Warning: Undefined variable $fm_appid in /home/undervis/public_html/wp-content/plugins/facebook-members/facebook-members.php on line 71
KAROLINA WIELL
Studien undersöker utvecklingen av svenska skolbad under 1920-talet med fokus på år 1925, en period som tidigare forskning i stor utsträckning förbisett. Syftet är att analysera vilka skolbadsmodeller som etablerades och hur dessa varierade mellan Norrbottens län, Västernorrlands län och Malmöhus län. Undersökningen baseras främst på kvalitativ analys av dagstidningar, som fungerade både som nyhetsförmedlare och som forum för samtidens hygienpolitiska debatt. Materialet kompletteras med dokumentation från Badkongressen 1925 samt statistik från undervisningsrådet Harald Wallin. Resultaten visar ett tydligt skifte från de tidiga skolbadens kar- och duschbad till en stark dominans för bastubad, särskilt på landsbygden där bastun framstod som den mest kostnadseffektiva lösningen. Dagspressen avslöjar samtidigt regionala skillnader, präglade av lokala traditioner.
Under 1800-talet fick skolan ett allt starkare fokus på barns hälsa, en utveckling som speglade den bredare västeuropeiska hygienrörelsen där befolkningens välbefinnande och arbetsförmåga betraktades som grundläggande för nationens framåtskridande.[1] I denna omdaning har Annelie Drakmann visat hur läkarkåren tog avstånd från äldre föreställningar om smittans spridning – såsom miasmateorier och rökdesinficering – och i stället började rekommendera hand- och kroppstvätt som förebyggande åtgärder.[2] Samtidigt betonade forskning kring badformer vid brunns- och kallbadhus hudens renlighet som central för god hälsa, vilket gjorde badfrågan till en nyckelkomponent i hygienrörelsen.[3] Charlotta Forss har påpekat att bastubadet därigenom omdefinierades: från att ha setts som ett direkt hälsobringande ingrepp blev det nu ett viktigt inslag i den förebyggande hälsovården.[4] Denna utveckling tog sig konkreta uttryck i badinfrastrukturen. I Västeuropa och USA byggdes varmbadhus och duschbad, och i Sverige uppfördes liknande anläggningar i städerna. På landsbygden valde man däremot – inspirerad av Finland – att återinföra bastun som lösning på badfrågan. Drivande i denna folkbadsrörelse var provinsialläkarna.[5] Peter M. Nilsson beskriver Provinsialläkarföreningens bildande 1881 som en av seklets mest betydelsefulla händelser inom svensk medicin: en facklig sammanslutning vars medlemmar aktivt verkade för samhällsförändring och hygieniska reformer.[6] Redan 1886 stod bastubadet på föreningens dagordning, och provinsialläkarna började sprida kunskap om hälsobringande bad – särskilt bastubad – genom dagstidningar, läroböcker, almanackor, kvinnotidskrifter och föredrag riktade till läkare, lärare och allmänheten. Målet var att förmå befolkningen att bada oftare och att initiera offentliga badmöjligheter; i väntan på sådana satsade man på att utbilda framför allt kvinnor och skolbarn i hygien.[7]
Internationellt hade skolbad redan etablerats. Under 1880-talet infördes de i Tyskland, Norge och Danmark, där barn fick undervisning i personlig hygien under skoltid. I Sverige introducerades skolbadet 1890 vid Hälsovårdsföreningens möte i Stockholm, och det första skolbadet öppnade året därpå vid Nikolai folkskola. Snart följde fler exempel såsom: Kubikenborg 1900, Sundsvall 1901 och liksom andra städer som Borås, Alingsås och Trollhättan, ofta i anslutning till nybyggda offentliga varmbadhus. På så vis kom skolbadet att bli en central arena där hygienrörelsens idéer omsattes i praktiken.[8]
Undersökningen gör ett nedslag 1925 i debatten om skolbad, både under Badkonferensen och i dagstidningar, med fokus på Norrbottens län, Västernorrlands län (inklusive Sundsvallsregionen) och Malmöhus län. Badkonferensen arrangerades av Föreningen för Folkbad och vände sig till alla dem som arbetade med att förverkliga den så kallade badfrågan.[9] Syftet med undersökningen är att tillföra nya perspektiv på skolbadens utveckling under 1920-talet, vilket inte behandlats i tidigare forskning där bland annat de nordiska länderna liksom framväxten av de tidiga svenska skolbaden undersökts.[10] Avsikten med denna undersökning är därmed att förstå utvecklingen lite senare i tid liksom skillnader mellan norra och södra Sverige. Dagstidningar utgör det centrala källmaterialet, då de under perioden förmedlade både fakta och debatt, vilket möjliggör insikt i skolbadens spridning och de argument som fördes. Frågan som undersökningen söker besvara är: Hur utvecklades skolbaden under 1920-talet och vilka regionala skillnader i badformer kan observeras mellan Norrbottens län, Västernorrlands län och Malmöhus län?
Under 1800-talet och det tidiga 1900-talet var epidemiska sjukdomar vanliga, och barn – särskilt de från fattiga hem utan tillgång till rent vatten, avlopp och näringsrik mat – var extra utsatta. I England var tuberkulos, vid sidan av difteri, en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn.[11] Ekonomhistorikern Britt-Inger Puranen har dock konstaterat att dödligheten i tuberkulos i Sverige främst var hög bland de yngsta (0–5 år) och äldsta (65–70 år).[12] Lokala skolhygieniska undersökningar 1910–1920 visade att omkring 20 % av barnen var tuberkulinpositiva och 1,25–1,30 % hade utvecklad lungtuberkulos. På 1940-talet hade dessa siffror sjunkit till 5–7 % respektive 0,1 %.[13] Hans Nilsson visade samtidigt att folkskolan successivt tog ett större ansvar för barnens hälsa. Från 1878 användes normalritningar vid nybyggnation av skolor, och 1882 års folkskolestadga införde regler för hantering av smittsamma sjukdomar. Parallellt genomfördes flera skolhygieniska utredningar som granskade både skolornas lokaler och elevernas hälsa.[14] Den mest uppmärksammade av dessa utredningar initierades 1882 av Skolkommittén under ledning av Axel Key och publicerades 1885. Studien, som 1893 belönades med Svenska Läkaresällskapets årspris, visade att 50–60 procent av barnen led av långvarig sjuklighet. Key framhöll att ansvaret för barnens hälsa borde delas mellan hem och skola, men att skolan borde ta ett större ansvar än tidigare.[15] Folkskolans barn, ofta från fattiga hem, antas dock ha haft sämre levnadsvillkor än de barn som ingick i Keys undersökning. Mellan 1910 och 1940 minskade barnens tuberkulosfall kraftigt – en utveckling som C. W. Herlitz kopplade till calmette-vaccinet, men också till införandet av skolluncher och förbättrad hygien genom exempelvis skolbad.[16]
När skolbarnen började bada och olika skolbadsmodeller år 1925
Enligt undervisningsrådet Harald Wallin hade år 1925 över 200 skolbad inrättats i Sverige under en 35-årsperiod sedan 1890-talet.[17] Skolbaden sågs som en del av skolans fostrande uppdrag och ett sätt att forma barnen till ”ett härdigt och kraftigt släkte”[18]. Professor i hygien Alfred Pettersson framhöll att det nu blivit allmänt accepterat att skolbarn behövde bada regelbundet.[19] Ungefär hälften av skolbaden hölls i skolans lokaler, resten vid allmänna badinrättningar, vilket stämmer överens med utvecklingen i Sundsvallsregionen och Västra Götaland. Wallin noterade att 79,7 % av skolbaden var bastubad, medan 20,3 % utgjordes av andra badformer (Tabell 1).[20]
Att bastubadet 1925 var den dominerande badformen är anmärkningsvärt, eftersom de första svenska skolbaden – inspirerade av Tyskland, Norge och Danmark – byggde på karbad och dusch, som vid Nikolai folkskola i Stockholm men även i Sundsvall och Kubikenborg.[21] Även Lena Hammarberg visar att Maria folkskolas skolbad i Stockholm 1897 bestod av karbad med dusch och simbassäng för simundervisning.[22] Men här framgår att denna typ nästan hade försvunnit på 20 år, medan bastubadet tagit över.[23] Detta gör Harald Wallins genomgång från 1925 särskilt intressant. Han anger ingen tydlig förklaring till utvecklingen men menar samtidigt att bastubad inte lämpar sig för barn och att skolor i stället bör ha 10–12 baljor, duschar, omklädningsrum och gärna simbassäng. Å ena sidan rekommenderade även Alfred Berghel denna modell i 1926 års almanacka: ”Duschbadet är det enklaste… billigt och fordrar ett minimum av tid… lämpat för massbad i skolor, fabriker etc.”[24] Å andra sidan ger Berghel en annan synvinkel i sitt föredrag föredrag Om bad såsom medel för folkhälsan förr och nu, då Berghel beskrev bastubadet som mest effektivt för yngre och medelålders då det rengör huden väl.[25] Därmed blev Wallin mer positiv till bastubadet även om han betonar att bastubadet för barn borde vara svalare än för vuxna och att hård borstning skulle undvikas.[26] Ett argument som Alfred Pettersson lyfte för bastubadet var att det lockade fler, eftersom det upplevdes behagligare. Han menade att alla badtyper kunde erbjudas i städer, men att varmluftsbad (bastubad) var den mest realistiska lösningen på landsbygden, där anläggningarna borde vara små, enkla och billiga. I praktiken syftade han på badstugor med förstuga, avklädningsrum och bastu. Skolbad kunde hållas där på förmiddagar, medan äldre och arbetande kunde använda badstugan senare under dagen.[27] Liknande råd gavs i Svenska Dagbladet 1925 där man föreslog att skolbad, i alla fall i städerna eller större samhällen skulle bedrivas i det lokala varmbadhuset, medan alla nya skolbyggnader på landsbygden borde inredas med skolbad.[28] Budskapet stöddes även av provinsialläkaren i Karesuando, som förespråkade finsk bastu som skolbad.[29]
Debatten vid Badkongressen visar att skolbad främst rekommenderades som kar- och duschbad, vilket också dominerade vid introduktionen på 1890-talet. Samtidigt förespråkade flera läkare bastubad, som enligt statistiken var den vanligaste skolbadsformen 1925. E. Edén uppgav att skolbad fanns i 92 stadsskoldistrikt och 100 landsbygdsskoldistrikt, men skillnaden var stor: 75 % av folkskolorna i städerna hade skolbad 1920, medan endast 6 % av landsbygdens skolor hade det.[30] Det är därför rimligt att tänka att det trots det liknande antalet anläggningar kan badformerna ha utvecklats olika mellan stad och landsbygd. I städerna byggdes varmbadhus i stor omfattning från 1860-talet, men de var kostsamma att driva.[31] På landsbygden tillkom få badanläggningar före 1920-talet, då enklare badstugor började byggas.[32] Eftersom undersökningen fokuserar på 1925 blir det därför relevant att studera utvecklingen vid denna tid genom dagspressen. Från detta år verkade dessutom Föreningen för folkbad för att främja skolbad i samband med nybyggnation av badstugor på landsbygden.[33] Kostnader angavs som främsta hinder, varför statliga och landstingskommunala bidrag föreslogs, samtidigt som man betonade att dusch- och bastubad inte var särskilt kostsamma.[34]
I Norrskensflamman framgick hur skolbad inrättats i nordligaste Sverige: Centralskolan i Kiruna hade dusch och bassäng, medan Jukkasjärvi och Parakkaavaara hade skolbastu. I arbetsstugan i Vittangi och hyrda bastur i Svappavaara, Lainio, Lannavaara och Ö. Soppero erbjöd också skolbad, och nya bastur byggdes i Svappavaara, Kuravaara och Kouksu.[35] Större centralorter kunde erbjuda skolbad med bättre faciliteter, medan byarna främst förlitade sig på bastubadet, särskilt i bastutraditionsrika områden som Norrbottens län. Detta överensstämmer med Wallins statistik, och liknande mönster ses kring Örnsköldsvik, där endast staden hade skolbad och landsbygdens skoldistrikt arbetade för att bygga bastu för barnen.[36] I Sundsvall vid sekelskiftet 1900 fanns skolbad endast i Kubikenborg och Sundsvall. 1925 rapporteras skolbad i Sundsvall, Kubikenborg, Svartvik, Essvik, Skälarön, Timrå och Ånge, men vilken typ av skolbad som erbjuds framgick inte.[37]
I Arbetet framgick att skolbad etablerats på många platser och att intresset ökade. I Malmö, Burlöv, Svedala, Göddeslöv och Trelleborg låg skolbaden i skolbyggnaden, medan Lund använde varmbadhuset. Badstugor omnämndes inte. [38] Trelleborgstidningen rapporterade att barn i Trelleborg och Lund badade ryska bad (ångbastu, Banja) och karbad, vilket visar att bastubad förekom i södra Sverige men eventuellt utan finsk påverkan.[39] I Sydsvenska dagbladet noterades däremot att skolråd och befolkning var ointresserade av skolbad i sydöstra Skånes skoldistrikt.[40]
Slutsats: Ett skolbad i förändring – från dusch till bastu i 1920-talets Sverige
Till skillnad från tidigare undersökningar har jag gjort ett nedslag i skolbadets utveckling kring mitten av 1920-talet, fyra år efter bildandet av Föreningen för folkbad, som hade som syfte att främja folkbad, exempelvis skolbad. Undersökningen visar att Sverige successivt gick från den typ av skolbad som bedrevs i övriga Europa och i svenska städer – duschbad – till att på landsbygden satsa på bastubadet, som ansågs mest kostnadseffektivt för både folkbad och skolbad. Bastubadet behövde inte heller integreras i skolbyggnaden utan kunde inrättas i den lokala badstugan. Dagspressen visar att bastubadet var självklart i Norrbottens län, där den finska badstugan fungerade som förebild, medan situationen var mer otydlig i Västernorrlands län och Malmöhus län. I Malmöhus län förekom istället inspiration från den ryska varianten Banja när badstuga diskuterades. Trots dessa skillnader visade badkongressen 1925 att bastubadet användes i fler skolbad än duschbadet, vilket är anmärkningsvärt eftersom antalet skolbad var ungefär lika stort i stads- som landsbygdsskoldistrikt. Även i städerna blev bastubadet alltså allt mer dominerande. Samtidigt framgår både i dagspressen och på badkongressen en frustration över hur långsamt etableringen av skolbad gick, och behovet av statlig eller landstingsfinansiering lyftes för att påskynda utvecklingen – något som dock inte genomfördes förrän under 1940-talet.[41] Hur skolbadet kom att inverka på elevernas hälsa är svårt att sia om, men vi vet att andelen tuberkulospositiva och sjuka i tuberkulos kraftigt sjönk under denna tiden och att skolbadet upplevdes vara en av de mest betydelsefulla orsakerna tillsammans med tuberkulosvaccin och skolmåltider.
Noter och referenser
[1] Se bl.a. Ulf Olsson, 1999, Drömmen om den hälsosamma medborgaren, s.13, 17–18. Daniel Larsson, 2015, Koleran – Samhället, idéerna och katastrofen 1834, s. 24–28. Karin Johannisson, 1990, Medicinens öga – Sjukdom, medicin och samhälle – historiska erfarenheter, s. 19–20.
[2] Annelie Drakmann, 2021, ”Utrökt eller avsköljd – Övergången från rök till vatten som rengörande substans bland svenska läkare under 1800-talets slut”, i Annola, J., Drakman, A., Ulväng, M. (ed), Med tvål, vatten och flit – Hälsofrämjande renlighet som ideal och praktik ca 1870–1930. s.19–42.
[3] Wiell, 2018, s. 55-60.
[4] Charlotta Forss, 2024, “The body in the Bathhouse:Healt and Bathing in Early Modern Sweden” i M. Eyice, C. Forss (red) Health and society in early modern Sweden. 57–82, s.60.
[5] Alfred Berghel, 1925, ”Om bad såsom medel för folkhälsan förr och nu”, i Föreningen för Folkbad, Bad och folkhälsa : förhandlingarna vid Badkongressen år 1925 i Stockholm / med statsbidrag utgivna av Föreningen för folkbad, 24-40, s. 31.; Wiell, 2018, Bad mot Lort och Sjukdom – Den privathygieniska utvecklingen i Sverige 1880–1949, s.62-67, 219-226; Karolina Wiell, 2021, ”Den nordiska badfrågan och det svenska folkbadet 1880–1950”, i J. Annola, A. Drakman, M. Ulväng (red) Med tvål, vatten och flit: Hälsofrämjande renlighet som ideal och praktik, ca 1870–1930, 19-42, s.27, 30-31, 34-38.
[6] Peter M Nilsson, 2012, ”Den radikala medicinska traditionen i historisk belysning”, i Socialmedicinsk tidskrift Nr 1, 2012, 76–81, s.78
[7] Wiell, 2018, s. 95–118; Karolina Wiell, 2021, s. 28.; E.W. Wretlind, 1886, ”Svenska provinsialläkareföreningens årsmöte”, i E.W. Wretlind, Eira, Årg. 10, nr 17, s540-544, s.543–544.
[8] Wiell, 2021, s.30–31.; Karolina Wiell, 2023, Folkbad som folkbildning för förbättrad folkhälsa. Konferenspaper presenterat vid MIMERs forskarkonferens November 2023, passim.; Karolina Wiell, 2024, ”Ett märkligt tidstecken som manar till efterföljd…” i Olofsson, S. (red), Någonting på spåret: Femton texter om ett närgånget nyss. 337–384, s. 370, 372.
[9] Badfrågan var ett västeuropeiskt fenomen som utvecklades under slutet av 1800-talet där bland andra läkare men även folkskollärare engagerade sig i att öka badmöjligheterna för befolkningen genom informationsspridning men även byggnation av offentliga bad och skolbad.
[10] Se Wiell, 2023. och Wiell, 2024.
[11] Pamela Horn, 1989, The Victorian and Edwardian Schoolchild, s. 69.
[12] Britt-Inger Puranen, 1984, Tuberkulos – en sjukdoms förekomst och dess orsaker Sverige 1750–1980, s 141.
[13] C. W. Herlitz, 1961, Skolhygienens historia – En översikt främst av utvecklingen i Sverige, s. 126–127.
[14] Hans Nilsson, 1994, Mot bättre hälsa – Dödlighet och hälsoarbete i Linköping 1860–1894, s.70
[15] Wiell, 2018, s. 130–131.
[16] Herlitz, 1961, 126–129.
[17] Wiell, 2023, passim.; Wiell, 2024, s. 370, 372.
[18] Harald Wallin, 1926, ”Om skolbad” i Bad och folkhälsa – Förhandlingarna vid badkongressen år 1925 i Stockholm, s. 103
[19] Alfred Pettersson, 1926, ”Om anordnandet av badmöjligheter i stad och på landsbygd”, i Föreningen för Folkbad, Bad och folkhälsa : förhandlingarna vid Badkongressen år 1925 i Stockholm / med statsbidrag utgivna av Föreningen för folkbad, 95–102, s. 101.
[20] Wallin, 1926, s. 104-105; Wiell, 2023, passim.; Wiell, 2024, s. 370, 372.
[21] Wiell, 2018, s. 90-91, Wiell, 2021, s.29; Wiell, 2024, s.350, 353, 366, 383.
[22] Lena Hammarberg, 2009, Maria folkskola och hälsan 1880–1930, s37.
[23] Wallin, 1926, s. 105
[24] Wallin, 1926, s. 106
[25] Alfred Berghel, 1926, ”Om bad såsom medel för folkhälsan förr och nu”, i Föreningen för Folkbad, Bad och folkhälsa: förhandlingarna vid Badkongressen år 1925 i Stockholm / med statsbidrag utgivna av Föreningen för folkbad, 24–40, s. 37.
[26] Berghel, 1926, s. 38.
[27] Pettersson, 1926, s. 96–97, 101.
[28] SvD, Folk badar för litet, s. 8, 1925-09-07
[29] Haparandabladet, Karesuando-barnen behöva bada, s. 2, 1925-09-03
[30] E. Edén, 1926, ”Befintliga badanläggningar i Sverige”, i Föreningen för Folkbad, Bad och folkhälsa : förhandlingarna vid Badkongressen år 1925 i Stockholm / med statsbidrag utgivna av Föreningen för folkbad, 79–94, s. 94.; Herlitz, 1961, s. 131.
[31] Wiell, 2023, s. 19.
[32] Wiell, 2018, 86–92.
[33] Arbetaren, Renlighet får icke anses som lyx, s.6. 1925-04-21.
[34] Arbetaren, De första skolbaden ansågos vara en maskerad socialism, s. 6. 1925-06-13.
[35] Norrskensflamman, Skolbad, s. 3, 1925-08-26
[36] Örnsköldsviksallehanda, Regelbundna skolbad förekommer endast i Örnsköldsviks skoldistrikt, s. 6, 1925-08-17
[37] Arbetaren, Regelbundet ordnade skolbad vid ett flertal av distriktets skolor, s. 1, 1925-08-12.
[38] Arbetet, Skånebefolkningen börjar intressera sig för skolbad, s.7. 1925-05-04.
[39] Trelleborgstidningen, Intresset för skolbad tilltagande, s. 2. 1925-05-04.
[40] Sydsvenska dagbladet, Skolbadsfrågan i allmänt ej aktuell, s. 4. 1925-05-06.
[41] Inte förrän i mitten av 1940-talet tycks finansieringen av skolbad ha blivit alvar då det fanns ett krav på att erbjuda kostnadsfria skolbad för att beviljas lån och bidrag för badstugubyggnation enligt Folkbadsutredningen 1945. Källa: SOU 1954:25, 1954, Friluftsbad, simhallar, bastur – simundervisning och simlärarutbildning – Betänkande avgivet av Statens folkbadsutredning, s. 20.
Karolina Wiell är fil.dr i ekonomisk historia och undervisar i historia vid Karlstads universitet. Hennes forskning fokuserar på välfärdsstatens tidiga utveckling kring sekelskiftet 1900, särskilt frågor om hälsa, renlighet och personlig hygien. I sin avhandling Bad mot lort och sjukdom (2018) undersöker hon hur renlighetsidealen växte fram och ledde till byggandet av omkring 10 000 badstugor i Sverige. Hon har även fördjupat sig i den nordiska renlighetsrörelsen och skolbadens och bastubadens historia. Sedan 2025 är hon Bastu Akademins adjungerade expert i bastuhistoria.