CHRISTIAN LUNDAHL

I denna text beskrivs hur debatten, eller diskursiva kampen om utbildningspolitiken , kom till uttryck i tidskriften Krut (Kritisk utbildningstidskrift) särskilt vad gäller betygsfrågan, eller som den då benämndes: betygskampen. Varför engagerade sig Krut i betygskampen och vad ledde det till?, hur såg den kamp, eller motmakt, ut som bedrevs och vad fick den inte fram? samt, hur kan vi mer övergripande förstå diskursiv kamp, dess möjligheter och begränsningar?

Fokus ligger på de första åren efter tidskriftens tillblivelse till några år in på 1980-talet när betygskampen ebbar ut något.

1968-vågen har beskrivits som ett auktoritetsuppror inom medelklassen med anor i 1950-talets ungdomskultur. Helena Bergman, Christina Florin och Jens Ljunggren lyfter också fram det stora inslaget av känslor i 1960- och 70-talets politik. Detta präglade givetvis också den utbildningspolitiska debatten. Studentkritiken under slutet av 1960-talet på universiteten hade dock ingen riktig motsvarighet i skoldebatten, även om det skrevs vissa pamflettböcker. Det hade knappt funnits någon allmän skoldebatt att tala om under 1950–60-talet utan skolan hanterades av experter och myndigheter, menar exempelvis Donald Broady. Under efterkrigstiden reformerades den svenska skolan om i grunden och det var egentligen först i samband med reformer (BU73, SIA, MUT, SSK) och uteblivna förslag (BU69) kring den relativt nyetablerade grundskolan som den kritiska debatten om skolan väcktes. (Akronymerna står för följande utredningar, BU73: Betygsutredningen 1973, SOU 1977:9, MUT: Målbestämning och utvärdering i skolan, SIA: Utredningen om skolans inre arbete, SOU 1974:53, SSK: Skolan, staten och kommunerna, SOU 1978:65.) I denna text beskrivs alltså hur denna debatt, eller diskursiva kamp, kom till uttryck i tidskriften Krut (Kritisk utbildningstidskrift) särskilt vad gäller betygsfrågan, eller som den då benämndes: betygskampen.

Diskursiv kamp och motdiskurser

Typiskt för 1960- och 1970-talskritiken i vidare mening var att den vände sig mot de statliga konstruktionernas auktoritet, uppbyggd och legitimerad utifrån en ekonomisk och teknisk rationalitet baserad på objektiva vetanden. Denna kritik som ibland kallas vänsterkritik, men som egentligen hade bredare förankring än så, gick som en rörelse genom den västerländska civilisationen och ifrågasatte etablerade föreställningar inom politik, arbetsmarknad, familj och sexualliv, utbildning, religion och vetenskap.

Den svenska tidskriften Krut ingick således i en kritisk kontext som var större än såväl Sverige som pedagogik och kunskapsbedömningar. Detta sammanhang präglade rimligtvis hur kunskapsbedömningar kritiskt blev behandlade i Krut. Om man tänker sig att Krut genom sin kritik bidrog till att (om)forma förståelsen av det av kunskapsbedömningar, blir det relevant att försöka förstå vilka utgångs¬punkter redaktionen och författarna bakom Krut hade för sina texter. Hur beskrev de den makt de ifrågasatte, hur förstod de problemet, med vilka verktyg angrep de problemet (t.ex. internationella, historiska, sociologiska begrepp och ut¬blickar), hur såg de att tidskriften skulle främja förändring etc. Genom att teckna bilden över vad de skribenter som släpptes fram i Krut såg och hur de såg på detta, blir det också möjligt att reflektera över vad de inte såg, dvs. vilka tänkbara perspektiv på kunskapsbedömningar som aldrig kom att anläggas under denna tidsperiod.

Vad gick kritiken i Krut ut på?

Krut uppstår i kölvattnet av en rad utredningar som kommer under 1970-talet. Författare och redaktörer i Krut menar att dessa utredningar främst rör formfrågor och inte de viktiga innehållsfrågorna (skolämnena och undervisningen). Kritiken formulerades övergripande som en kritik mot:

1) det svåröverskådliga,
2) det manipulativa och
3) det instrumentella och
rigida.

En tydlig illustration till svåröverskådligheten, med fokus på de utredningar som berörde kunskapsbedömning, ges i en bild i Lena Hellbloms och Kerstin Larssons artikel ”Vi har tillsatt en utredning”.

 

Författarna skriver att ”[v]i översköljs av den ena utredningen efter den andra /och/ [v]i som arbetar i skolan försöker snällt sätta oss in i den ena frågan efter den andra: BU69, MUT, SIA, SSK, BU73, LUT [1974 års lärarutbildningsutredning]” (s. 31).

Hellblom och Larsson gör sedan ett försök att lägga pusslet. De skriver att personalen ute på skolorna ”lurats att diskutera på de statliga utredarnas premisser” (s. 31), vilket lett till att de fastnat vid att diskutera små detaljer och sagt ja till utvecklingen i stort. Men vilken är den sammanlagda effekten av dessa utredningar, frågade sig författarna retorisk.

Vad gäller det manipulativa i de statliga utredningarna skrev samma författare i ett tidigare nummer en artikel med titeln ”Betygsutredningens förslag ger bättre sortering”, att utredningens förslag med en övergång från betyg till skriftliga omdömen ger samma slags sortering, fast mjukare. Staten gör sorteringen lättare att acceptera men skolan är samma gamla sorteringsverk.

Kunskapsbedömning som dold och öppen sorteringen

Artiklarna om dold och öppen sortering följer en tydlig logik. Artiklar om dold sortering ser kunskapsbedömning som en beroende variabel och problematiserar att tidigare ökända faktorer påverkar betyg, som klassbundet språk. Krut vill synliggöra det dolda.

I en artikel ”Vad lär man sig egentligen i skolan” menade till exempel Bauer och Borg att alternativ pedagogik inte var tillräcklig som lösning på hur skolan reproducerar kapitalismens utveckling och krav. Man måste förstå hur kapitalismens krav slår igenom i skolvardagen, så att även den alternativa pedagogen kan värja sig mot dem, skrev de. Författarna menade att det i klassrummen ställs åtminstone sex olika outsagda krav på eleverna:

• Kravet att arbeta individuellt
• Kravet att vara uppmärksam
• Kravet att kunna vänta
• Kravet att kontrollera sig motoriskt och verbalt
• Kravet att undertrycka sina erfarenheter
• Kravet att underordna sig lärarens osynliga auktoritet (Krut 1977 nr 1, s.10).

Den här typen av krav verkar för en dold disciplinering och sortering in i arbetslivets former.

Artiklar om öppen sortering ser däremot kunskapsbedömning som en oberoende variabel, men problematiserar att skolans sorteringsfunktion fortgår okritiserat. Kruts skribenter oroade sig för att det öppna börjar ske mer dolt, genom inte minst SYO-verksamheten (Studie- och yrkesorientering). De menade att skolan gått från en mer tydlig utslagning till en slags självsortering under yrkesvägledning. Detta gör att den ”sorterande makten” verkar snällare än vad den egentligen är. Betyg och standardprov visar i alla fall tydligt hur klassreproduktion går till (Bild 2).

 

SYO:n som flyttade från AMS till utbildningssektorn i början på 1970-talet beskylldes för att framställa verkligen som att alla hade samma chans och att alla yrken var lika mycket värda. I exempelvis artikeln ”Är det Syon som sorterar?” frågade sig Sigbritt Franke-Wikberg, Christer Jonsson och Carl Åsemar, vilken roll den nya SYO-organisationen kunde ha givet skolans funktioner (Krut 1978 nr 5, s. 67–75). De tog som sin utgångspunkt att skolan har ett sam-hällsbevarande uppdrag i vilket den fyller en sorterande och förvarande funktion. De varnade för att den nya syo-organisationen – så till vida den inte var medveten om och problematiserade begrepp som frihet, lika chanser, begåvning och fallenhet – kunde bidra till att ”verkligheten idylliseras” (s. 72). Författarna menade att det fanns en risk att skolorna kommer att arbeta som om alla yrken värderas lika, som om flickor har samma möjligheter som pojkar, som om det finns arbete åt alla, som om det inte fanns farliga och otrygga arbeten. Därför är svaret på frågan om syon sorterar beroende av vilka föreställningar syo-funktionärer, lärare och elever har kring relationen skola – arbetsliv. Så har den öppna sorteringen blivit dold.

Det finns i tidskriften en tydlig ambivalens när det kommer till kunskapsbedömningar och sortering. Betyg sorterar, men gör det i alla fall tydligt jämfört med de dolda kraven i undervisning i allmänhet och kanske i synnerhet i förhållande till SYO-verksamheten.

Den instrumentella bedömningen

Betyg och bedömning diskuteras ensidigt som sorteringsinstrument. Det gör att bedömningen i skolan beskrivs som något instrumentellt. Inte minst är det då relationen mellan de relativa betyg och standardproven, vilka skulle normera betygen efter en matematisk skala, som lyfts fram. En väldigt tydlig illustration av detta är hur tidskriften återkommande använder bilder från Charlie Chaplins film Moderna tider.
I de nummer av Krut där kunskapsbedömningar behandlas mest utförligt, nummer 5 och nummer 27/28, finns bilder från filmen där Chaplins karaktär, ”the little tramp”, står framför en stor maskin (bild 3).

 

Filmen Moderna tider hade världspremiär 1936 och kan sägas skildra relationen mellan automatisering och massarbetslöshet å ena sidan, och maskinernas kolonisering av människans handlingar och tankar, via löpande bandet, å andra sidan. I de två sammanhang bilder från filmen används i Krut ska de, vad det verkar, kunna fungera som en metafor för båda dessa led.

Genom bilder som dessa och liknande i nummer om betyg och bedömning erbjuder Krut en analys av verkligheten där det blir möjligt att se på kunskaps¬bedömningar som en del av någonting större än skolan. En sådan bild kan verka i ett medvetandegörande syfte, även om den samtidigt signalerar att läraren saknar handlingsutrymme. En sådan typ av medvetandegörande bild, bidrar inte till föreställningar om hur frigörelsen skulle kunna gå till utan fungerar snarare som ett motiv till kamp.

Krut som en del av ”Betygskampen”

I samband med införandet av enhetsskolan 1962 infördes också det relativa betygssystemet, vilket normerades av standardproven i grundskolan och centralproven i gymnasiet. Eftersom betyg varit examensbevis från folkskolan eller till för att reglera övergången mellan folkskola och realskola och mellan den senare och gymnasiet, innebar enhetsskolan ett minskat behov av betyg mellan sina egna stadium. Därför påbörjades under slutet av 1960-talet vissa försök med betygsfria låg- och mellanstadier. Dessa försök erbjöd alternativa bilder av hur betygssättning kunde se ut och snart blossade en debatt upp om betygens existensberättigande. Socialistiska skolarbetare (SOL) har i boken Skola i fosterland ett långt avsnitt om betygen, som avslutas med följande ståndpunkt:

Vem tjänar på betyg? Den som tjänar på konkurrensen. Den som tjänar på karriärismen och klasskillnaderna. Den kapitalistiska darwinismen påstår att de svagare måste slås ut i ”framstegets” namn. Sådana framsteg betackar vi oss för.
Det finns inga människor som tjänar på betygen, utom i betydelsen tjäna pengar, och det är ett fåtal. Betygen hindrar människor från att förverkliga sina möjligheter individuellt och i gemenskap, därför att de bygger på rangordning och konkurrens. Som socialistiska skoarbetare måste vi protestera mot att man betraktar människor ur detta perspektiv (SOL 1970, s. 110).

Betygen blir här moraliska. Debatten handlar ytterst om olika sätt att se på människan. Betygsdebatten i början av 1970-talet kom så småningom också att involvera olika elevorganisationer och kom allt mer att övergå till en kamp mot betygen, inte minst efter att BU73 släpp sin slutrapport 1977. Krut rapporterade om denna kamp, men var också en del av den.

Att skildra, dela och föra kampen

Redaktion var i sin kamp orienterad mot Foucaults maktbegrepp där makt inte bara uttrycker sig i en samhällsordning (social klass). Det motstånd man kunde göra mot makten var ”underifrån” eller ”från sidan” – inte minst genom upplysande artiklar. I sitt motstånd mot makten så att säga från sidan blev Kruts roll att skildra, dela och föra betygskampen.

Krut kom att skildra den kamp som rasade i kölvattnet av BU 73 där inte minst olika elevorganisationer var drivande, vilka tidskriften släppte fram genom intervjuer och reportage. Tidskriften presenterar här flera lyckade exempel på motmakt, som den s.k. provbojkotten av centrala prov (bild 4). Den första provbojkotten gällde ett matematikprov 1977 och skedde i Umeå. Detta initiativ spreds sedan över hela landet och nådde sin topp läsåret 1978/79. Elevrådet i Umeå hade först fått till stånd en namnbojkott, dvs. att man gjorde proven men lät bli att skriva under dem. Utfallet blev tydligen ”så där” varför man beslutade sig för att genomföra en total bojkott. Denna ska ha resulterat i att skolledningen skrev ett brev till SÖ om en begäran att få slippa göra de centrala proven och med en förfrågan om vilka konsekvenser det i så fall skulle få.

Umeåprotesten följs inte upp, däremot publicerar Krut andra notiser om provbojkotter i följande nummer. När proteströrelsen nästan helt klingat av 1983 skriver Mats Wingborg en längre artikel där han redogör för bojkotternas korta historia. Han beskriver dem som en del av betygskampen – utan centrala prov skulle det inte gå att sätta betyg. Rörelsen hade inledningsvis inget enhetligt stöd hos de centrala elevorganisationerna, där vissa representanter tyckte bojkotterna var uttryck för ”militantism”. Elevförbundet slöt emellertid senare upp vid bojkottrörelsens sida och organiserade en totalbojkott 1977/78. Därefter klingade kampen av, enligt Wingborg beroende på att flera skolor börjat hota med repressalier, som betygssänkningar. I den ökade konkurrensen till högre utbildning vågade inte organisatörerna driva kampen vidare. Just detta väcker samma misstanke Habermas en gång riktade mot 68-rörelsen. De privilegierade ungdomarna drev kampen för de obesuttnas räkning, men var inte själva beredda att ta konsekvenserna av sina förslag.

