En sammanhållande social praktik – Svenska Fröbelförbundets Tidskrift som del i en social-pedagogisk rörelse

INGEGERD TALLBERG BROMAN

”Då Svenska Fröbelförbundet stiftades – det var i april innevarande år – beslöts vid dess konstituerande sammanträde även utgivandet av en periodisk tidskrift. Denna tidskrift skulle bära förbundets namn och bliva tolk för dess syfte och verksamhet – … Svenska Fröbelförbundets tidskrift, som härmed vördsamt rekommenderas alla dem, som hava intresse för och arbeta i uppfostringsfrågan, kommer att behandla etiska, pedagogiska och sociala frågor, litteratur i sammanhang härmed, meddelanden från Barnträdgårdsrörelsen i in- och utlandet, och i övrigt innehålla berättelser, lekar, sysselsättningar för de små, frågo- och svaravdelningar mm.” (Kjellmark, 1918, s.1, Kjellmarks kursiveringar)

År 1918 utkom det första numret av Svenska Fröbelförbundets tidskrift som inleddes med ovanstående prenumerationsanmälan. Denna tidskrift har haft kontinuerlig utgivning under hela sin snart hundraåriga historia, trots nerläggningshot. Namnbytena har varit flera och är relaterade till förändringar i den organisation som ansvarade för utgivningen. Från och med nummer 3 år 1944 fick den beteckningen ”Barnträdgården Tidskrift för Sveriges Barnträdgårdslärarinnors Riksförbund”. Den övergår då från att ha varit organ för en intresseorganisation till att representera den fackliga organisationen SBR. Från årsskiftet 1969 bär tidskriften namnet ”Förskolan”. Den ges idag ut av Lärarförbundet.

Denna artikel berör perioden fram till 1945, dvs. tiden innan tidskriften blev en del av den fackliga organisationen. Tidskriften utgör en del i en rörelse för uppfostran, omvårdnad och utbildning av de yngsta barnen i samhället och för utvecklande av en uppgift/sedermera ett yrke inom detta område.

Svenska Fröbelförbundets tidskrift

Tidskriften ses som uttryck för en social praktik (Van Leeuwen, 2008) sammansatt av handlingar som manifesterar kunskaper, normer och värden. Den motsvarar socialt reglerade sätt att göra saker på, som här konstitueras bl. a av deltagarna – i tidskriften framför allt redaktionskommittén, annonsörer, finansiärer, skribenter och läsare. Den konstitueras också av handlingar som bl. a. består av artiklar, kommentarer och annonser i tidskriften och som är påverkade av sitt sammanhang. Handlingarna sker i en viss tid, i en viss kontextuell inramning. Olika sociala praktiker är reglerade i olika grad, genom föreskrifter, traditioner eller inflytande från framträdande personer. För tidskriften finns en reglering från liknande tidskrifter under den tidsperiod då den startas upp. Den påverkas vidare av att vara en del av och uttryck för ett internationellt, främst nordiskt sammanhang (Korsvold, 2008) i form av en social och pedagogisk rörelse.

Sociala och pedagogiska rörelser

Under tidsperioden kring slutet av 1800-talet och början av 1900- talet formeras ett flertal barn- och ungdomsorganisationer för fostran och normbildning, det är många aktörer i ”kampen om barnets själ”, som Sidebäck uttrycker det i sin avhandlingstitel (1992). Denna kamp synliggjordes bl. a. med och i olika tidskrifter och ”blad”, såväl från exempelvis de socialistiska söndagsskolorna, sagostundsrörelsen som nykterhetsrörelsen. Framväxten av flera av dessa rörelser och barnorganisationer var ett led i en process av upplysning, utbildning och fostran. De syftade till att forma såväl kunskaper som synsätt och värden hos barn och unga. Flera representerade särskilda intressen och hade skapats för att vara antingen ett komplement eller en motkraft till skolan, vars uppfostran och innehåll ansågs alltför ensidig (Sidebäck, s. 334).

Tidsperioden rymmer breda organiseringar med ett kollektivt handlande, där aktörerna delar vissa grundläggande föreställningar om omvärlden och om individens plats i denna (Wettergren & Jamison, 2006). Dessa rörelser bidrar till en gemenskap och en kollektiv identitet för sina medlemmar. De möjliggör också nya identiteter. För att räknas som social rörelse krävs att kritiken, och den kollektiva identiteten som rörelsen etablerar, uppvisar en viss varaktighet över tid, framhäver Wettergren och Jamison (2006).

Barnträdgårdsrörelsen kan ses i detta sammanhang. Den kollektiva mobiliseringen för ”barnets sak”, för en mer humanitär behandling av barn, och för en social och pedagogiskt verksamhet för de yngre barnen uttryckte en kritik och formerade sig en motkraft till den kritiserade ”förstelnade” skolan. De nya barnverksamheterna blev en hemvist för reformpedagogik (Johansson, 2004) och utgjorde ett pedagogiskt socialt rum där kvinnor var i ledning och innehade aktörsskap. Här möjliggjordes en alternativ identitet, med en aktivt handlande och styrande kvinna, framför allt för de många ogifta kvinnor, som rörelsen i stort byggde på. Den kvinnliga dominansen i rörelsens ledning skiljer sig markant både från dåtidens skola, dvs. den samhälleligt sanktionerade fostran och bildningen, samt från de här nämnda exemplen på andra alternativa rörelser.

Rörelser stödjs ofta av utvecklande av gemensamma symboler, gemensamma uttryck och citat. Så också här. Väl förankrade sånger, som uttrycker rörelsens budskap, inleder och avslutar gärna olika möten för medlemmarna/anhängarna. Möten, och även artiklar i den här uppmärksammade tidskriften, innefattar gärna korta uppmanande utrop. Här återfinns bl.a. de Fröbelinspirerade uttrycken ”Framåt uppåt steg för steg” och mottot i Fröbels egen första tidskrift Söndagsbladet (1838): ”Kom låt oss leva för barnen” (Kommt, lasst uns unsern Kindern leben). Gemensamma sånger, uttryck och symboler var kännetecknande.

Barnträdgårdsrörelsen hade en huvudsakligen liberal borgerlig klassbasering, som kunde inneburit att den skulle varit mer införlivad i statligt ansvar. På grund av dess fokus på ”barnet” – och barnet utanför hem och familj – och då den drevs av kvinnor, som vid dess start ännu inte hade ”talan” och medborgerlig rätt, var den dock länge utesluten från det statliga intresset. De frågor som fokuserades i barnträdgårdsrörelsen fanns inte på det etablerade politiska systemets dagordning. Det sågs inte vara en sak för staten att hantera.

Barnträdgårdsrörelsen hämtade sin huvudsakliga ideologiska inspiration från Friedrich Fröbel (1782-1852). Fröbels lära och pedagogik för de yngre barnen, var influerad av Johan Amos Comenius texter om hur människans utbildning bäst sker i barnåren och egentligen endast då kan genomföras, och av Jean-Jaques Rousseaus framställning om barndomens egenvärde och barnet och barndomen som något avskilt. Kanske var dock inflytandet från Johann Heinrich Pestalozzi det mest betydelsefulla, och med detta tilltron till folkutbildning för alla, flickor som pojkar och av alla sociala klasser.

Barnträdgårdsrörelsen utvecklade ett omfattande verksamhetssystem. Det var sammansatt av seminarieutbildningar, ett nationellt förbund, nordiska och internationella möten, barnverksamheter för barn från spädbarnsålder till 10-årsåldern samt en tidskrift (Tallberg Broman, 1991, Korsvold, 2008). Här liknar den också många andra frivilligorganisationer i perioden mellan förindustriellt och modernt industrialiserat samhälle (Jordansson, 1998; Karlsson, 2012). Många sociala och pedagogiska reformer, som sedan blivit grund för internationella överenskommelser exempelvis konventionen om barms rättigheter (UN, 1989) eller centrala delar i sociala välfärdssystemen, har sin grund i initiativ från denna tid och från dessa grupper (Mahood, 2009). Här erbjöds en form av offentlighet, som särskilt för de kvinnliga sällskapen och föreningarna utgjorde en möjlighet till indirekt medborgarskap (Allen, 1991; Jordansson, 1998). Här uppnåddes en position att kunna tala, skriva och påverka även det politiska livet. För barnträdgårdsrörelsen i Sverige, och i inledande skede också i Norden, utgjorde den inrättade tidskriften, och likartade, ett sådant verktyg. Tidskriften framhävdes av Fröbelförbundets styrelse som synnerligen viktig. Det var med den man skulle väcka intresse och förståelse för sitt budskap.

Innanför internationella pedagogiska rörelser och samtal men utanför statens intresse

Barnträdgårdsrörelsen utvecklade nätverk och mötesplatser för information, stöd och värdeförmedling. Den var innanför en större social och pedagogisk rörelse men utanför det statliga intresset. Utanförställningen var i flera avseende problematisk, framför allt vad gäller de ekonomiska förutsättningar, så även för tidskriften, men det möjliggjorde utvecklingen av ett socialt fält där kvinnliga yrkesföreträdarna kunde utveckla och upprätthålla en mycket stark position. I en del länder får ambitionerna att utforma ett fält för uppfostran och utbildning inriktat mot de yngre barnen, och till detta kopplade yrken, maktfulla beskyddare bland reformatörer och ledande personer inom skola, psykologi och pedagogik. Detta exemplifieras tydligt i USA.

I Sverige återfinns mycket få inslag av detta. Få kontakter förelåg med den akademiska världen och med den offentliga skol- utbildningssfären, som på den tiden var en nästan uteslutande manlig värld. Några enstaka män deltar under uppbyggnadsskedet, främst från liberalt borgerligt håll inom kyrka och religiösa kretsar, men också några enstaka från pedagogik och socialvård. Här avviker utvecklingen från den i exempelvis Norge, där barnläkarna hade en avsevärd påverkan på utvecklingen av detta område, snarast i form av en kontrollerande gatekeeper position (Balke, 1988).

Det är en förhållandevis verksamhetsnära och gemenskapsskapande tidskrift under de inledande decennierna. Den präglas, liksom även de tidiga seminarieutbildningarna, av utformande av innehåll och pedagogisk praktik (Hartman, 2002) kopplade till en sammanhållande ideologi. Den presenterar kunskaper, synsätt och värden. Den framhåller barnets verksamhetsdrift och en utvecklingsbetonad pedagogik, med uppfostrande sysslor och sånglekar, liksom bildande och uppfostrande sagor och berättelser.

Tidskriftens skribenter och innehåll

Skribenterna i de allra första numren är huvudsakligen medlemmarna i Fröbelförbundets styrelse och/eller företrädare för seminarierna, dvs. utbildningarna av barnträdgårdsledarinnor/ förskollärare med senare benämning. Detta exemplifierar också seminariernas – och seminarieledarnas och lärarnas – starka ställning, kanske kan det förstås som den inre kretsen.
Antalet prenumeranter är under dessa första år ca 600 stycken, 180 av dessa återfinns i Danmark, Finland och Norge. Företrädare från dessa länder återkommer också flitigt i tidskriften under de inledande åren. Initiativ till utgivningen hade tagits av systrarna Ellen och Maria Moberg. De kom på olika sätt att påverka tidskriften under närmare tre decennier, bl. a. genom redaktörskap och funktionen som ansvarig utgivare, som Maria Moberg lämnade år 1945. Under de två första decennierna dominerar personer kopplade till Fröbelinstitutet och Norrköping bland skribenterna i tidskriften.

Britta Schill, bl.a. rektor för Social-Pedagogiska Seminariet i Stockholm och tidigare elev vid Fröbelseminariet, kommenterar tidskriftens innehåll de första åren:

“Klart att den var präglad av deras (Mobergs, min anmärkning) syn, det var ju ofrånkomligt, men så småningom kommer det in en hel del från olika håll, men att man till en början var rätt noga med att det skulle vara de rättrogna som skrev var också naturligt, för det gällde att få ut det.”(Intervju, 1989 i Tallberg Broman, 1991, s. 174).

Därefter blir Stockholmskoncentrationen och dominansen tydligare. Halldén (2016) påpekar att inriktningen var olika vid de olika orterna under de första decennierna. Norrköping hade en starkare inriktning på socialt arbete, på verksamhet knuten till folkbildning och att i sin verksamhet vända sig till fattiga barn och familjer/mödrar.

De allra första åren karakteriseras av material som knyter an till barnträdgårdens innehåll- med konkreta exempel – och till barnträdgårdsledarinnans uppgift. Närmare 50 % av innehållet domineras av presentation av innehåll, arbetssätt, uppgift. Det ligger ännu i en intresseorganisations mandat att formulera en social och pedagogisk barnverksamhet, med en från skolan avvikande ”läroplan”, i bemärkelsen innehåll, mål, värden, riktlinjer. Dåtidens ”förskolor” hade ännu inga styrande riktlinjer, program eller läroplaner. Förskolans första läroplan (Lpfö 98) kommer först 80 år efter tidskriften började ges ut och ca 150 år efter att barnverksamheter med social-pedagogiskt innehåll och syfte hade börjat etableras i Sverige.

Som arbetssätt presenteras Arbetsmedelpunkten, dvs. att fokusera på ett särskilt ämnesområde en längre tid. Det är ett arbetssätt som fick stark förankring i förskolan. Benämningen kommer senare att förändras till intressecentrum, och i nutiden är benämningen tema. Konkreta förslag till arbetsmedelpunkter ges i tidskriften. För arbetsmedelpunkten ”Staden” ges bl.a. konkreta förslag på barnträdgårdslektioner (1919, nr 1-2, s. 26). Planeringen är inte signerad.

Plan till arbetsmedelpunkt

De konkreta handfasta råden, förslagen på planeringen och presentationer av olika institutioner för barn är återkommande. Det är en blandning av olika typer av barninstitutioner som presenteras. Den ofta förekommande skildringen av förskolans historia i två raka linjer- en daghemmen/barnkrubborna och en kindergarten/ barnträdgården föreligger inte under de första decennierna. Mer relevant synes vara att lyfta fram variationen, blandformerna, där alla sågs som möjliga arbetsplatser för barnträdgårdsledarinnorna. Barnträdgården var ofta också knuten till andra verksamheter, som eftermiddagshem, kolonier, barn-och ungdomsklubbar. Ett exempel på barnträdgårdsverksamhet som utgör en del i en omfattande folkbildning, uppfostran och omsorg om både barn och vuxna återfinns i Halldéns bok (2016) om barnträdgårdsledarinnan Disa Beijer och Birkagården i Stockholm

I tidskriften presenteras en bred variation av barnverksamheter. Några exempel från de första decennierna, i kronologisk ordning:
En lite skildring från Slagsta skola (1919), Barnträdgården i Bofors (1920), Intryck från en engelsk småbarnsskola (1921), Några ord om kindergarten i Porjus och Harsprånget, Om Bryssels barnträdgårdar (1925), Sedmigradskys småbarnskola i Hälsingfors (1925), Småbarnsskola vid Rousseauinstitutet i Geneve (1926), Barnkrubban i Ystad (1929), Skara barnträdgård ((1930), Intressecentrum vid Gustavsbergs daghem (1944). Småbarnsskolor i Göteborg (1945).

Presentationerna av olika sociala och pedagogiska barninstitutionerna kombineras med konkreta råd om innehåll som skriver fram den svenska/ i viss mån nordiska/ barninstitutionen (Korsvold, 2008). Innehållet kan sägas forma aspekter i en ännu inte formulerad läroplan, i meningen det presenterade innehållet för lärande och studier, som Vallberg Roth uttrycker det (2011, s. 16).
I tidskriften presenteras artiklar om innehåll i barnverksamheterna.
Sysselsättningar för barn (återkommande tema), arbetsmedelpunkt (intressecentrum), fritt skapande, modellering, vävning, träslöjd, sågbord, sagor, läsning, berättelser, bilderböcker, musik, rytmisk lek, fingerlek, småbarnsgymnastik, byggningar och bygglek, tecknande, garndockor, husliga sysslor, djurvård, hygien och trädgårdsarbete liksom skördefest.

