LINA SPJUT
Denna artikel är en fallstudie som rör en lärarrekrytering vid Olofsfors bruks folkskola i Nordmalings kommun, på gränsen mellan Ångermanland och Västerbotten år 1881. Utlysningen och tillsättningen av denna kombinerade tjänst som folkskollärare och organist var en praktisk och ekonomisk lösning på det statliga påbudet om inrättande av folkskolor och behöriga lärare som låg på lokalsamhället. Källmaterialet, som utgörs av dokument från Olofsfors bruk, som återfunnits vid Företagsarkivet i Westerbotten, Tidning för folkskolan, samt kyrkostämmoprotokoll från Nordmalings kommun, visar att utlysningen och tillsättningen som gjordes 1881, ifrågasattes 1907–08 då den lokala lösningen inte längre var önskvärd. Källmaterialet har lästs induktivt, men systematiskt, och sedan kontextualiserat och analyserat narrativet. Resultatet och analysen ringar in hur lokala ekonomiska och praktiska förutsättningar krävde olika lokala organisatoriska lösningar för att kunna möta upp statliga direktiv man kunde hållas till svars för, samt hur sådana lösningar kunde visa sig omoderna och opraktiska decennier senare.
Inledning
Inför folkskolans införande av skolplikt 1882 ökade antalet elever i folkskolan och så också trycket på att anställa utbildade lärare runt om i Sverige. I de nordliga delarna av landet var rekrytering av lärare ett påtagligt problem redan tidigare, men ställdes på sin spets denna period. Konkurrensen om utbildade lärare var hård, detta trots att lärarutbildning vid lärarseminarierna kommit i gång på allvar. Folkskolläraryrket var vid tiden ett säsongsarbete med perioder av sysslolöshet mellan terminerna, vilket ledde till att tjänster ofta kombinerades med andra sysslor som exempelvis klockare, organist eller med olika skrivaruppdrag. Tjänstekombinationer kunde erbjuda något högre lön och blev därmed mer attraktiva att söka, men krävde samtidigt flera förmågor hos lärarna, där lärarskicklighet ibland ställdes mot andra färdigheter.[1]
Genom att följa kyrkoråds- och kyrkostämmoprotokoll lyfter studien en problematik runt den lokala lärarbristen i och med folkskoleväsendets utbyggnad och införandet av obligatorisk skola 1882. Studiens narrativ illustrerar ett exempel på långtgående konsekvenser av ett lokalt svar på ett statligt direktiv, genom att göra en lärartjänst mer attraktiv genom att slå samman den med en annan tjänst.
Syftet med studien är tvådelat. Dels att öka förståelsen för den komplexitet som lärarrekryteringen stod inför när läraryrket var ett säsongsarbete i slutet av 1800-talet, dels att belysa vilka konsekvenser de lokala initiativen att skapa attraktiva tjänster kunde ge. Sammantaget bidrar studien till att lägga en bit till det stora pusslet om en yrkeskårs framväxt och folkskolans etablering och expansion runt sekelskiftet 1900.
Detta är en fallstudie av en anställning som skedde under 1880-talet men som kom under utredning tjugofem år senare, en utredning som slutligen nådde ända till Kammarkollegiet. Skedde utlysningen och tillsättandet på rätt sätt och hade den anställde läraren, Svensson, faktiskt rätt till tjänsten, en tjänst som han delvis innehaft under 25 år?[2]
Casestudien bygger på källmaterial från Företagsarkivet i Westerbotten, samt kyrkostämmoprotokoll från tillsättandet av tjänsten i fråga, 1881–1884, men också avskrifter av kyrkostämmoprotokoll dryga 25 år senare när tjänstetillsättningen ifrågasattes. Metoden går ut på att textmässigt gå igenom arkivmaterialet induktivt men systematiskt, för att bygga upp en kronologi och ett narrativ för att sedan kunna kontextualisera och analysera händelseförloppet mot rådande kontext, teori och tidigare forskning.
