PER HÖJEBERG

Frågor kring totalitära ideologiers fotfäste i Sverige väcker ofta ett stort intresse. Åtskilligt är skrivet och forskat kring detta och vilka grupper som har varit mer benägna än andra att falla för den här typen av odemokratiskt budskap. Nationalsocialismen är kanske det främsta exemplet på detta.

Begreppet ”överklassnazism” har etsat sig fast och en rad yrkeskategorier som hänförs till överklassen har kollektivt dömts ut som nazistiska. Någon mer djuplodande forskning har inte gjorts på området. Det har oftast rört sig om att lyfta fram enstaka exempel från en yrkeskår och sedan döma ut hela kåren som nazistisk. Den forskare som kommit problemet närmast är Helene Lööw, som klassar nazismen som en ”medelklassföreteelse”.

Demokratins skola

I våras försvarade jag en avhandling som undersöker detta problemkomplex, Utmaningarna mot demokratins skola. Den svenska lärarkåren, nazismen och sovjetkommunismen 1933-1945. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i ett begrepp som svenska lärare ofta använde sig av: demokratins skola.

Både den tyska nationalsocialismen och den sovjetiska kommunismen utmanade denna skola, men på olika sätt. Nazismen hade kommit till makten i en ”kulturstat” de svenska lärarna kände sig befryndad med. Det kommunistiska maktövertagandet skedde i ett Tsarryssland som betraktades som obotligt omodernt och efterblivet, med en skola lärarkåren inte kände någon gemenskap med.

Den tyska reformpedagogiken inspirerade, den gamla ryska skolan sågs som ett avskräckande exempel. Denna skillnad fick konsekvenser för lärarkårens hantering av dessa båda stater och ideologier. Det nazistiska maktövertagandet mottogs med förskräckelse, den ryska revolutionen och den tidiga sovjetstaten med nyfikenhet och viss beundran.

Reformpedagogiken som hopp

Det var främst signalerna om att reformpedagogiken fått ett fotfäste i den sovjetiska skolan som gjorde den intressant, inte bara för de svenska lärarna, utan för en rad liberalt sinnade västeuropéer och amerikaner, som åkte till Sovjetunionen för att ”se in i framtiden”. En av dessa var den amerikanska reformpedagogen John Dewey, som hade ett högt anseende även i Sverige. Han gjorde på sommaren 1928 ett besök i Sovjetunionen och blev mycket imponerad. Vid hemkomsten fick han frågan om han inte hade blivit medtagen enbart till uppvisningsskolor och därför borde förhålla sig lite mer kritisk till det han sett. På detta svarade Dewey att han hoppades att de skolor han besökte var uppvisningsskolor, i den bemärkelsen att det fanns något att visa upp. Jag förväntar mig att få se det bästa de har och har inte åkt tusentals mil för att se något mediokert, skrev han efter besöket. (John Dewey, Impressions of the Soviet Russia and the revolutionary world Mexico-China-Turkey, 1964).

På samma sätt resonerade många svenska lärare efter ett besök i detta framtidens land. De var medvetna om att det var en tillrättalagd bild de såg, men försvarade den positiva skildringen av den sovjetiska skolan med att även vi i Sverige visar upp det bästa vi har för våra besökare. ”Jag skulle vilja se den stad i Sverige som sänder en besökande skolman från ett annat land till de sämsta och mest omoderna skolorna” skrev en besökande svensk folkskollärare i en artikel i Svensk Lärartidning (1939:35). Det var förväntningarna som styrde berättelserna och dessa var stora på den nya sovjetiska skolan. Där genomfördes för första gången en reformpedagogik i stor skala, som tidigare enbart funnits som en teori eller genomförts på särskilda experimentskolor.

Två bilder av sovjetstaten

Det var två diskurser som i Sverige dominerade bilden av den unga sovjetstaten, en om det romantiska men hopplöst efterblivna Ryssland/Sovjetunionen och en om den rationella sovjetstaten som med stormsteg var på våg in i framtiden. De svenska lärarna hanterade utvecklingen i sovjetsamhället med en kombination av dessa diskurser.

 

Den romantiska diskursen användes för att släta över de totalitära drag man trots allt såg. Sovjetunionen hade ett så tungt arv att bära på och var fortfarande så efterblivet att det behövdes hårda tag från statsledningens sida. Den rationella diskursen användes för att bli imponerad av moderniteten. Modernitet var en stark ingrediens i lärarna identitet. Med hjälp av moderna teknologin och social ingenjörskonst skulle skolans och samhällets alla problem lösas. Sovjetunionen visade här vägen.

Med den egna läraridentiteten som måttstock

När utvecklingen i Tyskland och Sovjetunionen studerades var och en för sig blev alltså kontrasterna stora, enligt denna avhandling. Tyskland övergick från att vara ett föregångsland till att bli ett avskräckande exempel.

De stora reformpedagogiska framstegen hade rivits ner, en kvävande kollektivistisk och militaristisk uppfostran hade tagit över. Den sovjetiska utvecklingen gick i motsatta riktningen från efterblivenhet och analfabetism till modernitet och framsteg.

När de båda ideologierna behandlades tillsammans på hemmaplan blev resultatet ofta ett annat: båda ideologierna var totalitära hot mot demokratins skola. Här ställdes en individualistisk nyhumanistisk människosyn i Sverige mot de kollektivistiska tendenser som kom både från Tyskland och Sovjetunionen, med militaristisk drill och ideologisk indoktrinering. Även här finns dock gradskillnader i framställningen. Hitlerjugends framfart i den tyska skolan oroade lärarna. Komsomols samma förödande framfart i den sovjetiska skolan såg däremot lärarna inte på samma sätt.

Dessa båda ideologier bedömdes med den egna läraridentiteten som måttstock. Det som överensstämde med de gena idealen var bra, nyhumanism och demokratisk, individualistisk medborgarfostran, det som stred emot dessa avvisades. Detta för att inte bryta den fast förankrade föreställning om politisk neutralitet.

Lärarorganisationernas inställningar

Avhandlingens empiri kommer främst från de fyra stora lärarorganisationernas pressorgan: Svensk Lärartidning för Sveriges allmänna folkskollärarförening, Lärarinneförbundet för Sveriges Folkskollärarinneförbund, Folkskollärarnas tidning för Sverges Folkskollärarförbund och Tidning för Sveriges Läroverk för Läroverkslärarnas Riksförbund, samt det rika arkivmaterial dessa organisationer lämnat efter sig på TAM-arkivet. Det är alltså i första hand lärarorganisationernas inställning som analyseras.

Avhandlingen lyfter fram vissa skillnader mellan förbunden. De kvinnliga folkskollärarna var mer villiga att kritisera utvecklingen i Tyskland, men föll å andra sidan i större utsträckning för de utopiska dragen i den sovjetiska utvecklingen. Läroverkslärarna dröjde med sina ställningstaganden och uttryckte sig försiktigare, men efter 1936 tog även de klart avstånd från utvecklingen i Tyskland, ofta med nyhumanistiska argument. Nazismen hade förstört den andliga fostran av de unga. Nazismen avvisades då den stod för en brutal och militaristisk människosyn. Utvecklingen i Sovjetunionen kommenteras knappast alls av läroverkslärarna, som var mycket mer försiktig med politiska uttalanden.

Enligt avhandlingen går det alltså med säkerhet att säga att den svenska lärarkåren avvisade nazismen, för folkskollärarnas del redan på våren 1933, då de bröt alla förbindelser med sina tyska systerorganisationer, då dessa i rask takt nazifierades.

Med Sovjetunionen fanns det inga kontakter att bryta och kunskapen om detta väldiga land gjorde det svårt att bilda sig en uppfattning. Detta ledde till en kluvenhet. Det går dock enligt avhandlingen att se en förskjutning i synen på detta land. Efter krigsutbrottet blev synen på Sovjetunionen mer kritisk. De utopiska förväntningarna på detta land hade då övergått i en mer realistisk erfarenhet. Den stora terrorn 1936-38 var en bidragande orsak till denna omsvängning. Även Sovjetunionen kom så småningom att betraktas som ”en totalitär stat”, besläktad med Tyskland och Italien.

---

Per Höjeberg,  är filosofie doktor i historia och arbetar som universitetslektor vid Stockholms universitet, där han undervisar och bedriver forskning i historiedidaktik. Han undervisar även kring värdegrundsfrågor och har en lång erfarenhet som grundskole-och gymnasielärare. Den presenterade skriften är hans doktorsavhandling.

 

 

 

 

---

LITTERATUR
Svensk Lärartidning, organ för Sveriges allmänna folkskollärarförening
Folkskollärarnas tidning, organ för Sverges folkskollärarförbund
Lärarinneförbundet, organ för Sveriges folkskollärarinneförbund
Alm, Martin, ”Ryska revolutionen i svenska ögon”, i Kristian Gerner & Klas-Göran Karlsson (red.), Rysk spegel: svenska berättelser om Sovjetunionen – och om Sverige, Lund 2008.
Blomqvist, Håkan, ” ’Socialismus Asiaticus’. Bolsjevismen som orientaliskt hot för svenska socialdemokrater”, i Håkan Blomqvist, och Lars Ekedahl, (red.), Kommunismens hot och löfte. Arbetarrörelsen i skuggan av Sovjetunionen 1917-1991. Stockholm 2002.
Brandt, E. G. C., (Erik), Ett studiebesök i Sovjetunionen, Falun 1934.
Carlsson, Holger, Nazismen i Sverige. Ett varningens ord, Stockholm 1942.
Caute, David, The Fellow-Travellers. Intellectual Friends of Communism, London 1988.
Conquest, Robert, Den stora terrorn, Stalins skräckvälde under 30-talet, Stockholm 1971.
Dewey, John, John Dewey´s Impressions of the Soviet Russia and the revolutionary world Mexico-China-Turkey, Colombia University 1964.
Figes, Orlando, De som viskade. Tystanden och terrorn i Stalins Sovjet, Lund 2009.
Florin, Christina, Kampen om katedern: feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906, Umeå 1987.
Max Engman (red.), Väst möter öst. Norden och Ryssland genom tiderna, Stockholm 1996.
Kristian Gerner, & Klas-Göran Karlsson (red.), Rysk spegel: svenska berättelser om Sovjetunionen – och om Sverige, Lund 2008.
Gogman, Lars, ”Tårarna kommo ofrivilligt i ögonen …,” ‎I Martin Grass, Gunilla Litzell och Klaus Misgeld (eds.), The World in the Basement. International Material in Archives and Collections, Stockholm 2002. Svensk översättning publicerad digitalt: www.arbark.se/pdf_wrd/vik07.pdf (21 september 2015)
Hollander, Paul, Political Pilgrims. Travelers of Western Intellectuals to the Soviet Union, China, and Cuba 1928-1978, New York 1981.
Johansson, Alf W, Den nazistiska utmaningen. Aspekter på andra världskriget, Stockholm 2006.
Kallós, Daniel, Bildningsarbetarinternationalen i Sverige. En studie av försök att organisera socialistiska och kommunistiska lärare i Sverige 1920-1940. Lund 1984.
Lööw, Heléne, Hakkorset och Wasakärven. En studie av nationalsocialismen i Sverige 1924-1950, Göteborg 1990.
Margulies, Sylvia, The Pilgrimage to Russia, the Soviet Union and the Treatment of Foreigners, 1924-1937, London 1968.
Niléhn, Lars H, Nyhumanism och medborgarfostran. Åsikter om läroverkens målsättning 1920-1880, Lund 1975.
Olsson, Tom och Åker, Patrik, (red.), Jag har sett framtiden … och den fungerar inte. Journalisterna och främlingarna i öst, Stockholm 2001.
Persson, Sofia, Läraryrkets uppkomst och förändring. En sociologisk studie av lärares villkor, organisering och yrkesprojekt inom den grundläggande utbildningen i Sverige ca. 1800-2000, Göteborg 2008.
Richardson, Gunnar, Med beundran och fruktan, Stockholm 1996.
Richardson, Gunnar, Hitlerjugend i svensk skol- och ungdomspolitik. Beredskapspedagogik och
Richardson, Gunnar, Hitlerjugend i svensk skol- och ungdomspolitik. Beredskaps-pedagogik och demokratifostran under andra världskriget, Stockholm 2003.
Svenska folkskolans historia, band II-VI.
Åmark, Klas, Att bo granne med ondskan, Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen, Stockholm 2011.