Inledning

ELISABET RUDHE

Det här numret börjar i två av de för människan mest grundläggande behoven. Behovet av näring och behovet av kroppslig rörelse. I de båda inledande artiklarna beskrivs hur dessa mänskliga behov formulerades som skolämnen och tog sin plats i skolan. I båda artiklarna redovisas idéerna bakom och utformningen av ämnena i relief mot det omgivande samhällets klass- och könsskillnader.  Det fortsätter sedan med artiklar som skildrar företeelser längre bort från de grundläggande behoven, utbildningen av skolledare och lärares syn på nazism och sovjetkommunism.

Agneta Järnankar, doktorand i historia med didaktisk inriktning, beskriver i artikeln Huslig ekonomi som nytt skolämne, hur ämnet etablerades runt sekelskiftet 1900. I 1897 års folkskolestadga fastslogs att huslig ekonomi skulle införas som frivilligt ämne. 1906 lade ecklesiastikminister Fridtjuv Berg en proposition som statligt stöd till ämnet. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala med skolkökslärarinnan Ida Norrby som föreståndare under 40 år. kom att bli central för ämnets utveckling. Agneta Järnankar serverar en matig beskrivning som ända ner på matreceptnivå illustrerar klasskillnaderna mellan läroverkens skolkök och folkskolans.

Frågor om hälsa och rörelse är högaktuella i dagens samhällsdebatt. Men debatten är på intet sätt ny visar Britt-Marie Styrke, universitetslektor och filosofie doktor i idéhistoria med dans- och utbildningshistorisk inriktning, i sin artikel Skolan – ett rum för rörelse?. Den fördes nämligen med liknande argument under 1900-talets första årtionden. Hon beskriver sedan hur motiven för och innehållet i rörelsen (gymnastik, idrott, dans) växlat över tiden och i relation till tidsandan. Idrott, tävling och resultat kom till exempel att bli mer och mer dominerande inslag under senare delen av 1900-talet, medan utrymmet för dans minskat.

Numret fortsätter sedan med artiklar på en mer övergripande strukturell nivå. De mest grundläggande mänskliga behoven har lämnats åt sidan. Mats Ekholm, professor emeritus i pedagogik, berättar i sin artikel historien om hur Utbildningen av skolledare i Sverige organiserats. Det är en historia om hur utbildningens uppläggning och förläggning ständigt diskuterades. Skulle den vara erfarenhetsbaserad eller mer akademisk till sin karaktär? Skulle den bedrivas inom ramen för den statliga skolmyndigheten eller ligga som en utbildning i högskolan? I dagsläget är det Skolverket som ansvarar för utbildningen och upphandlar en akademiskt präglad utbildning från lärosätena.

Den sista och avslutande artikeln befinner sig ytterligare ett steg upp på analysnivån. Här studeras hur lärare förhöll sig till nazismen och kommunismen 1933 – 1945. Per Höjeberg, universitetslektor med historiedidaktisk inriktning, disputerade i våras på avhandlingen Utmaningarna mot demokratins skola. Den svenska lärarkåren, nazismen och sovjetkommunismen 1933-1945. Han beskriver hur lärarna med förskräckelse såg det nazistiska maktövertagande  och folkskollärarna  bröt kontakterna med sina tyska systerorganisationer redan 1933  Den tidiga sovjetstaten väckte dock en viss beundran som senare förbyttes i avståndstagande. Det var främst de reformpedagogiska ambitionerna i den sovjetiska skolan som intresserade lärarna till att börja med.

Dela texten via Tweet about this on TwitterShare on FacebookShare on Google+Email this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *