EMIL MARKLUND
Efter småskoleyrkets införande (1858) ökade andelen kvinnor snabbt till följd av de låga löner och dåliga anställningsvillkor som yrket innebar, vid sekelskiftet 1900 var nära nog alla småskollärare kvinnor. En av alla dessa unga kvinnor som vid denna tid utexaminerades från ett tvåårigt småskoleseminarium var Ester Vikström (f. 1882). Under sin första tid som lärare i sågverkssamhället Furuögrund, vid kusten i norra Västerbotten, kom den då 19-åriga Ester att skriva dagbok om sina upplevelser. Dessa upplevelser ligger till grund för denna artikel vilken med en mikrohistorisk ansats studerar småskollärarens plats i lokalsamhället och då med ett särskilt intresse för Esters sociala nätverk och känsloliv. (1)