Småskolläraren Ester – Sociala nätverk och känsloliv i en småskollärares dagbok vid sekelskiftet 1900

EMIL MARKLUND

Efter småskoleyrkets införande (1858) ökade andelen kvinnor snabbt till följd av de låga löner och dåliga anställningsvillkor som yrket innebar, vid sekelskiftet 1900 var nära nog alla småskollärare kvinnor. En av alla dessa unga kvinnor som vid denna tid utexaminerades från ett tvåårigt småskoleseminarium var Ester Vikström (f. 1882). Under sin första tid som lärare i sågverkssamhället Furuögrund, vid kusten i norra Västerbotten, kom den då 19-åriga Ester att skriva dagbok om sina upplevelser. Dessa upplevelser ligger till grund för denna artikel vilken med en mikrohistorisk ansats studerar småskollärarens plats i lokalsamhället och då med ett särskilt intresse för Esters sociala nätverk och känsloliv. (1)

’Vad kan en småskollärarinnas dagbok lära oss nästan 120 år senare?’ var nog den fråga jag först ställde mig när jag för något år sedan fick kännedom om den dagbok från sekelskiftet 1900 som fanns bevarad vid Skellefteå museum. Min första idé, när jag började studera dagboken, var att den skulle kunna belysa hur undervisningen på den tiden planerades och genomfördes samt vilken plats Ester, den enda läraren i lokalsamhället, hade i respektive utanför klassrummet. Efter en första genomgång av källmaterialet kunde jag konstatera att undervisningen gavs väldigt lite utrymme och det som skrevs var av mer sammanfattande karaktär, i oktober 1901 skrev Ester exempelvis följande: ”Först småskolans barn till 3 sedan förhör med folkskoleafdelningen från kl. 4 m. till 8. Jag känner mig alldeles uttröttad” (2). Utifrån en forskningsansats lämnade därmed Esters tankar och redogörelse gällande arbetet i skolan övrigt att önska. Det fanns däremot desto mer att studera gällande det andra intresseområdet jag inledningsvis ringat in – Esters plats och roll i lokalsamhället. I dagboksskrivandet fokuserade Ester huvudsakligen på vad jag sedermera kom att dela in i två huvudgrupper:

1) Vad hon gjort (utöver undervisning) – sociala nätverk – offentlighet.
2) Hur hon mått/känt sig under dagen – känsloliv – privata.

Genom att studera Esters dagliga aktiviteter över en längre tid innebar materialet en unik möjlighet att studera en småskollärares plats både i lokalsamhällets offentliga rum t.ex. vad hon gjort/vem hon interagerat med och att därutöver studera det mer privata rummet genom att återge och analysera de känslor Ester gav uttryck för i dagboken.

Mikrohistoria, sociala nätverk och känslor

En mikrohistorisk ansats, där forskningsobjektet är väl avgränsat och studeras djupgående, är den ingång som valts för att undersöka Esters sociala nätverk och känsloliv. Avgränsningarna i mikrohistoriska undersökningar kan ta olika uttryck och fokusera t.ex. på en händelse/en viss tidsperiod, en person eller en plats. I föreliggande studie utgörs avgränsningen inte bara av att personen Ester placerats i centrum utan är även väl avgränsat både gällande tid och rum. Dagboken sträcker sig drygt ett år från september 1901 till hösten 1902 och det mesta ägde rum i byn Furuögrund. En vanligt förekommande kritik mot mikrohistoriska studier är att det inte går att bedöma representativiteten d.v.s. då endast en/ett av något, vare sig det är en plats, händelse eller person som studeras, så går det inte att bedöma om detta var en vanlig företeelse eller om detta studieobjekt utgör något avvikande. Med detta i åtanke, vilken typ av vetenskapligt bidrag kan då en mikrohistorisk ansats lämna? Ett möjligt svar är att det kan nå ett djup som mer övergripande studier inte kan nå eller med ord från Roger Chartier:

It is on this reduced scale, and probably only on this scale, that we can understand, without deterministic reduction, the relationships between systems of beliefs, of values and representations on the one hand, and social affiliations on another (3).

Fördelar och utmaningar finns med alla metoder, i ett forskningssammanhang blir det därför av vikt att studier av olika karaktär inom samma fält kan komplettera och stärka varandra men även ifrågasätta och omvärdera tidigare resultat. Beroende på vad den mikrohistoriska undersökningen studerar kan olika teoretiska ingångar bidra till analysen av empirin. I studiet av dagboken har Esters sociala nätverk analyserats med hjälp av aktörskap och begrepp från livsförloppsforskning som t.ex. länkade liv. För att analysera hur Esters känslor ges uttryck i dagboksskrivandet har två begrepp från känslohistorisk forskning applicerats. Begreppet känslomässiga praktiker fokuserar på sambandet mellan känslor, tanke och handling medan de känslomässiga regimerna genom en uppsättning normativa känslor definierar vad som är acceptabelt inom en viss känsloregim.

Ester – den enda läraren i ett växande sågverkssamhälle

Den 25 april 1882, utanför äktenskapet, föddes Ester Maria Vikström hon kom sedan att växa upp med sin mormor Anna Cajsa Larsdotter Stenberg (1832-1907) som i kyrkobokföringen också kom att listas som hennes fostermor. Efter uppväxten i Stämningsgården, nära Skellefteå stad, sökte Ester som 16-åring in till det tvååriga länsseminariet för småskollärare dit hon också blev antagen. Efter avslutad lärarutbildning fick Ester sin första tjänst i Furuögrund, vid kusten nära Byske, cirka tre och en halv mil norr om Esters uppväxtmiljö i Skellefteå. Furuögrund var vid denna tid ett litet men snabbt växande sågverkssamhälle.  Vid folkräkningen år 1900 d.v.s. året innan Ester påbörjade sin tjänstgöring bodde 221 personer i Furuögrund, vid folkräkningen tio år senare hade den siffran mer än fördubblats till 448 personer.

När hon börjar småskollärartjänsten påbörjar hon också den dagbok som legat till grund för denna undersökning. Under tiden för dagboken var Ester den enda läraren i byn och ansvarade för undervisningen av samtliga barn. I april 1902 skriver Ester hur hon under en promenad besökt den tilltänkta tomten för den nya skolan. Vid invigningen två och ett halvt år senare kom den att ha fyra klassrum, slöjdsal och en stor samlingssal samt elektricitet. Att jämföra med Esters lokaler, en mindre undervisningssal samt en än mindre lärarbostad som hon och hennes femtio år äldre mormor delade på.

Ester Maria Vikström, porträtt av fotograf Anna Edlund (Stockholm), bilden tagen någon gång mellan 1903 och 1905 när Ester var ca 21–23 år gammal. Foto: Skellefteå Museum. Småskolläraren i lokalsamhället – Esters sociala nätverk

 

I Esters dagbok framkom de människor hon träffade eller besökte samt det föreningsliv hon deltog i som centrala aspekter av hennes vardag. Genom att kartlägga och systematisera dessa besök, möten och interaktioner framträder Esters plats i lokalsamhället med tydlighet. Gällande besök till andra hushåll och personer så var det fyra gånger vanligare att Ester besökte någon annan än att hon själv fick besök i den lilla lärarbostaden. Den vanligaste destinationen för Esters besök hos andra var Berglunds, föräldrahemmet till hennes blivande fästman Emil. Under året för dagboken bodde den 20-21 årige Emil fortfarande hemma och arbetade som ångsågsmaskinist vid sågen. Esters besök hos familjen i kombination med Emils kvällsbesök hem till Ester blev under året allt mer frekventa och i september 1902 förlovade de sig.

I dagboken framträder även hur banden till familjen stärktes, när både Emils mor och storasyster Elin insjuknar är det Ester som hoppar in för att ta hand om hushållet samtidigt som Emil och hans far arbetade vid sågen. Esters vän Sofi Hedquist var den som hon besökte näst oftast, både hos Sofi som levde med sin storebror Gustav och framförallt hos Berglunds var Ester en frekvent middagsgäst. Resterande utbyte med hushållen i Furuögrund visar att småskolläraren Ester kontinuerligt umgicks med byns högre sociala skikt t.ex. genom kaptenerna Berggren och Dahlbom med respektive familj, inspektor Östlund och sågställare Hedlund. Lägg därtill att doktorn och/eller prästen var de Ester oftast besökte när hon åkte in till den närmsta större tätorten Byske (ca 5 kilometer). Den unga kvinnliga småskolläraren Ester var därmed, genom sin yrkesroll, en naturlig del av det sociala nätverket bland de familjer där männen hade betydande yrkestitlar inom både offentlig och privat sektor.

