CHARLOTT WIKSTRÖM & BADEGÜL EREN-AYDINLIK

Detta nummer av Vägval innehåller fyra bidrag med inspiration från symposiet Women and Education in the Public Eye in the 19th and 20th Centuries. Symposiet arrangerades av oss två redaktörer tillsammans med utbildningshistorikern Emma Vikström – samtliga verksamma vid Umeå universitet. Vår ambition var att samla forskare med intressen som angränsar till press-, kvinno- och utbildningshistorisk forskning, och att skapa en plattform för tvärvetenskapliga samtal inom ramen för detta tema. 

Frågor om utbildning och kvinnors roll i offentligheten har historiskt varit nära sammanlänkade. Under 1800- och 1900-talen förändrades dessa villkor i grunden, i takt med att nya utbildningsmöjligheter öppnades för kvinnor och i och med folkbildningens framväxt. I temanumrets fyra artiklar belyses hur olika medier användes under 1900-talet för att påverka samtida köns- och maktordningar, samt hur visioner om bildning formulerades i, både i den svenska kontexten och i ett vidare transnationellt sammanhang med kopplingar till Turkiet.

Kopplingen mellan idrott och folkbildning tog form under 1800-talet, inte minst genom Linggymnastikens framväxt. Denna vision av idrott som en transformerande kraft institutionaliserades vid Gymnastikens Centralinstitut (GCI) i Stockholm. Därifrån spred sig Linggymnastiken över nationsgränserna och slog rot i en rad länder, bland annat Danmark, Brasilien och Frankrike, under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I artikeln Från Sverige till Turkiet: Transnationell cirkulation av idrott och folkbildning undersöker Badegül Eren-Aydinlik hur svenska idéer om idrott och folkbildning spreds till Osmanska riket och den turkiska republiken. Genom analys av svenska och turkiska tidskrifter belyses hur dessa idéer tolkades och användes över kulturgränser. Centrala aktörer är Inga Nerman från Svenska Gymnastikinstitutet och Selim Sırrı Tarcan, som blev en nyckelfigur i utvecklingen av idrott inom turkisk utbildning.

Flickboken som genre växte fram under mitten av 1800-talet i takt med att utgivningen av barn- och ungdomslitteratur ökade i Sverige. Skolflickan blev en återkommande gestalt i svensk barn- och ungdomslitteratur, något som ger viktiga inblickar i hur flickors utbildning skildrades, diskuterades och föreställdes. I artikeln Skolflickor i svenska flickböcker utgivna 1900–1925 analyserar Caroline Bergström hur flickkaraktärer skildras i relation till genus och klass. Studien utgår från ett kultur- och utbildningshistoriskt perspektiv och syftar till att jämföra och belysa hur den litterära skolflickan i början av 1900-talet konstrueras i flickböckerna, något som kan bidra till en djupare förståelse av flickors utbildningssituation vid den tiden.

Under första hälften av 1900-talet tog kvinnor initiativ till att starta tidskrifter, vilket gjorde det möjligt för dem att göra sig hörda i samhällsdebatten på nya sätt, exempelvis i diskussionen om skolans fortsatta inriktning. Charlott Wikström lyfter i artikeln Två pedagogiska röster om bildningens väg i Tidevarvet i tiden kring 1927 års skolreform fram pedagogerna Emilia Fogelklou och Honorine Hermelin, två centrala skribenter i tidskriften Tidevarvet. Genom deras texter utmanas bottenskoleidén, och alternativa bildningsvägar presenteras med betoning på personlig frihet och demokratisk fostran. I artikeln diskuteras dessa kvinnors bildningsideal även i ljuset av dagens skoldebatt.

Under perioden 1955 till 1974 var föreställningen om teknologen som man starkt förankrad, både inom akademin och i samhället i stort. Denna bild utmanades av de kvinnliga studenterna vid Chalmers, vilket bland annat blir tydligt i studenttidningen Tofsen, där kvinnliga teknologer kände sig ifrågasatta kring sin plats vid lärosätet. I artikeln Kvinnlig organisering vid Chalmers tekniska högskola 1955–1974 undersöker Petronella Rosenquist hur kvinnliga teknologer använde studenttidningen Tofsen för att skapa gemenskap och utmana den könade strukturen inom högre teknisk utbildning. Kolumnen fungerade både som en plattform för att engagera kvinnliga studenter och som ett medel för att främja goda relationer med de manliga studenterna.