AGNETA JÄRNANKAR
Rubriken ovan är hämtad ur ett utkast till en artikel från ca 1917-1918, författad av skolkökslärarinnan Ida Norrby där hon diskuterar ”vår tids kvinnor och hemmets arbete”. På nutidens kvinnor ställdes många krav och ett av de mest betydelsefulla för samtid och framtid var att kvinnan måste genomföra en omvärdering av hemmets gärning. Den skulle lyftas upp på ett högre plan och föras in på rationella banor.
Under de senaste decennierna, hävdade hon, hade en nästan febril utveckling skett i alla riktningar utom i hemmen. Där hade det varit stillestånd, ja för att inte säga tillbakagång. Och fortsatte Ida Norrby, att i det 20:e århundradet realisera forna tiders hemideal verkade som en parodi på hemmen.
Husmödrarnas kunskaper ansågs inte längre räcka till och att åsikter av det här slaget nu framfördes var inget nytt. Diskussionen hade förts i Sveriges riksdag sedan 1880-talet, i tidskrifter, på flickskolemöten och bland folkskollärare. De vetenskapliga framsteg som gjorts i ämnen som näringsfysiologi, kemi och bakteriologi borde komma husmödrarna till del och omsättas i praktiskt arbete. För genomförandet av den utbildningen måste en ny sorts lärare rekryteras. En erfaren husmor eller kokerska skulle inte vara nog. Förutom rutin i matlagning fodrades nämligen undervisningsförmåga, teoretiska insikter om födoämnena, deras sammansättning och näringsvärde samt kunskaper om villkoren för människokroppens näring och ämnesomsättning.
Under 1890-talet startade kurser för lärarinnor på tre platser i Sverige: Skolköksseminariet i Göteborg, Statens skolköksseminarium i Stockholm och Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Med utgångspunkt tagen I Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala bildad 1895, studerar jag den nya kunskapsförmedlingen och det rationella budskap som utbildningen syftade till. Det sker genom att belysa den gren inom utbildningen som jag här kallar konsumentupplysning och som kunde ta sig olika uttryck. Ett sådant var den utprövningsverksamhet som förekom vid Fackskolan för huslig ekonomi under 1900-talets första hälft, i samarbete med Sveriges Husmödrars Riksförbund och livsmedelsindustrin. Vad förmedlades och vilka intressen möttes genom den? Jag återkommer nedan till dessa frågor, men vill först ge en kort presentation av skolan och dess verksamhet.
Fackskolan för huslig ekonomi
Bland de första i Sverige att utbilda sig till skolkökslärarinna var Ida Norrby. Det var under 1890-talets början som hon sökte sig till Tyskland och Skottland för att under fyra års tid, studera näringsfysiologi, näringskemi, hygien med flera ämnen. Åter hemma i Sverige engagerade hon sig i Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, vars främsta uppgift var att utbilda skolköks- och lanthushållslärarinnor. Som föreståndarinna ledde hon skolans verksamhet under 40 år. Vad hon ville var att skapa en högskola för kvinnor, något man kan säga lyckades henne. Fackskolan för huslig ekonomi anses ha intagit en ledande position i utvecklingen av det nya skolämnet och till den knöts tidigt vetenskapsmän, verksamma inom kemi, fysiologi, bakteriologi och pedagogik vid Uppsala Universitet.
En konsumentupplysande verksamhet har lämnat spår i skolans efterlämnade arkiv och dokument. Bland dem är Tidskrift för hemmet som gavs ut av Fackskolan för huslig ekonomi under åren 1905-1932. Den användes under delar av utgivningstiden också av Svenska skolkökslärarinnornas förening som organiserades 1906 och Sveriges husmödrars riksförbund (SHR) bildat 1919. Tidskriften vände sig till husmödrar och lärarinnor, där frågor om hemmets sysslor diskuterades. Fackskolan för huslig ekonomi drevs från början helt i privat regi, men från 1896 utgick årligen statliga och kommunala bidrag som täckte en del av kostnaderna.
