vol II. Budapest: Eötvös Lorånd University, 1982, pp 21–27.

Warne, A., Förskoleåldern som pedagogiskt problem. En historisk översikt. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1951.

Weber, L., The English Infant School and Informal Education. New Jersey/London: Prentice-Hall, Inc., 1971.

Wennås, 0., Från fattigskola till folkskola. I: Kaelas, L. & Söderpalm, K. (red), För hundra år sedan – skildringar från Göteborgs 1880-tal. Göteborgs historiska museums årsbok 1982–1984, 1984, ss 241–267.

Westberg, J. (2008). Förskolepedagogikens framväxt. Pedagogisk förändring och dess förutsättningar, ca 1835–1945. Uppsala: Uppsala universitet

Westin, G., George Scott och hans verksamhet i Sverige. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1929.

Wirde, G., Enskilda Småbarnsskolan 1849–1949. Minnesskrift. Karlskrona, 1949.

Whitbread, N., The Evolution of the Nursery Infant School. A history of Infant and Nursery Education in Britain, 1800-1970. London/Boston: Routledge & Kegan, Paul, 1977.

Winterer, C., Avoiding a ”Hothouse System of Education”: Nineteenth-Century Early Childhood Education from the Infant Schools to the Kindergartens. History of Education Quarterly, Vol32 (3), 1992, pp 289-314.

Wirth, J., Mittheiungen über kleinkinderbewahranstalten. Augsburg, 1840.

Wilderspin, S., (1823) On the lmportance of Educating the lnfant Poor from the age of eighteen months to seven years. London: T. Goyder, 1824.

Wilderspin, S., Early Discipline Illustrated; or, the lnfant System Progressing and Successful. London: 1832.

Wilderspin, S.,A System for the Education of the Young. London: James S. Hodson, 1840.

Wilderspin, S., The lnfant System for Developing lntellectual and Moral Powers of All Children from One to
Seven Years of Age. London, 1840.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *