Inledning

DAVID SJÖGREN

Artiklarna i detta nummer av Vägval har stor tematisk bredd och behandlar aspekter av utbildning under vitt skilda tidsperioder.
I den första artikeln, ”Att skola stormaktens ämbetsmän – om 1600-talets skolreformer och en likformig skola”, behandlar fil. mag. Pontus Folkesson de politiska drivkrafterna till undervisningsreformer på 1600-talet. I detta sammanhang är det framför allt tillkomsten av 1649 års skolordning som behandlas och hur betydelsefulla intressenter inom utbildningsväsendet, kungamakten och prästerståndet, kunde enas om en enhetlig skolordning för hela riket. Artikel, som baseras på Folkessons masteruppsats i historia, kommer fram till att skolordningen var en lyckad kompromiss som beaktade parternas ideologiska och ekonomiska motiv inom utbildningsområdet.


Madeleine Michaëlsson, fil. dr i utbildningssociologi, behandlar i den andra artikeln, ”Privata bidrag till folkskolan, finansiella aspekter av folkundervisningen under 1800-talets andra hälft och fram till 1930″. Det är en i många stycken okänd historia som läsaren genom Michaëlssons text får sammanfattad för sig. Hon kan utifrån sin avhandling i ämnet visa att privata donationer till folkskolan var betydande även efter den första folkskolestadgan och att dessa bidrag, parallellt med statliga medel och skatteintänkter, utgjorde betydande delar av det lokala skolväsendets ekonomi. I alla fall fram till slutet av 1800-talet. Särskilt behandlar Michaëlsson järnbruken i Uppland och deras donationer till skolkassorna. Det visar sig att bruken hade intressen av folkskolorna av flera skäl och av dessa orsaker bidrog de frivilligt till skolväsendets finansiering.
I den tredje artikeln, ”Flickläroverkens korta era”, diskuterar Bert Mårald, f.d. universitetslektor i historia, de flickläroverken som var i drift från sent 1920-tal till tidigt 1960-tal. Artikeln tar avstamp i 1920-talets idéklimat och diskussionen om att bredda rekryteringen till läroverken. Ur den diskussionen tillkom ett antal flickläroverk i en handfull svenska städer, däribland i Stockholm, Göteborg och Malmö. Tillkomsten av flickläroverken var naturligtvis av både reell och symbolisk betydelse när det gäller demokratiseringen av tillträde till utbildning och öppnade i förlängningen större valmöjligheter åt kvinnligt förvärvsarbete.
Den sista artikeln har ett bredare kronologiskt anslag än vad de övriga artiklarna har. Under rubriken ”Svensk folkbildning” resonerar Hans Lorentz, fil. dr, om folkbildningens betydelse som instrument för förståelse, bildning och frigörelse i vår värld. Lorentz tecknar översiktligt den svenska folkbildningens 160-åriga historia men spårar också bildningsbegreppets innebörd och uppkomst till upplysningen.

 


David Sjögren, Uppsala FD, forskare i historia vid historiska institutionen, Uppsala universitet.  Han disputerade 2010 på en avhandling om svensk utbildningspolitik för inhemska minoriteter från sekelskiftet 1900 till grundskolans införande 1962. Hans forskning efter disputationen har bland annat behandlat den tidiga folkskollärarkårens relationer till skolledning, föräldrar och allmogen samt assimilerings- och integrationsaspekter gällande romer i Sverige under 1900-talet. Den senare forskningen har genomförts inom ramen för regeringens vitboksprojekt om övergrepp och oförrätter mot romer under 1900-talet, inom vilket han också var anställd som ämnessakkunnig.