Tidskriftsbidragen visar den vikt som lades vid det som uppfattades som utvecklande och uppfostrande sysslor. Estetiska ämnen, rörelse, sång, rytmik, slöjd, hantverk, berättelser etc. framhålls. De utgör både mål och medel för uppfostran och kunskap.
I spalten ”Frågor o svar” år 1921 skriver signaturen ”oerfaren”:

“Skulle gärna vilja ordna föräldramöte, men vet ej om jag vågar. Skulle någon mer erfaren vilja ge några råd till en nybörjare. Vore tacksam för förslag på böcker eller uppsatser angående barnuppfostran, lämpliga att läsa högt, även sagor. Bör man bjuda på kaffe? Är det olämpligt eller ovänligt låta dem betal något härför?”

Agnes Kleberg, från Malmö Västra Folkbarnträdgård, är en av dem som ger ett svar och beskriver att de numera träffar mödrarna var fjortonde dag efter deras önskan och att de dricker kaffe, läser högt, sjunger och samtalar om barnen. Redaktionen kommenterar och ber om fler erfarenheter och bjuder också in föräldrarna. ”Vore värdefullt om även föräldrar här ville lämna bidrag” (Svenska Fröbelförbundets tidskrift 1921).

En förteckning över alla skribenter åren 1918-1945, liksom en kvantitativ och kvalitativ analys av innehållet under denna period, då tidskriften representerade en intresseorganisation, återfinns i Tallberg Broman (1991).

Det presenterade innehållet i tidskriften förändras efter hand. Det blir färre förslag på konkret innehåll och mer generella framställningar. Omfattningen av det som kan rubriceras som psykologiska och pedagogiska problem och framställningar ökar. Innehållet vidgas också med nya skribenter som Alva Myrdal. Det vidgas mot anglosaxisk påverkan, mot samhälls- och politisk anknytning. Myrdals första bidrag återfinns år 1936:

”Barnkammarskolor och barnuppfostran i USA” och hon återkommer med inslag om anglosaxisk litteratur och ett flertal gånger med referenser till ”Amerika”.

Hon för också in frågan om barn och småbarnsinstitutioner i en diskussion om statens roll, exempelvis med bidraget ”Statsunderstöd och barninstitutionerna” (1941) och ”Äntligen regeringsförslag om statsbidraget” (1943).

Anna Warburg, en av de som hade störst påverkan på den svenska barnträdgårdsrörelsen under de första åren, kommenterar också skillnaden i tidskriftens innehåll vid jubileum 1958.
jag tror knappast barnträdgårdslärarinnorna i allmänhet från den tiden kunnat följa med i allt som nu finns i tidskriften, allt psykologiskt vetenskapligt, som tidskriften nu innehåller. De ville nog på den tiden ha anvisningar på sådant de kunde använda dagen därpå (Warburg, SFR:s arkiv Vol 54).

Hur tidskriften mottogs, hur den lästes och vilken påverkan den hade vet vi ju mycket litet om. Vid intervjuer med några för förskolans och förskollärarutbildningarnas utveckling mycket centrala personer, aktörer i rörelsen, lyfter de fram tidskriftens betydelse både som gemenskapsskapande och som kunskapskälla. De får också avsluta detta bidrag om Svenska Fröbelförbundets tidskrift som del i en social-pedagogisk rörelse under första hälften av 1900-talet.

“Ja man såg fram emot den dag i månaden den skulle komma, för det var ju väldigt viktigt. Man slukade den, den hade också en uppgift att förmedla kunskap och nya rön och undersökningar, så den betydde väldigt mycket..// från början var det viktigt att sprida kunskaper också för det var en del som arbetade som inte hade så mycket utbildning eller utbildning långt tillbaka, så därför gick man in för att ta in artiklar om hur man såg på det nu, hur utvecklingen gått framåt” (Britta Schill, intervju 1989. B. S. var bl. a. elev på Fröbelseminariet under 1930-talet, barnträdgårdsledarinna Jönköping, och senare rektor på Social-Pedagogiska Seminariet i Stockholm år 1948 och tidskriftsredaktör 1950-1951. (Tallberg Broman, 1991, s. 173)

“Ja den hade väldigt stor betydelse, och var nog säkert en sammanhållande kraft, på något sätt vikten av att man har ett organ, nej, den tror jag var väldigt viktig faktisk. Den och de där mötena man hade då, där man samlade förskollärarna, det var oerhört viktigt för sammanhållningen, för att hålla lågan brinnande.”(Gertrud Schyl Bjurman, intervju 1990, G.S.B. var verksam på Social-Pedagogiska Seminariet, föreståndare, och aktiv i ett flertal betänkande och utredningar, bl. a. Barnstugeutredningens huvudsekreterare). (Tallberg Broman, 1991, s. 174).