Behovet av konsumentupplysning
Ida Norrby drev sin yrkeskårs uppgift att upplysa husmödrarna. Först då kunde husmodern avgöra om ett födoämne var närande eller inte och om det var dyrt eller billigt. I ett föredrag, troligen hållet 1907, ställde hon frågan: Hur svårt var det att sköta ett hem? Var det inte lättare nu? Jo, det var visserligen mindre besvärligt, men fordrade fullt ut lika mycket omtanke och beräkning som någonsin i det forna hemmet. Allt hade tidigare producerats inom hemmet och mycket litet köptes. Nu producerades intet eller litet och allt skulle köpas, men vilka varor var de bästa och för förhållandena de lämpligaste? Hur skulle pengarna räcka till? Husmödrarna måste lära sig att spara tid och kraft i arbetet.
Bonit – buljong i koncentrat
En artikel i Tidskrift för hemmets första nummer 1905 om buljong visar hur husmödrarna upplystes. Buljong var en produkt som tidigt kom att fabriceras och Carl Th. Mörner, professor i kemi, tog upp diskussionen om nyttan med den. Buljong eller köttextrakt som det benämns här, hade mot slutet av 1800-talet fått allmän spridning och det fanns flera olika varumärken i handeln. Mörner ansåg att värdet av extraktet stod sig väl i ”proportion till dess halt af de för köttet säregna extraktivämnena”. Särskilt förordade han det Liebig’ska, ett märke som fått sitt namn efter Justus von Liebig, välkänd för sin forskning i organisk kemi. En praktisk utprövning av köttextrakt med mångfaldiga försök hade genomförts i Fackskolan och i nr 4 samma år redogjorde kokboksförfattaren Ingeborg Zethelius för det svenska varumärket Bonit som kunde tillhandahållas såväl i flytande som fast form. Det var särskilt det flytande i flaskor till priset av 1:75 – 0:90 kr som hon ansåg vara förtjänt av spridning.
”Utan tillsats av vanlig buljong kan man nämligen därav tillaga delikata redda soppor och puréer, vilket icke minst för husmödrar på landet kan vara till stor nytta, då man ej alltid, i synnerhet sommartiden, kan ha buljong kokad. Boniten kan även med fördel användas för att giva smak och färg åt enklare buljong.”
Sju recept på Bonitsoppor som Zethelius själv hade satt samman, visar hur produkten enkelt kunde användas. Till morotpuré som gav 2 liter soppa skulle 3 matskedar Bonit tillsättas i vattnet. Den tillagningen kan jämföras med motsvarande recept från 1906 i Hemmets Kokbok, utgiven av Fackskolan för huslig ekonomi. För att bereda buljong med hjälp instruktionen där, krävdes kokning av ben under ca 5-6 timmar, allt medan den skummades och sedan fick kallna. Till sist när flottet flutit upp, skulle det skummas av. Det fanns tid och kraft att spara om man valde att tillaga morotpuré med hjälp av Bonit.
Utprövningar; frågor och material
Fackskolan anlitades tidigt av olika firmor för prövning av varor avsedda för hushållens behov. Detta kom senare att regleras och utvecklas till ett samarbete mellan Fackskolan för Huslig Ekonomi och Sveriges Husmödrars Riksförbund (SHR). Under ca 30 år tid, med start snart efter SHR:s bildande, genomfördes ca 400 utprövningar med syfte att undersöka nya hushållsredskap och livsmedelsprodukter.
Godkända varor försågs med ett certifikat som företaget sedan kunde använda vid försäljningen. Företagens intresse av att få sina produkter bedömda kommer här att belysas, liksom även skolkökslärarinnornas roll som förmedlare av information kring dem. Ett tredje intresse som jag vill lyfta fram är det offentliga, dvs. staten som med allmänna medel understödde utbildningen. Tanken här är att sammanföra dessa tre intressen. Det material som används är hämtat ur Tidskrift för hemmet, korrespondens mellan företagare och Fackskolan för huslig ekonomi, utprövningsjournaler, samt receptsamlingar utgivna i samverkan mellan dessa parter.
Utprövningsverksamhetens utformning
Syftet med utprövningarna var att underlätta för de svenska hemmen att vid inköp välja goda kvalitetsvaror och förnödenheter. Meningen var att bedriva en initiativtagande, upplysande och rådgivande verksamhet. Varukännedom togs upp i husmodersföreningarnas program och landsmötet år 1923 beslöt att som mål för verksamheten ”söka få i lag stadfäst, att analyser åsättes alla sådana varor där det är möjligt”. Denna SHR:s intention sammanföll väl med Fackskolans verksamhet. Skolkökslärarinnornas nära relation till SHR bör framhållas. Representanter för lärarinnekåren spelade en framträdande roll i föreningsarbetet på olika nivåer; Ida Norrby var själv aktiv i förbundet.
Vid inköp till hushållet borde varje husmoder i eget intresse se till att godkända varor bar märket som SHR utfärdade tillsammans med Fackskolan. Som konsument förväntades hon dessutom agera: om en vara försämrades skulle detta delges förbundets expedition. Priser och kvaliteter var dagens brännande ämnen. Att bedöma en vara visade sig först efter att den hade använts och då ofta efter en längre tids bruk. Vem ville inte veta vilka soppextrakt som var goda, vilka havregryn som gjorde gröten vit och smidig eller vilken typ av stekugnar som var den bästa. I ett särskilt avtal reglerades Fackskolans och SHR:s inbördes förhållande där parternas fria ställning gentemot varandra garanterades. Fackskolan kunde även oberoende av förbundet genomföra egna tester. Utprövningsverksamheten tillkännagavs i Tidskrift för Hemmet:
”Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och De svenska husmodersföreningarnas Riksförbund verkställa, på uppdrag av fabriker och handelsfirmor, utprövning av hushållsartiklar och för hushållet avsedda varor. Certifikat rörande prövningsutfall lämnas och publiceras i ’Tidskrift för hemmet’. Program och taxa för prövningarna sändes på begäran.”
Testerna bokfördes i en särskild journal och godkända resultat offentliggjordes i Tidskrift för hemmet. Varans kvalitet bedömdes enligt särskilda kriterier och i dem avspeglas den rationella synen. Det var varans praktiska användbarhet, tid- och kraftbesparing samt betydelse i kostnadshänseende som undersöktes. I undersökningen ingick vidare att bedöma varans näringsinnehåll, att ta hänsyn till smak och utseende, samt även genomföra ett jämförande prov. Smakens betydelse för ämnesomsättningen poängterades, och skolkökslärarinnan Ingrid Walin förklarade detta i sin näringslära från 1911. Smaken och aptiten med den, var den första och kraftigaste orsaken till avsöndringen av magsaft och alltså ett av de mest verksamma medlen för att åstadkomma en god matsmältning.
För den praktiska utprövningen disponerade skolan 12 kök i staden och på landet, bland dem ett specialkök för matlagning med elektricitet, två hemmamejerier, ladugårdar, hönshus mm. Om Fackskolan så önskade skulle varan deponeras i skolan under minst ett år med rätt att användas i undervisning och demonstrationer. En särskild taxa fastställdes och för varor som såldes efter mått och vikt och som enbart prövades praktiskt, betalade företaget 25 kr. För kemisk och mikroskopisk analys som utgick från de fackmän man stod i förbindelse med, tillkom särskild avgift. En sådan fackman var Statens Provningsanstalt. Godkänd vara tilldelades ett certifikat som undertecknades av förbundets ordförande gemensamt med Fackskolans föreståndarinna mot en avgift på 15 kr. Den tillföll SHR och skolan gottgjordes för sitt arbete efter särskild taxa. Om företaget ville låta införa en artikel i Tidskrift för hemmet, författad av sakkunnig person, ersattes den med 15 kr per trycksida.
Stibergs konservfabrik
År 1922 tilldelades produkten Husmoderns favoriter det betydelsefulla märket. Det var fiskbullar på burk som tillverkades av Stibergs konservfabrik i Göteborg. Fiskbullarna framhölls av skolan som mycket användbara i matlagningen, dels i stuvningar, dels som underlag för fiskfärs. Husmoderns favoriter var till både utseende och konsistens mycket tilltalande, porösa och lätta utan att falla sönder vid tillagningen. Den svaga kryddsmaken gjorde varan god. Att näringsvärdet vid analyser hade visat sig vara högt, underströk varans förträfflighet. Husmoderns favoriter rekommenderades för hushåll på landet, för större anstalter samt i allmänhet när det var svårt att få tag på färsk fisk eller när man måste spara arbetskraft. En sökning på Stibergs arkiv visar även företagets internationella kontakter med handelsfirmor i England. Där omnämns produkten som The housewife’s favorites.
Att det var inom fiskerinäringen som den tidiga livsmedelsindustrin i större skala etablerades under 1800-talets senare del, hade att göra med fiskens korta hållbarhetstid och nya kunskaper om den tidens mest epokgörande konserveringsmetod, nämligen sterilisering som innebar inkokning på hermetiskt slutna kärl. Tidiga att dra nytta av detta var franska fiskare och längs Frankrikes atlantkust växte industrier upp som producerade fiskkonserver i större skala. I Sverige var det just inom fiskerinäringen som konservindustrin fick sitt genombrott vilket hängde samman med goda råvarutillgångar och en allt större tillgång på arbetskraft.
Vitaminer
Undervisningen i huslig ekonomi skulle vila på vetenskaplig grund. Omfattande experiment genomförda under loppet av 1800-talet hade lett till att man mot slutet av århundradet visste vilken effekt olika näringsämnen kunde ha; protein, fett och kolhydrater var nödvändiga för människans överlevnad. Man följde utvecklingen på området och när betydelsen av vitaminer blev känd under 1920- och 30-talen upptogs det i undervisningen. Skörbjugg, nattblindhet och torrögdhet som var klassiska symtom på vitaminbrist, kunde förebyggas med rätt föda. Ju mer av mjölk, smör, grönsaker och frukter som ingick i matsedeln, desto vitaminrikare var måltiden. För alla slag av födoämnen gällde att de var vitaminrikast vid rätt tillstånd; halten av vitaminer riskerade att minskas vid kokning och stekning. Om detta och om vitaminernas kemi, förekomst och betydelse för hälsan talade kemiprofessorn Erik Widmark under ”Husmodersdagen” i Lund 1923. Kunskapen om de nya rönen skulle spridas och året därpå publicerades hans föredrag i Tidskrift för hemmet.
AB Chokladfabriken Marabou – Findus
Att AB Chokladfabriken Marabou utvidgade sin verksamhet till att omfatta också frukt- och grönsaker bör sättas i samband med kunskaperna om vitaminernas betydelse.
När företaget 1942 förvärvade företaget Skånska Fruktvin- och Likörfabriken i Bjuv, etablerades varumärket Findus. I cirkulären till säljarna betonades vikten av vända sig till skolköken för att sprida information om de nya produkterna. Cirkulär, nr 28 från 21 april 1942 till säljarna visar hur produkterna skulle marknadsföras. En inventering av skolkökskartoteket hade gjorts som visade att det fanns ungefär 1100 aktiva skolkök. Ytterligare några 100-tal återstod och för att komplettera kontakterna hade man utarbetat en förteckning över samtliga skoldistrikt i landet. Det var nu säljarnas uppgift att sätta sig i förbindelse med ordförandena i dessa för att ta reda på vilka kurser som gavs ute på landsbygden.
Torkning framhölls av företaget som det mest rationella sättet att bevara grönsaker och för att reda ut näringsvärdet hade jämförande undersökningar genomförts av vitamininnehållet i färska och torkade grönsaker på Statens Institut för Folkhälsa. Resultaten visade sig vara mycket tillfredställande. Jämförande prov mellan Findus och andra på marknaden förekommande fabrikat hade även gjorts och enligt dem själva låg Findus förmånligt till. Den samling mer eller mindre dåliga märken som tidigare funnits på marknaden hade avskräckt husmödrarna och nytt förtroende för den här sortens produkter skulle nu inges. I ett brev från Fackskolan till företaget den 3 februari 1942 lämnades ett intyg som stärkte varans förträfflighet:
”Vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ha vi använt torkade grönsaker från Findus och funnit dem utmärkta. De äro förstklassiga när det gäller färg och smak. Vi tro att torkade grönsaker komma att få mycket stor användning i svenska folkets vardagskost under den tid då färska grönsaker ej finnas att tillgå. Torkade grönsaker underlätta i betydande grad husmoderns matlagningsarbete och ge en värdefull och omväxlande smaktillsats i nutidens många gånger ensidiga kost”
Priset skulle hållas lägre än de i marknaden dittills förekommande grönsakerna, men genom att tillverkningen var upplagd i samråd med Statens Livsmedelskommission var man skyldig att låta sig underställas Priskontrollnämnden. I cirkulär nr 55 till säljarna framgår att myndigheterna var ytterst angelägna om att stimulera produktionen av grönsaker. De var intresserade av att vidta särskilda åtgärder för att främja avsättningen av torkade grönsaksprodukter under den del av året då dessa var dyra och konsumtionen annars därför kunde minska.
Kontakterna med skolkök var emellertid etablerade sedan tidigare och sågs av företaget som framgångsrika. Den utomordentligt goda hjälp man haft beträffande försäljningen och reklamen poängterades. Med hänsyn till den långsiktiga inarbetningen var det nästan lika viktigt att hålla regelbunden kontakt med skolköken som med kunderna. Under 1920- och 30-talen testades Marabou bakpulver av Fackskolan med gott resultat. Mindre kvantiteter än jämförliga preparat hade behövts, det hade god luckringsförmåga och var fritt från särpräglad smak.
Med broschyren ”Marabous bakbok” som delades ut till alla avgående elever vid hushållsskolorna markerades satsningen på skolköksundervisningen. AB Chokladfabriken Marabou konkurrerade med andra bakpulverfabrikat, sådana som det amerikanska Rumford och svensktillverkade Ekströms bakpulver. Vid andra världskrigets slut kontrollerade Marabou mellan 60-70 % av den totala marknaden av bakpulver. Användningen av preparatet reducerade behovet av dyra ägg i bakningen. Med bakpulver var 2 ägg tillräckligt i en sockerkaka medan ett motsvarande recept utan bakpulver i Gustafwa Björklunds kokbok från 1853 gav instruktioner om 12 ägg. Att Marabous bakpulver ansågs vara av bästa kvalité omvittnas i 1934 års bakbok. Där går skolköksseminarierna i Stockholm, tre husmoderskurser samt Hilmer Hylander vid Hantverksinstitutets Bagerilaboratorium i god för detta utmärkta och synnerligen pålitliga jäsningsmedel. Det gav jämn porighet och var ett gott bakpulver. Att publicera och distribuera receptsamlingar bör ses som ett led i marknadsföringen. Det gav husmödrarna anvisningar om varans användningsområden och torde ha bidragit till att skapa intresse och behov av den.
Algot Holmberg & Söner AB – produktutveckling
Utprövningsjournalen vittnar även om produktutveckling. Det var inte säkert att en artikel genast kunde godkännas och en utprövning kunde därför hålla på länge innan fullt giltigt resultat kunde lämnas. Av det skälet måste varuprovet vara så rundligt tilltaget att en grundlig undersökning kunde göras möjlig. Fabrikanten skulle sen meddelas de ändringar man fann önskvärda. Så skedde i kontakten med Algot Holmberg & Söner AB, ett utsädesföretag som bland annat arbetade med att framställa mjöl av gula ärter. Ett otillfredsställande resultat 1938 ledde till flera utprövningar, men ett mer lyckat utlåtande kunde till slut ges två år senare; mjölet var då utan anmärkning.
Varumärket
Jag har med några exempel visat hur företagen genom utprövningsverksamheten ville få sina varumärken bedömda. Varumärket är ett av företagets viktigaste konkurrensmedel och av betydelse för ett visst företags produkt och marknadsföring. Varumärken har funnits länge i vår historia men på det sätt som det användes av företagen från ca 1900 och framåt och hur vi använder det idag, har att göra med industrins genombrott. Den personliga kontakten mellan tillverkare och kund bröts och istället skapades en kedja av mellanhänder från tillverkare till kund. Märket blev därigenom bärare av produktens image och goodwill. Avgörande för den här utvecklingen var lagen om varumärkesskydd, som i USA introducerades 1870 och på motsvarande sätt infördes i Sverige 1884.
Idéhistorikern Roger Qvarsell framhåller marknadsföringens tre grundläggande komponenter. Den första utgör det goda tillstånd som kan uppnås genom den särskilda varan, den andra syftar på beskrivningen av varans egenskaper, pris och tillgänglighet. Den tredje komponenten innebär en hänvisning till en auktoritet, exempelvis en läkare eller vetenskapsman, som kan övertyga om varans förträfflighet.
Med hjälp av de uppställda kriterierna kunde AB Chokladfabriken Marabou och Stibergs konservfabrik luta sig mot den sakkunskap som Fackskolan för huslig ekonomi och SHR erbjöd. Findus torkade sopprötter intygades vara av ypperlig kvalitet och de gav utdelning i näringshänseende. Marabous bakpulver var prisvärt då det kunde användas i mindre mängd och tack vare konserven Husmoderns favoriter var tillgången på fisk säkrad även då färsk fisk inte fanns att tillgå. Med inköpet av Husmoderns favoriter kunde nu husmodern spara tid och kraft; fisken var ju redan förädlad.
Reklam för särskilda produkter skulle visserligen inte göras, men i och med att intyget lämnades och recepthäftet gavs ut, var produkten marknadsförd.
Husmödrarna tillråddes av vederhäftig expertis, att välja en specifik produkt och den expertisen, dvs skolkökslärarinnan, intog därmed en central roll marknadsföringen. Att husmödrarna var viktiga för marknadsföringen av livsmedelsprodukter visar Peder Aléx i sin undersökning av Kooperativa Förbundet. Kvinnorna ansvarade för inköpen och ansågs ha makt över konsumtionen. Den nya tidens husmödrar var inte i lika hög grad som tidigare enbart en producent i hemmet; hennes roll bestod allt mer i att ansvara för inköp och konsumtion. Som medveten konsument skulle hon förberedas och utbildas för den nya tiden. Det var den insikten som ledde till skolkökslärarinnornas och SHR:s konsumentupplysande verksamhet.
Att huslig ekonomi idag heter hem och konsumentkunskap visar att den sidan av utbildningen följdes upp. Kontinuiteten kan belysas av Fackskolan för huslig ekonomis remissvar den 10 september 1949 över ”Betänkande angående kvalitetsforskning och konsumentupplysning”. I svaret som undertecknades av Karin Holmvall, rektor för skolan, underströks behovet av en förbättrad konsumentupplysning och varukännedom. För att detta skulle bli möjligt måste ett intensivare samarbete komma till stånd mellan hushållsseminarierna och Hemmens forskningsinstitut (HFI) som grundades 1944. Man ansåg att de svenska hemmen i vars tjänst Fackskolan för huslig ekonomi arbetade, hade rätt till en utvidgad kvalitetsforskning och konsumentupplysning på hemhushållningens område. Institutet grundades på initiativ av husmodersorganisationer och experter inom nationalekonomi och bars från början upp av skolkökslärarinnor och hemkonsulenter. Syftet var att förbättra och rationalisera hemarbetet. HFI:s grundande föregick av Aktiv Hushållning (AH)som bildades som en avdelning under Statens informationsstyrelse 1940, en åtgärd som vidtogs för att främja sparandet under kriget. I det arbetet engagerades bland andra skolkökslärarinnor och andra representanter för husmödrar. Jag ser utprövningsverksamheten som ett förstadium till HFI.
Statligt ingripande – det tredje intresset
Sett i historiskt perspektiv har konservering av livsmedel varit av livsavgörande betydelse. Många av de råvaror som skulle beredas, var säsongsbetonade och principen om effektiv hushållning byggde på att med olika metoder planera för långsiktig förvaring. Det ingick i kursplanerna, men ett nytt produktions- och konsumtionsmönster var i vardande som på sikt skulle komma att få konsekvenser för hemarbetet. Det kan relateras till framväxten av vårt moderna livsmedelssystem med hel- och halvfabrikat så som vi känner det idag.
Den utprövningsverksamhet som Fackskolan och SHR bedrev kan kopplas samman med Statens Provningsanstalt som inrättades 1920. Anstalten sorterade under Handelsdepartementet och kunde för det allmännas och det enskildas räkning utföra tester i vetenskapligt syfte. Man sysslade inte i första hand med livsmedel men bland dess olika verksamheter fanns en särskild kemisk-teknisk avdelning som kunde utföra analyser. Det kvalitetsmärke som sattes på Ekströms Bakpulver, framställt av Örebro Kemisk-tekniska fabrik visar att det hade analyserats hos Statens provningsanstalt och av ett brev från 1927 framgår att det hade testats i Fackskolans provkök. Man hade där funnit det vara av högsta rang: god luckringsförmåga hade gjort bakverket synnerligen lätt och poröst. Märket som visar godkänt resultat återfinns i ett särskilt recepthäfte utgivet av företaget.
