FRANK WEDDING, ANN-CHRISTINE WENNERGREN
Syftet med denna text är att bidra med kunskap om vad som prioriteras och genomförs på en gymnasieskola när visionen är att bli en ”hjärnsmart skola”. I texten delges tankarna bakom konceptet hjärnsmart och hur det tillämpats i praktiken med hjälp av tio-goda-vanor, från 2013 och framåt. De tio vanorna handlar om hälsofrämjande insatser kring: mat/näring, fysisk aktivitet, positiva tankar, hantera stress, lära sig nya saker, repetition, omväxling, ta egna beslut, vänner och relationer samt vila/sömn.
Skolan har börjat etablera konceptet både på elev-, skol- och huvudmannanivå. För elever och lärare har utbildning och insatser i undervisningen bidragit med redskap för att lära sig hantera sin hjärnhälsa. På skolnivå har samarbetet med elevhälsan bidragit till ett gemensamt språk kring hjärnsmarta insatser både i undervisning, elevhälsoarbete och individuella samtal. Även utformningen av en ny skolbyggnad kommer att genomsyras av tankarna bakom hjärnsmarta miljöer. Under arbetet har skolan haft kontinuerligt stöd från skolhuvudman. För att nå framgång med en vision, eller ett gemensamt koncept, har det krävts kollektiva strukturer och redskap i skolans utvecklingsorganisation. Några har etablerats men de behöver ytterligare prövas och granskas för att inkludera all personal och alla elever.
För många människor är det självklart med motion för att träna kroppen, men långt ifrån alla ser det som självklart att träna hjärnan. Inställningen är inte konstig med tanke på att mycket av den kunskap som finns om hjärnan kommer från forskning som genomförts de senaste tio åren. Tankar om att hjärnan också behöver tränas, väcktes långt innan skolor började närma sig neuro-forskning. Funderingar i den introduktionstext som följer ställdes av rektor Frank Wedding i början av 2010-talet:
”Efter jobbet sitter jag på en träningsmaskin och låter tankar sväva fritt om annat än det som händer i vardagen. Det gör att jag ofta hittar lösningar på utmaningar och nya sätt att angripa ett problem eller funderar över nya personer jag vill träffa. Denna gång funderade jag över att det är självklart att man måste träna för att få större muskler. Men varför tränar vi inte vår hjärna på liknande sätt? Naturligtvis borde vi göra det i skolan på ett systematiskt sätt. Forskning om hjärnan har självfallet kopplingar till lärande. Under min lärarutbildning på 1980-talet fick vi inte lära oss något om hjärnan. Ämnesområdet blev aktuellt i skoldebatten flera år senare. Min slutsats kändes självklar. Kattegattgymnasiet ska ha ett hjärngym. Eller var det så självklart? Kanske var det en dum idé? Det får vi bara veta om vi provar”.
När ovanstående tankar började ta form, verkade det som om ingen på skolan hade funderat över hur lärande var kopplat till hjärnans funktioner. Men givetvis har lärande med hjärnan att göra. Frågan var om ett hjärngym kunde påverka elevernas förmåga att lära. Allt eftersom framstod det hela som ett rum där elever deltog i gemensamma, eller egna pass, för att träna hjärnan. Men det var oklart hur rummet skulle se ut och vad det skulle innehålla. De flesta vet att fysisk träning är bra på många sätt, det är nyttigt för hjärta och lungor och man får starkare muskler. Efter ett träningspass kan många känna sig duktiga, glada och nöjda. Det ledde vidare till frågor om pulsträning också var bra för hjärnan eller om kroppsövningar påverkar nya och kreativa idéer. Tanken om Kattegattgymnasiet kunde bli en ”hjärnsmart skola” växte allt eftersom, men det behövdes kunskap om hur den skolan skulle se ut och vilka aktiviteter som skulle pågå där. Även om begreppet en hjärnsmart skola hade formulerats så kom innehållet och innebörden att växa fram efter hand.
Mot ovanstående bakgrund är syftet med denna artikel att bidra med kunskap om vad som prioriteras och genomförs på en gymnasieskola när visionen är att bli en hjärnsmart skola. Projektet kan beskrivas i termer av ett långsiktigt systematiskt utvecklingsarbete. Även om arbetet haft stöd av forskare från olika discipliner har ingen forskare studerat hela processen. Analyser av dokumentation har genomförts av skolans personal som sedan legat till grund för denna sammanställning. I artikeln beskrivs exempel på hur olika hjärnsmarta insatser prövats och etablerats på skolan. Därefter ger vi en bild av hur insatserna påverkat lärares undervisning, elevers delta-gande och huvudmannens stöttning. Avslutningsvis ges några kritiska reflektioner över gjorda insatser.
Genomförande: En utvecklingsresa
Insatserna mot visionen kan ses som en resa ”från ett hjärngym till ett hjärnsmart förhållnings-sätt” och samtidigt en resa ”från eldsjälar till en utvecklingsorganisation”. Utvecklingsresan som beskrivs nedan visar också vikten av elevers deltagande samt aktivt stöd från skolhuvudman och skolledning.
Från hjärngym till ett hjärnsmart förhållningssätt
Kattegattgymnasiets första hjärngym invigdes år 2014. Bilden av ett hjärngym var inledningsvis ett rum där elever satt och tränade sudoku och löste kluriga gåtor för att träna hjärnan. Men så blev det inte. Innan arbetet sattes igång på allvar testades idéer på vad rummet skulle innehålla på flera personer. De flesta menade det var en kul och bra idé men en av lärare på skolan uttryckte spontant att det var lite ogenomtänkt:
”Varför ska det bara finnas ett rum på skolan som är bra för hjärnan? Hela skolan kan väl utformas på ett optimalt sätt för både hjärnan och lärande”.
Tack vare EU-medel fick skolan möjligheter att utforma ett hjärngym. Skolan började samtidigt att samarbeta med ett utbildningsföretag som kom att bli skolans ”hjärnkonsulter”. Deras uppdrag var att identifiera svensk och internationell forskning om hjärnan och läsa in sig på hur kunskap om hjärnan kunde kopplas ihop med forskning om lärande. Samtidigt skickades frågor till över 100 forskare och andra insatta personer som skulle hjälpa skolan att hitta nya arbetssätt. Det fanns flera forskare som ville hjälpa till. Framförallt har professor emeritus Rolf Ekman och nätverket neuroforum (1) varit ett ovärderligt stöd. Han har hela tiden funnits med i arbetet med att utforma en skola där aktuell neuroforskning skulle bli en del av skolans utvecklingsarbete (jfr Arnetz & Ekman, 2013).
Med stöd i neuroforskningen förkastades den gamla idén om att enbart skapa ett hjärngym. Istället översattes visionen ”Hjärnsmart” till praktiskt arbete genom konceptet ”tio-goda-vanor”. De tio vanorna handlar om: mat/näring, fysisk aktivitet, positiva tankar, hantera stress, lära sig nya saker, repetition, omväxling, ta egna beslut, vänner och relationer samt vila/sömn (Ahlqvist & Bellvik, 2017).
Tio-goda-vanor var ett sätt att paketera neuroforskningen (jfr Lippman, 2016; Klingberg, 2011; Olivestam & Ott, 2010) för skolmiljöer, på ett sätt som kompletterar didaktisk forskning. Skolan har systematiskt arbetat med forskare som faktagranskat innehållet och påverkat arbetet med eleverna. På skolans uppdrag utformades även läromedel, dels en faktabok och dels en arbetsbok med lektionsupplägg, övningar och arbetsuppgifter. För att kunna kartlägga styrkor och förbättringsområden i elevgrupper utformades dessutom ett ”skattningshjul”. Hjulet var ett dokument där elever gjorde självvärdering på en skala 1-10 om sin egen hjärnhälsa som relaterades till tio-goda-vanor. Lärarna sammanställde resultaten i en kartläggning på gruppnivå och därefter kunde lärare och elever koncentrera sig på den vana som visade sig vara mest angelägen för gruppen. Läsåret 2013/14 startade skolan en intern utbildning för lärare och elevhäl-sopersonal där olika forskare från neuroforum deltog både som föreläsare och i klassrumsarbete. Det blev ett startskott till att börja genomföra olika elevaktiviteter och temadagar kopplade till hjärnhälsa och tio-goda-vanor.
Aktuell hjärnforskning i skolans verksamhet
Man kan säga att Kattegattgymnasiet började använda aktuell hjärnforskning på ett sätt som fungerar i skolans verksamhet. När eleverna börjar årskurs 1 i gymnasiet, deltar de i en grundkurs om hur hjärnan reagerar i olika situationer. Det har efter hand blivit lika viktigt att starta läsåret med undervisning om hur hjärnan, som att integrera olika hjärnsmarta aktiviteter i undervisningen. Många initiala insatser i undervisningen handlade om att prioritera korta avbrott (brain-breaks), leda rörelseaktiviteter samt ge utrymme för återhämtning och repetition (jfr Prehn, 2018). Under längre lektionspass genomfördes muntliga uppgifter under promenader utomhus.
När olika hjärnsmarta aktiviteter initierades var det minst lika viktigt att skapa förståelse till varför aktiviteterna behövs.
Mitt i detta arbete skulle Kattegattgymnasiet byggas om. Sedan 2014 bedrivs undervisningen i tillfälliga lokaler. Hösten 2020 kommer en stor del av skolans elever och personal att flytta in i nya lokaler och 2021 kommer hela den nya skolan att vara färdig. Under denna period beslutade gymnasiechefen att hela Kattegattgymnasiet formellt skulle etablera visionen om en ”Hjärnsmart skola”. Visionen förpliktigar men gav även skolan en tydlig målbild inför framtiden. Skolutvecklande arbete kräver tid, och ofta pengar, där etablering av en gemensam målbild varit en central del i processen.
Det gamla hjärngymmet revs under ombyggnationerna och ett nytt kommer att finnas i den nya skolans entréhall. När visionen hjärnsmart blivit en självklar del i all undervisning kan man fråga sig hur viktigt det är med ett hjärngym. Rummet kan dock ses som en symbol om att skolans undervisning arbetar i framkant och hela tiden kompletterar neuroforskning med didaktisk forskning. I rummet kommer det att finnas specialutrustning för att visualisera och lära om hur hjärnan fungerar. Det viktigaste för skolan är dock hur lärare, elevhälsopersonal och elever arbetar i klassrummen på ett sätt som är positivt för lärande och god hjärnhälsa.
Elevers deltagande: Under hela projektet har det varit otroligt viktigt att ha med sig elevernas röster. Skolan skapade därför en referensgrupp med elever, lärare, elevhälsa och neuroforskare som träffades tre, fyra gånger per termin. Genom gruppen fick skolledningen feedback både på innehåll och klassrumsaktiviteter. På så sätt påverkade eleverna i stor utsträckning arbetet i den fortsatta utvecklingen. Eleverna utvärderade aktiviteter som genomförts i klassrummet men kom också med egna förslag om hur projektet skulle drivas vidare. Efter ett par år uttryckte eleverna att skolan måste sluta benämna arbetet som ”projekt”.
Eleverna argumenterade för att hälsoinsatserna som bedrevs inom olika program behövde spridas på hela skolan, och att samtliga lärare skulle arbeta på ett hjärnsmart sätt. Idag är skolan fortfarande på väg att bli en hjärnsmart skola. Arbetslagen har kommit olika långt, många uttrycker att hjärnhälsa är väldigt viktigt och arbetar aktivt för detta. Andra kanske bara känner till konceptet. En invändning som återkommer är frågan om hur tio-goda-vanor ska hinnas med i undervisningen. Gymnasiekurser har ett fullspäckat innehåll, lärarna och eleverna har mycket att göra och fokus riktas på att hinna gå igenom det centrala innehållet innan avslutande prov och bedömning. Ett hjärnsmart förhållningssätt har inneburit att tillsammans med eleverna skapa en gemensam förståelse för hur hjärnan fungerar i olika lärmiljöer samt träna strategier för välbefinnande och kunskapsutveckling.
Stöd från skolhuvudman: Under den innovativa inledningsperioden har stödet från chefer på huvudmannanivå varit helt avgörande. Utan aktivt stöd från chefer och politiker i hela styrkedjan hade arbetet inte kunnat utvecklats på samma sätt. Professor Rolf Ekman ville gärna bidra med kunskap och stöd men enbart under förutsättning att arbetet var långsiktigt, helst i ett tio-års-perspektiv. Även om det fanns eldsjälar på skolan förstod man att ”skolutveckling för alla” måste få ta tid. Skolledningen behövde stötta de drivande lärare men också delta för att skapa förut-sättningar för en långsiktig och hållbar utveckling på vetenskaplig grund.
Från eldsjälar till en utvecklingsorganisation
De senaste två åren har externa bidrag blivit viktiga för att konceptet inte skulle stanna hos eldsjälar eller särskilt drivande lärare. Under bidragsgivande perioder från Skolverket har insat-serna varit mer intensiva (jfr Wennergren, Karlsson, Bellvik & Wedding, 2018, 2019). Sedan några år tillbaka har skolan byggt upp en struktur för kollegialt lärande som baseras på grundstenarna i professionella gemenskaper för lärande (DuFour & Marzano, 2017; Timpeley, 2013). Det handlar i stort sett om ett långsiktigt kvalitetsutvecklande arbete som utgår från elevernas behov, att personalen erövrar en gemensam förståelse av uppdraget och att det finns strukturer och redskap som stödjer en samarbetande kultur.
Det har krävts mötesplatser och strukturer i skolans utvecklingsorganisation för att arbeta fokuserat mot visionen. Som en del av skolans övergripande utvecklingsorganisation har fokusgrupper och grupper för kollegialt lärande (KL-grupper) haft betydelse för utfallet (figur 2).
Ledningsgrupp, fokusgrupp och förstelärargrupp har olika karaktär och uppdrag. Ledningsgruppen planerar på organisationsnivå, fokusgrupperna riktar sina insatser mot lärarna i respektive pro-gram och KL-grupperna riktar insatser mot undervisning och elever. Under två läsår har ett hjärnsmart förhållningssätt varit det gemensamma innehållet i en av fokusgrupperna, medan förbättrad undervisning ur ett bredare perspektiv varit i fokus för KL-grupperna. På så sätt har fokusgruppen och KL-grupperna kompletterat varandra. Elevhälsans engagemang i samtliga grupper har underlättat kommunikationen mellan olika personalgrupper, vilket även påverkat trygg-heten för eleverna.
Organiseringen av det kollegiala lärandet innebar att samtliga lärare träffades en gång i månaden i mixade grupper där samtalen leddes av en utsedd kollega (förstelärare). Samtalsledarna har fått vetenskapligt stöd för att utvecklas i sin roll som ledare. Det kollegiala lärandet har allt eftersom omsatts i kvalitetsutvecklande arbeten i undervisningen. Inför ett läsår utgick KL-grupperna från tidigare analyser och ställde sig frågor om vad som behöver förbättras, varför förbättringarna behövs, och hur undervisningen kan förbättras (Skolverket, 2015; Svedberg, 2016). Strukturerna och arbetssättet i det kollegiala lärande blir med all säkerhet en viktig del av utvecklingsorganisationen i den nya skolan. Utan kollektiva strukturer och redskap kan det vara svårt för skolans hjärnsmarta vision, att få genomslagskraft i alla delar av organisationen (Jarl, Blossing, & Andersson, 2017; Timperley, 2013).
Av 70 utvecklingsarbeten som genomfördes av 150 lärare läsåret 2018-19 var över hälften relaterade till förbättringsinsatser kring elevers motivation, stress, trygghet eller självkänsla. I resultaten framkom många exempel på hur lärare och elever samarbetat för att erövra ett hjärnsmart förhållningssätt. Vi ser resultaten som tecken på ökad medvetenhet om hälsans betydelse för skolarbete (jfr Wennergren m.fl, 2019).
Resultat: Hjärnans behov kontra invanda mönster
Vägen mot en vision har handlat om att alla på skolan ska bli ägare av den bärande idéen. Det har till exempel handlat om hur skolans lokaler ska möbleras för att stödja lärandet. Neuroforskningen har gett inspiration för att möblera klassrum och gemensamma utrymmen på nya sätt. Att möblera för lärande har inneburit att redan i planeringen tänka in den fysiska lärmiljön. Det betyder att varje klassrum har behov av olika möbler som kan riktas mot olika arbetsformer: För samarbete, för djup koncentration eller för kreativitet och innovation. På en hjärnsmart skola behöver den fysiska miljön vara flexibel. Trygghet har också en viktig faktor i arbetet. Om eleverna känner sig otrygga kan inte hjärnan utveckla ny kunskap på ett effektivt sätt. Därför har klassrumsklimatet hela tiden varit i fokus. Elevernas välbefinnande är inte bara en hälsofråga, det är också en avgörande faktor för hur elever kan tillägna sig kunskap.
Inte bara eleverna, utan också personalen, har tagit till sig tio-goda-vanor. Tack vare dagens forskning vet vi att hjärnan är plastisk och förändras hela tiden. När eleverna utvecklar kunskap om hjärnan och god hjärnhälsa kan det minska risken för framtida demens och Alzheimer (Arnetz & Ekman, 2013). Barn som föds idag förväntas få en högre medellivslängd och då blir det än viktigare att redan i unga år lära sig ta hand om sin hjärnhälsa. På Kattegattgymnasiet får eleverna inte bara lära sig att hitta strategier för lärande, utan också strategier för god hjärnhälsa. Skolan vill ge eleverna redskap att klara sitt framtida liv. I kommande avsnitt presenteras exempel på olika insatser och hur de påverkat individer, skolan och skolhuvudman.
