STEN SVENSSON
Alldeles efter andra världskriget, 1946, tillsatte den dåvarande regeringen en skolkommission. Uppgiften var att göra en grundlig översyn av skolpolitiken. Den tidens skolsystem klarade inte de nya krav på en bra utbildning av hela befolkningen som både samhälle och näringsliv krävde. I april 2015 tillsattes en återigen en Skolkommission. Den skulle lämna förslag till hur kunskapsresultaten, likvärdigheten och kvaliteten i undervisningen kunde förbättras. Problemen som skulle åtgärdas var delvis likartade men lösningarna kom att bli helt olika.
Det var många begåvade elever som aldrig fick chansen att utbilda sig i den tidens klassuppdelade skolsystem. Det var även stora regionala skillnader där befolkningen på landsbygden inte hade tillgång till bra skolor på samma sätt som befolkningen i städerna.
1946 års skolkommission skulle även ta tillvara erfarenheterna man gjort efter 1930-talet då en rad antidemokratiska rörelser hade växt fram i Europa. En utveckling som lett fram till det andra världskriget. I den tidens uppdelade skolsystem lärde inte samhällets olika grupper känna varandra utan fördomar och fiendskap frodades. Även om Sverige hade klarat sig jämförelsevis mycket bra, fanns ett stort behov av att stärka det demokratiska samhällets motståndskraft mot totalitära politiska ideologier
I april 2015 tillsatte den rödgröna regeringen en ny Skolkommission med uppgiften att lämna förslag som ska förbättra kunskapsresultaten, förbättra kvaliteten i undervisningen och förslagen ska leda till en ökad likvärdighet. Bakgrunden är de sjunkande skolresultaten som de internationella studierna PISA, Timms med flera har visat. Sedan 1990-talets mycket goda resultat har de svenska eleverna sjunkit kraftigt i mätningarna ner till internationella medelnivåer. Även skolans likvärdighet har försämrats kraftigt, skillnaderna mellan skolors resultat har fördubblats sedan 1990-talet.
Stora likheter i uppdragen
Trots att det ligger nästan 70 år mellan de båda kommissionerna finns det stora likheter i uppdragen. De skulle båda komma med förslag som åtgärdade de stora bristerna i skolsystemet. Båda skulle verka för att likvärdigheten stärks. Det finns också likheter i de samhällsproblem som de båda kommissionerna verkar i. 1946 års Skolkommission hade erfarenheterna från 1930-talets antidemokratiska rörelser när de arbetade fram sina förslag och 2015 års Skolkommission verkar i en tid när samma politiska ideologier återigen har stärkts.
När 1946 år skolkommission kom med sitt betänkande lyfte de fram skolans demokratiska funktion i samhället. De ställde sig frågorna:
• Hur ska demokratin kunna stärkas?
• Hur ska skolpolitiken utformas för att individer, samhälle och näringsliv i hela landet ska utvecklas på ett positivt sätt?
• Hur ska alla barn och unga få en utbildning av högsta kvalitet samtidigt som de får lära sig hur demokratin fungerar?
De satte frågorna om skolan och utbildningen i ett samhällsperspektiv och såg skolan som en institution för att bygga upp och stärka individer, samhälle och näringsliv, samtidigt som demokratin stärktes. För dem var huvuduppgiften tydlig:
”Skolans främsta uppgift blir att fostra demokratiska människor.”
Skolkommissionens huvudtanke var att skapa en sammanhållen och likvärdig skola. Ett skolsystem skulle ge alla barn och unga en utbildning av hög kvalitet, oavsett bostadsort, ekonomi, social miljö, etnisk bakgrund, språk, kön och tro/livsåskådning. Skolan skulle vara utformad så att den skapade jämlikhet i livschanser för alla.
1946 års Skolkommission betonade vikten av grundläggande kunskaper i läsning, skrivning, räkning och språk. Särskilt läsförmågan betonades. Engelska skulle börja läsas i femte klass och ett ytterligare språk kunde väljas senare. De betonade också de estetiska och praktiska ämnenas viktiga roll och att skolan skulle ge en sammanhängande vetenskaplig världsbild. Skolan skulle ge en god allmänbildning.
Undervisningens former
Ett annat viktigt område för 1946 års skolkommission var att se över undervisningens former.
”Ovan har antytts, att den svenska skolan i fråga om metodik bär på ett betungande arv från medeltidens och den gamla ämbetsmannastatens skola. Den förhärskande metoden, åtminstone i de s. k. kunskapsämnena, torde fortfarande vara den med klassundervisningen sammanhängande »frågor och svar»-metoden: läraren frågar och eleven svarar.”
Kapitlet om skolans arbetsformer och ämnesinnehåll är mycket utförligt och omfattar närmare hundra sidor.
Resultatet av 1946 års Skolkommission blev den sammanhållna och likvärdiga grundskola som infördes i början av 1960-talet efter en tioårig försöksverksamhet. Syftet med grundskolan var att alla elever skulle få en nioårig grundläggande utbildning av hög kvalitet. Där skulle alla samhällets olika grupper gå tillsammans och där skulle alla lära sig grunderna i demokrati. Grundskolan innebar en kraftfull höjning av den samlade befolkningens kunskaper. Resultaten i de internationella undersökningarna var, med något enstaka undantag, mycket goda.
Men den sammanhållna grundskolan blev inte särskilt långvarig. I början av 1990-talet fattades en rad beslut som innebar att skolsystemet återigen började delas upp efter samhällets olika klasser. Genom valfrihetsreformerna fick de starka grupperna i samhället en möjlighet att välja bort de sammanhållna grundskolorna. I dag, efter 25 år där skolan styrts av marknadskrafter, har vi återigen ett uppdelat skolsystem där det är stora skillnader mellan skolorna. Den segregation som det systemet skapar sänker de samlade skolresultaten.
Det är problemen som 1990-talets skolreformer har orsakat som 2015 års Skolkommission ska lösa. I en preliminär rapport som kom i maj 2016 konstaterar de att situationen för svensk skola är allvarlig. De beskriver dagens skolverklighet med ökande klyftor, sjunkande kunskapsresultat, lärarbrist med mera. Samtidigt belyste de skolans starka sidor. De gav en nyanserad beskrivning.
Skolkommissionen pekar ut 1990-talsreformerna som huvudorsak till skolans problem. Decentraliseringen, avregleringarna, valfriheten, de fristående skolorna samt de stora ekonomiska nedskärningarna, där ligger roten till dagens problem, skriver Skolkommissionen.
Under våren 2017 lämnade Skolkommissionen sitt slutförslag. De vill stärka skolans resultat, förbättra kvaliteten och stärka likvärdigheten och har en lång lista med förslag som spänner över det mesta som sker inom skolans värld och dessutom föreslår de ett flertal utredningar.
Enligt 2015 års Skolkommission ska kvaliteten och likvärdigheten huvudsakligen stärkas på tre sätt:
• Den statliga styrningen över skolan ska stärkas.
• Professionen ska stärkas.
• En kraftfull satsning på de svagaste skolorna och eleverna.
När regeringen utsåg ledamöterna i Skolkommissionen valde de en bred sammansättning. De utsåg några professorer och skolforskare, några skolchefer, en kommunpolitiker, en elev, förbundsordförandena i lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer samt en representant för Svenskt Näringsliv.
När sedan Skolkommissionen började sitt arbete slog de fast att de skulle komma med ett enhälligt förslag. De såg det som en styrka att de kunde enas över hela fältet om vad som borde göras för att förbättra skolan.
Enighet om förslagen
Enighet kan givetvis vara en styrka. Men i detta fall har Skolkommissionens konsensusmodell helt tydligt begränsat de förslag som kommissionen har presenterat. För att få enighet har de tvingats välja bort allt som de varit oense om. De som värnar om dagens marknadsdrivna skola har fått vetorätt. Därför finns det inga förslag som rubbar marknadskrafterna i skolan. Allt i skolans marknadsutsättning ska vara kvar. Skolkommissionen ändrar inget i grunderna i dagens skolpolitik utan de begränsar sig till förslag som syftar till att motverka och bromsa marknadens effekter.
De politiska motsättningarna i synen på skolan var minst lika stora i 1946 års Skolkommission som de är i dag. Men på något sätt lyckades de hantera dem. Deras förslag om en sammanhållen grundskola för alla som presenterades 1948, testades i en tio-årig försöksverksamhet innan Riksdagen fattade det slutgiltiga beslutet. In i det sista fanns det ett motstånd mot förslaget som Socialdemokraterna och Folkpartiet lyckades lösa i en kompromiss som alla accepterade.
I motsats till 1946 års Skolkommission föreslår inte 2015 års Skolkommission att vi ska ha en gemensam och sammanhållen grundskola. Deras förslag innebär att dagens segregerade skolsystem kommer att fortsätta men med de insatser som de föreslår blir det sannolikt mindre skadeverkningar.
2015 års Skolkommission har heller inget avsnitt om skolans roll i ett demokratiskt samhälle. De tar inte upp skolans betydelse för samhällsbygget. Den politik som 1946 års Skolkommission slog fast håller lika bra i dag. Ett skolsystem där alla elever får en god utbildning och möjligheter att utveckla sina egna förmågor, stärker och bygger upp hela samhället. Ju bättre utbildad befolkningen är, desto fler kan delta i arbetslivet och bidra till att samhälle och näringsliv utvecklas. Ju fler elever som klarar skolan desto bättre fungerar samhället. Skolan har en nyckelroll både för individernas utveckling och för att samhället ska kunna fungera väl och för att vi ska klara att bygga starka demokratiska samhällsstrukturer. Ett välfungerande skolsystem är en samhällsbyggande institution av största betydelse.
Men dagens skolpolitik med konkurrens om eleverna och en lång rad marknadsinslag som bidrar till att öka klyftorna, stärker inte samhället. De bidrar istället till att bryta ner samhället och försvaga demokratin. När samhället gynnar de som vill välja bort den sammanhållna skolan och missgynnar de som går kvar i den närmaste kommunala skolan, skapar det segregation och andra samhällsproblem. De svagaste elevgrupperna, de som spärras ut från fortsatta studier och från inträdet på arbetsmarknaden, är en växande grupp. När de ser att samhället inte satsar på dem kan de vända sig till samma sorts antidemokratiska rörelser som på 1930-talet.
Demokratifrågorna är lika viktiga i dag som de var 1946 när den tidens skolkommission tillsattes. Fördomar och fiendeskap frodas som aldrig förr på nätet, i skolan och i samhället. De antidemokratiska krafterna växer. Men den viktiga diskussionen om skolans roll för demokratin har dagens Skolkommission inte uppmärksammat.
Sten Svensson är tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning och sedermera utredare. Han är lärare till professionen och har långvarig facklig erfarenhet från Lärarförbundet.