Den svenska statens intresse visas även i syftet att utveckla jordbruket och det har satt flera spår i Fackskolans verksamhet. Ett sådant är att skolans kontakt med Centralanstalten för det agrara försöksväsendet på jordbruksområdet år 1936. Uppdraget var att testa ägg och frågan gällde huruvida äggen smakade fisk eller inte. Till Centralanstaltens uppgifter hörde att genomföra systematiska försök och vetenskapliga undersökningar, som skulle komma jordbruket till del.
Flera institut organiserades under 1940-talet för industriforskning med syfte att utveckla industrin i Sverige. Av särskilt intresse för livsmedelsbranschen var Svenska Institutet för Konserveringsforskning (SIK) som inrättades genom ett riksdagsbeslut 1946. Man ville ”studera och förbättra alla slags metoder för att bevara livsmedel samt åstadkomma välsmakande, färdiglagade rätter, beredda och emballerade, så att de skulle kunna transporteras med lättthet, lagras längre tid samt tillredas på ett enkelt sätt”. Inspiration för att etablera dem utgick från att se forskning som en samhällsomdanande kraft. Naturvetenskap och vetenskapsnära teknikutveckling sågs som drivkrafter i samhället och ekonomin. De finansierades av staten och samverkade med industrin och bakom idén fanns en statlig utredning, den Malmska utredningen, tillsatt 1940, med ledamöter från näringsliv, universitet och ingenjörer. Utredningen ville få industrin att utveckla konserverad mat, mer bekväm och bättre än den som man uttryckte ”hantverksmässigt och ofta amatörmässigt tillagade föda”, som dominerade kosthållet”.
Slutord
Företagens mål att få avsättning för sina produkter torde framgå; de hade en del att vinna på kontakterna med utbildningsenheten. Hushållsarbetet skulle förenklas genom att köpa helt eller delvis färidgtillagade rätter såsom fiskbullar, krämer, såser och buljong. Ett motiv bakom skolkökslärarinnornas och även SHR:s aktiva roll i marknadsföringen var syftet att kontrollera och påverka kvaliteten hos de livsmedel som producerades för hushållet.
Utbildningen sanktionerades av offentliga medel och visar det tredje intresset, statens. Dess ingripande har berörts. Statens Institut för Folkhälsan som sorterade under Industridepartementet kom till genom riksdagsbeslut 1938 med uppgift att främja och förebygga åtgärder för förbättrande av folkhälsan. AB Chokladfabriken Marabous kontakter med institutet visar förhållandet mellan staten och näringslivet. Bland institutets åtaganden ingick att verka för livsmedelshygien och livsmedelskontroll. Det är bra att bota sjukdomar – bättre att förebygga dem, var dess motto. Det skulle gynna arbetskraften och som konsekvens av det, industrins utveckling. Detta visar en syn på människors hälsa som resurs och tillväxtinstrument. Industrins expansion gav alltså förhoppningar om ekonomisk tillväxt och på sikt kunde den råda bot på den utbredda fattigdomen, men som idéhistorikern Eva Friman säger: även om ekonomisk tillväxt inte vid 1900-talets början utgjorde en övergripande samhällsideologi på samma sätt som idag, fanns tankar om att expansionen kunde leda till ett bättre samhälle och att den därmed skulle bidra till att lösa den sociala frågan.
Utbildning av husmödrar kan sättas i samband med frågan om befolkningens hälsa och välfärd, men även relateras till en tro på forskningens och industrins betydelse för samhällsutveckling. Det är i det sammanhanget jag vill se skolkökslärarinnorna som genom sin nya profession och sakkunskap, agerade på en ny offentlig arena.
Agneta Järnankar är doktorand i historia med inriktning mot didaktik, vid Linnéuniversitetet och arbetar med en avhandling om ämnet huslig ekonomi när och hur det började organiseras som ett eget undervisningsämne kring sekelskiftet 1900. Kunskaper om hemarbetet skulle nå landets husmödrar och tanken var att förbättra hälsan hos det svenska folket. Ämnet heter idag Hem- och konsumentkunskap. Införandet av ämnet visar en tydlig vilja att reformera hemmen. Det kan relateras, dels till det framväxande välfärdssamhället, dels till förskjutningen mellan vad som var ett privat och offentligt åtagande. Viktiga för ämnets utformning var skolkökslärarinnorna som inte bara ville höja hemarbetets värde utan också profilera sig som ny yrkesgrupp, exklusiv för kvinnor. Att hennes forskningsintresse har inriktats mot frågor om utbildning hänger nära samman med ett tidigare yrkesverksamt liv som förskollärare och lärare i förskola och grundskola.
LITTERATUR
Aléx, Peder, Den rationella konsumenten, KF som folkuppfostrare 1899-1939, B Östlings bokförl. Symposion, Diss. Umeå: Univ., Stockholm 1994
Aléx, Peder, ’Skolkökslärarinnorna och kunskapen om hemmet’, Sekelskiftets utmaningar / Ann-Katrin Hatje, red. 2002. S 127-156,
Bihang till Riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm år 1906, Första saml, 1:a afd, 16 häft. Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
Björklund, Gustafwa, Kokbok, 3. Tillökta och förbättrade uppl., Huldberg, Stockholm, 1853
Carlberg, Gertrud, Svenska skolkökslärarinnornas förening 1906-1956: jubileumsskrift, Fören., Stockholm 1956
Ekströms receptbok för enklare och finare bakverk, efterrätter m.m.: (Utg. Av Örebro Kem. Tekn. Fabrik.), 18 uppl., Örebro Kem. Tekn. Fabrik, Örebro, 1934
Friman, Eva, ’Växt för välfärd, Den ekonomiska expansionens löften kring sekelskiftet 1900’, Sekelskiftets utmaningar / Ann-Katrin Hatje, red. 2002. S 255-275
Grauls, Marcel, 33 uppfinningar som förändrat våra liv, Ordalaget, Bromma 2000
Holmberg, Gustav, ’Public health, National Security and food Technology in the Cold War: the Swedish Institute for food Preservation Research’, Science for welfare and warfare: technology and state Initiative in cold war Sweden, 2010. S 195-(212)
Hultgren, Inger, Kvinnors organisation och samhällets beslutsprocess: Fredrika-Bremerförbundet och Husmodersförbundet Hem och samhälle på riksplanet och lokalt i Jämtlands län 1925-1975, Umeå 1982
Om huslig ekonomi som skolämne, Lars Hökerberg, Stockholm 1895
Johansson, Ulla, Att skolas för hemmet: trädgårdsskötsel, slöjd, huslig ekonomi och nykterhetsundervisning i den svenska folkskolan1842-1919 med exempel från Sköns församling, Umeå 1987
Marabou bakbok, Chokladfabriken Marabou, Stockholm, 1934
Nilsson, Roddy, Kontroll, makt och omsorg: sociala problem och socialpolitik i Sverige 1780-1940, Lund, 2003
Nordin, Thor & Bengt Barkfeldt, Ida Norrby: en föregångare på hushållsekonomins område. 1, Ett livsverk tar gestalt, Institutionen för hushållsvetenskap, Uppsala 1995
Qvarsell, ’Maten och vetenskapen: näringslära, kostvanestudier och socialpolitik, ca 1880-1960; Tema: Mat (Elektronisk resurs), Årsbok för idé- och lärdomshistoria, 2006. S 219-244.
Svensk Uppslagsbok 1947-1955 års upplaga.
Tegner, Elisabeth, ’Konservindustrin i Bohuslän’, Bohusläns samhälls- och näringsliv. 4, Konservindustrin. (s 11-74), 1983
Tidskrift för hemmet 1905 nr 1 och 4, 1922 nr 6 och 7, 1923 nr 1 och 4, 1924 nr 2.
Undersökning af Sveriges högre flickskolor: underdånigt utlåtande, Samson & Wallin, Stockholm 1888
Walin, Ingrid, Födoämneslära, 2 uppl., Norstedt, Stockholm, 1911
Webbsida
https://www.ri.se/sites/default/files/files/docs/Sorlin_rapport_060620.pdf Besökt 280218
Arkiv
Fackskolan för huslig ekonomi, arkiv: F18, F12a, Landsarkivet i Uppsala.
Marabou Kraft Foods Sverige AB; Utgående skrivelser, säljares cirkulär BA. Centrum för näringslivshistoria i Bromma.
Stibergs Konservfabrik; Göteborgs landsarkiv.