Individnivå: integrering av välbefinnande och lärande
Genom att paketera modern hjärnforskning till konceptet tio-goda-vanor har lärare och elever fått redskap för att lära sig hantera sin hjärnhälsa både i och utanför skolan. I den text som följer ger vi exempel på hur konceptet integrerats med undervisning och elevhälsoarbete i två teman: 1) Kost, vila och återhämtning samt 2) stress, repetition och lära nytt.
Kost, vila och återhämtning
När lärarna på Språkintroduktionsprogrammet upptäckte att många eleverna skattade matvanor lågt och att de ofta hoppade över frukosten hemma började man servera frukost på skolan en gång i veckan. Under frukosten kunde lärarna och skolsköterskan prata med eleverna om relationen mellan mat, sömn, välbefinnande och lärande. Eleverna började ta argumenten om mat mer på allvar. Det hjärnsmarta förhållningssättet blev en viktig del av samarbetet mellan lärare och elevhälsan. Samarbetet har utvecklats och samtidigt stärkt skolans koncept.
”Jag har arbetat 25 år i skolan och alltid pratat med eleverna om vikten av att sova ordentligt för att skolarbetet ska fungera. Men nu när jag dessutom kan prata med eleverna om hur hjärnan fungerar förstår de bättre och det blir mer trovärdigt” (skolsköterska).
Många elever har börjat inse vikten av att sova inför stora viktiga prov istället för att sitta uppe och läsa sista natten. Eleverna vittnar om att de känner sig mer förberedda inför prov när de inkluderar vila och återhämtning i sin studie-teknik.
Stress, repetition och lära nytt
Att lära sig att hantera stress har varit oerhört viktigt för elevernas välbefinnande. De har fått lära sig varför stress uppstår i hjärnan och hur man kan motverka stress. Här har exempelvis rörelse, walk-and-talk eller brain-breaks varit viktiga avbrott i den ordinarie undervisningen. Givetvis kommer också frågor om mobilhantering och sociala medier in här. Många elevgrupper skattade vanan att ”hantera stress” lågt, vilket visade att de inte hade strategier för att hantera sin stress. En elevgrupp fick under några veckor, uppleva vila och återhämtning i VR-miljöer en stund om dagen. De preliminära resultaten var positiva och därför fortsätter insatserna under kommande läsår. Om skolan kan lära ungdomar att hantera stress, är mycket vunnet.
Att skoldagen ska erbjuda en balansgång mellan att lära sig nya kunskaper och repetition har kommit olika långt på olika program. Ibland uppstår stress för att lektioner till största delen är fyllda med nytt kunskapsinnehåll. Lärare har alltid arbetat för att motivera och stimulera sina elever inför nya uppgifter. Med ett hjärnsmart förhållningssätt som utgångspunkt har några ämneslärare valt nya vägar för att motivationen ska hållas levande även mellan deras lektioner. Det har gett en annan hållbarhet när lektionen inte bara inleds utan även avslutas med motivationshöjande insatser eller att eleverna får i uppgift att inför kommande lektion bidra med motiva-tion till klasskamrater klassens digitala forum. Detsamma gäller för vikten av repetition. Det kan tyckas som en självklarhet för att komma ihåg saker man lärt sig, men när lärarna förklarar hur hjärnan fungerar blir repetition av kunskapsinnehållet mer angeläget för eleverna.
En hjärnsmart undervisning utgår från en planering där tio-goda-vanor synliggörs och tillämpas tillsammans eleverna. En av eleverna uttrycker:
”För mig är en hjärnsmart skola en skola där lärare och elever hjälps åt att skapa en så bra miljö som möjligt, så att eleverna inte utsätts för onödig stress.”
Vi kan se hur klassrumsmiljön påverkats av kunskaper om tio-goda-vanor. Eleverna har börjat påminna lärarna att det behövs fler avbrott eller mer variation under lektionen. Lärarna tycker sig märka att eleverna blir mer fokuserade under genomgångar sedan skolan började tänka i termer av hjärnsmart undervisning. En annan elev säger:
”Hjärnsmart ger en balans i livet genom att man får lära sig om tio-goda-vanor. Det handlar om en livsstil och man får nya rutiner och vanor som hjälper mig att prestera bättre i skolan men också till en rolig och meningsfull fritid.”
Skolnivå: Utveckling av ett gemensamt språk
Alla elever och hela skolans personal, även administrationen, deltog i en utbildningsinsats om det centrala innehållet i en hjärnsmart skola och tio-goda-vanor. Insatsen har bidragit till ett gemensamt språk på skolan. Både lärare och elevhälsopersonal har insett styrkan i att ha ett gemensamt hjärnsmart språk, och eleverna har upptäckt vinster med att lärarna och elevhälsans personal ger samma budskap.
Skattningshjulet och gemensamma begrepp kring tio-goda-vanor används i olika sammanhang: I hälsosamtal med skolsköterskan, i samtal med specialpedagogen och vid mentorsamtal. Det är inte ovanligt att ambitiösa elever sitter med skolarbete till sent på kvällen och inte orkar med sin fysiska träning eller att de helt enkelt slutar i sin idrottsförening. Därför handlar mentorssamtalen ofta om sambanden mellan fysisk aktivitet, hjärnans utveckling och elevens förmåga att lära nytt. En mentor beskrev att elever i samtalen återkommande efterfrågat bättre strategier för att kunna repetera. Läraren organiserade då träningstillfällen i grupp under lektionstid som eleverna sedan kunde omformulera till individuella strategier i samtal med specialpedagogen.
Huvudmannanivå: Stöttning från förvaltning och politiker
Det har visat sig att en hjärnsmart skola har betydelse för Halmstad kommun. Både skolförvaltning och politiker betonar vikten av ett långsiktigt hälsoperspektiv och att alla gynnas av ett för-hållningssätt som förebygger prestationsångest och depression senare i livet. Det framgår även i politikers uttalande att de tagit till sig betydelsen av ett hjärnsmart förhållningsätt:
”Det betyder verkligen något för Halmstad kommun, att vi skickar med våra elever kunskap men också en förmåga att hantera tillvaron i livet. Hjärnsmart är ett bra sätt att hitta goda hälsofrämjande vanor i skolarbetet som bidrar till att man mår bättre både i skolan och kommande yrkesliv” (kommunalråd).
Det aktiva stödet i hela styrkedjan har varit en förutsättning för att etablera en vision – som sedan kan spridas till andra skolor i kommunen.
Det visar sig dessutom att visionen Hjärnsmart varit bra för kommunens marknadsföring. En elev berättar:
”När jag gick på högstadiet berättade äldre kompisar att de fick lära sig hur hjärnan fungerade och hur det hjälpt dem i skolarbetet. Då tänkte jag: På den skolan vill jag gå”.
Elevers erfarenheter från en hjärnsmart skola har både påverkat tjänstemän och politiker vilket visar att elevernas röster varit viktiga för att hålla visionen levande.
Avslutande reflektioner
Man kan fråga sig om tankarna bakom en hjärnsmart skola tillfört något mer än för andra gymnasieskolor, som har elevens välbefinnande i fokus för det pedagogiska arbetet. Det finns förstås inget entydigt svar på den frågan.
Vi kan dock konstatera att aktuella resultat från neuroforskning har bidragit med specifika argument till förändring. Specifika argument om hjärnans behov har varit relativt enkelt för eleverna att ta till sig. Det tyder på att elever behöver meningsfulla och kraftfulla argument för att ändra sina vanor. Att vanorna inte enbart påverkar skolarbete utan även deras framtida yrkes- och vardagsliv har också haft betydelse. Att skolans undervisning grundar sig i pedagogisk och didaktisk forskning har i vårt fall inte bidragit till specifika argument för eleverna. Resultat från pedagogisk forskning hamnar många gånger på en generell nivå. De är inte formulerade för att direkt översättas till handlingar i klassrummet, utan snarare användas för att förstå det som görs i praktiken. Det kan vara en förklaring till att forskning om hjärnan bidragit med skarpare argument för elever.
Den enkla pusselbiten i projektet har varit att tänka in den fysiska miljön – hur klassrummen, möbleringen, entrén eller utformningen av ett hjärngym ska se ut. Utmaningen handlar om att även den sociala och pedagogiska miljön ska genomsyras av ett hjärnsmart förhållningssätt. När den sociala, pedagogiska och fysiska miljön samspelar utifrån elevens behov och förutsättningar kan utbildningen bli mer tillgänglig för alla (SPSM, 2019). Om ett förhållningssätt verkligen ska genomsyra en hel skola behöver den hjärnsmarta aspekten beaktas i alla situationer, såväl i rektorers ledarhandlingar som i lärares didaktiska val
Det har också varit relativt enkelt att fokusera vanan som innebär fysisk träning. Just nu finns en mängd litteratur om hur olika rörelser och brain-breaks kan genomföras i och utanför klassrummet (Prehn, 2018). Det har dock varit svårare att planera för att hjärnan ska få mikropauser för återhämtning. När vi granskade ett schema för elever på ett högskoleförberedande program kunde vi konstatera att rasterna var alltför korta för att ge utrymme för återhämtning. Det fanns dagar där tre, fyra ämnen, som av tradition är informationsrika och fyllda med arbetskrävande uppgifter, avlöste varandra utan nämnvärda raster.
Frågan blir återigen – hur kan det hjärnsmarta förhållningssättet genomsyra allt; inkluderat elevers såväl som lärares schema? Om rasterna är korta blir det än viktigare att läraren, tillsammans med eleverna, planerar för att beakta vanor som berör, stress, omväxling, rörelse eller återhämtning.
En central framgångsfaktor har handlat om helheten – att vanor behöver finnas med redan i planeringsfasen oavsett om det handlar om att bygga en ny skola, att genomföra ett tematiskt arbete eller planera en lektion. Den långsiktiga tanken är inte att träna en vana i taget utan att förstå hur tio-goda-vanor hör ihop och hur de kan integreras i undervisningen. Det har varit värdefullt att insatserna utgått från en kartläggning av elevernas vanor på gruppnivå. Då kan vanor som fått låga värden mer systematiskt vävas in i planering och genomförande av undervisning. Eftersom elevgrupperna förändras i flera ämnen kan det dock vara problematiskt att behöva upprepa skattningar eller att använda samma skattning i flera ämnen. Det inträffar också att ett särskilt ämne eller en särskild lärare försvårar vanan att hantera stress. Då hjälper det inte att använda en skattning som genomförts av kollegor i andra ämnen.
Förhoppningen är dock att eleverna efter hand kan överföra förmågan att göra medvetna val som främjar deras hjärnhälsa till olika ämnen och situationer.
Ett resultat av arbetet med ett hjärnsmart förhållningssätt är att lärare och skolledare allt eftersom utvecklat en gemensam förståelse av begrepp och argument. Skolan har erövrat ett ge-mensamt språk för att kommunicera varför olika aspekter av hälsofrämjande insatser ska integreras i undervisning. Det som startade i ett avgränsat utvecklingsarbete har med andra ord blivit ett gemensamt innehållsprojekt som genomförs i samverkan med skolans olika aktörer. Även tidigare har lärare och elevhälsans personal informerat om behovet av återhämtning eller nä-ringsrik kost. Skillnaden numera är att alla ger samma budskap om varför detta är viktigt i relation till skolarbete. Lärarna har noterat hur argumenten långsamt sprider sig för att successivt ägas av eleverna.
På en hjärnsmart skola behöver elevernas röster om hälsa och välbefinnande höras.
Det har varit viktigt att insatserna för välbefinnande utgått från elevernas skattningar, men framför allt att eleverna varit med i planering och genomförande (jfr Groundwater-Smith & Mockler, 2015; Wennergren, & Blossing, 2017). Att ta ansvar för varandras hälsa har inte varit någon lätt uppgift – det är lättare att inta en passiv roll än att vara medskapare av varandras arbetsmiljö. Skolan har precis påbörjat den ”utvecklingsresan” – elever och lärare och skolledare tränar på att ta en mer aktiv roll. Skolan valde att börja med eleverna i klassrummet men sedan behöver hälsoansvaret spridas allt eftersom; i kollegiet, i arbetslagen, i ledningsgruppen, på studiedagar osv.
Som avslutning vill vi lyfta fram att visionen om en hjärnsmart skolan handlar om att skapa gemensamma värderingar om vad som är viktigt för att hälsofrämjande insatser ska ses som en självklar del i elevers lärande. Gemensamma visioner och värderingar är en central utgångspunkt för en lärande organisation (Stoll m.fl., 2006). Därutöver behövs kollektiva redskap och ett ömsesidigt engagemang för att det gemensamma projektet ska bli framgångsrikt (Blossing & Wennergren, 2019). ”Rom byggdes inte på en dag” och i vårt fall har många lärares och elevers steg framåt inneburit ”ett stort kliv framåt” för att bli en hjärnsmart skola.
Fotnot: [1] Tvärvetenskapligt nätverk som bildats av ledande och forskare och lärare från Göteborgs Universitet, Chalmers och Sahlgrenska Akademin (2015). Ett syfte var att främja forskning och utveckling av den ”hjärnsmarta pedagogiken” (pedagogik på neurovetenskaplig grund).
Frank Wedding är utbildad lärare i Biologi, Kemi och Naturkunskap och arbetar sedan början av 2000-talet som rektor på Kattegattgymnasiet i Halmstad. Där startade han hjärnsmart skolutveckling tillsammans med hjärnforskare 2012/2013. Detta för att påverka lärande och minska stressen hos eleverna, genom att skapa en medvetenhet och kunskap om hur hjärnan fungerar. Utifrån detta skapades ett koncept, 10 goda vanor, där man som människa får läsa sig hur man genom både fysisk och psykisk träning påverkar sin hjärna positiv
Ann-Christine Wennergren är docent i pedagogik vid Högskolan i Halmstad och arbetar som vetenskaplig ledare i Ängelholms kommun. Hon har sedan 2004 forskat om skolutveckling som bedrivs i samarbete med kommuner, skolor eller förskolor. På senare tid innefattar forskningen även lärarstudenters verksamhetsförlagda utbildning och då särskilt hur digitala redskap kan påverka handledningens kvalitet.
LITTERATUR
Ahlqvist, U. & Bellvik, L. (2017). Låt din hjärna blomma. Fjärås: Hjärnberikad.
Arnetz, B. & Ekman, R. (2013). Stress: gen, individ, samhälle. Stockholm: Liber.
Blossing, U. & Wennergren, A. (2019). Kollegialt lärande. Resan till framtidens skola. Lund: Stu-dentlitteratur.
DuFour, R. & Marzano, R. (2017) Leda lärande i team. Hur skolchefer, skolledare och lärare kan förbättra elevers resultat. Lund: Studentlitteratur.
Groundwater-Smith, S. & Mockler, N. (2015). From data source to co-researchers? Tracing the shift from ‘student voice’ to student–teacher partnerships in Educational Action Research. Educational Action Research, 24(2), 159-176.
Jarl, M., Blossing, U. & Andersson, K. (2017). Att organisera för skolframgång. Strategier för en likvärdig skola. Stockholm: Natur & Kultur.
Klingberg, T. (2011). Den lärande hjärnan. Stockholm: Natur & Kultur.
Lippman, P. (2016). Designing for the everyday. Hämtad 2019-05-27 från https://www.academia.edu/30101304/DESIGNING_FOR_THE_EVERYDAY.pdf
Olivestam, C. & Ott, A. (2010). När hjärnan får bestämma: Om undervisning och lärande – inflytelserika didaktiska traditioner – nyorienterande neurodidaktik. Stockholm: Remus förlag.
Prehn, A. (2018). Hjärnsmart pedagogik. Stimulera barns lärande, empati, inre lugn och själv-kontroll. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2015). Kvalitetsarbete i praktiken. Stockholm: Fritzes.
SPSM (2019). Tillgänglighetmodellen. Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hämtad 2019-09-20 https://www.spsm.se
Stoll, L., Bolam, R., McMahon, A., Wallace, M. & Thomas, S. (2006). Professional Learning Com-munities. A review of the literature. Journal of Educational Change, 7(4), 221-258.
Svedberg, Lars (2016). Pedagogiskt ledarskap och pedagogisk ledning. Lund: Studentlitteratur.
Timperley, H. (2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund: Studentlitteratur.
Wennergren, A. & Blossing, U. (2017). Teachers and students together in a professional learning community. Scandinavian Journal of Educational Research, 61(1), 47-59.
Wennergren, A., Karlsson, S., Bellvik, L. & Wedding, F. (2018). Hälsofrämjande skola – en viktig del av kunskapsstaden Halmstad. Skolverksrapport. Hämtad 2020-01-27 https://www.halmstad.se
Wennergren, A., Karlsson, S., Bellvik, L. & Wedding, F. (2019). Kunskap och välbefinnande i en utbildning för alla. Skolverksrapport. Hämtad 2020-10-27 https://www.halmstad.se