Lärarförsörjningen: en utmaning av historiska mått

EMIL BERTILSSON

Höstterminen 2016 började drygt 16 000 studenter ett lärarutbildningsprogram vid något av de 27 lärosäten runt om i landet som utbildar blivande lärare. Sammantaget utgjorde dessa studenter drygt 16 procent av alla nybörjare som valt ett att påbörja ett utbildningsprogram i högskolan. Lärarutbildningarna utgör därmed högskolans största professionsutbildning sett till antalet studenter.

På många mindre högskolor och universitet utgör lärarutbildningarna också en än större andel av det lokala utbildningsutbudet. Exempelvis utgjorde lärarstudenterna närmare en fjärdedel av samtliga registrerade studenter vid Malmö högskola och Karlstad universitet under läsåret 2017 medan motsvarande siffra för Uppsala universitet var cirka åtta procent av den totala studentpopulationen.

Lärarutbildningen har också under de senaste åren varit särskilt uppmärksammad i ljuset av en annalkande lärarbrist i det svenska skolsystemet. Denna lärarbrist är ett resultat av större elevkullar (hit räknas både ökade födelsetal och ett ökat antal barn som invandrat till Sverige), stora pensionsavgångar bland lärare och lärare som kommit att lämna läraryrket. Lärarbristen har dessutom spätts på av att en stor andel av de lärarstudenter som påbörjar en utbildning inte slutför sina studier.

Avhopp från lärarutbildningen

Universitetskanslerämbetet konstaterar exempelvis att avhoppen från ämneslärarutbildningarna ligger på närmare 35 procent av en studentkohort. Trots det jämförelsevis stora antalet studenter som påbörjar en lärarutbildning så har utbildningarna därmed svårigheter att rekrytera och behålla ett tillräckligt stort antal studenter för att fylla det behov av lärare som finns. Sett över en trettioårsperiod har också rekryteringen till lärarutbildningarna förändrats avsevärt.

I denna text kommer jag inledningsvis diskutera dels hur detta vikande intresse för att söka sig till lärarutbildningarna kommit att påverka vilken typ av studenter som rekryteras , och dels hur dessa rekryteringsförändringar kan förklaras och förstås. För att förstå dessa förskjutningar beaktas de förändringar som präglat hela högskolesystemet de senaste decennierna – bland annat en omfattande expansion – och hur tillträdeschanserna till högre studier i och med detta ändrats för olika sociala grupper.

Avslutningsvis diskuteras vilka eventuella konsekvenser dessa förändringar kan få när man betänker den allt mer påtagliga lärarbristen. Vad riskerar ske när tillgången till utbildade lärare blir en allt mer knapp resurs samtidigt som konkurrensen mellan skolor om både elever och kvalificerade lärare ökar? Den inledande delen av denna text har sin empiriska grund i de studier av lärarutbildningens rekrytering som gjordes inom ramen för min avhandling Skollärare. Rekrytering till utbildning och yrke 1977-2009 och bygger på avidentifierad mikrodata från Statistiska Centralbyrån, bland annat registrerade studenter i högskolan 1977-2009.

Många sökande men sjunkande attraktivitet – lärarutbildningarnas förändrade rekrytering

Som nämndes inledningsvis är lärarutbildningarna, om vi nu sammanför alla utbildningar från förskollärarutbildning till ämneslärarutbildning, högskolans största professionsutbildning sett till antalet studenter. På så sätt är det en utbildning som varje år lockar många sökande. Antalet studenter som tas in på ett utbildningsprogram är dock ett ganska bristfälligt mått på en utbildnings attraktivitet, snarare är antalet sökande i relation till erbjudna platser – det så kallade söktrycket – en bättre måttstock för att värdera en utbildnings popularitet.

I ett samtidshistoriskt perspektiv, eller åtminstone så långt bak vi har jämförbar data, så har detta mått varit fallande för de allra flesta lärarprogram vid de allra flesta lärosäten. Här går dock inte att vara för generaliserande, det finns lärarutbildningar som fortsatt har ett högt söktryck och således en mer selektiv antagning, men ofta rör det sig om väldigt specifika lärarutbildningsprogram vid specifika lärosäten (som bildlärarutbildning vid Konstfack eller musiklärarutbildning vid Kungliga musikhögskolan).

Svårigheten att jämföra siffror över tid ligger också i förändringar som lärarutbildningen genomgått de senaste decennierna genom olika reformer som ändrat lärarprogrammens utformning i grunden. När en ny lärarutbildning sjösattes 2011 fanns dock positiva tendenser, söktrycket ökade till de flesta lärarprogram, dock från relativt låga nivåer. I de senaste antagningsomgångarna, hösten 2017 och våren 2018, gick dock sökandesiffrorna ner för de allra flesta program, exempelvis minskade antalet sökande till grundlärarprogrammen med 17 procent.

När antalet sökande minskar relativt de platser som erbjuds, det vill säga när konkurrensen om platserna och selektionen på basis av de sökandes meriter blir lägre, påverkar detta även sammansättningen av studenter.

I mina studier har jag analyserat vad studenterna som söker sig till lärarutbildningarna har med sig i termer av utbildningskapital (bland annat betyg från gymnasieskolan och poäng på högskoleprovet) och social bakgrund.

Sjunkande gymnasiebetyg

Under den period som studeras inom ramen för avhandlingen kunde tydliga förändringar i rekryteringsmönster blottläggas, särskilt märkbara från det tidiga 1990-talet och framåt. Särskilt påfallande var en nedgång när det gäller lärarstudenternas tidigare studiemeriter i form av deras gymnasiebetyg. Just gymnasiebetygen är intressant att använda som mått på grund av dess dubbla funktion, dels som en (i bästa fall rättvis) sammanfattning av hur väl man lyckats i skolan och dels som den viktigaste entrébiljetten till högre utbildning.

För lärarutbildningens del har gruppen av studenter med relativt svaga utbildningsmeriter ökat mer än på något annat utbildningsprogram i högskolan. I diagram 1 nedan jämförs andelen studenter som påbörjat en lärarutbildning med låga betyg (motsvarande 12,0 eller lägre i jämförelsetal) från gymnasieskolan perioden 1990‑2009 (blå linje). Då betygssystemet förändrats över tid används här ett relativt mått. En tydlig trend i diagrammet är att andelen studenter som påbörjar en lärarutbildning och har låga betyg med sig från gymnasieskolan ökar kraftigt, särskilt märkbart är detta från mitten av 1990-talet och framåt. Den blåa linjen utgörs av en sammanslagning av alla lärarutbildningsprogram men i diagrammet ingår även medeltalen för ämneslärarutbildningarna och förskollärarutbildningarna. När det gäller dessa utbildningsprogram framträder en motsvarande ökning i andelen studenter med låga betygspoäng, men startpunkterna är olika. I början av 1990-talet antogs försvinnande få studenter med låga betygspoäng på ämneslärarutbildningarna, vilket delvis har att göra med ett ganska högt söktryck till dessa utbildningar. Det bör dock poängteras att det inom respektive program finns stora variationer. Just ämneslärarutbildningarna är ett av de utbildningsprogram som även rekryterar en ansenlig andel studenter med höga betyg.

Diagram 1: Andel nybörjarstudenter (första registrering på programmet) med låga slutbetyg från gymnasieskolan.

Kommentar: Egna bearbetningar av avidentifierad individdata från SCB. Tidigare publicerad i Bertilsson 2014.

Som jämförelse finns i diagram 1 även genomsnittet för hela högskolan under samma tidsperiod (röd linje). Denna indikerar en liknande utveckling som konstaterats för lärarutbildningar, det vill säga fler studenter i de lägre betygsspannen påbörjar en högskoleutbildning, men vi ser också att ökningen är klart större för lärarutbildningarna, och ökar klart mer än högskolegenomsnittet från slutet av 1990-talet.

Den nedersta gröna linjen i diagrammet visar trenden inom läkarutbildningen. Som en av de mest betygsselektiva utbildningarna inom högskolan framträder här en helt annan bild. Andelen läkarstudenter med låga betyg förändras inte nämnvärt under den jämförda tidsperioden, vilket indikerar att skillnaderna i rekryteringen mellan olika utbildningsprogram i högskolan har kommit att öka över tid. Dessa rekryteringsförändringar innefattar även en social komponent med en ökad andel studenter från hem med lägre utbildningsnivå, allra tydligast framträdande inom vissa av ämneslärarutbildningarna som tidigare haft en relativt selektiv rekrytering.

Expansion av högskolan

Hur kan då de dessa förändringar i rekryteringsmönster förklaras? En given förklaringsfaktor är den expansion som den högre utbildningen genomgått de senaste två decennierna. Tidpunkterna som jämförs i början och slutet i diagrammet ovan är egentligen två olika system för den högre utbildningen som skiljs åt av en enorm tillväxt i antalet studenter. Under åren 1988–2003 mer än fördubblades studentnumerärerna, från cirka 188 000 till 398 000, vilket är en expansion som inte går att härleda till ökade ungdomskullar.

Före denna expansion var lärarutbildningarna en mycket större del av högskolan och ett naturligt val för många blivande studenter. Expansionen innebar inte enbart en utökning av befintliga program utan också att nya utbildningsalternativ tillkom, således en större konkurrenssituation om potentiella studenter. Lägg därtill tillkomsten av nya lärosäten som kunnat rekrytera studenter från det egna närområdet.

Diagram 2: Antalet studenter 1978-2009. Hela högskolan (röd linje) och lärarutbildningar (svart linje).

Kommentar: Egna bearbetningar av avidentifierad individdata från SCB. Tidigare publicerad i Börjesson et. al. 2014.

Expansionen i sig förklarar dock inte varför många potentiella studenter väljer bort lärarutbildningarna och förklarar heller inte varför andra högskoleutbildningar inte sett samma förändringar i rekryteringsmönster eller utjämnande av tillträdeschanser. Den högre utbildningens expansion har på ett generellt plan inneburit en social ”breddning” då det skett en stark tillströmning till universitet och högskolor från grupper som tidigare inte varit benägna att söka sig till högre studier.

Ur meritokratisk synvinkel har förändringen lett till ökande andel studenter med svagare skolmeriter och lägre resultat på högskoleprovet. Från att ha vara en angelägenhet för främst samhällets dominerande klasser har högre utbildning blivit något som allt bredare folklager måste förhålla sig till. Den sociala selektion och differentiering som tidigare ägde rum långt tidigare har därför nu i avsevärd grad flyttat in i systemet av universitet och högskolor, även om det råder fortsatt påtagliga skillnader mellan de som söker sig till högre studier och de som inte gör det.

Social selektion på högskoleniv

I en komparativ studie av tillträdet till högre utbildning i de nordiska länderna 1985-2010 – länder som samtliga sett en likartad expansion vid ungefär samma tidpunkt – kunde vi konstatera att det är just inom den högre utbildningen som den sociala selektionen sker i allt större grad. En slutsats i studien är att inom samtliga nordiska länder minskar betydelsen av föräldrarnas utbildningsnivå för att förklara tillträdet till dels högre utbildning generellt men också vad gäller det flesta undersökta utbildningsfält. Samtidigt förstärks betydelsen av föräldrarnas utbildningsnivå inom andra utbildningsfält, tidigare nämnda läkarutbildningarna är det tydligaste exemplet när det gäller den svenska högskolan, men även inom andra längre utbildningar, såsom juristutbildningar och vissa civilingenjörsutbildningar, är trenden densamma.

Slutsatsen att studenter med goda studiemeriter i stor utsträckning väljer bort lärarutbildningarna när utbildningsalternativen blir fler bekräftas av analyser av vad man skulle kunna kalla potentiella lärarstudenter, i det här fallet elevkohorter som avklarat gymnasiestudier vid olika tidpunkter. I avhandlingen studerar jag de förväntade sannolikheterna för att en gymnasieelev med en viss uppsättning egenskaper påbörjar ett lärarutbildningsprogram ett antal år efter avslutad gymnasieutbildning (exempel på detta visas i diagram 3). I dessa analyser blir det uppenbart att kön, den sociala bakgrunden och elevernas studiemeriter samverkar när det gäller sannolikheten att påbörja en lärarutbildning. Studenter med höga betyg från gymnasieskolan och höga resultat från högskoleprovet – de två absolut vanligaste selektionsinstrumenten till högre utbildning – gör med andra ord allt oftare ett bortval av lärarutbildningarna och starkast är denna trend bland grupper som har föräldrar med hög utbildningsnivå. Vi ser också att dessa mönster har förstärkts över tid.

Diagram 3: Förväntade sannolikheter att påbörja en ämneslärarutbildning, avgångna från gymnasieskolan 1987, 1992, 1997 och 2002.

Kommentar: Resultat från logistisk regression, avgångselever från gymnasieskolan 1987, 1992, 1997 och 2002. Egenbearbetat individdata från SCB. Tidigare publicerad i Bertilsson 2014.

Avslutning

I mina studier av rekryteringen till lärarutbildningarna har jag kunnat konstatera ett sviktande intresse för lärarutbildning generellt och med detta en förändrad rekrytering i termer av lärarstudenternas bakgrunder och studiemeriter. Mycket talar för att detta är en trend som hållit i sig, även om ansökningstalen ökade något åren närmast efter införandet av en ny lärarutbildning 2011. Som en huvudsaklig förklaring till den förändrade rekryteringen anfördes den expansion som den högre utbildningen genomgått vilket skapat en ny konkurrenssituation för lärarutbildningarna. En annan betingelse för lärarutbildningarnas minskade attraktivitet ligger troligtvis i andra mer svårmätbara förändringar kopplade till läraryrket i sig, såsom försämrade arbetsvillkor och svag löneutveckling. De stora avhoppen inom lärarutbildningarna är troligtvis delvis en konsekvens av en svagare rekryteringsbas. Stöd för detta påstående får man bland annat i de studier som Universitetskanslerämbetet nyligen publicerat i vilka man fann ett starkt samband mellan studenternas betyg från gymnasiet och huruvida man slutfört sin utbildning. När det gäller lärarutbildningarna så kommer man fram till att avhoppen är klart större bland de lärarstudenter som har de lägsta betygen från gymnasieskolan (upp mot 50 procent av lärarstudenterna i denna kategori gör ett avhopp från sina studier). Gymnasiebetygen är också relaterade till hur många poäng som studenterna tar under en termin. Att studenter i högre utsträckning slutför sina studier på utbildningar med hög selektivitet kan delvis förstås som en konsekvens av den känsla av utvaldhet som denna selektivitet medför. Vilket i sin tur kan stärka viljan att anamma den identitetsformering som är en del av en yrkesutbildning. En konsekvens av en svag rekryteringsbas är med andra ord att den riskerar spä på en redan allvarlig lärarbrist. När detta kombineras med stora pensionsavgångar och svårigheter att behålla utbildade lärare i skolsystemet riskerar det i sin tur föra med sig ökad konkurrens om de mest erfarna och utbildade lärarna.

Spår av en allt mer ojämlik fördelning av lärarkompetenser i skolsystemet, det som i vissa sammanhang kallas pedagogisk segregation, har uppmärksammats som en växande trend i både ett antal forskningsstudier och i OECDs länderjämförelser. Vissa skolor har lättare att rekrytera lärare – de framstår som mer attraktiva bland lärarna själva och kan erbjuda arbetsvillkor som andra inte kan – medan andra får allt svårare att rekrytera kompetent personal. Således blir frågan om lärarförsörjningen, och en sviktande rekrytering till lärarutbildning, även en viktig aspekt av likvärdigheten i skolsystemet.

 


Emil Bertilsson (f. 1979), fil. dr i utbildningssociologi vid Uppsala universitet och verksam inom forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi. Bertilsson disputerade 2014 på en avhandling om rekryteringen till lärarutbildning och läraryrke och bedriver nu forskning om lärares utbildnings- och karriärvägar i ett marknadiserat skolsystem bl.a. inom ramen för det av Vetenskapsrådet finansierade projektet ”Lärarna och skolmarknaden”.

 


LITTERATUR

Bertilsson, Emil (2014), Skollärare. Rekrytering till utbildning och yrke 1977‑2009.Studier i utbildnings- och kultursociologi (4), Uppsala universitet.

Börjesson, Mikael et. al. (2014), Enrolment Patterns in Nordic Higher Education, ca 1945 to 2010: Institutions, Types of Education and Fields of Study. NIFU Working paper

Hansson, Åse, Jan-Eric Gustafsson (2016), ”Pedagogisk segregation: Lärarkompetens i den svenska grundskolan ur ett likvärdighetsperspektiv”, Pedagogisk forskning i Sverige, Vol. 21, Nr 1-2.

OECD, TALIS 2013 (2014), Results: An International Perspective on Teaching and Learning, OECD Publishing.

Thomsen Jens Peter, Emil Bertilsson, Tobias Dalberg, Juha Hedman, Håvard Helland (2017), “Higher Education Participation in the Nordic Countries 1985–2010: A Comparative Perspective”, European Sociological Review, Vol. 33, Nr 1.

Universitetskanslerämbetet (2017), Lärarstudenternas gymnasiebetyg, avhopp och studieprestationer, Statistisk analys.

Universitetskanslerämbetet (2017), Tidiga avhopp från högskolan. Analyser av genomströmning på de tio största yrkesexamensprogrammen, rapport 2017:17.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *