ÅSA KLINTBORG AHLKLO
Det är ett intressant faktum att trädgårdskulturen, som vid 1800-talets ingång var förbehållen ett välhavande fåtal, kring sekelskiftet 1900 hade blivit tillgänglig (åtminstone i teorin) för det stora flertalet. Ansträngningarna att sprida kunskap, bildning och skönhetssinne via trädgården har starka kopplingar till 1800-talets bildningsinstitutioner och –aktörer. Från arbetet med att införa nya jordbruksmetoder på gods och gårdar genom att undervisa de underlydande och deras barn i trädgårdsskötsel, via de länsvis inrättade hushållningssällskapens arbete för trädgården som en binäring till jordbruket till folkskolans och så småningom hemmets trädgårdar.
Artikeln bygger huvudsakligen på författarens tidigare forskning där diskursen (i mycket vid och allmän mening) om trädgårdskulturens spridning kopplas samman med fallstudier av huvudsakligen skånskt material.
Godset Svaneholm i södra Skåne står som välkänd modell för enskiftets genomgripande reform av jordbruket under 1800-talet som radikalt kom att ändra landskapsbilden. Efter århundranden av bygemenskap och samutnyttjade åkertegar och betesmarker ordandes nu ett nytt landskap med friliggande gårdar som i idealfallet omgavs av rymliga trädgårdstomter och läande träd och odlingsmarken samlad och lätt åtkomlig från varje gård. Trädgårdens roll i det agrara reformprojektet har emellertid inte särskilt uppmärksammats, trots en rik agrarhistorisk forskning om jordbruksreformatorn och godsägaren Rutger Mackleans Svaneholm.
I patriarkal men reformvänlig anda, menade Macklean att de underlydande bönderna och deras barn behövde skolas in inte bara i nya odlingsmetoder utan också bildas för en framtid som ansvarstagande odlare och medborgare. Målet var i sann upplysningsanda att göra hela egendomen (och på sikt hela landet) till en blomstrande trädgård, en bild som var vida spridd i upplysta kretsar runtom i Europa. ”Ju mera åkerbruket närmar sig trädgårdsskötsel, desto fullkomligare är det”. Citatet är hämtat ur den lärobok som Macklean påbörjade och som med största sannolikhet var avsedd att användas i de godsskolor som inrättats på egendomen. Delar av manuset gavs ut i en kommenterad utgåva av Johan Rabbén i mitten av 1800-talet, tyvärr utan det skisserade kapitlet om trädgårdsodling.
Trädgårdskultur och pedagogik
Att moderna rön både inom trädgårdskultur och pedagogik intresserade Macklean framgår av hans efterlämnade boksamling av vilken huvuddelen finns i Svaneholms godsmuseum. Under perioden då Svaneholms gods omdanades, ungefär från mitten av 1780-talet, finns den främsta och mest aktuella trädgårdslitteraturen representerad: från trädgårdsteoretikern Hirschfelds flerbandsverk Theorie der Gartenkunst som på olika sätt kan ha spelat roll för utformningen av den park och trädgård som planerades för huvudbyggnadens närmaste omgivningar, till den då nya och sedan mycket spridda och enkla trädgårdsbok av den danske prästen Esaias Fleischer som kom i flera upplagor under 1700-talets sena år.
Mackleans exemplar innehåller ett par belysande träsnitt som visar hur en flerårig växtföljd kan ordnas i trädgårdslandet. En väl fungerande växtföljd vari ett skifte med kvävealstrande baljväxter ingick var en av de viktiga delarna av de nya odlingsmetoderna som bönderna på detta pedagogiska vis kunde tillämpa i trädgården som förberedelse för de större odlingsföretagen.
Mycket påtagligt är också det intresse för pedagogik som Macklean visade. Till biblioteket hör exempelvis en av Pestalozzis mest kända böcker Wie Gertrud ihre Kinder lernt (Hur Gertrud undervisar sina barn) utgiven 1801. Intresset för Pestalozzis pedagogik visas också av att Macklean tillsammans med några ståndsfränder bekostade en resa 1803 till Pestalozzi i Schweiz för studenten Samuel von Rosenstein.
Macklean anslöt sig också till fysiokratiska idéer i den meningen att endast jordbruket, modernäringen, uppfattas som en sant produktiv näring, till skillnad från exempelvis industri och handel. Det betraktelsesättet genomsyrar också en av de andra läroböcker som enligt uppgift har använts i Svaneholms skolundervisning. Boken har formen av en sedelärande historia om hur en ung man övertalas att ”släppa tiggarstaven” då berättelsens godsherre istället låter honom disponera en bit mager och ogräsbevuxen jord med ett vildplommonsnår. Godsherren passar också på att uppmuntra till läsning av en trädgårdsbok efter vars instruktioner arbetet kan utföras. (Här tänker man sig gärna att det är Fleischers trädgårdsbok som kommer till användning.) Efter hårt arbete lyckas den unge mannen förvandla lotten till fruktbärande mark. Det avyttrade överskottet ger så småningom grundplåten till ett eget hem och en chans till byns, inte vackraste, men flitigaste, flicka. Den unge mannens liv och mognad illustreras kongenialt av vilande, blomstrande och fruktbärande vildplommon till ålderns samlade kapital i både konkret och överförd bemärkelse som en rad stadiga träd kring den egna stugan. Boken kallas i sin första upplaga för en fri tolkning av pedagogen Christian Gotthilf Salzmanns text. Översättaren var den skånska prosten W. F. Nibelius, som i senare upplagor står som ensam författare.
Att bidra till trädgårdskulturens spridning och utveckling stod också på såväl Kungliga lantbruksakademins som hushållningssällskapens agendor strax efter sekelskiftet 1800. Åskådningsexempel och praktik hörde till de metoder som utvecklades, särskilt inom ramen för de mönstergårdar med olika former av lantbruksutbildning som växte fram på både privata och offentliga initiativ. På de främsta institutionerna, som Kungliga lantbruksakademins experimentalfält i Stockholm, lantbruksinstitutet i Degeberg i Västergötland, Ultuna utanför Uppsala och Alnarp i Skåne var försöksträdgårdarna som upprättades på framträdande plats ett viktigt redskap för att locka både egna elever och en intresserad allmänhet att ta del av nya rön på både trädgårdens och jordbrukets områden.
Dessa rationellt ordnade försöksodlingar byggde på trädgårdens format och noggranna skötsel med radsådd, vattning och ogräsrensning som tillät ingående observationer av varje enskild gröda. De små provytorna, ofta med olika typer av växter, grupperades gärna utmed institutionernas allmänna till- eller genomfartsvägar för allmän beskådan och som skyltfönster för institutionernas expertis. På Experimentalfältet placerades odlingarna på institutionens mest representativa plats på huvudbyggnadens trädgårdssida; en veritabel provkarta över nationens kunnande på lanthushållningens område.
Till den pedagogiska utrustningen hörde också detaljerade modeller av jordbruks- och trädgårdsredskap i liten skala liksom välordnade bibliotek med uppslagsverk, läroböcker och planschverk. Det fanns en betydlig överlappning mellan de nätverk som styrde och upprätthöll de olika instanser som arbetade för lantbrukats främjande. Exempelvis deponerade Malmöhus läns hushållningssällskap sitt bibliotek på det nyöppnade Alnarpsinstitutet kring 1860 och skulle senare bekosta produktionen, i Alnarps trädgårdar, av lämpliga växter för länets skolträdgårdar. Ur hushållningssällskapens perspektiv var det trädgårdsodlingen som en binäring till lantbruket man ville främja med sina utbildande insatser.
Trots de höga ambitioner för trädgårdskulturen som fanns hos hushållningssällskapen och andra intressesammanslutningar för trädgårdsodling kom de svåra missväxtåren under 1800-talets första hälft att innebära ett så starkt avbräck i verksamheten att uppsvinget för trädgårdsintresset kring 1850 snarast framstår som en ny början.
Folkskolans införande 1842, några centralt placerade debattörer och skribenter som motorer och ny teknik i form av billig bokframställning banade väg för ett brett och välorganiserat lobbyarbete för trädgårdskulturen med skolbarnens förkovran som ett viktigt medel för att nå de bredare lagren.
I centrum av debatten placerade sig snart Olof Eneroth, vars omfattande textproduktion på skolans och trädgårdens områden snart ställde andra debattörer i skuggan. Förutom sitt arbete med systematisering av den svenska pomologin (läran om fruktträd) är Eneroth kanske mest känd för den vitt spridda skriften Trädgårdsbok för allmogen (1857) där han första gången också ägnar ett kapitel åt folkskoleträdgårdar.
”Ett folk utan ädlare frukter är ett rått folk”, lyder att av Olof Eneroths mest kända uttalanden. Eneroth menade att den yttre kulturen (trädgården) och den inre odlingen (bildningen) speglade varandra på så sätt att en människas eller ett folks (eller en nations) bildning kunde avläsas i den trädgårdskultur man omgav sig med på samma sätt som bristen på odlingskultur, till exempel avsaknaden av förädlade fruktträd, var ett motsvarande bevis på ”råhet” i meningen obildning.
Sättet att leka med omvända begrepp hade Eneroth hämtat bland annat från den amerikanske landskapsarkitekten Andrew Jackson Downing, en av de mest kända företrädarna för synen på hemmet som en spegel av familjens moral och fromhet. Kontakten förmedlades av Fredrika Bremer som under sin resa till Nordamerika 1849-1851 lärt känna och starkt sympatiserade med Downings idéer, så nära hennes egna, publicerade efter hemkomsten i reportaget ”Hemmen i den nya världen” (1853).
Skolträdgården
Fruktträden var centrala i den ideala skolträdgården, både som dyrbara plantor, vars skötsel anförtroddes de äldre skolbarnen efter noggranna anvisningar, och som symboler för skolbarnen själva. Med den tyske pedagogen Friedrich Fröbels Kindergarten som tydligaste exempel leder bilden till en hel flora (!) av uttryck som liknar barn vid små plantor i kunskapens trädgård inom skola och barnuppfostran under 1800-talet.
Den enkla planen till en skolträdgård i Söraby socken norr om Växjö som presenteras i Olof Eneroths Trädgårdsbok för allmogen, ger besked om hur undervisningen i trädgårdsodling var tänkt att fungera. 20 prydliga små trädgårdsland, vart och ett med ett fruktträd, upptar den större delen av planen och är delvis omgivna av en mer lustbetonad trädgård med gräsmattor, rabatter och en berså eller liten lekplan längst i norr (uppåt på planen).
Varje litet land är ungefär två alnar (ca 120 cm) brett, eller två armlängder, ett gammalt och vanligt mått på en trädgårdssäng som man ska kunna nå till mitten, från båda sidor, utan att behöva trampa i jorden. I trädgårdslanden skulle de yngsta barnen få börja med enklare sysslor som att hacka ogräs och allt eftersom de lärde sig mer och blev större fick barnen mer ansvarsfulla uppdrag som att vattna och så och så småningom ta hand om bärbuskar och sköta fruktträd. De äldre barnen skulle efterhand bidra till att visa och vägleda de yngre barnen i deras sysslor.
I det ideala fallet skulle varje barn få ett litet fruktträd att ta med sig hem när det slutade skolan som ett mycket konkret sätt att förbättra trädgårdskulturen i bygden. I praktiken var skolgången oregelbunden och kort för många av barnen och gränsen mellan skolträdgård och lärarträdgård inte alltid lätt att upprätthålla.
Indelningen av skolträdgården i likstora trädgårdsland som vart och ett skulle kunna illustrera trädgårdens process och skolbarnens progression, genom att efterhand få undervisa sina yngre skolkamrater, påminner om växelundervisningens systematiska uppbyggnad med monitörer som efter instruktion från läraren skulle leda och övervaka grupper av yngre skolbarn efter speciella mönster och metoder.
De olika förslag till skolträdgårdsanläggningar som presenteras i Eneroths skrifter har alla denna disposition och det ligger nära till hands att tänka sig ett inflytande från den växelundervisning som Eneroth själv mottagit vid Maria elementarskola i Stockholm i sin barndom.
Intresset för skolträdgården manifesterades i de olika upplagorna av normalritningar för folkskolor och i flera handböcker för skolträdgårdar och seminarieträdgårdar under andra hälften av 1800-talet som en viktig del av ett stort och brett engagemang för trädgårdskulturen från flera olika håll. Margareta Moberg trädgårdsarkitekt och författare till hushållningssällskapets historik över trädgårdsodlingen i Malmöhus län, kallar träffande det sena 1800-talet för trädgårdskulturens ”klang- och jubelår”. Då ökade hushållningssällskapen sina insatser för trädgårdsodlingen, bland annat genom inrättandet av länsträdgårdsmästartjänster i de flesta länen.
I Malmöhus län, som hade den största trädgårdsbudgeten, anställdes 1876 länsträdgårdsmästare Bengt Kjellsson vars arbete går att följa i publicerade verksamhetsberättelser till början av 1900-talet. De första uppgifterna i det nya ämbetet bestod av att dels rita och bistå med anläggningsråd för skolträdgårdar till länets alla folkskolor och dels att uppmuntra till bildande av fruktodlarföreningar i alla delar av länet. Åtskilliga, ibland ganska snabbt förfärdigade skolträdgårdsritningar av Kjellssons hand, går att lokalisera i arkiven. Det framgår också att Kjellsson ofta själv anvisade anläggningsarbetena på plats. Kjellsson hade utbildat sig till trädgårdsmästare under en flerårig vistelse utomlands i olika välrenommerade trädgårdar. 1876 startade den första högre trädgårdsutbildningen på Lantbruksinstitutet i Alnarp där Bengt Kjellsson också undervisade i framförallt trädgårdsanläggning.
Alnarps trädgårdar som var en betydande plantskola producerade under dessa år en enorm mängd växter av ett utvalt sortiment, på hushållningssällskapets bekostnad, för gratis utdelning till skolträdgårdarna. Växterna som valdes ut skulle dels användas i skolbarnens trädgårdsland och innehöll goda och odlingsvärda sorter av fruktträd och bärbuskar. Till skolgårdarnas prydnadsplanteringar tillhandahölls exempelvis vårblommande buskar och träd. En vanlig kombination var blå och vit syrén, gul forsythia och röd ribes. Här och där syns fortfarande spår av dessa läplanteringar kring slättens gamla skolhus. Den lilla järnvägsstationen i Åkarp, vid södra stambanan, var navet i denna växt- och kunskapsförmedling från Alnarp ut över Skåne.
Trädgården som ett lämpligt område för kvinnans engagemang är ett ämne som återkommer hos de framstående trädgårdslobbyisterna under 1800-talet. Eneroth är en återkommande skribent i Tidskrift för hemmet: tillegnad Nordens quinnor, under rubriker som ”Qvinnan och folkskolan” (1863) och publicerar också studien ”Om den svenska qvinnan i förhållande till hemmets yttre vård och försköning” (1863). Hit hör också den nämnde landskapsarkitekten Andrew Jackson Downing och hans skotske föregångare, John Claudius Loudon och hans hustru Jane Webb Loudon som bland annat gav ut den inflytelserika Instructions in Gardening for ladies.
Om intresset för trädgården som bildningsarena under större delen av 1800-talet har drivits som en nödvändig del av jordbrukets utveckling syns framemot sekelskiftet 1900 en tydlig strömkantring där trädgård och bildning eller fostran allt tätare knyts till kvinnan och hemmets sfär. Området är i fokus för vidare forskning under uppbyggnad av undertecknad med arbetsnamnet ”Growing children in the garden”
Åsa Klintborg Ahlklo, FD, forskare vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) Alnarp. Min forskning kretsar bland annat kring trädgårdskulturen under 1800-talet, dess spridning och betydelse som mönster. I min avhandling lyfter jag fram hur trädgården användes som förebild för jordbruket, bland annat genom undervisning av barn och underlydande vid några skånska gods från 1700-talets andra hälft och fram till 1800-talets slut. Pågående forskning behandlar trädgården som medel och arena för bildning och fostran, framförallt för barn och i förhållande till skola, hem och familj och med särskilt intresse för kvinnor som aktörer både i och för hemmets trädgård och i nya professionella sammanhang inom utbildning och trädgårdsarkitektur.
LITTERATUR:
Bremer, Fredrika, Hemmen i den nya världen, Stockholm 1853.
Brüsch, Björn, ”Provisions made for Prosperity and Affluence: Karl Sigmund Franz Freiherr von Stein zum Altenstein and the Establishment of the Gärnerlehranstalt in Prussia”, Centaurus, vol 49, 2007.
Downing, Andrew Jackson, The Architecture of Country Houses, New York 1851.
Eneroth, Olof, Trädgårdsbok för allmogen, Stockholm 1857.
Eneroth, Olof, ”Om den svenska qvinnan i förhållande till hemmets yttre vård och försköning”, Trädgårdsodling och naturförsköningskonst, Studier, Tredje samlingen, Stockholm 1863.
Eneroth, Olof, ”Qvinnan och folkskolan”, Tidskrift för hemmet: tillegnad Nordens quinnor, 7 nr 1, 1864.
Fernlund, Siegrun, ”Aristokratins landskap – mark och park och trädgård i 1800-talets skånska godsmiljö.” Bebyggelsehistorisk tidskrift 31-32, 1996.
Fleischer, Esaias, Trädgårdsbok, 2:a uppl, Lund 1797.
Gunnarsson, Allan, Fruktträden och paradiset, Stad & Land nr. 105, diss. Alnarp 1992
Hall, B. Rud. ”Eneroths pedagogik”, Årsböcker i svensk undervisningshistoria, VIII, Lund 1928.
Hall, B. Rud. ”Eneroths pedagogiska tankemiljö”, Årsböcker i svensk undervisningshistoria, XIV, Lund 1934.
Hirschfeld, Cristian Cay Lorenz, Theorie der Gartenkunst, Vol I-V, Leipzig 1779-1785.
Klintborg Ahlklo, Åsa, ”Bengt Kjellsson (1848-1912)”, Svensk trädgårdskonst under fyrahundra år, red. Torbjörn Andersson, Tove Jonstoij, Kjell Lundquist, Stockholm 2000.
Klintborg Ahlklo, Åsa, Åkerns blomma. Trädgården som jordsbrukets förebild i 1800-talets Skåne. Diss. Alnarp : Sveriges lantbruksuniv., Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, 2012:9, [Doktorsavhandling], 2012.
Klintborg Ahlklo, Åsa, “When the garden was a family and the mother its gardener”, Bulletin för trädgårdshistorisk forskning, nr 29, 2016.
Lange, Ulrich, Experimentalfältet, Kungl. Lantbruksakademiens experiment- och försöksverksamhet på Norra Djurgården i Stockholm 1816-1907. Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden nr 23, red. Lars Ljunggren, utg. KSLA, Stockholm 2000.
Larsson, Anna, Norlin, Björn, Rönnlund, Maria, Den svenska skolgårdens historia: Skolans utemiljö som pedagogiskt och socialt rum, Lund 2017.
Larsson, Esbjörn, En lycklig Mechanism: Olika aspekter av växelundervisningen som en del av 1800-talets utbildningsrevolution, Uppsala 2014.
Lindholm, Gunilla, Skolgården: Vuxnas bilder, barnets miljö, Stad & Land 129, diss. Alnarp 1992.
Loudon, Jane Webb, Instructions in Gardening for Ladies, London 1840.
Macklean, Rutger, Lärobok i lantbruket för Skurups socken, Utg. Johan Rabbén, Lund 1944, faksimil , utg. Sockerbolaget, Arlöv 1985.
Moberg, Margareta, ”Trädgårdsskötsel”, del X:3, Skrifter utgivna av de skånska hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum år 1914, red. Sommarin, E., Lund 1933
Nibelius, W.F. , En ny och sanfärdig historia om Jesper Hansson, som genom tidens rätta anwändande blef sedan han blifwit afwand från tiggarestafwen en hederlig och förmögen bonde. Til nytta och tidsfördrif sammanskrifven, uti fri öfwersättning af W. Fr. Nibelius, Lund 1793.
Schnitter, Joachim, Anguis in Herba – Gartenpädagogik und Weltveredlung im Lebenswerk des swedischen Agitators Olof Eneroth, diss. Hamburg 2011.
Åkerblom, Petter, Lära av trädgård: Pedagogiska, historiska och kommunikativa förutsättningar för skolträdgårdsverksamhet, Diss. Uppsala 2005.