Teoretiskt används idéer om strukturell och organisatorisk påverkan på lokala förutsättningar att leva upp till centralt satta krav, vilket kan jämföras med ramfaktorer rörande lokala aktörer och formella strukturer.[3]
Lärarrekrytering under 1800-talet
Lärares arbetsvillkor och agerande som yrkeskår har bland annat studerats av J Martin Andersson (2025) där fokus har varit lärarkårens kollektiva agerande som yrkeskår. Han lyfter också folkskolestadgan från 1842, seminariers inrättande för lärare och lärarinnor samt folkskoleinspektionens start 1861.
Kombinerade tjänster för lärare, deras innehåll och konsekvenser har tidigare studerats av bland andra Johannes Westberg och Jakob Evertsson. Westberg har undersökt vilka slags tjänster som fanns och hur de kombinerades med andra tjänster för att få sökanden. Han lyfter hur läraryrket var ett säsongsarbete vilket medförde att lärare behövde försörja sig genom extrasysslor mellan terminerna, samt att lärarprofessionen uppbyggande under folkskolans expansion på ett sätt var beroende av såväl statliga direktiv, skatter och lokala bisysslor. Han skriver även att det i folkskolestadgan från 1842, men även i revideringarna 1882 och 1897 explicit uttrycks att lärartjänsterna kan kombineras med tjänster som exempelvis präst eller klockare. Westberg skriver också att 31 procent av de manliga lärarna, enligt lönelistor från 1889, hade sådana kombinationer. Det motsvarar 1 724 av totalt 5 602 lärare. Evertssons fokus har legat på professionaliseringen av läraryrket och menar att lärare hamnade i kläm mellan statliga direktiv om tjänster och de lokala förutsättningarna att finansiera lärarna, samt olika lokala åsikter om tjänstens innehåll, kyrkans auktoritet och församlingsmedlemmars förväntningar och krav. Evertsson skriver också att de första regleringarna för folkskollärarna kom 1862 och 1865. I dessa framhölls att lärarna skulle kunna pedagogiska metoder och skolkursens innehåll, men också inneha både teoretisk insikt och praktiska färdigheter. Sammantaget visar Westbergs och Evertssons forskning på att lärare ofta hade kombinerade tjänster och att de därför behövde både ha pedagogiska kunskaper och andra kompetenser för att klara sin försörjning.[4]
Lokalt inflytande över läraranställningar
Enligt folkskolestadgan från 1842, lades ansvaret på skoldrift på församlingarna som skulle tillsätta särskilda Skolstyrelser. Tidigare nämnda Westberg har lyft fram att skolor var dyrt för församlingarna och att ekonomiska bidrag var välkomna. Dock var församlingens skolråd alltid ansvariga för folkskoleväsendet inom skoldistriktet och de skulle också rapportera verksamheten till Domkapitlet. De ansvarade också för de granskningar som de statliga folkskoleinspektörerna gjorde. Ekonomin och inflytandet över skolorna skapade dock friktion på olika sätt.
Att det funnits konflikter mellan skolråden och finansiärerna av skolorna har lyfts fram i tidigare forskning av bland andra Westberg, men också Christina Florin & Ulla Johansson och Lina Spjut & Fredrik Olsson Spjut. Westberg och Florin & Johansson som studerat Sundsvallsregionen har sett att många konflikter rörde ekonomi. Skolornas finansiärer ville inte enbart stå för kostnaderna utan de ville även ha inflytande över skolan och lärarrekryteringen, medan skolstyrelserna menade att de var ansvariga för skolans innehåll och därför borde bestämma över skolans innehåll. Dessutom ville skolråden och sockenborna hålla kostnaderna nere, medan lärarna ville ha högre löner och pensioner. Detta för att kunna försörja sig på läraryrket både under och efter sitt yrkesliv. Här har också Andersson kunnat peka på ett antal konflikter om klockares och lärares pensioner och de avtal de ingått när yrkesgruppen vidgas. De konflikter Spjut och Olsson-Spjut har visat på rör den lokala församling som detta case utspelar sig i, Nordmalings kommun och Olofsfors bruksskola. Där fanns sedan tidigt 1800-tal ett antal trätoämnen mellan bruket och församlingen, i huvudsak om ekonomiska frågor, men också om bruksskolans skötsel och kvalitet.[5] Ovanstående studier bidrar med viktiga kontextuella kunskaper om läraryrkets förutsättningar och organisation och även om skoldistriktet denna casestudie handlar om.
Bakgrund, lokala förutsättningar runt casestudien
Nordmalings kommuns geografiska placering på gränsen mellan norra Ångermanland och södra Västerbotten medförde vissa problem i konkurrenskraft i sökandet efter kompetent arbetskraft till skolan. Nordmalings kommun var relativt fattig men där fanns i slutet på 1800-talet flera skolor. Den större skolan var Vallens skola i centrala Nordmaling, en skola som startades tack vare en donation så tidigt som 1796. I området fanns också Olofsfors skola som var belägen några mil från Vallenskolan, den drevs av järnbruket och grundades på tidigt 1830-tal. Efter 1842 ansvarade Nordmalings skolråd för folkskoleväsendet inom skoldistriktet även om skolan vid Olofsfors bruk fortsatt bekostades av järnbruket.[6] För denna fallstudie innebar detta att anställningen av lärare till Olofsfors folkskola var en angelägenhet för Skolstyrelsen i Nordmalings församling trots att lönen bekostades av Olofsfors järnbruk. För att skapa en attraktiv tjänst och kunna erbjuda en högre lön, kombinerades tjänsten som folkskollärare i Olofsfors med en tjänst som organist i Nordmaling som var huvudort och den plats där församlingens kyrka fanns.
Redogörelse för anställningen och dess efterverkningar
I samband med att skolläraren och klockaren i Nordmaling beviljades pension 1879, ansåg sockenstämman att klockartjänsten skulle kunna förenas med skollärartjänsten i Vallens skola i Nordmaling. Lärartjänsten och klockartjänsten tillsattes men den pensionerade läraren fortsatte som organist.[7]
År 1881 behövdes även en ny skollärare rekryteras vid Olofsfors skola eftersom deras tidigare lärare avlidit. Utifrån tidigare erfarenheter om att det varit svårt att rekrytera lärare beslöts att även här locka med en förenad tjänst. Någon ledig tjänst fanns dock inte vid tillfället. På sikt räknade man däremot med att organisttjänsten skulle bli ledig, eftersom den gamle läraren hade beviljats lärarpension två år tidigare. Enligt Kyrkostämmans protokoll från den 9 januari 1881 beslöts att skollärartjänsten vid Olofsfors bruksskola skulle förenas med organistbefattningen ”i händelse denna skulle blifva ledig”. Annonsen infördes i Tidning för folkskola den 4 april 1881.
Annons från Tidning för folkskolan nr 7. 1881
Under mötet 9 januari 1881 föreslogs det också att det inför anställningen skulle krävas både undervisningsprov och orgelspelningsprov av den sökande. Något beslut fattades dock inte vid detta tillfälle, då det fanns en farhåga för kostnader i samband med proven, samt att proven kanske skulle avskräcka sökande. Poängen var ju snarare att locka sökanden. Man enades i stället om att åtföljande betyg om sökandens kunskap och skicklighet borde räcka.
Den 5 juni 1881 genomfördes ett skolrådssammanträde i Nordmaling, där det konstaterades att det enbart fanns en sökande till tjänsten. Sammanträdet beslutade då att sätta ut en ny annons, denna gång med lönen angiven i annonsen. Det beslutades också att den sökanden skulle göra prov i undervisning och orgelspelning innan anställning. Mot detta beslut reserverade sig ordföranden med hänvisning till sina tidigare argument om att provet kunde medföra kostnader och verka avskräckande. Skolrådssammanträdet hänvisar därför det slutgiltiga beslutet till kyrkostämman, som skulle hålla möte den12 juni samma år. Kyrkostämman följde skolrådets beslut att förnya annonsen samt att ange lönen, som skulle betalas ut halvårsvis. Den 18 juli förnyades annonsen med utsatt organistlön om 400 kronor.
Annons från Tidning för folkskolan nr 15. 1881
I avskriften från annonserna som finns sparade hos Företagsarkivet i Westerbotten finns även en försäkran och underskrift om att de båda annonserna den 4 april, respektive den 18 juli varit införda i Tidning för folkskola No 7 och No 15. Trots ändringen av annonsen verkar den inte gett den utdelning som kyrkostämman och skolrådet önskat. Ingen som hade full kompetens för den kombinerade tjänsten hade ansökt men kyrkostämman och skolrådet bedömde att en tredje utlysning ändå inte skulle ge fler sökanden. Det beslutades därför vid mötet den 16 oktober 1881 att de skulle frångå det tidigare beslutet om förenade tjänster och i stället enbart lysa ut lärartjänsten. Samtidigt hade den enda sökande läraren, Svensson, återkallat sin ansökan. Nordmalings kyrkoherde skrev då ett brev till kyrkoherden i Svenssons församling daterat den 25 oktober 1881. I brevet ber han denne kyrkoherde att tala med Svensson om att ta tjänsten i Olofsfors. Nordmalings kyrkoherde skriver också att prov skulle genomföras och att kyrkostämman ämnade utnämna honom till skollärartjänsten, men även till organisttjänsten ”så snart han tagit sin examen eller till densamma dokumenterat sig”, något som Svensson skrivit i sin ansökan att han ämnade göra.
Skollärare Svensson accepterade Nordmalings kyrkoherdes uppmaning och stod därefter fast vid sin ursprungliga ansökan och han anställdes som behörig folkskollärare vid Olofsfors bruksskola. Kyrkostämman var enhällig i detta beslut som togs den 27 november 1881. Dock var han som tidigare nämnts inte organist, men tjänsterna kunde förenas igen när den anställde skolläraren senare gjort sig kompetent till organisttjänsten och den nuvarande organisten lämnat sin tjänst. Svensson blev med andra ord den 27 november 1881 anställd enbart som skollärare, inte som organist.
Åren gick, och Svensson undervisade vid skolan samtidigt som han arbetade för att bli behörig organist. Den 6 juli 1884, visar ett protokoll från den allmänna Kyrkostämman att innehafvaren af nämnda skolläraretjenst nu efteråt genom aflagd organistexamen gjort sig kompetent äfven till organisttjensten”.
Protokollet från den 6 juli 1884 säger också att beslutet att slå samman tjänsterna från den 9 januari 1881 nu återigen var gällande, även om det hade upphävts 16 oktober samma år. Tjänsterna kunde återigen kombineras eftersom Svensson gjort sig kompetent att ta över organisttjänsten i händelse av nuvarande organists frånfälle. Protokollet är justerat. Sammantaget innebar detta att de formella kraven om Svenssons kompetens för båda tjänsterna var uppfyllda. I praktiken hade därmed församlingen en organist redo att påbörja tjänsten så snart den ordinarie organisten avslutade sin tjänst.
Svensson arbetade vidare på skolan och under hans tid som lärare anställdes även en lärarinna och elever kom och gick. 1880-talet gick mot sitt slut, 1890-talet följde och 1900-talet tog sin början. Sju år in på det seklet, 1907, avled slutligen den gamle organisten i Nordmaling och Svensson gjorde sig beredd att fylla ut sin lärartjänst med organistsysslorna.
Vid ordinarie kyrkostämman vid Nordmalings församling den 27 oktober 1907 framkom att ordföranden inför mötet fått in en fråga från Kamrer Nilsson[8] där denne ställde en formell fråga om varför organisttjänsten inte utlysts. Ordföranden berättade för mötet att han hade förklarat att tillsättningen skulle gå till Skollärare Svensson i Olofsfors enligt beslut från både 1881 och 1884. Kamrer Nilsson hade inte accepterat svaret utan ville att kyrkorådet skulle utreda frågan om giltigheten av tillsättningen av Svensson. Nilsson menade att det enligt protokoll den 16 oktober 1881 tagits beslut att den förenade tjänsten skulle rivas upp och att det enbart var skollärartjänsten som skulle tillsättas. Protokollet från 27 oktober 1907 beskriver inte vidare vad som sades, men troligen beslutades att ge kyrkorådet i uppdrag att de skulle ta in upplysningar om fallet inför nästa kyrkostämma. Detta antagande baseras på vad som står i kommande kyrkomötesprotokoll från 16 januari 1908.
Vid kyrkomötets protokoll från 16 januari 1908 står det att kyrkorådet hade, av skollärare Svensson, begärt in de handlingar och upplysningar som kunde kasta ljus över frågan om huruvida Svensson hade rätt till organisttjänsten som blivit ledig 26 år efter den utlysts och 23 år efter att Svensson blivit behörig tjänsten. Vid sitt möte menade kyrkorådet att Svensson hade rätt till tjänsten ”[…] emedan han sökt på annons”.[9] Kyrkorådets utredning visade alltså att Svensson var rättmätig innehavare till både lärartjänsten och organisttjänsten. Dock reserverade sig kyrkorådet eftersom de ansåg att Domkapitlet skulle tillfrågas om huruvida någon ny ansökan hade behövts vid sammanslagningen av folkskollärartjänsten och organisttjänsten. Denna utredning skulle lämnas till kyrkostämmans nästa möte.
Vid den ordinarie kyrkostämman den 24 maj 1908 visar det sig att kyrkostämman inte var nöjda med kyrkorådets utredning av frågan, utan ville i stället utse en särskild kommitté om fem personer som skulle utreda frågan ytterligare. Mötet tog fasta på förslaget och beslutade att kommittén inom en månad skulle inkomma till stämman med en ”tillfyllestgörande utredning”. Detta motiverades enligt protokollet med att det visserligen stod att Svensson sökte förenad tjänst, men endast fick lärartjänsten. Dock skulle Svensson få organisttjänsten om han gjorde sig kompetent till den, enligt ett beslut den 27 november 1881. Efter avlagt prov erhöll han även organisttjänsten, enligt ett protokoll från den 6 juli 1884. Det innebar att vid Nordmalings organists frånfälle hade Svensson även tilldelats organisttjänsten. Dock hade läraren vid Olofsfors skola, som 1908 var 53 år, meddelat att han planerade att gå i pension från sin folkskollärartjänst vid 55 års ålder. Då detta enbart var två år bort, gällde frågan därför om han skulle få bibehålla organisttjänsten trots att han tänkte avsluta sin lärartjänst. Fallet hänvisas vidare till kammarråd i Kammarkollegiet.
Vad som sker i Kammarkollegiet och vad det slutliga beslutet blev berättar inte dessa källor, men caset illustrerar en problematik som kunde uppkomma då formella statliga krav på läraranställningar mötte lokala förutsättningar och lösningar. Detta i en tid då lärare var en bristvara och fattiga avlägsna kommuner hade svårt att konkurrera med löner och förmåner till en yrkesgrupp som inte kunde försörja sig enkom på sitt yrke.
Lokala förutsättningar och centrala krav 1881–1884
Resultaten visar ett exempel på hur Nordmalings skoldistrikt kände sig tvingade att tillämpa kreativa lösningar för att hantera de formella kraven på läraranställningar i distriktet. Att tjänstetillsättningar var svåra verkar skolrådet varit medvetna om då de direkt försökte skapa en mer attraktiv tjänst. Utifrån ett ramfaktorteoretiskt perspektiv kan det, utöver den geografiska placeringen av skoldistriktet, tilläggas att det statliga direktivet om utbildade lärare, i kombination med lärarbrist och kommunernas begränsade ekonomiska möjligheter ytterligare spädde på skolrådets svårigheter med lärarrekryteringen. Att då initiera en sammanslagning av folkskollärartjänsten i Olofsfors med organistbefattningen i Nordmaling var säkerligen en medveten ekonomisk och organisatorisk strategi för att göra lärartjänsten mer attraktiv. Denna lösning bekräftar också Westbergs artikel om att läraryrket under perioden var ett säsongsarbete som krävde även annan försörjning. Att 31% av de manliga lärarna nationellt hade liknande kombinationstjänster visar att Nordmalings agerande inte på något sätt var ett isolerat initiativ, utan snarare en strukturell lokal lösning på ett centralt satt krav.
Det vi ser är en målkonflikt där formella centrala krav mötte en lokal verklighet med specifika förutsättningar. I linje med Evertssons forskning ses här ett exempel på hur lokala skolråd kom i kläm mellan statliga direktiv om att rekrytera professionella lärare och lokala ekonomiska förutsättningar. De föreslagna proven i undervisning och orgelspel diskuteras genom att profession, kostnadsrisker för proven, samt möjligheten att överhuvudtaget få någon anställd vägs mot varandra. Rädslan för att skrämma bort sökanden genom prov är intressant, även utifrån Anderssons forskning om lärarkåren som profession.
De lokala initiativen ställs också på sin spets när Nordmalings kyrkoherde skrev ett informellt brev till Svenssons kyrkoherde om att övertyga Svensson att fortsatt söka tjänsten. Här framstår det som att Nordmalings kyrkoherde i princip lovar bort tjänsten till Svensson, trots att denne vid tidpunkten saknade organistexamen. Detta agerande blottlägger en del av den desperation skolrådet kände runt att kunna anställa en behörig lärare och kan också ses som ett exempel på hur en lokal aktör aktivt försökte kringgå, eller åtminstone navigera inom, de statliga formella strukturerna för att hitta en folkskollärare. Kanske kan professionaliseringsprocessen av lärarkåren förstås som beroende av lokala initiativ och lösningar, på samma sätt som Westberg har poängterat att bisysslor var en förutsättning för lärarkårens etablering.
En senare påkommen problematik 1907–1908
Nordmalings lokala lösning fungerade konfliktfritt i ett kvarts sekel, bortsett från att Svensson sannolikt gått och funderat över när han skulle få ta över organisttjänsten. De långsiktiga verkningarna av den kombinerade tjänsten utvecklades till en öppen konflikt 25 år senare, som ett led i att organisttjänsten blev ledig i slutet av Svenssons yrkesbana som lärare. Utifrån Spjut och Olssons Spjuts forskning om denna lokala kommun kan detta ses som en av flera interna konflikter. Dock vet vi inte något om Kamrer Nilssons relation till bygden eller egenintressen i organisttjänsten. Det vi kan se är att friktionen i grunden beror på att Kamrer Nilsson inte ville att skollärare Svensson ska få tjänsten som organist, motiven bakom vet vi inget om. Det kan spekuleras om orsaker, som att om Svensson skulle bli organist kunde inte den lärartjänst Svensson lämnat utlysas som kombinerad, alternativt att Nilsson hade en annan spekulant till tjänsten. Det kan också berott på meningsskiljaktigheter mellan Nilsson och Svensson, eller att utsikterna att återigen ha en organist som innehade en halv tjänst i över 25 år medan han samtidigt fick pension som lärare. Det kan också ha sin grund i att de lokala förutsättningarna förändrats och man inte längre såg lärartjänsten och organisttjänsten som en kombinerad tjänst. Oavsett orsak framträder här att kombinationstjänsten, som initialt skulle locka sökanden på ett ekonomiskt möjligt sätt, i stället skulle kunna bli en ekonomisk belastning med ännu en pensionerad lärare som organist. Den lokala organisationens lösning från 1880-talet skulle 1907–08 kunna ha blivit en långsiktigt dålig affär. Här kan också Anderssons forskning om professionalisering av lärarkåren och möjligheter till pension för yrkesgruppen vara aktuell, liksom Evertssons forskning om pressen mellan statliga direktiv och lokala åsikter om vad en tjänst ska innehålla. Det som kan sägas är att den lokala lösningen på det statliga formella kravet från 1881 inte längre verkar önskvärd 1907–1908.
Avslutning
Sammantaget visar denna artikel att lärarrekrytering decennierna runt sekelskiftet 1900 var komplex och kunde ge både oväntade och långtgående konsekvenser då lokala initiativ och ekonomiska lösningar gjordes för att möta upp de statliga formella direktiv som reglerade folkskoleväsendet. Den visar också att lärarkårens arbetssituation under perioden var komplicerad och mer av ett säsongsarbete som krävde inkomster mellan terminerna vilket påverkade skolråden att kunna skapa och erbjuda attraktiva tjänster. Artikeln visar också att lokala aktörer såsom Nordmalings kyrkoherde och Kamrer Nilsson vid olika tidpunkter men i samma fråga kunde agera och påverka tillsättning av tjänster på olika sätt och med olika resultat.
Referenser
[1] Se ex. Spjut & Olsson Spjut, ”Organisation, attendance, and gained knowledge: A case-study of local variations in parish schools and ironworks schools in northern Sweden” In Paedagogica Historica. (2024) 60(5), 905-926; Christina Florin och Ulla Johansson, ‘Alla dessa barnen,’ sågverksepoken och folkskolans historia i Skön 1850–1919 (Umeå: Arbetsrapporter från Pedagogiska institutionen Umeå universitet, 1984); Evertsson, Jakob. ”School Inspection and State-Initiated Professionalization of Elementary School Teachers in Sweden 1861–1910.” History of Education 51, nr 4 (2022), 500–21: Westberg, Johannes. ”How did Teachers Make a Living: The Teacher Occupation, Livelihood Diversification and The Rise of Mass Schooling in Nineteenth-Century Sweden” History of Education 48, nr 1 (2019), 19–4.
[2] Svensson heter egentligen något annat, men kallas Svensson i fallstudien av hänsyn till den aktuelle läraren och dess efterlevande.
[3] Jmr. Spjut och Olsson Spjut,2024
[4] Andersson, J Martin, Folkbildningens vänner: Folkskollärarnas kollektiva agerande 1838–1879. Umeå: Umeå universitet (2025), 74, 254; Westberg 2019, 21, 26, 26, 35; Evertsson 2022, 500–503, 516.
[5] Westberg, Johannes. Att bygga ett skolväsende, Nordic Academic Press 2014; Basic Schools in Each and Every Parish: The School Act of 1842 and the Rise of Mass Schooling in Sweden in Westberg et.al. School acts and the Rise of Mass Schooling. Cham: Palgrave Macmillan 2019b., 4; Florin & Johansson, 1984), 12; SFS 1842:19, Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående Folkunderwisningen i Riket: Given den 18 Junii 1842, § 12–13; Florin & Johansson 1984; Westberg, Johannes, ”A Conflicted Political Will to Levy Local Taxes: Inequality and Local School Politics in Sweden 1840–1900,” Nordic Journal of Studies in Educational Policy 4, nr 1 (2018b), 5–6; Spjut & Olsson Spjut ”Folkskoleväsende och industrialisering i Norra Sverige: Relationer mellan Olofsfors järnbruk och Nordmaling socken vid organiseringen av folkskoleväsendet i 1800-talets decentraliserade skolsystem.” In Nordic Journal of Educational History, (2023), Vol. 10, no. 1, pp. 65–88.
[6] Spjut och Olsson Spjut 2023, 65–88.
[7] Resultatets källor (i förekommande ordning) kommer från: Kyrkostämmoprotokoll Nordmaling 9 januari 188; Företagsarkivet i Westerbotten. F VIII Läraretjänster 1879–1908, Bilaga nr 2; Företagsarkivet i Westerbotten. F VIII Läraretjänster 1879–1908, Bilaga No 2; Bilaga nr 3; Bilaga No 4; Bilaga nr 4; Bilaga nr 12; Bilaga No 5; Bilaga nr 5; Bilaga nr 6, Bilaga nr 7, Bilaga No 13; Bilaga No 7. Bilaga No 8; Bilaga No 9; Bilaga No 10; Bilaga No 13.
[8] Även ”Nilsson” heter egentligen något annat, men av etiska skäl anges fiktivt namn i denna text.
[9] Företagsarkivet i Westerbotten. F VIII Läraretjänster 1879–1908, Bilaga No 9.
Lina Spjut är docent i pedagogik vid Umeå universitetet. Spjut forskar om bland annat nationella minoriteter, samt stereotyper, nationalism och historiebruk i läromedel för folk- och grundskola. Spjut forskar också om innehåll och organisation i folkskolor i privat industriell regi under 1800-tal och tidigt 1900-tal.