Syföreningen i Furuögrund under tidigt 1900-tal. Ester i mitten längst bak, på bilden återfinns också hennes nära vän Sofi (allra längst fram) och hennes svärmor Helena (mittenraden, snett bakom Sofi till vänster) samt en handfull andra kvinnor som nämns vid namn i Esters dagbok.

 

Utöver att besöka andra hushåll var Ester även aktiv i en rad föreningssammanhang – sång (ca två-tre gånger i veckan), syföreningen Bild 2 och/eller slöjdföreningen (ca varannan vecka) samt Blåbandsföreningens möten (ca var tredje vecka). Många av dessa aktiviteter ägde rum i skolhuset och visar på skolhusets dynamiska funktion vid denna tid d.v.s. utöver att undervisa elever användes lokalerna till bön, upplysande föreläsningar, sång, för nykterhetsrörelsen och som möteslokal. För Esters del innebar det också att hålla söndagsskola ca en gång i månaden samt skrivarskola eller extraläsning för äldre barn under kvällstid.

Ett eget rum – känsloyttringar i Esters dagbok

I dagboken återgav Ester dagligen sina känslor gällande olika händelser, personer och annat i hennes vardag. Denna mångfald av känslouttryck innefattade både yttre och inre känslor, i spannet mellan eufori och sorg där Ester reflekterade över dessa känslor i förhållande till de händelser som gett upphov till dem i dagboken. Vid ett tillfälle var Ester missnöjd med att doktorns fru kom på ett spontant besök när det var stökigt hemma, en annan gång blir hon förargad när en bekant påstått att hon förlovat sig men det sedan inte verkade vara fallet. I mer positiva ordalag återgav Ester stolt hur hon köpt sin första kaffe på café någonsin och roliga händelser i vardagen som när hon klädde ut sig till luffare för att skoja med de i sin omgivning. Enda gångerna Ester delgav känslouttryck där hon själv inte hade en aktiv roll eller koppling till det som hänt var antingen när hon återgav rykten eller skvaller som hon tagit del av eller när hon tog del av dramatiska händelser t.ex. när gästgivarens son i Åbyn körde över kajen med häst och kärra.

Ester skrev, som tidigare nämnt, inte mycket om själva undervisningen men desto mer om de känslor interaktionen med elever gav upphov till. Här framträder den 13-14-årige André tydligare än andra elever och han omnämns mer än dubbelt så många gånger som någon annan elev. Att Ester var viktig för den ca fem år yngre André framträder med tydlighet då han har med sig gåvor till henne och även väntar på henne i Byske för att skjutsa hem henne med sparkstöttingen. Olika händelser med andra vänner och elever framkallade också reaktioner hos Ester som nedtecknades i dagboken, men en relation gav upphov till de starkaste och förmodligen mest innerliga känslorna hos Ester – de till hennes blivande fästman Emil.

När Ester skrev om hennes och Emils framväxande relation använde hon sig av ett chiffer så att det, i alla fall inte direkt, var möjligt att läsa vad hon skrivit. Dessa passager av kodspråk var mer frekvent förekommande tidigt av dagboken d.v.s. i början av deras bekantskap när Ester nyligen flyttat till Furuögrund och de börjades ses. Bild 3 visar ett exempel på hur en passage med chiffer kan se ut i dagboken, det Ester gjorde var helt enkelt att använda sig av bokstaven efter i alfabetet så att t.ex. det första kodade ordet i exemplet ”du” blir till ”ev”.

Utdrag från Esters dagbok där hon använder sig av det chiffer som återkom på flera ställen i dagboken när hon skrev om något hemligt. Genom att ta bokstaven innan i alfabetet är det möjligt att dechiffrera den sista meningen på bilden så att den lyder: ”(Men om) du min älskade Emil varit här inte (skulle jag) blifvit ond på dig. Nej du skulle fått en kyss du.” Ester Vikströms dagbok 29/9 1901, SM 1044, Skellefteå Museums arkiv [inom parentes = ord som inte är skrivna i chiffer]. Bildkälla: Skellefteå Museum

Utöver de passager där Ester skriver om Emil i chiffer går också deras framväxande relation att följa dels genom det tilltagande antalet besök till hans föräldrahem dels genom att Ester i slutet av varje dag där hon fått kvällsbesök av Emil antecknar detta med ett ”(W)” för ”Wisit”. När Ester spenderar sommaren 1902 går det att följa hennes frustration över att vänta på brev från Emil och slutligen i samband med förlovningen börjar Ester att skriva ”Min Emil” och även bli betraktad som en i familjen av Emils föräldrar.

Vad kan vi lära av Ester?

Genom att parallellt studera Esters nätverk och känslor framträder en mer fullständig bild som inkluderar både privata och offentliga delar av hennes liv. Genom att inkludera båda dessa aspekter och kombinera dagboken med andra källor som folkräkningar och kyrkobokföring samt sekundärlitteratur så blir det möjligt att studera både Esters vardag men också att säga något om hennes levnadsbana före och efter dagboken också. Efter dagbokens slut 1902 kom Ester och Emil att gifta sig och sedan bilda familj men år 1921, när de tre barnen var mellan fem och femton år avled Ester i ”akut och kronisk njursjukdom” bara 39 år gammal. Hennes dagbok kom då att hamna i hennes då elvaåriga dotter Carins ägo och nästan 70 år senare kom hon i slutet av 1980-talet att lämna in den till Skellefteå museum.

Efter ytterligare ca 30 år kom dagboken och dess rika innehåll när det gäller Esters umgänge och känsloliv ligga till grund för denna undersökning och medge en inblick i hur vardagen kunde arta sig för en ung småskollärare på landsbygden för snart 120 år sedan.


Emil Marklund är doktorand i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning vid institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet.

 

 


 

FOTNÖTTER:

(1) Artikeln är baserad på “Ett år med Ester – En mikrohistorisk undersökning av sociala nätverk och känsloliv i en småskollärares dagbok” publicerad i Historisk Tidskrifts temanummer om mikrohistoria 2017:3.

(2) Ester Vikströms dagbok (EVd), SM 1044, Skellefteå Museums arkiv (SMA) 4/10 1901.

(3) Roger Chartier. “Intellectual History or Sociocultural History? The French Trajectories,” i Modern European Intellectual History: Reappraisals and New Perspectives, (red.) Dominick LaCapra and Steven L. Kaplan (Ithaca: Cornell University Press, 1982), s. 32.

LITTERATUR

Källor:

Ester Vikströms dagbok (EVd), SM 1044, Skellefteå Museums arkiv

Riksarkivet, Digitala Forskarsalen, Specialsök, Folkräkningar år 1900 respektive 1910, sökt i fältet: ”Hemort: Furuögrund” <https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar> Hämtad 2019-02-15

Litteratur:

Chartier, Roger. “Intellectual History or Sociocultural History? The French Trajectories.” In Modern European Intellectual History: Reappraisals and New Perspectives, edited by Dominick LaCapra and Steven L. Kaplan. Ithaca: Cornell University Press, 1982.

Edlund, Ann-Catrine. Ett rum för dagen: en studie av två kvinnors dagboksskrivande i norrländsk jordbruksmiljö. Umeå: Kulturgräns norr, 2007.

Florin, Christina. Kampen om katedern: feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906. Acta Universitatis Umensis 82. Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 1987.

Götlind, Anna, and Helena Kåks. Mikrohistoria: en introduktion för uppsatsskrivande studenter. Lund: Studentlitteratur, 2014.

Lingdén, Barbro & Furuögrunds intresseförening. Boken om Furuögrund. Byske: Furuögrunds intresseförening, 2006.

Reddy, William M. The Navigation of Feeling: A Framework for the History of Emotions. Cambridge, U.K. ; New York: Cambridge University Press, 2001.

Scheer, Monique. “Are Emotions a Kind of Practice (and Is That What Makes Them Have a History)? A Bourdieuian Approach to Understanding Emotion.” History and Theory 51, no. 2 (May 2012): 193–220. https://doi.org/10.1111/j.1468-2303.2012.00621.x.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *