JOSEFIN ENGLUND
”Käck lärarinna som hamnat i en obygd
frågar om det finnes någon bildad, trevlig o.
präktig 35–38 års man …”
(Dagens Nyheter 15 februari 1930)Kanske finns det inte någon annan yrkesgrupp under modern tid som förställningar kopplade till yrkesidentiteten varit så nära sammankopplat med civilstånd och konstruktionen av kön: Läraryrket öppnades för kvinnor just som ett sätt att lösa problemet med de ogifta kvinnornas försörjning. Sökande efter ett heterosexuellt livspartnerskap handlade på detta sätt inte bara om personliga val, utan också om makt- och statusförhållanden. Men vem var då den ogifta lärarinnan – och den ogifta läraren, och hur såg man på honom och henne och vad hade läraryrket för betydelse i valet av en partner och nytt civilstånd?
Denna artikel baseras på en studie av kontaktannonser författade av kvinnliga och manliga lärare och hämtade ur Dagens Nyheter med tio års mellanrum från året 1890 till året 1980. Lärarnas kontaktannonser ger oss i form av små miniatyrbiografier berättelser om livet som lärare under nittonhundratalet. Genom att studera lärarkårens livsberättelser i sökandet efter en partner får vi hjälp att se maktförhållanden i vår utbildningshistoria från ett annat håll: Vad berättar annonsernas textrader om livet som lärare, om läraryrkets förändring och om hur lärarens roll kopplades till kön och civilstånd från slutet av 1800-talet till slutet av 1900-talet?
Att det är Dagens Nyheter som fått bidra med materialet beror på att tidningens var det största kontaktannonsforumet i Sverige under den undersökta perioden. Tidningens annonsmarknad erbjuder en mycket fördelaktig kontinuitet och hade en stor upplaga och bred läsekrets. Den inblick vi får i annonsörernas sammansättning ger intryck av att annonsörerna ur ett socialt, geografiskt och ekonomiskt perspektiv var en relativt heterogen grupp. Förändringen av annonsörernas sammansättning över tid handlar främst om att de livspartnersökande sammantaget blev något äldre. Utav de 5 000 annonser jag studerat var 50 författade av lärare.
Försörjningsförmåga viktig
Under perioden 1890–1910 var det tydligt att man valde en partner utifrån ekonomiska hänsynstaganden; att precisera en specifik summa, som skolläraren nedan gjorde 1890 – ”20.000 ” –, var inget ovanligt. De materiella villkoren var väsentliga att uppge under en tid när den gifta kvinnan var omyndig, vilket innebar att den tidens äktenskap kan ses som en ekonomisk transaktion där mannen skulle ansvara både för kvinnans försörjning och för de tillgångar hon förde med sig.
”En ung man,
27 år gammal, hemma från Finland, med god ställ-
ning som skollärare, önskar i och för stiftande af
närmare bekantskap och eventuellt ingående af äk-
enskap, träda i korrespondens med ett fruntimmer
med en ålder understigande hans egen, så litet
som möjligt beroende av familjeförhållanden, dispo-
nerande öfver minst omkring 20.000 kronor, med
kraftfull kroppskonstitution och frisinnad i religiösa
frågor. Små fodringar ställas på utseendet, stora
på förståndets utbildning och karktärens godhet,
hvilka genom fortsatt brefvexling skulle utrönas å
ömse sidor. Svar med närmare uppgifter i e näm-
da afseenden jemte porträtt. Om så önskas till en
början anonymt, afvaktas under adress >>Finne 27<<, S Gumælius’ Annonsbyrå, Stockholm. (G. 89)” (Dagens Nyheter 9 januari 1890)
Nedan syns vidare, från samma år, hur en ung elementarlärare i sökandet efter en bildad flicka, som skulle se bra ut, lyfte fram betydelsen av att ha pengar med sig in i äktenskapet – ”helst förmögen”.
”En ung elementarlärare önskat korresp. med en bildad flicka med godt utseende och helst för- mögen. Svar med fotografi till >>P. X. <<, Dagens
Nyheters Annonskontor, Myntgatan 1 A, Stock-
holm, före en 31Mars. Diskretion hederssak.
Skämt undanbedes.”
(Dagens Nyheter 24 mars 1890)
Precis som i de båda ovanstående annonserna gjorde läraren i annonsen riktad till ”älskvärda damer” – också från 1900 – vissa preciseringar när det gäller vilken sorts lärare han var.
”Älskvärda Damer!
En 29-årig Lärare vid Stockholms folkskolor,
romantisk och ideell och med 2,000 kr. i lön, sö-
ker sig härmed en älskvärd treflig Dam till
hustru. Disponibel förmögenhet önskvärd. Fullt
allvar! Svar till ”Kärlek och lycka”, Dagens Ny-
heters Hufvudkontor.”
(Dagens Nyheter 19 juni 1900)
I en tid där klass spelade stor roll, och absolut vid partnervalet, var det viktigt att man talade om vilken social bakgrund man hade – oavsett om den var högre eller lägre. Att hitta rätt var lika med att hitta någon från samma sociala och ekonomiska tillhörighet. En utförlig redogörelse av den sociala och ekonomiska ställningen var ur detta perspektiv centralt, och särskilt de manliga lärarna som yrkeskår var ju som bekant inte alls ett homogent kollektiv vid denna tid. Att läraren i annonsen var tydlig med sin lön är alltså inte förvånande. Annonser av andra yrkesgrupper under denna tid kunde innehålla både beskrivningar om summa på banken och lönen, samt uppräkningar av alltifrån uthus till fruktträd. Däremot var 2 000 kronor i lön en hög lön för en folkskollärare 1900. Beskrivningen av honom själv som romantisk och ideell var dessutom var lite före sin tid.
Utbildning, åtminstone formell sådan, var dock inget som uppfattades som särskilt gångbart på äktenskapsmarknaden förrän längre fram i tiden. Läraryrket i allmänhet såsom det beskrivs i kontaktannonserna handlade mindre om bildningen och mer om betydelsen för försörjningen och klasstillhörigheten. Utbildning hade, som liksom i annonsen nedan från 1920, främst betydelse när det fanns en direkt koppling mellan utbildning och försörjningsmöjligheter. ”Vetenskapsman” lyfte fram sin doktorsgrad och hur den sammanhängde med en anställning. Att han sedan verkade uppfatta sig som något sorts manligt geni som inte skulle störas får vi väl för hans skull hoppas gick hem.
”Vetenskapsman,
Som för förestående doktorsgrad & ome-
delbar akadem. lärareställnings vinnan-
de är i behov av ostörd framgång, önskar
bek. (ev. äkt) med oberoende dam, gärna
äldre. Sv. ”LL. D.”, Dag. Nyh., Sturepl.”
(Dagens Nyheter 21 oktober 1920)
Om vetenskapsmannen ”LL. D.” inte önskade bli störd så rådde det motsatta för följande lärarinna. För henne som kvinna innebar läraryrket 1920 en påtvingad ensamhet:
”Lärarinna, mycket ensam, med längtan efter förståelse, önskar bliva bekant …” (Dagens Nyheter 30 september 1920)
Under denna tid låg skolbyggnaderna på landsbygden ofta avlägset, och skapade ett ibland nära isolerat liv för lärarinnorna, som ju var ogifta. Det är alltså detta som de för artikeln inledande annonsstroferna utav ”Lärarinna X 39” så tydligt, men samtidigt förhoppningsfullt uttrycker.
”Käck Lärarinna som hamnat i en obygd
frågar om det finnes någon bildad, trevlig o.
präktig 35–38 års man. över medellängd. i
god social ställning, som på detta sätt vill
stifta bek. Anonyma brev besvaras ej. Sv.,
hälst m. foto, gärna amatör. t. ”Lärarinna
X 39”. Dag. Nyh. Huvudkontor. f. v. b.”
(Dagens Nyheter 15 februari 1930)
Lärarinnor annonserar mer än lärare
Bland kontaktannonsörerna var det fler kvinnliga lärare som annonserade än manliga mellan åren 1930 och 1970. Huruvida detta betyder att lärarinnorna var mer ensamma än lärarna säger det dock nog inte något om, snarare kanske det speglar idealet med en ogift lärarinna. Sett i relation till övriga yrkesgrupper annonserade annars män oftare efter en partner än kvinnor, så troligen präglades äktenskapsmarknaden av att gifta kvinnor inte vanligtvis arbetade vidare efter att de gift sig. Lärarinnor var långt fram i tiden ogifta kvinnor.
Sett till de ekonomiska villkoren blev skillnaderna däremot mindre mellan kvinnliga och manliga lärare i slutet av 1930-talet då riksdagen fattade beslut att avskaffa löneskillnader baserade på kön för lärarkåren. Den manliga läraren förväntades då inte i förhållande till den kvinnliga vara den som bar försörjningsbördan. Samtidigt är det tydligt att läraryrket fortfarande var genuskodat. I annonsen nedan är det uppenbart att lärarinneyrket kopplades ihop med andra traditionellt kvinnliga yrken. Troligen tänkte sig ”Tekniker 40 år” som annonserade år 1950 att de drag en ”sjuksyster” förväntas besitta också gällde lärarinnor ”ell. dyl.” Samtidigt är det värt att notera att det år 1950 var en yrkesarbetande kvinna som söktes; 1950-talet är ju annars ofta betraktat som en glansperiod för hemmafrusidealet.
”Ensam 40-åring
önsk. bli bek. m. en ärlig o. uppriktig
sjuksyster, lärarinna ell. dyl. f. ev.
äkt. Sv., helst m. foto o. beskr.tTill
”5708 Tekniker 40 år”, SDS, Öster-
Gatan, Malmö.”
(Dagens Nyheter 5 januari 1950)
Under perioden 1940 till 1980 söktes i flera fall i annonserna just en lärarinna eller sjuksköterska. Kvinnorna beskrevs oftare utifrån hemmet och utseendet, medan männen beskrevs mer utifrån försörjningen, men undantagen blev fler: I en annons från 1950 hade dock kvinnan både eget hem och var intresserad av lyckligt hemliv, medan den man hon sökte skulle ha god ekonomi och helst bil, se nedan. Kvinnan själv hade körkort, vilket sticker ut bland de andra annonserna. (Bil dök upp i kontaktannonser för första gången i annonserna 1930 och var i förhållande till de övriga intressena som mest populärt 1960)
”LÄRARINNA. Mörk, chic, f. d. fru,
glad o. trevl. M. eg. hem o. god eko-
nomi, intress. av lyckl. hemliv, önsk.
bek., ev. äkt., m. kult. herre. 45–
55 år m. god ekonomi, om möjl. bil.
Sv. t. ”Körkort finnes”, Ann.-k. S:t
Eriksgatan 27.”
(Dagens Nyheter 9 februari 1950)
De beskrivna personliga egenskaperna förstärker mönstret av att den kvinnliga och manliga delen av lärarkåren betraktades på olika sätt. Det är tydligt, i alla fall fram till 1970, att kön påverkade annonsen mer än vilket yrke mannen eller kvinnan hade, och att yrket borgade för olika saker beroende på vilket kön som besatt det. Pålitlighetsdragen och försörjningskapaciteten var framlyfta i önskemålen gällande de manliga lärarna, medan de omvårdande och umgängesrelaterade egenskaperna istället var mer framlyfta hos de kvinnliga. I annonsen här från 1950 av en lärarinna med ”gediget hem” efterfrågades mannens yrke för den stabilitet och trygghet det kunde erbjuda – ”statlig tjänst”, ”tjänsteman” och ”präst”.
”MED. b. herre, 55–65 år, g. änkem.
och i stat. tjänst ö. bek., ev. äkt.,
(skogstj., präst, lärare etc.) Skämt
undanb. Sv. t. ”S – Lär: a, gediget
hem P 82”. D. N. H.- k.”
(Dagens Nyheter 8 februari 1950)
En annons från 1940 – av en chic och karaktärsfast dam – illustrerar vidare hur en manlig lärare, till skillnad mot en kvinnlig, kunde beskrivas utifrån ekonomi. ”T. S. 1940” verkade uppfatta lärare och tjänsteman som relativt jämbördiga.
”Chic, karaktärsfast dam, 35 år, önsk. bek.
med herre i god social o. ekonomisk
ställning, för ev. äkt. Läkare, ingenjör, lä-
rare eller dylikt. Svar till ”T. S.” 1940”,
Dagens Nyheter, Stureplan.”
(Dagens Nyheter 3 mars 1940)
Vissa typer av lärare kopplades än mer direkt till ett område förbehållet ett visst kön. 1960 hittar vi skolkökslärarinnor och hushållslärarinnor, som blev den vanligare benämningen senare, i kontaktannonserna. Trots anor från 1800-talet är det först 1960 vi hittar denna lärargrupp i kontaktannonserna.
”SKOLKÖKSLÄRARINNA
Idealist 32/170 ö. bek. m. en
god o. intelligent man, gärna
bild. lantbrukare, lärare eller
präst. Sv. t. ”S- Fullst. disk-
retion”, Dag. Nyh. Huvudkont.”
(Dagens Nyheter 21 januari 1960)
Skolkökslärarinnan i fråga sökte sig en god och intelligent man och en sådan tänkte hon sig alltså kunde finnas i en lantbrukare, präst och i en annan lärare. Återigen beskrivs den manlige läraren utifrån ett pålitlighetsskapande sammanhang.
Att lärare i annonserna sökte en annan lärare hände ibland just 1960 och 1970. I annonsen nedan är det en språklärare som sökte bekantskap med en lärarinna, som skulle vara intresserad av språk, litteratur, resor och friluftsliv.
”AKADEMIKER (språklärare) med
kristen livssyn söker bek. med
lärarinna, 25-30 år, med intres-
se för språk, litteraturm resor,
friluftsliv e. d. Svar med foto
till ”S – 37/176 – C-bil”. Da-
gens Nyheters Huvudkontor.”
(Dagens Nyheter 21 januari 1960)
Fritidsintressen blir viktiga
Med början 1950 och 1960 fick de livspartnersökandes fritidsintressen som i annonsen nedan en allt större plats i annonserna. Den man den kvinnliga, i dubbel bemärkelse, folkskollärarinnan ville ha skulle vara hemkär och ha ideella intressen.
”FOLKSKOLLÄR:A varmhjärtad,
mjuk o. kvinnl. ö. m. bild.
man i 35–40 års åld. Han bör
vara hemkär, gärna m. ideella
intressen o. längta efter ömhet
och förståelse. Sv. t. ”S – Nat-
urlig o. flärdfri”, DN. Hk.”
(Dagens Nyheter 24 januari 1960)
Att antalet uppgifter om fritidssysselsättningar i annonserna ökade innebar dock inte att typerna av intressen ökade i särskilt hög grad. Istället handlade det om att varje sökande hade flera intressen.
I annonsen av ”naturlig” och ”flärdfri” användes benämningen lärarinna, men annars minskade användning av femininformen av lärare i annonserna under denna tid. De kvinnliga lärare som annonserade efter en make titulerade sig fram till 1960 oftast som lärarinnor. Huruvida förändring av den språkliga formen kan kopplas till ett förenhetligande och ett eventuellt avhierarkiserande av lärarkåren – eller en utjämning av könsskillnader inom läraryrket – är svårt utifrån den mängd annonser som undersökts här att säga något om. Nedan ses just en kvinna som kallade sig lärare, och som verkade tillhöra en av de under denna tid ökande skara av frånskilda.
”FINNS det ännu någon man av
den gamla fina skolan med
kvalitet o. stil o. intresse för
annat än utbyte för stunden
undrar en lärare med mångsid.
intressen. ”S- Glad musik-
älskare m. 2 döttrar – 44” DN HK”
(Dagens Nyheter 7 januari 1970)
Samtidigt som benämningen lärare blev mer använd av båda könen i annonserna syns det bland de sökande 1980 nya läraryrken med tydlig genuskodningen – som förskollärarinnan nedan, intresserad av litteratur, teater, konst och musik.
”Förskollärarinna, 50 önsk manlig
vän helst ORIGINAL m litt teat
konst-musikintr. på seriöst plan
”S-Vårt behov av tröst”. DN hk”
(Dagens Nyheter 10 februari 1980)
Den äldre delen av lärarkåren som småskollärarna, avskaffad 1968, levde dock kvar som yrkesidentitet i annonserna till och med 1970: ”Småskollär. önsk. bli bekant m. …” (Dagens Nyheter 25 januari 1970)
Tidigare benämningar kunde nog leva kvar baserat på den egna yrkesidentiteten, men säkert fanns det också historiska skillnader gällande status och lön som gjorde det värt för läroverksläraren nedan att 1970, efter enhetsskolans införande, ändå titulera sig just läroverkslärare.
Lärov.lär. söker kult. kvinna.
Sv.t. ”Omkring 55”. DN Sturepl.
(Dagens Nyheter 11 januari 1970)
Att positionera sig inom lärarkåren kanske till och med blev viktigare i och med enhetsskolan. Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro utifrån en generell minskning av antalet beskrivningar av yrke och socioekonomisk tillhörighet i annonserna 1970, så syns nämligen detta år användningen av lärartitlarna direktör. Om kvinnan i fråga upplevde ett behov av att som kvinnlig lärare lyfta sin status kan vi inte veta. Direktörstitlarna förekommer endast 1970 och 1980 i min undersökning.
”Jag – 47-årig kvinna – önskar
kontakt med herre mell. 47-60
år. s. liksom jag är trött på
ensamheten. Är mor, musik-
direktör o. lärare. Svar till
”S-E 47-1609”, DN HK”
(Dagen Nyheter 7 februari 1970)
Även i en annan annons av en ”musikdirektör” är det en kvinna som söker. Den relation hon önskade inleda skulle vara på lika ekonomiska villkor. Det är tydligt i annonserna att lärarinna inte längre var en försörjningslösning för ogifta kvinnor; kvinnan ovan var, förutom direktör, ”mor” och kvinnan nedan ”yrkeskvinna”.
”Chic yrkeskvinna 37 år sök.
bek. m. kult. hr. 40-års åld.
på lika ekon. villkor. Seriös
kontakt föruts. Icke anonymt.
”S-Musikdirektör” DN HK”
(Dagen Nyheter 15 februari 1970)
Även manliga lärare kunde lyfta fram sin direktörstitel 1980; som här en gymnastikdirektör –titeln avskaffades 1977 – med radhus och fjällstuga som sökte sig en annan lärare – eller sjuksköterska.
”GYMNASTIKDIR.
m. litet radhus och fjällstuga.
28 år,barnkär, sport- och
musikintresserad, söker DIG
varma, naturliga tjej m. 22-30 år
(?) utbildad, gärna lärare eller
sjuksköterska. Borgerlig livssyn.
Svar m. foto, ”S-JEF”, DN Hk.”
(Dagens Nyheter 2 mars 1980)
Skilsmässor blir vanligare
Att det, som beskrivits i annonserna ovan, fanns barn sedan tidigare började synas i annonserna från 1950 då skilsmässorna ökade, och från 1960 är blev det alltmer vanligt. Lärarens civilstånd och familjebildningscykel kunde nu, liksom i övriga samhället, vara mindre beständigt och variera i högre grad än tidigare. När föräldraskapet blev tydligare i annonserna blev det dock också tydligare att det var kvinnorna som beskrevs utifrån sina egenskaper som förälder. I en annons från 1980 skrev en lärare att hon var mamma och att hon var skild.
”Söker dej som är 40–45 år,
ungdoml., har bra jobb, helst
rökfri, kramig, ej karriär- o.
statusfixerad. Jag är skild,
mamma lärare med allm. intr.
”S-Gärna E-län” DN HK”
(Dagens Nyheter 24 januari 1980)
I en annan annons av en frånskild kvinna preciserades också antalet barn och var de bodde.
”Frånsk kvinna (lärare). 45 år
med flera barn varav 2
hemmaboende, önsk brevväxla
m aktiv samhällsmedv man för
ev närm bek. (nat spelar ingen
roll). Vänsterpol. intr. kärn-
kraftmostst. Övr intr teater, litt,
film, musik, fjäll, hav, män-
niskor och deras olika kulturer
Sv t ”S-kampvilja” DN hk”
(Dagens Nyheter 17 februari 1980
I annonsen som är från februari 1980 syns också hur fritidsintressena etablerats som en av de viktigaste delarna av en kontaktannons, samt hur dessa med tiden allt mer fungerade som ett sätt att uttrycka vad man tyckte och tänkte, det vi kan kalla livsstil – i annonsen uttryckts som ”vänsterpol. intr, kärnkraftsmotst.”
Under samma tid dyker känslorna upp i annonserna. Orden i sökandet efter en partner präglades 1970 och 1980 av en längtan efter emotionell gemenskap. I annonsen med signatur ”Humor får ej saknas” från 1970 berättade en lärarinna om sig själv och hur hon var känslomässigt utrustad.
”Lärarinna, 43/162, smärt, käns-
lomässigt rikt utrustad och med
många intressen, bl a psykologi
önsl. för gemensam fritid och
ömsesidig stimulans bek. m.
pålitlig, kultiverad man m int-
tellektuella och gärna konst-
närliga intressen. Gärna från
Uppsala. Abs. diskr. Sv. t.
”S– Humor får ej saknas” DN HK”
(Dagens Nyheter 25 januari 1970)
Känslomässiga uttryck i form av kelig och kramig var också typiskt för åren 1970 och 1980. I annonsen nedan var det en lärare från Norrtälje som visade upp sin mjukare sida 1980.
”Kramig händig barn o djurkär
lärare 30 år, söker 20-35 år tjej.
Sv t ”S-Norrteljetrakten” DNhk”
(Dagens Nyheter 8 januari 1980)
En ny egenskap för denna tid var ungdomlig. Framförallt 1980 beskrev sig kvinnor med hjälp av detta adjektiv.
”EN RAR PEN. LÄRARINNA,
ensamstående, kvinnl, ungdoml
ö. kontakt med herre ö 67 år.
Sv. t. ”Livskamrat” DN Hk”
(Dagens Nyheter 3 februari 1980)
Förekomsten av ordet visar att man nu, precis som i resten av samhället, kunde vara på jakt efter en ny ”livskamrat” hela livet igenom, vilket påverkade åldern på de kontaktannonserande lärarna. I och med partnersökande inte längre var lika kopplat till en särskild åldersgrupp behövdes nu begrepp som ställde åldern i relation till levnadssätt och utseende. Den ogifta lärarinna kunde, som vi sett, under slutet av 1900-talet både varit gift tidigare och ha barn.
Under perioden 1890–1980 förändrades lärarnas berättelser om sitt liv från att ha handlat om ekonomi och livsvillkor, tydligt relaterat till kön och försörjningsmöjligheter, till att handla om känslor, fritid och familjesituation – där yrket inte längre givet sa något om civilstånd, kön, och ålder. Samtidigt finns det uppenbart under hela perioden i lärarnas berättelser något konstant i förhoppningar om lycka och tvåsamhet. Utifrån detta skulle man kunna tolka dem som att vem de ogifta lärarna var, vad de stått för på individnivå och i samhället skiftat efter samhällets syn på kön och civilstånd – men att de sökandes längtan efter kärlek är tidlös, likt en älvs flöde hos en trängtande folkskollärare …
”VID EN ÄLV
min villa för Dig kvinna 25-55,
som vill möta trygghet,
vänlighet, rikt, intr. liv hos
snygg, romant. folkskollärare
Sv. t. ”S-Längtan 35-55” DN hk.”
(Dagens Nyheter 13 januari 1980)
Josefin Englund, Fil dr. är disputerad historiker och arbetar som universitetslektor i utbildningsvetenskap på Institutionen för rörelse, kultur och samhälle på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. På GIH undervisar och kursleder hon främst på ämneslärarprogrammet. Josefin ingår också i ett forskningsprojekt om Svensk sexualundervisning 1882–2014 vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet. Josefins forskningsområde är nittonhundratal, välfärdsstat, könsideal, livspartnerrelationer, vardagsperspektiv, informell utbildning, sexualitet, kropp, presshistoria, klass, kön och genus. Hennes avhandling handlade om könsideal i svenska kontaktannonser under perioden 1890-1980. Hon har bland annat skrivit artiklar om konsumtionshistoria, vardagligt språk och renlighet. Josefin medverkar aktivt i media och håller regelbundet föreläsningar om könsideal och livspartnerval. Hon har tidigare arbetat som projektledare i mediebranschen och förlagsvärlden. Sin pedagogiska utbildning har hon från Uppsala universitet och från musikhögskolan vid Göteborgs universitet.
REFERENSER
Dagens Nyheter 9 januari 1890.
Dagens Nyheter 24 mars 1890.
Dagens Nyheter 19 juni 1900.
Dagens Nyheter 30 september 1920 .
Dagens Nyheter 21 oktober 1920.
Dagens Nyheter 15 februari 1930 .
Dagens Nyheter 3 mars 1940.
Dagens Nyheter 5 januari 1950.
Dagens Nyheter 8 februari 1950.
Dagens Nyheter 9 februari 1950.
Dagens Nyheter 21 januari 1960.
Dagens Nyheter 24 januari 1960.
Dagens Nyheter 7 januari 1970.
Dagens Nyheter 11 januari 1970.
Dagens Nyheter 25 januari 1970.
Dagens Nyheter 25 januari 1970.
Dagens Nyheter 8 januari 1980.
Dagens Nyheter 13 januari 1980.
Dagens Nyheter 24 januari 1980.
Dagens Nyheter 3 februari 1980.
Dagens Nyheter 10 februari 1980.
Dagens Nyheter 17 februari 1980.
Dagens