AGNETA JÄRNANKAR
”Hur mången familj har ej råkat i ekonomiskt förfall på grund af husmoderns oförmåga att inrätta hemmet sparsamt och ordentligt! Hur mången arbetare går ej till krogen för att slippa äta den osmakliga mat hans hustru bjuder honom! Och vilka stora penningsummor bortslösas icke på dyr och olämplig föda, blott medan man ej förstår sig på födoämnenas olka näringsvärde!”
Detta moraliskt fostrande budskap är hämtat ur Fredrika Bremerförbundets tidskrift Dagny år 1896 och ringar in ett av sin tids problem. Det var Gerda Meyerson, filantrop och känd för sitt engagemang i Centralförbundet för socialt arbete, som uttalade sig om de svenska husmödrarnas bristande kunskaper: ”Kunde vi få undervisning i matlagning i alla våra folkskolor, icke endast i städerna utan allra helst äfven på landsbygden, vore säkert mycket vunnet!”
Men hur illa ställt var det? I landshövdingeberättelserna rapporterades regelbundet om att kosthållningen hade försämrats i landet och från 1890-talet började man genomföra undersökningar om människors kostvanor och ekonomi. En av dem var författaren och samhällsdebattören Gustaf af Geijerstam som i sin undersökning av arbetare i Stockholm år 1893, visade att de levde nära eller på gränsen till svält. Debatten om hälsa relaterad till husmödrarnas kunskaper fördes utanför Sveriges gränser. I en tysk undersökning hävdades att 70 % av fattigdomen berodde på husmoderns okunnighet och man menade att maten var ensidig och familjernas nöd självförvållad. Av betydelse för det allt större intresset för vad människor åt var de nya medicinska kunskaperna. Nu visste man att människan för sin överlevnad var beroende av olika näringsämnen som proteiner, fett och kolhydrater.
Utbildning för hemmet som det handlade om här, hette då huslig ekonomi. Det bytte senare namn till hemkunskap och idag kallas ämnet hem- och konsumentkunskap. Enskilda försök att anordna kurser i hemarbete förekom under 1800-talets senare del. Så kunde tjänarinnor utbilda sig i Praktiska Hushållsskolan i Göteborg från 1865 och under 1870-talet verkar undervisning ha förekommit i Norrköpings folkskolor. I Stockholm inrättades det första kommunala skolköket 1889 och andra följde i Malmö, Göteborg, Landskrona, Lysekil och Nyköping. Den första undervisningen i ämnet på högre nivå startade i Lyceum år 1881, en privat flickskola i Stockholm, där en praktisk linje tillfogades i vilken ämnet huslig ekonomi ingick.
Huslig ekonomi etableras
Intresset för att utbilda husmödrarna riktades här till arbetarhemmet, men ämnets tidiga framväxt i systematisk form bör sättas i samband med flickskolan, en utbildning som arbetarhemmens döttrar knappast hade tillgång till. Under 1800-talet hade idéer växt fram om att utbildning var en medborgerlig rättighet; den skulle inte längre vila på privata intressen och hela utbildningssystemet kom därför stegvis att demokratiseras. Även flickor skulle omfattas av utbildning på högre nivå. I en statlig utredning från 1888 rörande flickskolans organisering förklarades syftet. Särskild hänsyn skulle tas till kvinnans anlag och bestämmelse som maka och mor, men det fanns behov av en grundlig allmänbildning för det inflytande hon ansågs ha över inte bara döttrarna utan även sina söner, samt att hon skulle utgöra ett stöd för sin make. Därtill kom att kvinnan nu i allt högre grad hänvisades till att försörja sig själv, antingen genom att utöva lärarinnekallet eller annat yrke.
Flickskolornas framväxt kan förklaras med att familjen behövde stärkas. En som debatterade den frågan var professor J.A. Lundell, ivrig förespråkare för införandet av ämnet huslig ekonomi. Alla borde bilda familj framhöll Lundell i ett tal han höll vid det elfte allmänna flickskolemötet i Linköping 1914. Familjebildningen hade blivit ett problem då antalet ogifta kvinnor ökade. I diskussionen kring vad den högre kvinnobildningen skulle syfta till, märks ett religiöst och nationellt kvinnobildningsideal. Vad skulle gagna samhällsutvecklingen bäst? Biologisk forskning menade han, hade visat att den ständiga förnyelsen, dvs reproduktionen av nya individer var den viktigaste utvecklingsfaktorn för det mänskliga livet.
I det minskade antalet födda barn såg han ett befolkningsproblem och han befarade att civilisationens bärare skulle dö ut. Flickan skulle uppfostras till maka och husmoder och mannen kunde inte överta kvinnans roll. Arbetsdelningen var given av naturen. Att ändra könens förhållande till varandra kunde te sig människofördärvande och kulturfientligt.
Frågan om att införa ämnet huslig utbildning aktualiserades snart i folkskolan. Under folkskollärarmötet i Göteborg 1893 argumenterade slöjdpedagogen Eva Rodhe för behovet. Hundratals hem, förklarade hon, levde i ett tillstånd av fattigdom, osnygghet, oordning, otrevnad och dryckenskap. Att råda bot på detta genom gåvor var fruktlöst. Då var det av större social betydelse att lära de arbetande klasserna att leva bättre, så att de förstod sig på att använda pengarna rätt. Lagen, sa Rodhe var att människan för att vara frisk och arbetsduglig måste få mycket näring, det skulle öka både arbetskraften och livskraften.
Med 1897 års folkskolestadga fastslogs att huslig ekonomi skulle organiseras som frivilligt ämne. Det var då ett kommunalt åtagande, men blev en statlig angelägenhet när ecklesiastikminister Fridtjuv Berg 1906 lade fram en proposition där han framförde behovet av statligt stöd för undervisning i huslig ekonomi. På grund av okunnighet, ansåg han, slösas det nu betydligt och tiden var inne för de blivande husmödrarna att undervisas om näringsmedlens sammansättning och om hur de skulle anrättas på det billigaste och tjänligaste sättet. Det låg i samhällets intresse och var av stor sanitär och nationalekonomisk betydelse. Detta underströks av Ida Norrby i ett föredrag år 1902:
”Undernäring minskar arbetsförmågan och gör oss mottagliga för sjukdomar, och det arbetar dryckenskapen i händerna, gör det uppväxande släktet svagt, blodfattigt och nervöst och vi står inte emot livskampen.”
Man såg bristen på förberedelse för husmoderns maktpåliggande värv överallt, utbildningen skulle nå alla hem, till arbetarhemmen dock med tillägget att råda bot på fattigdomen. De borgerliga hemmens behov av utbildning kan som nämnts, sättas i samband med den nedåtgående giftermålsrekvensen men också med att det hade blivit allt svårare att rekrytera dugliga tjänarinnor. Husmodern skulle inte överlämna allt ansvar åt tjänarinnorna och uppmuntrades att själv ta praktisk del i hemarbetet. Även en fin flicka kunde bruka sina händer och sitt huvud i köket och vara lik fin ändå, framhöll Ida Norrby. Till det kom också att gamla tiders överdåd borde överges, hemarbetet måste förenklas.
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
Kravet på särskild kompetens för att förmedla det nya skolämnet gjorde sig nu gällande. En erfaren husmoder eller en folkskollärarinna med kompletterande kurser var inte nog. För den uppgiften fordrades nämligen kunskaper om människokroppen, födoämnenas natur, sammansättning och näringsvärde samt undervisningsförmåga.
För att tillgodose behovet av den nya kompetensen inrättades under 1890-talet lärarinnekurser vid Ateneum i Stockholm, Göteborgs Skolköksseminarium och Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Alla tre bidrog till att bana väg för det nya ämnets innehåll och utformning men av särskild betydelse kan Fackskolan sägas ha varit. I Norrköpings Tidning rubricerades skolan år 1904 som hushållsakademi och betecknades som Sveriges enda vetenskapliga hushållsskola. Det är Fackskolan för huslig ekonomi som denna text koncentreras kring.
En av förgrundsgestalterna bakom bildandet av Fackskolan år 1895 var J.A. Lundell men en annan som måste nämnas är Ida Norrby. Som skolkökslärarinna återkom hon till Sverige år 1894 från Tyskland och Storbritannien, efter att ha studerat matsmältningens fysiologi, kemi och andra till kunskapsområdet teoretiskt relaterade ämnen. Hennes mål var att starta en högskoleutbildning för kvinnor, något man kan säga att lyckades med. För att bli antagen till utbildningen krävdes som regel studier i högre flickskola eller läroverk och undervisningsnivån kom att bli hög. Skolans vetenskapliga prägel understryks av kontakterna med Uppsala Universitet och flera bemärkta personer, sådana som exempelvis professorerna C Mörner i kemi och Wilhelm Hultkrantz i bakteriologi, vilka engagerades i lärarinneutbildningen.
Ida Norrby var verksam som föreståndarinna för skolan under 40 år och vad hennes arbete betydde för folkhälsan i hela landet betygades genom att hon år 1927 utnämndes till medicine hedersdoktor vid Uppsala Universitet. Fackskolan för huslig ekonomi finansierades privat men understöddes från 1896 med offentliga medel.
Undervisningens idé – don efter person
En grundläggande idé i undervisningen var att den skulle liknas vid elevens hemförhållanden och man arbetade efter principen ju närmare skolan kom livet desto bättre var det. Det barnen skulle lära i skolköket var för livet, inte för skolan. Hur skulle då undervisningen anpassas till olika hem och skolformer?
För att undersöka frågan har jag dels valt att titta närmare på några recept i Hemmets Kokbok (1906) och Matrecept för folkskolan (1902), dels har jag hämtat information om skolkökens och hemmens utrustning i Kostnadsförslag för skolkök från 1899 och Om inredning av privatkök och skolkök från 1906. Materialet som tillhör Fackskolans egen utgivning av läromedel, ger inblick i måltidsvanor, vad som skulle tillagas och hur. Hemmets kokbok med mer än 700 recept kan räknas som grundbok och vände sig till det borgerliga hemmet och flickskolan.
Matrecept för folkskolan var som titeln anger, avsedd för folkskolan och de drygt 90 recepten utgör ett urval av de rätter som hade visat sig vara de mest användbara i folkskolan. De skulle vara till hjälp för skolkökslärarinnan i hennes undervisning. Flickskolan och det högre läroverket används synonymt i det följande.
Till läroverkets kök hörde en särskild inredd matsal. Det kan jämföras med folkskolan där flickorna hänvisades till att äta i köket, såsom seden var i arbetarhemmen. Innehållet i de olika skolkökens skänkar visar bordens dukning. Linnedukar och servetter tillhörde utrustningen i det högre läroverket, men utelämnades helt i folkskolan. De bestick som föreslogs till läroverkets kök var av nysilver för 1-1,50 kr/st vilket kan jämföras med folkskolans av brittisk metall till ett pris av 17-25 öre/st. Exemplen kan mångfaldigas. Totalt beräknades utrustningen för det högre läroverket kosta 1264,32 kr och folkskolan 752,70 kr. Beräkningen grundades på elevgruppens storlek som var 4-6 personer.
Ett redskap som förbehölls undervisningen i läroverket och som fick konsekvenser för sättet att bereda måltiden, var köttkvarnen. Den hade börjat tillverkas i större skala under 1800-talets senare del och blev ett hjälpmedel som besparade husmodern det mödosamma arbetet att hacka köttet. I Hemmets Kokbok som skulle användas i läroverkets kök, gavs instruktioner om beredning av köttfärs. Ox- och kalvkött skulle först skäras i tärningar, därefter drivas tre gånger genom köttkvarnen. Det kan relateras till receptet för köttbullar i Matrecept för folkskolan där köttet endast skulle hackas mycket fint, för sedan blandas med kryddor, stötta skorpor och mjölk.
Skillnaderna i de olika kökens inredning förklarades av Ida Norrby vid det sjunde allmänna flickskolemötet i Stockholm 1902. Några bekvämligheter som inte fanns i ett ordinärt, välordnat privatkök skulle heller inte finnas i ett skolkök. Man borde akta sig för att uppfostra barnen till andra vanor och behov än de hemmen kunde tillfredsställa och att vänja barnen vid redskap som saknades i hemmet kunde väcka missnöje och håglöshet. Det var till exempel olämpligt att tillgången på varmt vatten bereddes på annat sätt än vad som förekom i vanliga privatkök. Folkskolans kök skulle inredas enklare och ha mindre utrustning. I de fall samma kök användes för folkskola och högre skola borde under folkskolebarnens lektioner, sådana redskap och kärl som för dem ansågs överflödiga vara undanställda och inlåsta. Utrustningslistorna för skolköken följer planerna för privatköken som ger förslag på större och mindre våning med tjänare samt arbetarhemmet med ett eller två rum.
Frågan om hur stor del av inkomsten som gick till föda togs upp av J. A. Lundell vid ett folkskollärarmöte i Örebro 1901. Inom samhällsklasser med en bättre ekonomi kunde summan röra sig mellan 20–50 % av inkomsten, medan de fattigaste använde ända upp till 80-90 % av sin årsinkomst. Orsaken till familjens ekonomiska obestånd, kunde sökas lika mycket i hustruns oförmåga att klokt använda tillgångarna som hos mannens förmåga att tjäna. Det var viktigt, fortsatte han, att husmodern lärde sig att bereda föda som till ett billigt pris var så närande och smaklig som möjligt till en kostnad motsvarande familjen ekonomi. Oxköttets betydelse som födoämne förklarades i näringsläran. Det var dyrt, i synnerhet innanlår, filé och rostbiff, men till ett lägre pris kunde samma näringsvärde erhållas ur innanmätet. Med innanmäte menas hjärta, lungor, lever och blod och det var enligt födoämnesläran på grund av sitt låga pris av särskild vikt för de mindre bemedlades hushåll. Recept på Slottstek, Oxrulader eller Chateaubriand förekommer av det skälet inte alls i Matrecept för folkskolan, där kötträtterna begränsas till sådana som Kalops, Köttpudding, Lungmos och Leverpudding. Särskiljande var också användningen av smör som i den enklare kokboken som regel ersattes med flottyr. Flottyr bestod av ox- eller fårtalg blandat med svinister, till ungefär halva priset av smör som år 1894 kostade 2 kr/kg.
Hur ingredienserna skulle anpassas märks i receptet för Kalops:
Hemmets Kokbok 1906
Kalops (6 personer)
1 kg benfritt oxkött (lår, rev eller märgpipa)
½ tsk vitpeppar
1 msk salt
2 msk mjöl
1 liten portugisisk lök
2 msk smör
12 kryddpepparkorn
2 lagerblad
6 kkp vatten
Matrecept för folkskolan 1902
Kalops (4 personer)
½ kg oxkött (kållappen)
¼ tsk stött vitpeppar
1 msk salt
1 msk mjöl
(1/2 lök)
1 1/2 msk flottyr
6 kryddpepparkorn
2 lagerblad
3 kkp kokande vatten
Man skulle inte lägga an på den billigaste maten ansåg Ida Norrby, men en anpassning måste göras till föräldrarnas förmögenhetsvillkor. Medan smör angavs för undervisningen i läroverket var det i folkskolans utbytt mot flottyr. Lår, rev eller märgpipa föreslogs i Hemmets Kokbok när kållapen förordades arbetarhemmet. Av de olika styckningsdelarna var det kållappen, även kallad slaksidan, som var den billigaste. 1894 beräknades den kosta 0,80 kr/kg vilket kan jämföras med lår för 1,10 kr, rev 0,85-1,00 kr och märgpipa 0,90 kr per kg. För högre skolor föreslogs ett medelpris om 30-50 öre per måltid, medan folkskolans pris sattes till 15-20 öre. Måltiderna bekostades av föräldrarna.
Olika måltidsmönster kan återspegla skillnader i samhället och förklaras utifrån social och ekonomisk ställning. En anpassning till hemmets ekonomiska förmåga kan konstateras i såväl kokböcker som utrustningen för skolkök.
Nationell intresse
Kunskaperna hade tidigare förmedlats inom familjen, men nu måste skolan träda in där hemmets fostran inte längre räckte till. Det som tidigare åvilat mödrarna försköts mot ett offentligt åtagande. Det övergripande syftet var att åstadkomma ett mer rationellt sätt att sköta hushållet. Budskapet skrevs in i Fackskolans trefaldiga mål för undervisningen. För det första skulle den ge teknisk bildning och att dra fördel av samtidens vetenskapliga framsteg. Att realisera forna tiders ideal i det 20:e århundradet skulle verka som en parodi ansåg Ida Norrby.
Nya krav ställdes på nutidens kvinnor och man måste genomföra en omvärdering av hemarbetet. Det måste lyftas upp på ett högre plan samt föras in på rationella banor. Det var nödvändigt att skapa en ny hemtyp, lika trygg som forna tiders men mer lämpad för samtidens människor. Vikten av att upplysa husmödrarna om livsmedel och varukännedom betonades. Priser och kvalitéer var brännande ämnen och den enskilda husmodern stod värnlös i detta avseende.
För det andra strävade skolan efter att fostra de unga flickorna i fysiskt, moraliskt och intellektuellt hänseende. De skulle tillgodgöra sig det praktiska arbetets uppfostrande inverkan; det var av lika stor betydelse som vetenskap och konst när det gällde att dana fullödiga och harmoniska karaktärer. Läran om födoämnena och kroppsnäringen skulle förmedlas i teorin men prövas praktiskt. För att integrera ämnets båda sidor, var det lämpligt att påbörja undervisningen vid ungefär vid 13-14 års ålder då barnen enligt planen förutsattes ha nödvändiga förkunskaper som räkning i decimalbråk och sorter, geografikunskaper för att förstå kulturväxternas ursprung och naturlära som gav kunskaper om människokroppens byggnad, djurriket samt växterna. Det handlade om de rätta handgreppen men också om att veta hur och varför.
Ytterligare en betydelse tillskrevs ämnet med det tredje delmålet: det fysiska arbetet skulle komma till sin rätt och bidra till skapandet av ett nytt mänskligt kulturideal. Det skulle göra lika stor rättvisa åt alla ämnen och egenskaper, bidra till fred och endräkt människor emellan och komma de olika samhällsklasserna att förstå varandra. Det var ett högt ställt mål och genom att alla hem och husmödrar omfattades av utbildningen skulle den verka enande för nationen.
Att utbildning i huslig ekonomi skulle bidra till en förbättrad hälsa och råda bot på sociala problem fördes fram i debatten. I den tanken ryms synen på människor och människors hälsa som resurs och tillväxtinstrument. Rätt näring skulle öka arbetsförmågan och gynna landets ekonomi.
Som historikern Eva Friman säger: även om ekonomisk tillväxt inte kring sekelskiftet 1900 utgjorde en övergripande samhällsideologi på samma sätt som idag, fanns förhoppningar om att expansionen skulle bidra till att lösa den sociala frågan. Friman menar att den process i vilken det svenska välfärdssamhällets utveckling började, kan förläggas till tiden kring 1900. Jag delar den synen och menar att åtgärden att utbilda husmödrarna kan ses som ett led i processen. Utbildningen understöddes tidigt med offentliga medel och beslut fattades med hänsyn till att höja befolkningens hälsa.
Skolkökslärarinnornas uppgift – ett feministiskt perspektiv
Den förmedlande länken mellan det offentliga åtagandet och husmödrarna var skolkökslärarinnorna som hämtade upp och omarbetade kunskaper om hemmet. Skolkökslärarinnorna skaffade sig tolkningsföreträde om vad som skulle förmedlas och hur. Exempel på det är kokböckerna, inte sällan författade av dem själva och näringslärorna som var omarbetningar av vetenskapliga fakta.
Näringslärorna var lättfattliga beskrivningar om födoämnenas ursprung, innehåll, användning och förvaring. Här fick husmodern t.ex hjälp med att bedöma födoämnenas kvalité. God oskummad mjölk skulle vara ren, utan bottensats, gulvit och utan lukt. Många sjukdomar kunde spridas i mjölk eftersom bakterier av alla slag utvecklade sig snabbt i den. Därför måste största möjliga renlighet iakttas.
Genom Svenska Skolkökslärarinnornas förening bildad 1906 verkade lärarinnorna för att befästa sin position, de var de mest lämpade att undervisa. När bestämmelser om statsbidrag för undervisning i hushållsgöromål vid folkskola godkändes av 1919 års riksdag skrevs in att undervisningen skulle:
”handhavas av lärarinna som utexaminerats från av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd kurs i huslig ekonomi eller som på annat av skolöverstyrelsen godkänt sätt förvärvat sig motsvarande utbildning för sitt kall”.
Arbetet med läro- och kursplaner sysselsatte lärarinnorna under åren. Andra frågor som avhandlades rörde obligatorisk undervisning, fortbildning och behörighet. I det arbetet märks lärarinnornas strävan att skapa en auktoritet grundad på kunskap. Men det var inte bara skolkökslärarinnans arbete som skulle uppvärderas. Även husmoderns arbete var att betrakta som ett yrke ansåg Ida Norrby och hennes kollegor. Skolköken skulle lämna den första grundläggande yrkesutbildningen åt de blivande husmödrarna, men den var kort och det var viktigt att grunden blev rätt lagd. Det praktiska arbetet måste därför ha ett stöd i den teoretiska undervisningen. Utbildningen var till för kvinnor och skulle förmedlas av kvinnor. Den traditionella arbetsdelningen ifrågasattes inte. Tvärtom hävdade man att detta kunskapsområde var en kvinnlig domän. Att lärarinnorna kunde uppfatta sitt arbete som maktpåliggande gav skolkökslärarinnan Kerstin Hesselgren uttryck för i ett föredrag vid skolköksmötet i Uppsala 1907. Man valde inte ett sådant område om man inte var besjälad av en önskan att gagna samhället. Det är mot bakgrund av detta som jag menar att skolkökslärarinnornas strävan efter en ny profession bör ses.
Agneta Järnankar är doktorand i historia med inriktning mot didaktik, vid Linnéuniversitetet och arbetar med en avhandling om ämnet huslig ekonomi när och hur det började organiseras som ett eget undervisningsämne kring sekelskiftet 1900. Kunskaper om hemarbetet skulle nå landets husmödrar och tanken var att förbättra hälsan hos det svenska folket. Ämnet heter idag Hem- och konsumentkunskap. Införandet av ämnet visar en tydlig vilja att reformera hemmen. Det kan relateras, dels till det framväxande välfärdssamhället, dels till förskjutningen mellan vad som var ett privat och offentligt åtagande. Viktiga för ämnets utformning var skolkökslärarinnorna som inte bara ville höja hemarbetets värde utan också profilera sig som ny yrkesgrupp, exklusiv för kvinnor. Att hennes forskningsintresse har inriktats mot frågor om utbildning hänger nära samman med ett tidigare yrkesverksamt liv som förskollärare och lärare i förskola och grundskola.
LITTERATUR
Aléx, Peder, ’Skolkökslärarinnorna och kunskapen om hemmet’, Sekelskiftets utmaningar., S. 127-156, 2002
Allmänna svenska flickskolemötet, Det elfte allmänna svenska flickskolemötet i Linköping den 11, 12 och 13 juni 1914: berättelse, Linköping 1915, s 81-86
Bihang till Riksdagens protokoll, 1:a Samlingen 2 Bandet, 1 Afd, Proposition nr 36, 1906, s 5, 30.
Carlberg, Gertud, Svenska skolkökslärarinnornas förening 1906-1956: jubileumsskrift, Fören., Stockholm, 1956
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala under H. K. H. Kronprinsessan Margaretas beskydd, Uppsala 1914
Friman, Eva, ’Växt för välfärd, Den ekonomiska expansionens löftenkring sekelskiftet 1900’, Sekelskiftets utmaningar/Ann-Katrin Hatje, red., s 255-275, 2002
Geijerstam, Gustaf af, Anteckningar om arbetarförhållanden i Stockholm, Samson & Wallin, Stockholm 1894
Hemmets Kokbok, 7. Uppl., Ljus, Stockholm, 1906
Hesselgren, Kerstin, Tidskrift för hemmet 1907 nr 4.
Hirdman, Yvonne, Magfrågan: mat som mål och medel: Stockholm 1870-1920, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1983
Kostnadsförslag för skolkök., Fackskolan för huslig ekonomi, Upsala, 1899
Lundell, Johan August, Om skolkök på landsbygden, Eskilstuna 1902
Meyerson, Gerda. Se tidskriften Dagny: Matlagningsundervisningeni våra folkskolor, 1896 den 4/5, s 155. Tillsammans med Agda Montelius mfl bildade Gerda Meyerson Centralförbundet för Socialt arbete 1903. Förbundet fungerade som samordningsorgan för ett stort antal hjälporganisationer.
Nordin, Thor & Barkfeldt, Bengt, Ida Norrby – en föregångare på hushållsekonomins område. 1. Ett livsverk tar gestalt. Institutionen för Hushållsvetenskap Uppsala Universitet, Uppsala 1995.
Norrby, 1902, Hvilka erfarenheter ha man vunnit vid undervisningen i huslig ekonomi? Föredrag vid Sjunde allmänna flickskolemötet i Stockholm., s 9.
Om huslig ekonomi som skolämne; Upsala Enskilda Läroverks styrelse, Lars Hökerberg, Stockholm, 1895
Om inredning av privatkök och skolkök, Aktiebolaget Ljus, Stockholm, 1906
Matrecept för folkskolan., 3. Uppl., Ljus, Stockholm 1902
Undersökning av Sveriges Högre flickskolor, Underdånigt utlåtande afgivet den 19 januari 1888 af utsedde komiterade, Samson & Wallin, Stockholm 1888. S 14ff, 20.
Rodhe, Eva, Undervisning i hushållsgöromål för skolbarn, föredrag vid folkskollärarmötet i Göteborg 1893, Zachrisson, Göteborg 1894. s 6-8.
Schwartz, Eugén, ’Huslig ekonomi som skolämne’, Dagny, 1895:8, s 301-304, 1895
Schånberg, Ingela, De dubbla budskapen. Kvinnors Bildning och utbildning i Sverige under 1800- och 1900-talen. Studentlitteratur 2004.
Walin, Ingeborg, Födoämneslära, 2 uppl., Norstedt, Stockholm 1911