CHARLOTT WIKSTRÖM & ELISA SERRANO-AUSEJO

I detta nummer av Vägval riktar vi blicken mot de upplysnings- och utbildningsinsatser som växte fram under en tid då tuberkulos hörde till de vanligaste dödsorsakerna. I Europa beräknas sjukdomen ha orsakat omkring en fjärdedel av alla dödsfall mellan 1600 och 1800. Under 1800-talet fortsatte dödligheten att vara hög, framför allt i stora städer och industrialiserade områden, där trångboddhet, dåliga bostadsförhållanden och hårda fabriksarbeten bidrog till att tuberkulos blev ett allvarligt folkhälsoproblem, ofta kallat ”den vita pesten”.  Ända in på senare delen av 1800-talet dominerade föreställningar om att tuberkulos orsakades av dålig luft eller gick i arv. När bakteriologin slog igenom och Robert Koch 1882 identifierade tuberkelbakterien Mycobacterium tuberculosis, började sjukdomen i stället förstås som en smittsam infektionssjukdom – och delvis möjlig att förebygga. Därmed fick hygienisk folkbildning en nyckelroll i arbetet med att bekämpa tuberkulos.

Den hygieniska folkbildning som växte fram handlade inte bara om medicinska fakta, utan också om hur risker kommunicerades och förebyggdes, hur motstånd bemöttes och hur vissa grupper kom att stigmatiseras.  Genom temanumrets artiklar visas hur utbildning under tuberkulosens tidevarv blev en central del av samhällets sätt att hantera sjukdomen och samtidigt en arena för den moderna folkhälsans och välfärdsstatens framväxt. Samtidigt framträder i analyserna både sådant som levt kvar över tid, såsom sjukdomens moralisering och tendensen att skuldbelägga de fattiga, och tydliga förändringar i form av nya teknologier, förändrade språkbruk och framväxande patienträttigheter. Därigenom bidrar artiklarna med historiska perspektiv på frågor som fortsatt präglar samtida diskussioner om hur risker kommuniceras och förstås i tider av sjukdom och kris.

Mot bakgrund av de perspektiv som tecknats här tar temanumrets första artikel avstamp i hur tuberkulos förståddes och bekämpades. I sin artikel visar Elisa Serrano-Ausejo hur sjukdomen användes för att beskriva och påverka arbetare och deras familjer i det offentliga samtalet om hälsa och utbildning i Spanien och Sverige, från slutet av 1800-talet till 1940-talet. Genom analysen blir det tydligt hur kampen mot tuberkulos växte till ett brett upplysningsprojekt där allt från bostäder och arbetsmiljö till vardagsvanor och fritid sattes under pedagogisk och hygienisk lupp.

Den medicinska och hygieniska omorientering som tog form under 1800-talet fick påtagliga konsekvenser för folkskolans hälsoarbete i Sverige. I den andra artikeln undersöker Karolina Wiell hur skolbad etablerades som en del av skolans hygieniska arbete under 1920-talet. Med utgångspunkt i dagspress, kompletterad med material från Badkongressen 1925 och samtida statistik, visar hon hur olika skolbadsmodeller växte fram och hur bastubadet kom att dominera, särskilt på landsbygden.  Artikeln synliggör samtidigt tydliga regionala skillnader, präglade av lokala traditioner.

Samtidigt som skolans hygieniska arbete byggdes ut i Sverige växte undervisning fram även i andra miljöer än den ordinarie folkskolan, särskilt för långvarigt sjuka barn. På de svenska sanatorierna blev utbildning en del av vardagen för barn som vistades där under långa perioder. I Kerstin Hulter Åsbergs artikel följer vi flickan Carins skolgång vid Apelvikens kustsanatorium på 1930-talet. Genom hennes brev blir det tydligt hur undervisning, vila, disciplin och omsorg flätades samman i en miljö där lärande och tillfrisknande var två sidor av samma projekt.

Utanför skolor och sanatorier fick de hygieniska idealen också genomslag i vardagslivet. Renlighet blev ett moraliskt och socialt riktmärke, särskilt för kvinnor, som genom tidningar och utbildningar fostrades till ”goda husmödrar”. I Josefin Englunds artikel undersöks hur män och kvinnor beskrev hälsa och hygien i kontaktannonser mellan 1890 och 1940. Artikeln visar hur ord och uttryck kopplade till friskhet, skötsamhet och renhet kom att prägla människors självbeskrivningar och föreställningar om en lämplig partner. Här framträder hur den hygieniska fostran inte bara var en offentlig angelägenhet utan även formade intimsfärens värden och förväntningar.