PER MILBERG

 

Denna artikel behandlar Hamra Lantmannaskola, en lantbruksutbildning för blivande mindre jordbrukare som bedrevs i södra Östergötland mellan 1913 och 1934. Skolan grundades på privat initiativ inom ramen för en statlig satsning på lantmannaskolor. Totalt utbildades omkring 672 elever – i huvudsak söner till jordbrukare i Östergötland – i en femmånaders vinterkurs som kombinerade allmänna och lantbruksinriktade ämnen. Med utgångspunkt i styrelseprotokoll, elevmatrikel och lärarförteckning rekonstrueras skolans utveckling, elevernas bakgrund samt lärarkårens sammansättning. Resultaten placerar Hamra i ett bredare sammanhang av tidiga 1900-talstrender: professionaliseringen av jordbrukaryrket, spridningen av lantbrukskunskap till småbrukare, samt som en del i det statliga stödet till mindre gårdar.

 

Bakgrund

I den jordbrukshistoriska litteraturen brukar 1700- och 1800-talet beskrivas som den agrara revolutionen, en period då administrativa förändringar och innovationer ökade avkastningen inom jordbruket.[1] En sida av denna revolution var införandet av utbildning och forskning inom ämnet.[2] Detta bidrog i sin tur till professionaliseringen av bondens roll. Årtalen nedan illustrerar denna utveckling.

1791 grundades Sveriges första hushållningssällskap på Gotland och följdes sedan av sällskap i de övriga länen. Varje sällskap bestod av flera hushållningsgillen. Särskilt under 1800-talet hade hushållningssällskapen en mycket viktig roll, där flera uppgifter med tiden togs över av andra, nystartade institutioner eller myndigheter. Förutom jordbruksfrågor var de involverade i järnvägsbyggen, start av kooperativa föreningar, banker, försäkringsbolag, lantbruksskolor och sjukvård.[3] Även om hushållningssällskapen inte själva drev de skolor som växte fram, så var de avgörande genom att ge lån och olika former av stöd.

1811 grundades Kungliga Lantbruksakademien (numera Kungliga skogs- och lantbruksakademien; KSLA). Under hela 1800-talet var det akademien som bedrev försöksverksamhet kring jordbruk.

Efter flera misslyckade försök startade 1834 den första framgångsrika lantbruksutbildningen i Sverige i Västergötland (Degeberg)[4]. Under 1840- och 50-talen fick i princip varje län en lantbruksskola och som främst utbildade blivande befäl inom större lantbruk.

1848 blev det möjligt att studera till agronom på Ultuna (Uppland); tillträde krävde studentexamen samt jordbrukspraktik. En liknande utbildning startade 1862 i Alnarp (Skåne). De första folkhögskolorna grundades sedan 1868, varav många kom att hålla allmänna jordbrukskurser.

År 1887 startades de första lantmannaskolorna.

Genomgående för all lantmannautbildning var att den var förlagd till landsbygden i direkt anslutning till ett jordbruk. Detta skiljer lantbruksutbildningarna från de flesta andra utbildningar som växte fram under 1800-talet i mer urbana miljöer.

Föreliggande studie fokuserar på Hamra Lantmannaskola i södra Östergötland, och beskriver dess historia, lärarlag, elever och betydelse för den ort där den var förlagd.

Lantbruksutbildningen i Östergötland

Östergötlands första lantbruksskola startade 1843 på gården Sjögestad i Vreta Klosters socken[5]. Då fanns en inträdesavgift på tio Riksdaler Banko, men därutöver togs ingen kostnad för mat och husrum. Sedan utbildningen blivit tvåårig och fått många sökande, ökade dock avgiften. Skolan flyttades 1856 till Haddorp väster om Linköping, för att 1882 hamna i Bjärka-Säby några mil söder om Linköping, där undervisning bedrevs till 1955.

Eftersom eleverna på lantbruksskolor utbildades med målet att kunna arbeta som förmän eller liknande på stora lantbruk var det en förutsättning att skolan låg i anslutning till ett stort lantbruk. Kurserna var på ett eller två år, och bestod av en blandning av teori och praktik. Under den period som Hamra lantmannaskola var aktiv, 1913–34, fanns det cirka nitton lantbruksskolor i Sverige, ungefär en per län.

Efter ett riksdagsbeslut 1887 blev det möjligt att inrätta lantmannaskolor, vars ändamål var “att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare af mindre landtegendomar, meddela de teoretiska kunskaper, som äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke”.[6] Sådana skolor var mindre krävande att inrätta och kurserna var betydligt kortare än på lantbruksskolorna. I Östergötland ombildades delar av folkhögskolan i Lunnevad till lantmannaskola redan 1887, som var aktiv där till 1955.

Nästa förändring kom 1912, då lantmannaskolorna gavs bättre förutsättningar, vilket innebar att nio nya lantmannaskolor inrättades 1912–14, och Hamra var en av dessa. Totalt fanns då cirka 44 lantmannaskolor i Sverige, alltså ungefär två per län. Statsunderstöd innebar förstås att verksamheten skulle följa statligt fastställda reglementen.[7] År 1912 började man också skilja mellan två typer av lantmannaskolor med olika förkunskapskrav. För att antas till Typ A behövde man ha genomgått folkhögskola, medan Typ B bara krävde folkskola. Man kan nog säga att Typ B med sina minimala antagningskrav var en ”skola för blivande bönder”. Den redan existerande utbildningen vid Lunnevad var typ A, medan den nyinrättade Hamra var av typ B.

Att notera i sammanhanget är att det från 1912 också blev möjligt att inrätta lanthushållsskolor, som någon beskrivit som “skolor för blivande bondmoror”. Det blev så småningom ca 40 sådana i Sverige, varav två fanns i Östergötland.[8] Drivande i detta hade Fredrika Bremerförbundet varit, som 1907 startat ett seminarium för lanthushållslärare i Rimforsa i södra Östergötland[9]. Denna lärarskola behövde förstås ha en närliggande lanthushållsskola så att dess lärarelever skulle kunna auskultera. I februari 1913 började därför den första lanthushållsutbildningen i Östergötland, ursprungligen förlagd till Rimforsa, men 1918 flyttad till Storgården strax söder om Rimforsa (där skolverksamhet pågick till 1991).

Hamra

Initiativtagare till Hamra Lantmannaskola var Ingemar Gezelius (1876–1934). Hans engagemang för utbildning inom lantbruk verkar ha startat direkt efter agronomexamen 1898. Han var först andrelärare vid Kalmar läns lantbruksskola (Troserum), men efter fördjupade studier i mejeriskötsel (bland annat i Alnarp) blev han tillförordnad föreståndare för Åtvidabergs mejeri (Östergötland), och lärare vid dess mejeriskola. Efter en tid som vikarierande lärare vid Stockholms läns folkhögskola i Hammarby, var han under flera år andrelärare vid Skaraborgs läns lantbruksskola (Klagstorp). År 1904 instiftade Östergötlands läns hushållningssällskap en tjänst som jordbrukskonsult, och dess första innehavare blev Ingemar Gezelius (Gezelius 1930) som 1905 flyttade till Linköping.

Skolan och dess byggnader

Gezelius köpte gården Hamra våren 1913, i syfte att där starta en lantmannaskola av typ B, en utbildningsform som inrättats året innan. Sommaren 1913 erhöll han stöd av hushållningssällskapet i Östergötland i form av ett större lån, vilket innebar att han kunde påbörja de ny- och ombyggnationer som krävdes. Eleverna skulle erhålla kost och logi, så förutom undervisningslokal saknades även elevbostäder, storkök och tvättmöjligheter etc. Dessutom hade Hamras ladugårdsbyggnad nyligen brunnit ner. Sommaren 1913 uppfördes därför nya ekonomibyggnader, ett magasin byggdes om till elevbostäder, och ett kök byggdes ut. Det är anmärkningsvärt att den första kursen, med 24 antagna elever, kunde starta redan i november samma år. Men det var kanske inte den perfekta studiemiljön, och Gezelius skrev senare att ”med de små resurser, som stått till buds, skolans lokaler och bekvämligheter icke på långt när kunna fylla de fordringar, man även med mycket små anspråk kan begära”. [10]

Gezelius var 37 år gammal när han köpte Hamra och flyttade dit. Året efter, 1914, gifte han sig med Kallia Fanny Teresia Snellman (1865–1952), som var änka efter köpmannen Axel Ernst Heyman (1859–1902). År folkräkningen 1910 var hon ”hemmansägarinna” och bosatt på gården Wålberga vid Borens östra strand, en gård som var drygt 60 hektar, och som såldes 1913. Det är oklart om Kallias kapital var inblandat i köpet av Hamra. Kallia var medlem av styrelsen för Hushållsskolan på Storgården under ett antal år (åtminstone 1932–34). Hennes vidare öden efter att ha blivit änka en andra gång 1934 är oklara, men senare i livet bodde hon i Stockholm och använde då titeln rektorsänka.

Djuren

En lantmannaskola behövde tillgång till åkermark och husdjur. År 1917 fanns fyra hästar, ett par oxar, ett 15-tal nötkreatur (plus ungdjur), två avelssuggor, ett 20-tal gödsvin, får, höns och gäss på skolan.[11] Tjugo år senare, när skolan upphört, hade dåvarande arrendatorn på Hamra avskaffat oxarna och skaffat en traktor istället.[12] Vidare fanns då bara fem svin, alltså en rejäl minskning kanske för att det då bodde betydligt färre personer på Hamra (alltså mindre matavfall som svinfoder). I övrigt var det ungefär samma besättning: fyra hästar, två unghästar, en tjur, 18 kor, 12 ungdjur, fem svin, tolv får och 60 höns.

Styrelsen

Bland Hushållningssällskapets handlingar i Riksarkivet i Vadstena finns en bok där styrelsesammanträdena redovisas. Tyvärr är anteckningarna från mötena mycket kortfattade, och innehåller oftast bara beslut om datum för jul- och påsklov och stipendier till flitiga elever, samt en stående punkt om hur undervisningen framskrider (där vi oftast kan läsa “föranleder ingen åtgärd”). Det första mötet hölls 31 oktober 1913, då läsordning och ordningsstadga fastslogs. Närvarande vid detta och många kommande möten var, förutom Ingemar Gezelius, agronom A. Larsson. En tolkning är att styrelsen bara bestod av två personer, trots att statsstödet krävde en styrelse om minst fem personer.[13] En annan tolkning är att resten av styrelsen utgjordes av ”hedersuppdag” och inte krävde deltagande i den operativa verksamheten. “Agronom A. Larsson” kan vara den Arvid Larsson som uppges som anställd vid skolan 1916^[14], men han saknas i matriklar från Ultuna och Alnarp, som var de två platser i Sverige där man kunde utbilda sig till agronom (kanske hade han en utländsk examen). Vidare är han inte omnämnd i Hushållningssällskapets officiella historik.[15]

Den 15 maj 1931 hölls det sista styrelsemötet med Gezelius som ordförande. Varför styrelsemötena, eller i alla fall noteringarna från mötena, upphörde därefter är oklart, men 26 januari 1934 avled Gezelius, och en ny styrelse hade sitt första möte 11 mars 1934, nu med de två lärarna Luther Fransson och Nils Heidendahl. Vid nästa möte den 19 april 1934 beslutade man att utse C.G. Carlsén^[16] som examinator för ämnet. Vid styrelsemötet den 8 december 1934 deltog tre personer: Luther Fransson, Herman Fröberg och Tage Johansson. Fransson och Johansson var lärare (se nedan) och gissningsvis hade även Fröberg en lärarroll.^[17] Den 16 april 1935 hölls det sista styrelsemötet på Hamra och samma år flyttade skolan till Höje på Omberg. Intressant är att styrelseprotokollen liksom elevmatrikeln fortsätter i flera år efter att skolan flyttat till Höje. Så alla inblandade verkar ha uppfattat detta som att skolan inte lagts ner utan bara bytt sin geografiska placering.

Utbildningarna

Lantmannautbildningen var förstås ryggraden i skolans verksamhet, och i skolans elevmatrikel finns totalt 673 elever registrerade. Utbildningen bedrevs som en 5-månaders vinterkurs som startade i november och pågick till mars. Tanken var att detta gav deltagarna möjlighet att fullt ut delta i lantbruksarbete på hemmaplan under odlingssäsongen, eleverna var i många fall söner till bönder och arrendatorer.

Under dessa fem månader gavs ett stort antal betygsatta kurser, alltsamman specificerat i Svensk författningssamling.[18] Det handlade om mer allmänna kurser som: Svenska språket, Välskrivning, Räkning, Geometri, Kemi, Fysik, Geologi, Botanik och Kommunalkunskap (senare kallad Medborgarkunskap). Dessutom ingick de lantbruksinriktade kurserna: Jordbrukslära, Husdjurslära, Mjölkhushållning, Sjukvårds- och Hovbeslagslära, Trädgårdsskötsel, Skogshushållning, Byggnadslära, Lanthushållningens allmänna ekonomi (senare kallad Jordbruksekonomi), Fältmätning med avvägning, Linearritning och Lantbruksbokföring. Betyg gavs också i Flit och Uppförande. Tyvärr framgår inte exakt hur schemat såg ut, eller hur tiden var fördelad mellan de många kurserna. Vi vet heller inte vilka läroböcker som användes. Vid Lantammakursen på Lunnevad användes ett dussin olika böcker (Söderbäck 1945), vilket bör ha inneburit en avsevärd utgift för eleverna, som dock samtidigt fick med sig ett referensbibliotek hem efter examen.

Undervisningslokalernas utnyttjande var låg för många lantmannautbildningarna eftersom kursen gavs under vintern och lokalerna stod outnyttjade under sommarhalvåret. En hel del lantmannaskolor var därför samlokaliserade med lanthushållsskolor som då bedrev sin utbildning under sommarhalvåret.[19] Ett alternativ för bättre nyttjande av lokalerna var att erbjuda andra kurser, vilket också bör gett bättre utnyttjande av lärarna. I Hamras fall känner vi till två extra utbildningar. Somrarna 1919 och 1920 anordnades en kurs för ”vinnande av behörighet att undervisa i yrkesbestämd fortsättningsskola för jordbruk” där folkskollärare Olof Bolin var engagerad.[20] Om vi betraktar lantmannautbildningen som ett led i professionaliseringen av lantbruket, så ser vi här en parallell professionalisering av de lärarkåren. Vartannat år från och med 1926, gavs en kurs för utbildning av vandringsrättare.[21] Yrket, som med tiden bytte namn till jordbruksinstruktör, handlade om ett handgripligt rådgivningsuppdrag med anställning vid Hushållningssällskapen, som biträde till jordbrukskonsulenterna (som hade agronomexamen). Denna kurs var en månad med teori och praktik, med särskilt fokus på täckdikning. Inträdeskravet var genomgången lantmannautbildning. Hur många elever som deltog i dessa båda kurser är okänt.

Studieavgift och stipendier

En statlig utredning hade konstaterat att “Undervisningen bör enligt komiterades mening alltså ej vara alldeles kostnadsfri” på rikets lantbruksutbildningar. [22] I kommitténs förslag till stadgar för Lantmannaskolor, § 14, står: ”Lärjunge bekostar sjelf underhåll, bostad, böcker m.m. och betalar för undervisningen en afgift af fyrtio kronor, hvilken vid lärokursens början erlägges.” Det normala var därför att en avgift utgick för att läsa vid Lantmannaskolor, en avgift som åtminstone skulle täcka mat och husrum.^[23] Hur länge den angivna avgiften tillämpades går inte att se i källorna, men senare inflation, till exempel under första världskriget, innebar troligen att avgiften ökade med tiden.

Utredarna konstaterade också att “För att likväl lemna äfven obemedlade ynglingar möjlighet öppen att genomgå dessa landtbruksläroverk bör vid hvarje sådant finnas ett lämpligt antal friplatser.” På Hamra var nästan en tredjedel av eleverna “frielever” (anges i elevmatrikeln), och deras utnämnande bör ha föregåtts av någon form av behovsprövning. Det fanns också möjlighet till statligt stöd, vilket också noteras i matrikeln (i snitt delades 1400 kr ut per år). Det var Lantmannaskolan själv som administrerade detta, och statsbidraget var i alla fall senare behovsprövat men tyvärr vet vi inte vilka kriterier som gällde. ^[24] En slående sak är att man på Hamra över tid delade upp stöden i mindre delar. Mot slutet fanns två eller fyra elever som hade ett halvt “frielevskap”, och statsstödet varierade från 45 till 225 kr. Vi får anta att detta var för att fler skulle komma i åtnjutande av stöd. Eleverna kom sällan från bemedlade familjer, och även om deras fäder ägde en gård så gällde vid denna tid en hög grad av självförsörjning på mindre gårdar. Så i en del familjer bör det ha förekommit en avvägning mellan investering i utbildning kontra investering i byggnader eller jordbruksredskap.

En generell aspekt av internatkurser, där eleverna bodde avsides på landet, är att skolan ofta tog visst ansvar för aktiviteter utanför skoltid. På Lunnevad, där Östergötlands andra Lantmannaskola låg, anordnades mängder av aktiviteter som föreläsningar, fester och utflykter,^[25] men jämförelsen med Hamra haltar eftersom Lunnevad också hade en tvåårig allmän folkhögskola och alltså hade betydligt fler elever totalt. I ett minneshäfte för vinterkursen på Hamra 1930–31 finns, förutom foton på elever, lärare, huvudbyggnaden och lärobyggnaden, även den numera försvunna stugan Granstorp. Denna timrade backstuga hade förmodligen saknat boende sedan 1899, och dess uppträdande i minnesskriften kan tolkas som att den användes för sociala aktiviteter. Vi kan också gissa att lantmannaskolan på Hamra på något sätt haft en relation till lanthushållsskolan på Rimforsa Strand/Storgården. Vad vi vet med säkerhet är att Ingemar Gezelius satt med i styrelserna i båda skolorna (lanthushållsskolan och lanthushållsskoleseminariet) och att Kallia Gezelius var med i styrelsen för lanthushållskolan.

Eleverna

Totalt studerade 672 elever vid Hamra Lantmannaskola under dess verksamhetstid (Wallinder 1964), och antalet elever per år varierade mellan 22 och 37, vilket gjorde Hamra till en av de större lantmannaskolorna i Sverige.[26]

I skolans elevmatrikel kan vi se vilka som läste, varifrån de kom (faderns hemvist) och hur gamla de var. ^[27] Med tanke på att det fanns minst en lantmannaskola per län i Sverige, så är det inte förvånande att drygt 94% av eleverna var från Östergötland (633 av 671 elever vars geografiska ursprung kunnat fastställas). Eleverna kom från drygt 130 av Östergötlands då 170 kommuner. Fördelar vi eleverna på dagens kommuner dominerade Linköpings kommun stort (190), följt av Kinda kommun (88), Motala (74), Norrköping (70) och Mjölby (68). De lite mindre kommunerna Ödeshög, Åtvidaberg, Söderköping, Finspång och Vadstena bidrog med 108 elever (drygt 20 per kommun), medan Boxholm, Valdemarsvik och Ydre bidrog med 34 elever, alltså drygt 10 per kommun. Fördelningen speglar förstås till stor del befolkningsstorleken.

Extra många elever kom från skolans närområde, närmare bestämt finns sex elever från gårdar inom en radie av 3 km från Hamra i källmaterialet.[28] Därefter ser vi elever från närbelägna Opphem, Hackel och Brokind. Hamra ligger på gränsen mellan dåvarande Vårdnäs & Tjärstad kommuner och drygt 5% av eleverna kom härifrån (kommunerna hade 1920 knappt 1,4% av Östergötlands invånare). Båda kommunerna ingår i Kinda härad, som också var överrepresenterat: drygt 15% av eleverna (Wallinder 1964), medan häradet bara hade 6% av Östergötlands invånare. Vissa by- och gårdsnamn förekommer flera gånger, till exempel kom hela nio elever från byn Njölhult i Kinda härad. Med många lokala elever är det troligt att skolan satt ett kraftigt avtryck bland den jordbrukande befolkning i närområdet och i Kinda.

Det fanns också enstaka elever från annat håll, främst Kalmar län (16), Stockholms län (7), och Jönköpings län (4), men också sex elever från Södermanland, Västergötland, Värmland och Uppland. Dessutom fanns det tre elever vars fäder bodde utomlands: Lettland, Finland och Österrike. Eftersom hemort noterades som faderns bostadsort, är det fullt möjligt att en del av dessa elever kanske bodde i Östergötland, eller hade släkt- eller annan anknytning hit. Även om den geografiska mixen av elever var begränsad, så bör den ha bidragit till värdefullt erfarenhetsutbyte elever mellan.

Inga kvinnor genomgick utbildningen på Hamra vilket speglar konventionerna vid denna tid. I förarbetena till lantmannaskolornas inrättade 1887, står det nämligen att “Landtmannaskolans ändamål är att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare af mindre landtegendomar, meddela de teoretiska kunskaper, som äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke”.[29] Senare styrdokument specificerar dock inte elevernas genus,[30] och det hände att enstaka kvinnor läste Lantmannautbildningen.[31] Ett exempel från Hamras närhet var Birgit Göransson från Tjärstad, som 1944–45 läste Lantmannakursen på Lunnevad.[32]

Lärarna

En skola är inte bara formativ för eleverna, utan också för lärarna. Därför är det intressant att utreda vilka som arbetade på Hamra lantmannaskola. Förutom ordinarie lärare fanns tjänstebeteckningen Andre lärare, vikarie och timlärare. För åtminstone de tre första verkar agronomexamen ha varit ett krav. Agronomutbildningen var en 3-årig akademisk utbildning som erbjöds på Ultuna (Uppland) och Alnarp (Skåne). För tillträde krävdes studentexamen samt jordbrukspraktik i någon form. Det var alltså högt ställda krav på lärarna i lantmannaskolor.

Tyvärr har jag inte hittat någon lärarförteckning bland skolans efterlämnade dokument, så jag har främst använt tre matriklar över Sveriges agronomer[33] för att identifiera de som är listade i Tabell 1. Det är uppenbart att förteckningen inte är komplett, kanske mest för att biografierna i matriklarna skrivits av personerna själva och en del valde att mycket översiktligt redovisa kortvariga anställningar tidigt i karriären.

Tabell 1. Lärare aktiva vid Hamra lantmannaskola 1913–1934, med uppgift om roll på skolan, aktiv period, ursprung, examensår och -ort, arbete på andra skolor, och deras senare karriär. Ög = Östergötland; LMS = lantmannaskola; LS = lantbruksskola; HS = Hushållningssällskap

	Roll	Verksam på Hamra	Ursprung (län)	Examen	Ort	Annan lärarerfarenhet	Senare karriär
F.G. Ingemar Gezelius (1876–1934)	Rektor	1913–34	Väst-manland	1898	Ultuna	Troserums LS; Mejeriskola i Ög.; Folkhögskola; Klagstorps LS
A. Larsson	?	1913-?	?		?	?	?
Josef Hagman 1885–1948		1913-?	Ög.	1910	Alnarp	Tomta LS	Jordbrukskonsulent HS Ög; Egnahemsdir. i Ög; Ledamot av KSLA; Ög landsting; Riksdagsledamot 1933–6, 1944–8[i]
Tage Fredriksson (f 1874)		1913-?	Ög	1909	Alnarp	Bjärka Säby LS	Lantbrukare i Ög
Sven G. Sixtensson (f. 1893)	Andre-lärare	1916–18	Gävleborg	1915	Ultuna	Fyra olika LMS/LS	Konsulent hos Ayrshireföreningen; konsulent hos Avelsföreningen för SRB (Svensk Röd och vit Boskap).
A. Gideon Johansson (1889–1957)	Lärare	1918–19	Skaraborg	1917	Ultuna		Täckdikningskonsulent HS i Ög; Lantbruksnämnden, Ög.
Olof Bolin (1878–1950)	Folkskol-lärare	1919–20	Gotland	1899	Linköping		Folkskolinspektör
Alf L. Stigen (f 1895)	Lärare	1919–26	Malmöhus	1918	Alnarp	Tomta LMS	AB Separator
Gösta Vitalis Marell (f 1896)	Vik. lärare	1921	Uppsala	1920	Ultuna	Bjärka-Säby LS; en annan LMS; en mejeriskola	Byråagronom vid Kungl. Lantbruksstyrelsen
Jacob Verner Hagman (1895–1968)	Vik. lärare	1925	Ög.	1924	Ultuna		HS Ög; Sveriges utsädesförening; HS Stockholm
Yngve S.V. Hansson (f 1898)	Lärare	1925–7	Skåne	1923	Alnarp	Dala LS	Rektor för Ökna LMS; rektor för Alnarps mejeriskola
Sune G.H. Träskman (1901–1962)	Extra-lärare	1926–7	Ög.	1926	Alnarp	En annan LMS	Författare: Svensk Lantbrukslexion (1941), Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok (1942-8); tre böcker om höns (1944; 1948; 1951)
Arnold Lorensson (1902–1966)		1927–30	Kalmar	1927	Alnarp		HS Ög; betinspektör Roma sockerfabrik
K. Luther Fransson (1895-1963)	Lärare; rektor	1927–34	Jönköping	1920	Alnarp	Torsta LMS	Rektor för Hamra LMS när den flyttat till Höje
Göran Knutsson (1907–79)	Extra-lärare	1930–1	Kalmar	1930	Ultuna	Ultuna lantbruksinstitut	Dir. HS Uppland; invald i KSLA[ii]; FAO- uppdrag i Nepal; gjorde upplysningsfilmer.
Nils-Herman B. von Zweigbergk (1906–1974)	Lärare	1931–33	Ög.	1931	Ultuna	6 olika LMS/LS	Rektor vid Ingelstads LMS; rektor vid Ultuna LS
Nils M. Heidendahl (1907–2000)		1934	Skåne	1933	Alnarp	Dingle LMS	Byråagronom Kungl. Lantbruksstyrelsen; Byråassistent Statens Egnahemsstyrelse; Sekreterare i Statens Livsmedelskommission; Sekreterare Statens linnämnd; vd Riksförbundet lin & hampa. Sekreterare i fyra statliga utredningar (t.ex. Jordbrukets inriktande under försvårad tillförsel och krig (1939); Hushållningssällskapens organisation (1942). Författare, bland annat Spånadsväxtodlingen i Sverige 1940-1965
O.E. Tage Johansson (1903–68)		1934–5	Kalmar	1932	Alnarp	Sala LMS	Hamra LMS Höje; Svalös LMS
E. Herman Fröberg (1899–1988)		1934–?	?	1926	Ultuna	?	?

^[i] https://sv.wikipedia.org/wiki/Josef_Hagman

^[ii] Anonym (1980) Avlidna svenska ledamöter av Skogs- och Lantbruksakademien. Göran Knutsson. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift 119: 305

Genomgången av matriklarna visade två generella mönster: (i) att många nyutexaminerade agronomer kortvarigt arbetade som lärare på lantbruks- eller lantmannautbildningar, de flesta bara 1–2 säsonger, att många under några år flyttade runt på flera lantmannaskolor och lantbruksskolor. Detta kan tolkas på olika sätt. En positiv tolkning är att lantmannalärare var ett utmärkt sätt att samla bred erfarenhet av jordbruk från olika delar av landet, vilket bör ha varit positivt för en framtida karriär inom rådgivning och liknande. En negativ tolkning är att det var ett lågstatusarbete man tog tidigt i karriären i brist på bättre möjligheter. Om detta i så fall berodde på dålig lön, dåliga tjänstebostäder, eller att arbetet inte varade hela året, behöver utredas. Många verkar ha kombinerat lärararbetet på vintern (och boende på Hamra) med någon form av arbete på hushållningssällskapet i Östergötland, vilket då bör ha krävt att man bodde i Linköping. Man kan ana en form av ”säsongsanställning” som lärare, vilket förstås gör det mindre attraktivt och därmed kan ha bidragit till att göra lantmannalärarjobbet till ett genomgångsyrke tidigt i karriären.

Mer specifikt kan vi för Hamra konstatera att det vid en och samma tidpunkt förutom föreståndaren Gezelius fanns en eller två lärare på plats. Lärarna kom från många olika platser i södra Sverige, och det var något fler som hade examen från Alnarp än från Ultuna.

Skolans avveckling

När Gezelius gått bort 1934 erbjöds Hushållningssällskapet att köpa Hamra för att kunna driva skolan vidare. Men Hushållningssällskapet var inte intresserat. Dels var lokalerna inte tillfredställande, dels hade sällskapet planer på att samordna alla utbildningar som man stöttade till en plats. Därför valde man att tillfälligt förlägga lantmannautbildningen till Omberg (Höje). Här hade det i många år funnits en skogsskola som nyligen lagts ner, så det fanns både lämpliga elevbostäder och lokaler för undervisning. Även om detta var tänkt som ett provisorium så kom kriget emellan och lantmannaskolan var verksam där fram till 1955. Detta år lades skolorna i Höje, Lunnevad och Bjärka Säby ner, och i stället öppnades en ny skola inom lantbrukets område i nybyggda lokaler i Vreta Kloster (norr om Linköping). Där fortsatte under några år lantmannautbildningen enligt äldre upplägg, men 1963 kom nya statliga riktlinjer som förändrade utbildningsprogrammen i grunden. Efter 75 år upphörde därmed lantmannautbildningen.

Diskussion

Skolans avtryck

De första åren som ”ung vuxen” ger ofta bestående intryck och viktiga erfarenheter. På samma sätt vet vi att ens första anställning kan få stor betydelse för resten av karriären. Därför är det rimligt att anta att Lantmannaskolan i Hamra under sin drygt 20-åriga verksamhetstid kom att betyda en hel del för hela 700 personer.

För eleverna innebar det en utbildning om moderna jordbruksmetoder, och många nya kontakter med andra (blivande) bönder. De flesta elever lär ha kommit med tåg till Gärdala station, som låg 3 km från Hamra. De kom till skolan kring den 1 november, och tillbringade vintern och vårvintern där. Förläggningen på landsbygden bidrog nog till att eleverna blev en mer sammansvetsad grupp än man kan förvänta sig för en utbildning i stadsmiljö.

För många av lärarna var det den första anställningen efter en akademisk examen, liksom första erfarenheten som lärare. Baserat på många av lärarnas senare karriär kan man ana ett patos för undervisning, forskning och upplysningsverksamhet inom jordbruket. Vi får förmoda att erfarenheterna från Hamra påverkade deras fortsatta arbete inom lantbruksutbildning och lantbruksrådgivning, och vi kan notera att några av dem senare fick betydelsefulla roller. I främsta rummet hamnar fyra lärare som senare fick stort inflytande på svenskt jordbruk. (i) Heidendahl, som under 1940-talet var sekreterare i två viktiga utredningar om jordbrukets förutsättningar och framtid (Krigsberedskap, och hushållningssällskapens organisation); (ii) Sixtensson som var drivande i skapandet av Svensk Röd och vit Boskap, en nötras av mycket stor betydelse under 1900-talet och även idag; (iii) Träskman, vars böcker om hönsskötsel fick mycket stor spridning och inflytande; och (iv) Knutsson som med tiden hade med många ledande uppdrag inom svenskt jordbruk.

Man kan vidare fundera på om lärarnas intresse och blivande val av professionell fördjupning avgjordes på Hamra. Luther Fransson, von Zweigbergk och Tage Johansson fortsatte som lärare, medan Sixtensson fördjupade sig i husdjursavel, Träskman i höns samt Gideon Johansson i täckdikning. Om det var ämnen de satts att undervisa i som format deras intressen kan tyvärr inte utläsas i källmaterialet.

En annan observation är det senare engagemanget för alternativa grödor. Lorensson, Knutsson och Heidendahl kom alla att bli viktiga i de ansträngningar som gjordes under och efter andra världskriget för att säkra svensk tillgång till fiber (spånad): alltså lin och hampa. Som av en tillfällighet kom åtminstone två lantbrukare i trakten av Hamra att odla hampa[34].

Skolan bör också på olika sätt ha påverkat landsbygden i dess närhet. Vi kan konstatera att lokala elever var överrepresenterade, vilket visar att man tog möjligheten att investera i utbildning som fanns nära hemmet. Vi vet också att lantmannaskolan var en viktig inkomstkälla för affären i Gärdala vilket visar att skolan också bidrog till den lokala ekonomin.^[35] Värt att notera är att de flesta lärare förmodligen bodde på Hamra under arbetet där[36], och att detta gav trakten ett tillskott av högutbildade. Eftersom de flesta lärare arbetade på Hamra bara några år, innebar det också en hög omsättning av högutbildade. I vilken utsträckning lärarlaget var integrerat i det sociala livet i trakten har jag inte lyckats utröna.

Trender i tiden

Hamra lantmannaskola kan ses som en del i flera trender i tiden kring och efter det förra sekelskiftet. Vi kan se denna skola som en del i professionaliseringen av jordbruket, alltså att göra bondens arbete till ett yrke i modern betydelse. Yrkesrollen manifesteras genom utbildning, och en uppfattning om att det i yrkesrollen ingår att hålla sig à jour med nya rön och innovationer. Parallellt ser vi organisering av lantbrukarna i fackliga organisationer.[37] Lantmannaskolorna hade en viktig roll för spridning av forskningsrön och innovationer genom att de nådde ut även till små gårdar. Just problem med att nå ut med rådgivning till mindre lantbruk upplevdes som ett problem vid denna tid.[38] Den höga läraromsättningen på lantmannaskolor, med många nyutexaminerade agronomer, kan också ha bidragit till kunskapsförmedling av nya rön och innovationer via lantmannaskolor. Andra kanaler var de tidningar som började ges ut i slutet av 1800-talet[39], men i vilken utsträckning de nådde småbrukare är oklart.

Vi bör också se lantmannaskolorna, vars målgrupp var små lantbruk, som en del av den dåvarande breda politiska viljan att utveckla det ”ofullständiga jordbruket” som kan jämföras med vad vi idag kanske skulle kalla småbruk, dvs där familjen inte kunde leva på inkomsten från gården. Under 50 år i början av 1900-talet genomfördes flera utredningar om jordbruken.[40] Även egnahemsrörelsen tog fart, vilken initialt handlade om att förbättra bostadssituationen på landsbygden.[41] Det utgick även särskilda lån och ibland även bidrag för nyodling, dikning, betesförbättring och stenröjning avsedda för små gårdar. Hushållningssällskapen genomförde korta så kallade småbrukarkurser, och de anställde vandringsrättare för uppsökande rådgivning riktad mot småbrukare.[42]

Denna välvilja mot småbruken upphörde under 1950-talet,[43] och framtidsvisionen var inte längre ökat välstånd genom investering i småjordbruk, utan i stället förespråkades nedläggning eller sammanslagning av sådana jordbruk. Det är därför inte förvånande att lantmannautbildningen, den utbildning vars fokus var det mindre lantbruket, efter 75 år ansågs ha spelat ut sin roll.

Referenser

[1] Gadd C-J (2000) Den agrara revolutionen: 1700–1870. Natur & Kultur, 415 s

[2] Perhsson LG (1988) Jordbruksutbildningen, historia och framtid. Kungl. Skogs- o. Lantbruksakademiens Tidskrift, Suppl. 20, 169–183

[3] Schött H (1914) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 2. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 522 s

[4] Perhsson LG (1988) Jordbruksutbildningen, historia och framtid. Kungl. Skogs- o. Lantbruksakademiens Tidskrift, Suppl. 20, 169–183

[5] Schött H (1914) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 2. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 522 s

[6] SOU (1887) Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1984, P.A. Norstedt Söner

[7] Svensk författningssamling (1918) Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. Given den 8 november 1918. Stockholm, 1918: 2529-2539. (Svensk författningssamling 1918:923). — Svensk författningssamling (1919a) Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor. Givet den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2477–2477. (Svensk författningssamling 1919:856). — Svensk författningssamling (1919b) Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m.m. Given den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2488–2493. (Svensk författningssamling 1919:857)

[8] Gram E (1964) Lanthushållsundervisningen. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914–1964. Sidorna 188–190

[9] Berry G (2023) Den självstyrda periferin: Lanthushållsundervisningen och styrningen av den svenska landsbygden, 1890–1970. Studier i utbildnings- och kultursociologi 17. 310 s. Acta Universitatis Upsaliensis

[10] Gezelius I (1930) Hamra lantmannaskola. Svenska Lantmannaskolans Årsskrift, s 21–22

[11] Anonym (1917) Hamra lantmannaskola. Lantmannens Månadsblad: till det mindre Jordbrukets Tjenst. s 102

[12] Anonym (1939) Svenska gods och gårdar, volym 18

[13] Svensk författningssamling (1919a) Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor. Givet den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2477–2477. (Svensk författningssamling 1919:856)

^[14] Provinstidningen Dalsland, 1916-09-27

[15] Schött H (1913) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 1. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 289 s — Schött H (1914) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 2. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 522 s — Wallinder Å (1964) Lantbruksundervisningen i Östergötland 1914–1964. I Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914–1964. Sidorna 176–187

^[16] Carl Gustaf Carlsén (f. 1887), länsjägmästare i Östergötland

^[17] Erik Herman Fröberg 1899, utexaminerad från Ultuna 1926, och 1927–28 inspektor vid en gård i Sörmland

[18] Svensk författningssamling (1918) Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. Given den 8 november 1918. Stockholm, 1918: 2529-2539. (Svensk författningssamling 1918:923) — Svensk författningssamling (1919a) Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor. Givet den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2477–2477. (Svensk författningssamling 1919:856)

[19] Berry G (2023) Den självstyrda periferin: Lanthushållsundervisningen och styrningen av den svenska landsbygden, 1890–1970. Studier i utbildnings- och kultursociologi 17. 310 s. Acta Universitatis Upsaliensis.

[20] Anonym (1928) O. Bolin. Svensk lärartidning 47 (9), 165

[21] Gram E (1964) Lanthushållsundervisningen. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914–1964. Sidorna 188–190

[22] SOU (1887) Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1984, P.A. Norstedt Söner

^[23] Tenhults lantmannaskola i Småland införde avgifter 1919 efter att ha varit gratis några år, enligt A Gustawson (1927) Jönköpings läns lantbruksskola 1842–1912 samt densammas arvtagare Jönköpings läns lantmannaskola i Tenhult 1912–1927. Bilaga till Jönköpings läns lantmanna- och lanthushållningsskola i Tenhult framställningar till Jönköpings läns landsting 1927.

^[24] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944–45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 s

^[25] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944–45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 s

[26] Gustawson A (1927) Jönköpings läns lantbruksskola 1842–1912 samt densammas arvtagare Jönköpings läns lantmannaskola i Tenhult 1912–1927. Bilaga till Jönköpings läns lantmanna- och lanthushållningsskola i Tenhult framställningar till Jönköpings läns landsting 1927

^[27] Del av Hushållningssällskapets arkiv vid Riksarkivet i Vadstena.

[28] Knut Andersson Gärdala Storgård; Manne Pettersson, Gärdala Lillgård; Kurt Larsson, Groveda; Claes Bertil Isaksson, Fäntebo; Valdemar Andersson, Skeda; och Yngve Petterson, Kåtebo

[29] SOU (1887) Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1984, P.A. Norstedt Söner

[30] Svensk författningssamling (1918) Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. Given den 8 november 1918. Stockholm, 1918: 2529-2539. (Svensk författningssamling 1918:923)

[31] Söderbäck P (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944–45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 s

[32]  Hon var troligen arvtagare till gården Svenmyra; hennes mormor och morfar hade fyra döttrar, och hon verkar ha varit enda barnbarnet

[33] Andersson S (1935) Alnarps matrikel. Matrikel över lärare och elever i agronom- och konsulentkurserna vid Alnarp 1862–1933. Malmö, 446 s — Bjärsdal J (1953) Sveriges agronomer 1900–1952. 2.800 biografier över agronomer i Sverige. LTs Förlag, 265 s — Ultuna Elevkår (1932) Matrikel över styrelsemedlemmar, lärare och elever vid Ultuna Lantbruksinstitut 1848–1932. Uppsala, 380 s

[34] Timar Pettersson Groveda, och arrendator Eric Pettersson Kättilstad prästgård

^[35] Enligt Saga Pettersson, som drev affären en period ; uppgift i brev från Sagas son Karl-Henrik Pettersson

[36] Vid folkräkningen 1930 bodde lärarna Luther Fransson och Göran Knutsson på Hamra (riksarkivet)

[37] Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL) 1917 och Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) 1929

[38] Månsson E (1985) Jordbrukets rådgivning förr, nu och i framtiden. Kungl. Skogs och Lantbruksakademins Tidskrift Suppl. 20, 185–209

[39] Tidskrift för landtmän 1880; Annonsblad till tidskrift för lantmän (numera ATL) 1884; Landtmannen 1890

[40] SOU (1926) Utlåtande med förslag angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. SOU 1926:21. — SOU (1933) Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för att främja komplettering av ofullständiga jordbruk. SOU 1933:33

[41] Germundsson T (1998) Egnahem som småbruk. Den statliga egnahemsverksamhetens omfattning och utfall, med exempel från Sydsverige. Bebyggelsehistorisk Tidskrift 35, 19–34

[42] Månsson E (1985) Jordbrukets rådgivning förr, nu och i framtiden. Kungl. Skogs och Lantbruksakademins Tidskrift Suppl. 20, 185–209

[43] Svensson H, Pettersson R (2025) Jordbruksregleringen under 1900-talet. Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden 82, 344 s

---

 

 

 

 

 

 

 

Per Milberg är adjungerad professor i ekologi vid Linköpings universitet. Hans forskning har bland annat handlat om biodiversitet och landskapsförändringar. Andra intressen är agrarhistoria, skogshistoria och lokalhistoria (Kinda härad, Östergötland).