INGRID SÖDERLIND, ANNE-LI LINDGREN
I Sverige deltar idag nästan alla barn i förskoleverksamhet, också i glesbygdsområden. Av andelen barn i åldern två till fem gäller det 84 procent, av ettåringarna nästan hälften. Förskola på heltid är den dominerande tillsynsformen för barn innan skolåldern, men sett i ett längre perspektiv har det funnits flera olika tillsynsformer som också utmanat varandra, exempelvis det egna hemmet, halvdag på institution, heldag på institution och familjedaghem (idag pedagogisk omsorg). Det har inte varit givet vilka satsningar som skulle göras. Det har förts en kamp mellan olika synsätt på barns behov och förmåga, om vad som setts som lämplig ålder för institutionsvistelse, hur lång den bör vara och vad den ska innehålla. Det har också förts politiska strider om vad som ansetts vara föräldrars ansvar, kommuners ansvar respektive statens ansvar.
I den här artikeln ska vi ta upp två frågor som haft en viktig plats i diskussioner om hur den statliga förskolepolitiken skulle utformas och där det också skett stora omsvängningar i hur olika lösningar värderats. Den ena gäller synen på hel- respektive halvdagsverksamhet, den andra synen på organiserad tillsyn i hemmiljö.