Ingegerd Tallberg Broman är senior professor vid Malmö högskola. Hon har en bakgrund som psykolog och ämneslärare. Hennes forskningsintressen är förskolans uppdrag och förskollärarprofessionen i ett historiskt och nutida mångfalds­perspektiv. Hon har bl a. ansvarat för forskningsprojekt om ”Mångkontextuell barndom – Skola, Fritid Familj i förändring och gränsöverskridande”; ”Det professionella uppdraget”; ”Jämställdhet och genusordning i mångetnisk förskola och skola” samt ”Forskarskolor om Barndom och lärande”.



LITTERATUR:
Allen, A.T. (1991). Feminism and motherhood in Germany 1800-1914. New York: Rutgers University Press.
Balke, E. (1988). Barnevernsakademiet i Oslo gjennom 50 år: fra privat skole for førskolelærere til statlig pedagogisk høgskole Oslo: Barnevernsakademien.
Comenius, J. A. (1892). Stora undervisningsläran. Göteborg: Wettergren & Kerber.
Fröbel, A.F (1892). Kommt, lasst uns unsern kindern leben. Band 1-3. Berlin: Volk und Wissen. Volkseigener verlag.
Halldén, G. (2016). Ett hem av solsken. Disa Beijer och barnträdgården som arena för
socialt arbete. Stockholm: Carlsson.
Hartman, S. (2002). Lärarutbildningarnas kunskapsbygge. I B. Johansson Barnomsorgsutbildningarna i Norrköping 100 år. Linköping: Linköpings universitet, ITUF. ss. 79-88
Johansson, J.-E. (2004). Lärare för yngre åldrar – konstnär, forskare eller praktiker. UFL-rapport. Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning. Nr 2004:01. Göteborg: Göteborgs universitet.
Jordansson, B. (1998). Women and Philanthropy in a liberal context. The case of Gothenburg. In B. Jordansson & T. Vammen (eds). Charitable Women – Philanthropic Welfare 1780-1930. Odense: Odense University Press. pp. 65-90.
Karlsson, M. (2012). Filantropi under konstruktion. En undersökning av Sällskapet DBW:s samhällsengagemang 1814-1876. Uppsala: Uppsala Studies in Economic History, 93.
Kjellmark, M. (1918). Prenumerationsanmälan. Svenska Fröbelförbundets Tidskrift. Vol.1. s.1
Korsvold, T. (2008). For alle barn. Barnehagens framväxt i velfersstaten, 3 uppl.
Oslo: Abstrakt forlag.
Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.
Mahood, L. (2009). Feminism and Voluntary Action: Eglantyne Jebb and Save the Children, 1876-1928. Basingstoke, Palgrave Macmillan, 2009
Pestalozzi, J. H. (1890). Lienhard och Gertrud. En bok för folket. Göteborg: Wettergren och Kerber
Rousseau, J.-J (1892). Emile eller om uppfostran. Göteborg: Wettergren och Kerber
Sidebäck, G. (1992). Kampen om barnets själ: barn- och ungdomsorganisationer för fostran och normbildning 1850-1980. Stockholm: Carlsson.
Tallberg Broman, I. (1991). När arbetet var lönen. En kvinnohistorisk studie av barnträdgårdsledarinnan som folkuppfostrare. Malmö: Almqvist & Wiksell International.
UN Convention (1989). The UN Convention on the rights of the child. New York: United Nations.
Vallberg Roth, A.-C. (2011). De yngre barnens läroplanshistoria – didaktik, dokumentation
och bedömning i förskola, 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.
Van Leeuwen, T. (2008). Discourse and Practice. New Tools for Critical Discourse Analysis. New York: Oxford University Press.
Wettergren, Å. & Jamison, A. (2006). Rörelseforskningens historia och perspektiv. I Å Wettergren & A Jamison Sociala rörelser – politik och kultur. ss. 9-44. Lund: Studentlitteratur.

Dela texten via Tweet about this on TwitterShare on FacebookShare on Google+Email this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *