Nr 2/14, Tema: Internationella jämförelser | FÖRENINGEN SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA // TIDSKRIFTEN VÄGVAL i SKOLANS HISTORIA

Innehållsförteckning Vägval nr 2 / 2014

Inledning
Detta temanummer handlar om internationella jämförelser av skolor och skolsystem. Det är en dagsaktuell fråga som också har historiska rötter, och som på flera sätt har utbildningshistorisk relevans.

Det exempellösa inflytande som internationella kunskapsmätningar har fått har, bland mycket annat, påverkat den allmänna uppfattningen av utbildningens historia. Genom att mätningar som PISA, TIMSS och PIRLS upprepas med jämna intervall har de bidragit till ett nytt sätt att tala om hur den nutida skolan förhåller sig till hur skolan såg ut under tidigare decennier. Skolan beskrivs i ökande utsträckning i termer av försämring eller förbättring, och dessa processer utmålas som objektivt mätbara. På så sätt bidrar de internationella mätningarna till att skapa en särskild syn på historiska processer. Vi skolas in i att tänka på utbildningens historia i statistiska termer, och i Sverige sammanfattas denna skenbart objektiva bild just nu i form av en slokande kurva i en graf. Den massiva spridningen av dessa data har gjort att väldigt många har en uppfattning om hur skolan historiskt har förändrats. Med OECD i bakfickan har alla blivit en form av utbildningshistoriker…

Även om det finns en del vetenskaplig kritik mot dessa undersökningar är det ovanligt att de blir föremål för historiska studier. I detta temanummer presenteras fyra bidrag som på olika sätt belyser hur internationella jämförelser har växt fram, förändrats och påverkat det offentliga samtalet om skola och utbildningspolitik.

Två av bidragen kretsar kring en äldre form av internationella jämförelser som representeras av världsutställningar kring förra sekelskiftet. Christian Lundahl beskriver i sin artikel hur Sverige ställde ut ett helt skolhus på Världsutställningen i Filadelfia 1876. Att visa upp ett imponerande skolhus kunde i den tidens internationella konkurrens uppfattas som ett tecken på att man hade höga ambitioner för skolväsendet. Joakim Landahl visar i sin text om världsutställningen i Paris 1900 att estetiska värden var viktiga när skolor jämfördes. Precis som att man idag konkurrerar med läsfärdighet, matematik och naturvetenskap var det i den tidens jämförelser viktigt med sådant som slöjd, välskrivning och teckning.

Två av bidragen rör sig närmare nutidens internationella kunskapsmätningar. Ulf P Lundgren tecknar en bild av hur dessa mätningar har växt fram under 1900-talets lopp. Han börjar i International Examinations Inquiry, bildat på 1930-talet, går vidare med IEA som bildades på 1950-talet och landar i dagens PISA-studier. I Johanna Ringarps artikel presenteras, utifrån ett pågående forskningsprojekt, hur PISA-resultaten har hanterats i två länder: Tyskland respektive Sverige. Gemensamt för de båda länderna är att de har en historia av att vara utbildningspolitiska föregångsländer som drabbats av dystra resultat i PISA-studierna. Hur de har hanterat dessa resultat skiljer sig emellertid åt.