ANNELIE FREDRICSON
Vilket material och vilket arbetssätt som förskolan ska arbeta med är frågor som varit och är en betydande del av förskolan verksamhet. Det är frågor som har haft och har som mål att skapa de bästa förutsättningarna för barns utveckling och lärande, oavsett när i förskolans historia. I detta bidrag lyfter jag fram några röster i form av skribenter som blev kända för mig under arbetet med avhandlingen Barnträdgårdens didaktik. Kontinuitet och förändring i talet om material och arbetssätt i tidskriften Barnträdgården 1918–1945. Syftet var att undersöka hur tidskriftens innehåll, som handlade om material och arbetssätt, skapade föreställningar om innehållet i barnträdgårdens verksamhet. Vilka argument framfördes för att bibehålla eller förändra material och arbetssätt?
Arbetet behandlar en del av barnträdgårdens historia och rör sig mellan ämnesområdena förskoledidaktik, utbildningshistoria och historisk forskning om barnträdgården/förskolan. Min teoretiska utgångspunkt är en tolkande historietradition. Jag har ägnat mig åt vad som sades, hur det sades och vad det skapade för olika betydelser av ett fenomen. Med tematiska närläsningar har sedan innehållsanalyser genomförts med ambitionen att skapa en sammanhållen berättelse där kontinuitet och förändring blir begriplig. Analyserna visar hur tidskriften balanserade variation, motsägelser och komplexitet i verksamhetens utveckling under perioden. Genom att fokusera på hur innehållet i tidskriften Barnträdgården förde fram talet om arbetssätt och material kan jag visa att förskoledidaktik som ämne historiskt vilar på barnträdgårdens hundraåriga verksamhet och innehåll.
Det framkommer att talet om materialets utformning och användning har haft en betydande inverkan på barnträdgårdsbarnens möjligheter till större självverksamhet eutifrån eget intresse. Jag menar att frågan om denna frihet hänger samman med vilken grad av tillgång till materialet som barn skulle få i de dagliga verksamheterna. Material och arbetssätt hängde samman med hur miljön skulle utformas och dessa frågor behandlades återkommande i tidskriften.
Att idéer om barns fria uttryck och utveckling spreds i läsekretsen hängde samman med ett internationellt växande intresse för utbildningsfrågor samtidigt som barnpsykologi som forskningsfält växte. Inom detta fält, utbildning och barnpsykologi, kom Elsa Köhler, som hade arbetat med Carl och Charlotte Bühler i Wien, att bli en viktig inspiratör för barnträdgården.
Tidskriften Barnträdgården och Svenska Fröbelförbundet
Tidskriften Barnträdgården kom ut första gången 1918 i samband med att Svenska Fröbelförbundet bildades. Tidskriften har under åren ändrat namn, idag heter den Förskolan och utgivare är Lärarförbundet. Med Barnträdgården kunde Svenska Fröbel-förbundet sprida kunskaper och idéer om barnträdgårdsrörelsens innehåll och verksamhet till andra barnträdgårdsledarinnor i Sverige och övriga Norden. Barnträdgårdens verksamhet vilade då på den pedagogik som utvecklats av den tyske pedagogen och filosofen Friedrich Fröbel (1782–1852).
Tidskriftens agenda sattes av Fröbel-förbundets redaktion men det som blir uppenbart redan från början av tidskriftens utgivning är att den inte är en hyllningsskrift till Fröbel. Snarare präglas den av att nya influenser banar sig väg, vilket redaktionen ger plats för genom att bjuda in läsekretsen och problematisera barnträdgårdens verksamhet ur olika synvinklar. Man ville både hålla kvar Fröbel och samtidigt öppna upp för det nya, vilket jag ska återkomma till.
Förskolans historia och framväxt hör ihop med Ellen Moberg, Maria Moberg och Anna Warburg, pionjärerna, som startade Fröbel-förbundet i Sverige. Andra som har bidragit till förskolans utveckling är Elsa Köhler som undervisade vid Fröbel-institutet i Norrköping under 1930-talet. Genom studier i barnpsykologi och med barnobservationer fördes ett vetenskapligt tänkande in i undervisningen för de blivande barnträdgårdsledarinnorna.
Alva Myrdals socialpolitiska inflytande och Carin Ulin som utvecklingspsykolog hör också till skaran som betydelsefullt har bidragit till förskolans framväxt. I analysarbetet av tidskriften framträdde emellertid andra skribenter som i allmänhet inte är kända i förskolehistorians sammanhang. Där var ett 60-tal namngivna skribenter som skrev artiklar och som debatterade materialet och arbetssättet i barnträdgårdens verksamhet.
Barnträdgårdsledarinnorna skrev
Det var i huvudsak barnträdgårdsledarinnor med direkt anknytning till verksamheten som skrev, men även andra som hade intresse av barnträdgården i ett större sammanhang bidrog till att innehållet i tidskriften fick ytterligare tyngd: socialpolitik, arkitektförslag på framtida barnträdgårdar, psykologer och konstnärer skrev utifrån sina ämnesområden. Dessa röster blev viktiga att lyfta fram för att belysa den mångfald som bidrog till att tidskriften blev en sammanhållande länk för barnträdgårdsrörelsen i Norden, och till att den var öppen för internationella influenser. Några av dem kommer att nämnas här.
När det gäller materialet och arbetssätten visar internationell forskning att med nya kunskaper om barns utveckling, som växte fram under förra sekelskiftet, kom användningen av det fröbelska sysselsättningsmaterialet att ifrågasättas. Dels för att det gav för lite frihet åt barnen om ledarinnan ansåg att materialet skulle användas på ett enda föreskrivet sätt och dels för att fröbelmaterialet hanterades slentrianmässigt.
I England och USA uppstod olika grupperingar kring frågan om Fröbels pedagogik: dels rörelser som ville förnya pedagogiken och dels rörelser som ville bevara Fröbels metoder. Detta avspeglades också i den nordiska kontexten, fast vid en senare tidpunkt än i den anglosaxiska världen, och min analys visar att gåvorna och sysselsättningarna och hanteringen av dem debatterades i den svenska tidskriften.
Arbetsmedelpunkten var en övergripande benämning i barnträdgårdens verksamhet där gåvor och sysselsättningar ingick. Begreppet motsvarar temaarbete, projekt eller utforskande i den nutida förskolan. Sysselsättningsmaterialet som var avsett för barnen att använda i verksamheten kunde bestå av lera, figurläggning med lappar och stickor, pappersvikning och urklippning, ungefär samma som i våra dagars förskolor: papper, kritor, klister, färg, sax, garn, etc. Materialets användning hänger därför samman med hur arbetssättet skulle utformas och har således spelat en väsentligt större roll för verksamheten än vad som i nationell tidigare forskning har framkommit eller blivit belyst.
Flera skribenter i början av 1920-talet: Maria Kjellmark, Disa Beijer, Ingrid Sundström och Gunhild Sjöberg lyfte på olika sätt det ideala med sysselsättningarna som oumbärliga. Dels för att barnen skulle övas i koncentration och flit, samtidigt som det återkommande formulerades att barn skulle få uttrycka sig fritt och inte stöpas i förbestämda former och aktiviteter. Fröbels bild av barnet var att det skulle få utveckla självverksamhet, vilket ledarinnorna var väl medvetna om och som de strävade efter, samtidigt som de brottades med det motsatta förhållningssättet, att barn måste inordna sig. Detta är något som lyser igenom i barnträdgårdsledarinnornas texter; barnen som kom från arbetarfamiljer skulle rustas för ett hårt vuxenliv. Då måste också materialet som barnen sysselsattes med svara mot den bild av det framtida barnet som ledarinnorna strävade efter. Materialet skulle både ge frihet genom självverksamhet och ge incitament för koncentration, flit och inordning i samhället.
Nya arbetssätt i barnträdgården
Detta det nya som jag nämnt ovan, står för den pedagogiska reformrörelse som spreds internationellt genom kontakter och konferenser, till exempel genom Fröbel-förbundets möte i Helsingfors 1929, med 400 deltagare från Norden och inte minst genom organisationen The New Education Fellowship som arrangerades i Helsingör 1929. På temat Den nya psykologin och läroplanen möttes tvåtusen deltagare från 43 länder i gemensamt intresse för utveckling och förnyelse av barnträdgårdens verksamhet. Barns individualitet skulle respekteras och känslor av solidaritet och ansvar skulle utvecklas. Maria Moberg hade i uppdrag av Skolöverstyrelsen att representera Sverige tillsammans med nordiska kollegor, bland andra Anna Wulff från Danmark. Med ljusbilder föredrog Moberg om nya arbetssätt i barnträdgårdens fostransuppdrag, där barnens egna iakttagelser och erfarenheter skulle komma till uttryck genom självständig verksamhet.
Genom tidskriftens innehåll har jag kunnat följa talet om materialet och arbetssättet i barnträdgårdens verksamhet och att detta hängde samman med hur miljön skulle utformas. Anna Warburg uttryckte till exempel redan i första numret kritik mot hur sysselsättningar i Fröbels anda hade blivit hämmande för barn, trots att Fröbels ursprungliga tankar var att främja barns egen aktivitet. Warburg krävde en miljö med större frihet för barnen och mindre tvång i förhållande till hur material skulle användas, Här fanns en klar inställning till hur miljön skulle utformas, moderna hygienutrymmen med lättskötta golv i linoleum, stora fönster för maximalt ljusinsläpp.
I slutet av 1920-talet publicerades artiklar som beskrev moderna barnträdgårdar, författade av Julia Wade Abbot respektive Agnes Kleberg. Läsarna gavs detaljerade beskrivningar av miljön, från inredning av möbler till barns stafflier, moderniserat Fröbel-material och lek med sand och lera. Klossarna tillverkades nu i större storlekar och förvarades i stora lådor på hjul istället för i de traditionella små lådorna.
I exempel från samlingar med barn, varav många vid den tiden hörde till Amerikas stora invandrargrupper, fick tidskriftens läsare inblick i vardaglig verksamhet i amerikanska barnträdgårdar. Till exempel fanns det naturbilder uppsatta på väggarna som ett sätt att kompensera för det urbana livet som inte kunde erbjuda närhet till djur och växtliv. Dessa reportage i tidskriften utmanade, inspirerade och skapade debatt kring miljöernas utformning och förhållningssätt till Fröbels pedagogik. I tre bidrag från Danmark av Anna Wulff, M Aegidius och Inge Oldenburg samt Gunhild Sjöberg från Sverige pågick en animerad diskussion i tidskriften efter att redaktionen bjudit in till debatt.
Tio år senare, 1938 publicerades en översatt artikel ur tidskriften Childhood Education som behandlade Barnträdgårdsbarnet och dess grupp. Samma år publicerades också Anna Holmbergs brev från en studieresa i Chicago som vidare inspiration för läsekretsen. För den svenska Fröbel-rörelsen var både England, Tyskland och USA av betydelse. I USA hade International kindergarten Union bildats 1892, Fröbel-seminarier var utspridda över hela landet och barnträdgårdarna ingick i skolväsendet, vilket inte var fallet i Tyskland. Flera av barnträdgårdsledarinnorna hade utbildning från Tyskland och upprätthöll kontakter där. Fröbel-rörelsen beskrivs i internationell forskning som en transnationell rörelse.
Barnobservationer infördes i utbildningen
När så pedagogen och psykologen Elsa Köhlers (1879–1940) bjöds in att undervisa vid Fröbel-seminariet i Norrköping i början av 1930-talet introducerade hon de senaste teorierna om barns utveckling och införde barnobservationer i utbildningen. Hennes förmåga att införa ett vetenskapligt tänkande i utbildningen och samtidigt betona Fröbels förtjänster, innebar att de nya kunskaperna kunde tas tillvara utan att förkasta det gamla hos Fröbel. Köhler hade beskrivit Fröbel som en psykolog långt innan ämnet fanns. Hennes antydan om Fröbels förtjänster ger insikt i den internationella rörelsens spridning; en formulering återfinns hos Riach Murray i en text från 1914 där Fröbel framställs som just en föregångare till modern psykologi.
Att ledarinnorna i barnträdgårdarna kände sig utmanade och kanske inte alltid kände sig bekväma med talet om barnens frihet och egen verksamhet illustrerades av Ester Hårdh, barnträdgårdsledarinna i finska Viborg. Hon beskrev hur ledarinnorna med viss vånda utmanat sig själva genom att låta barnen på egen hand gå in och ut ur rummet, inte på rad som de vanligtvis gjorde:
Raden härskade över barnen, den uppehöll lugn och ro. Men linjens ordning och dess rörelse framåt innebar ofta en spänning mellan ledaren och de som skulle ledas. Ur detta uppstod en djärv tanke som först tycktes omöjlig: barnen tilläts att gå in och ut, var och en för sig i egen självkontroll, och inte på rad, att hämta vad de ville ha till sysselsättning. Tidigare gjorde alla barn samma sysselsättningar. Resultaten av denna nya tillämpning var överraskande och långt mer positiva än man hade vågat drömma om. Spänningen var borta, precis som de disciplinära problemen. Det medförde mer frihet och lugn. Barnens förmågor var tillräckliga för denna frihet (Hårdh, 1934, s.4).
Fria skapandet växer fram
Citatet ger en bild av ledarinnor som reflekterade över vad ordning och disciplin förde med sig och för vem den var till för. Jag har också tolkat det som att ledarinnorna behövde öva sina förmågor att ge denna frihet åt barnen. Och att det var friheten att välja sysselsättning som var avgörande, inte bara att gå in och ut ur ett rum på egen hand. När ledarinnorna observerade barnen såg de hur koncentration och repetition höll kvar barnen i de sysselsättningar som de själva hade valt. Det är i detta sammanhang som det fria skapandet växer fram som begrepp i tidskriften, bland annat genom att Elsa Köhler hade föreläst på Fröbel-förbundets årsmöte om Barnträdgårdens intressecentrum och det fria skapandet 1935.
För att möta kraven på förnyelse behövdes fortbildning och genom tidskriften kunde barnträdgårdens ledarinnor söka stipendier till sommarkurser i Siljanskolan i Tällberg. Kurserna som erbjöds handlade om individualpsykologi, hälsa och utbildning, teckning och modellering i personlighetsutvecklingens tjänst, orientering och näringsforskning, samt rytmik. Efter sommarkurserna publicerades intryck från deltagarna och Ida Sjögrens text är exempel på hur hon kunde använda sina erfarenheter från en kurs i modellering. I verksamheten med barnen kunde hon nämligen observera att barn som hade haft svårt med att teckna tog sig an lera utan att tveka. Sjögren pekade på betydelsen av ledarinnans närvaro i situationen. Den närvaro och koncentration som eftersträvades hos barnen krävdes således också av ledarinnan, genom observationer av vad barnen faktiskt gjorde.
Fröbel-förbundet ordnade också fortbildningskurser för ledarinnor som utexaminerats mellan åren 1904–1932. Deltagarna undervisades i förnyade arbetssätt på barnpsykologisk grund, att kunna ordna en verksamhet för barns fria uttryck, samt att utveckla egna frågor och kritik inför vad de såg och upplevde. Alltså, att utmana sig själv inför nya tankebanor och uttryck. Några avslutande exempel får illustrera hur ett arbetssätt med material kunde förändras i barnträdgården. Det är Maja Sundelin som beskrev sitt arbete under rubriken Fritt skapande; De tidigare uppritade syarbetena på kartong hade ersatts med barnens egna mönsterkompositioner, och som en följd hade oanade självständigheter visat sig. En pojke, tre år gammal, hade på egen hand hämtat lådor med klossar och byggt koncentrerat i nittio minuter.
Till sist Marita Notinis bidrag i tidskriften: hon betonade teckningens betydelse i barnträdgårdarna. Att få experimentera med färg och form var en väg in i konsten. För det behövdes mångfaldigt och rikt material men försiktighet med bedömningar, både i form av lovord eller kritik. Uppmärksamma alla barnens teckningar, inte bara ett enskilt arbete, visa intresse och var närvarande. En didaktik som i allra högsta grad fortfarande gäller.
Med mitt arbete har jag visat att barnträdgårdsrörelsens aktörer var uttalat intresserade av miljön, materialet och det arbetssätt som skulle definiera en barnträdgårdens didaktik och att allt detta låg i förbundets och tidskriftens programförklaring redan från begynnelsen. Resultaten visar hur talet om arbetssätt och material fördes fram i förhandlingar, förskjutningar och nyanser i den formering som jag kallar barnträdgårdens didaktik. Att lyfta fram och ge röst åt olika kvinnor i tidskriften har erbjudit nya tolkningar av dessa kvinnors röster samtidigt som jag har synliggjort deras egna tolkningar av hur en barnträdgårdsdidaktik idealt skulle utformas. Nya tolkningar av samtiden kan ta form, vilket var ett intresse som från början styrde in mig på avhandlingens frågeställningar.
Annelie Fredricson är lektor i förskoledidaktik vid Institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, Stockholm universitet. -Jag disputerade 2020 med en avhandling om hur talet om material och arbetssätt framställdes i tidskriften Barnträdgården mellan åren 1918–1945. Att undersöka tidskriften Barnträdgården samt att uppmärksamma vilka som skrev i tidskriften har varit en resa i ett förflutet som i hög grad hänger ihop med förskolan idag och i framtiden. Barnträdgårdens verksamhet har formats av barnträdgårdsrörelsens förespråkare som hade ett uttalat intresse av att definiera innehållet med dess material, arbetssätt och miljö, och som genom förhandlingar, förändringar och nyanser i uttryck drivit fram en didaktik för barnträdgården. Tidskriftens tillkomst med dess innehåll kan ses som en programförklaring för en framtida barnträdgård. Jag visar att det var många som bidrog till tidskriftens innehåll, inte bara de mest kända pionjärerna. Alla de rösterna bidrog till att föra ut ett budskap och därmed ett tal om en ideal barnträdgård. Det innebar också att barnträdgården gjorde anspråk på att även hemmen, välgörenhet i ett framtida samhälle och ledarinnornas utbildning skulle påverkas, vilket debatterades i tidskriften.
LITTERATUR
Aegidius, M. M (1928). Börnehaver för og nu. I Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 11:2 s. 24–29.
Barnträdgårdsbarnet och dess grupp. (1938). Översättning från tidskriften Childhood Education. I Svenska Fröbel-förbundets tidskrift, 21:1 s. 12–16.
Beijer, Disa (1919 a). Några ord om barnträdgårdsarbetet. Svenska Fröbelförbundets Tidskrift Barnträdgården 2:3–4 s. 46–49.
Beijer, Disa (1919 b). Plan till arbetsmedelpunkt. Skogen om våren. Svenska Fröbelförbundets Tidskrift Barnträdgården 2:3–4 s. 54–55.
Holmberg, Anna (1938). Amerikabrev. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift, 21:2
s. 43–46.
Hårdh, Ester (1934). Fröbels tankar och nutida barnträdgårdsarbete. Utdrag ur ett föredrag vid Barnträdgårdslärarinneföreningens i Finland årsmöte i Viborg 3.6.1933. Svenska Fröbel-förbundets Tidskrift 17:1 s. 2–7.
Karin R, Stina S (1936). Fortbildningskursen vid Fröbel-institutet och några intryck därifrån. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift, 19:3 (1936) s. 55–59. Bildexempel s. 55.
Kleberg, Agnes (1929). Några intryck från Barnträdgårdar i Amerika. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 12:1 s. 8–14.
Kjellmark, Maria (1919a). Vår arbetsmedelpunkt. Föredrag vid Svenska Fröbelförbundets årsmöte 14–15 januari 1919. Svenska Fröbelförbundets Tidskrift Barnträdgården 2:3–4 s. 49–52.
Köhler, Elsa (1931a). Småbarnsuppfostran genom tiderna. Föredrag vid Fröbelföreningens årsmöte å Fröbel-institutet den 23 april 1931 av doktor Elsa Köhler, Wien. Svenska Fröbel-Förbundets Tidskrift Barnträdgården, 14:2, s. 29–40.
Köhler, Elsa (1931b). Småbarnsuppfostran genom tiderna. Föredrag vid Fröbelföreningens årsmöte å Fröbel-institutet den 23 april 1931 av doktor Elsa Köhler, Wien. Svenska Fröbel-Förbundets Tidskrift Barnträdgården, 14: 3–4 s. 73–80.
Köhler, Elsa (1932). Småbarnspedagogiken i belysning av den nyare psykologien. Föredrag vid tredje nordiska barnträdgårdsmötet i Sigtuna, av Elsa Köhler, Wien. Svenska Fröbel-förbundets Tidskrift Barnträdgården, 15:2 s. 34–54.
Köhler, Elsa (1933). Den andliga världskrisen och pedagogiken samt Barnträdgården i vår tid. I Ruth Frykholms rapport från Svenska Fröbel-förbundets årsmöte i Norrköping den 4–6 november 1933. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården, 16:4 s. 71–74.
Landberg, Gunnel (1935). Svenska Fröbel-förbundets årsmöte av Gunnel Landberg. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift, 18:4 s. 65–76.
Moberg, Ellen (1929). Vår tids pedagogiska reformsträvanden och barnträdgården. Inledningsföredrag till diskussion vid Barnträdgårdsmötet i Helsingfors. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 12:1 s. 1–8.
Notini, Marita (1935). Om teckning. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift 18:1 s. 8–11.
Oldenburg, Inge (1928). Börnehaver för og nu. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 11:2 s. 24–29.
Pauli, Ebba (1928). Gamla former av välgörenhet och nya former av socialt arbete. Föredrag av fröken Ebba Pauli. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 11:1 s. 1–7.
Riach Murray, Elsie (1903). That Symmetrical Paper Folding and Symmetrical Work with Gifts are a Waste of Time for both Students and Children. Child Life 5:15:14-18.
Riach Murray, Elsie (1914). Froebel as a Pioneer in Modern Psychology. London: Geo Philips & Son, 1.
Siljanskolans sommarkurser 1935. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift, 18:2 s. 37.
Sjöberg, Gunhild (1928b). Barnträdgården förr och nu. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 11:1 s. 12.
Sjögren, Ida (1935). Fri modellering. Svenska Fröbelförbundets Tidskrift 18:1 s. 8–11.
Sundelin, Malin (1934). Fritt skapande. Från en av Fröbel-institutets barnträdgårdar. Svenska Fröbel-förbundets Tidskrift 17:3 s. 53.
Sundström, Ingrid (1920). Det etiska i arbetsmedelpunkten. Svenska Fröbelförbundets Tidskrift Barnträdgården 3:2 s. 22–24.
Wade Abbot, Julia (1928). Barnehaver för og nu. Övers. med tilladelse fra The United States Bureau of Education. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 11:1 s. 7–11.
Warburg, Anna (1918). Barnkrubban och Kindergarten. Svenska Fröbel-förbundets Tidskrift 1:1–2 s. 8–21.
Wulff, Anna (1928). Börnehaver för og nu. Svenska Fröbel-förbundets tidskrift Barnträdgården 11:2 s. 24–29.
Referenslitteratur
Brehony, Kevin J (2004). A new education for a new era: the contribution of the conferences of the New Education Fellowship to the disciplinary field of education 1921–1938, Paedagogica Historica, 40:5-6, 733-755.
Cuban, Larry (1992). Why Some Reforms Last: The Case of the Kindergarten. American Journal of Education 100:2, 166-194.
Friedman, Michael (2018). Falling into disuse: the rise and fall of Froebelian mathematical folding within British kindergartens. Paedagogica Historica, 54: 564–587.
Fröbel, Friedrich (1995). Människans fostran. Översättning till svenska och redigerad av Jan-Erik Johansson, Lund: Studentlitteratur.
Hammarström-Lewenhagen, Birgitta (2016). Förskolans århundrade. Pedagogiska nyckeltexter om förskolan framväxt och idéarv. Malmö: Gleerups.
Hatje, Ann-Katrin (1999). Från treklang till triangeldrama. Barnträdgården som ett kvinnligt samhällsprojekt under 1880–1940-talen. Lund: Historiska media.
Johansson, Jan-Erik (2017a). Förskolans pedagogiska tradition och barns utveckling med exempel från förskolans barndom. I Anne-Li Lindgren, Niklas Pramling & Roger Säljö (red.) Förskolan och barns utveckling. Grundbok för förskollärare. Malmö: Gleerups, 45–55.
Johansson, Jan-Erik (2017b/2004). Friedrich Wilhelm August Fröbel: Fritt tänkande och samhandlande barn. I Steinsholt & Lövlie. Pedagogikens giganter. 4:e upplagan. Oslo: Universitetsforlaget.
Karlsson, Lars (1998). Leka, lära, öva, arbeta, verkskapa: Elsa Köhler, en österrikisk aktivitetspedagog i Sverige. Diss. Lund: Univ.
Lindgren, Anne-Li & Grunditz, Sofia (2020). Examining children’s and adults’ ways of looking in kindergarten: An analysis of documented observations from the 1930s. In: Maarit Alasuutari, Helga Kelle & Helen Knauf (Eds.) Documentation in institutional contexts of early childhood, Springer.
May, Helen, Nawrotzki, Kristen & Prochner, Larry (2017). (Eds.). Kindergarten Narratives on Froebelian Education. Transnational Investigations. London: Bloomsbury Academic.
Tallberg Broman, Ingegerd (1991). När arbete var lönen. En kvinnohistorisk studie av barnträdgårdsledarinnan som folkuppfostrare. Malmö: Almqvist & Wiksell International.
Tallberg Broman, Ingegerd (2015). Genom filantropi och akademi. Att etablera en professionsutbildning mot yngre barn. I Andersson, N. & Greiff, M. (red.). Från Göteborg till Malmö via Königsberg. Malmö: Skrifter i historiska perspektiv # 15. Lärande och Samhälle s. 192–201.
Tellgren, Britt (2011). Från Fröbels samhällsmoder till fullvärdig förskollärare. Föreställningar om förskollärare under 1900-talet. I Westberg (red.). Förskolan aktörer. Stat, kår, individ och förskolans historia. Uppsala: Historiska institutionen, Uppsala universitet, s. 143–165.