 

Krut synliggör med andra ord betygskampen genom sina reportage, väljer sida och tar perspektiv. Krut kan också sägas dela kampen då de i flera redaktionella texter uppmuntrar till fortsatt kamp och till diskussion på skolorna lärare och elever emellan.

Slutligen kan Krut också sägas föra kampen. Detta gör tidskriften genom egna upplysande texter och med egen argumentation, exempelvis:

Kanske behövs inte betygen längre. Men att ta bort dem skulle inte upphäva sorteringen. Det sker inte förrän den nuvarande produktionsordningen byts ut. Om betygen tas bort kan den sortering som sker i arbetslivet bli mer tydlig och kännas mer brutal. Förhoppningsvis kommer den därför att väcka större motstånd, när eleverna ställs direkt inför den (Krut 1978 nr 5, s. 7).

Det är en röd kamp man för, inte olik den vi finner hos SOL. Det är den samhälleliga sorteringen som är det stora problemet. Detta är ett moraliskt problem, och det gör också att betyg och prov blir politiskt åtkomliga; något som ideologiskt delar oss.

Det sätt på vilket betygskampen skildras, delas och förs ger vissa diskursiva förtjänster men också didaktiska tillkortakommanden. Centrala aspekter av kunskapsbedömning blir inte uppmärksammade. Motdiskursen eller kampen mot kunskapsbedömningar så som den fördes i Krut var en konsekvens hur frågan diskuterades i utredningar, men Krut anförde andra lösningar, andra tolkningar. Med hjälp av nya termer, vars innebörd var nästan den raka motsatsen till maktens dominerande terminologi, fördes en diskursiv kamp om betygens möjligheter att skapa jämlika chanser eller om de bidrog till orättvis sortering. Denna kamp ebbade så småningom ut. Som nämnts ovan finns en tendens i Krut till att några år in på 1980-talet tona ner kampen om kunskapsbedömningar. Detta kan förstås både ur ett socialhistoriskt perspektiv och ur ett diskursivt perspektiv. Ur ett socialhistoriskt perspektiv är en tolkning att de strejker och bojkotter som genomfördes upphörde när man upptäckte att kampen för att helt bli av med betyg och kunskapsbedömningar var meningslös. När propositionen till Lgr-80 var lagd, var frågan om betygens vara eller inte vara knappast längre lika öppen. Dessutom genomförde staten vissa reella förändringar, kanske inte nödvändigtvis som en konsekvens av kritiken, men väl i linje med den. Betygen i låg och mellanstadiet kom ju till exempel att avskaffas med Lgr-80.

Den dialektiska kritikens dilemman

Utgångspunkten med den här texten var att förstå varför och hur tidskriften Krut gick in i den diskursiv kamp mot betyg och vilka möjligheter och begränsningar som låg i hur denna kamp kom till uttryck. Det mest övergripande svaret på varför frågan kan knytas till det allmänna auktoritetsuppror som rådde vid tiden. Flera aktörer Krut skriver om, eller som agerar genom Krut, är kritiska mot det ”vanliga” sättet att bli styrda. Man accepterade inte manipulation, brist på transparens och graden av instrumentalitet längre. Betyg och standardprov/centralprov representerar så som statliga styrinstrument allt detta.

Så som kritiken var utformad i Krut blev dess mål att frigöra skolan från dess sorterande funktion. Därmed kan man säga att möjligheten att se hur kunskapsbedömningar skulle kunna fylla ett annat syfte undermineras på två sätt, dels genom att författarna intar målsättningen att det är något skolan behöver bli av med, dels genom att kunskapsbedömningar förstås som något icke-pedagogiskt. Visst finns det undantag i tidskriften men de är få.

---

Christian Lundahl (f. 1972) är professor i pedagogik vid Örebro universitet. Han disputerade 2006 vid Uppsala universitet på avhandlingen: ”Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola” Lundahl forskar om utbildningshistoria, internationella jämförelser och kunskapsbedömning. Lundahl är vetenskaplig ledare för flera olika forskningsprojekt kring kunskapsbedömning och utbildningshistoria och har publicerat ett flertal böcker och artiklar kring bedömning och utbildningshistoria.

---

REFERENSER:

Källor

Krut 1977, 4-31. Mette Bauer & Karin Borg. Vad lär man sig egentligen i skolan.
Krut 1977, 76-79. Red. Betygskampen.
Krut 1977, 80. Kerstin Hägg. Bojkott av centralproven.
Krut 1977, 83-86. Red. Betygsutredningens förslag ger bättre sortering.
Krut 1978, 4-6. Red. Den öppna sorteringen – och den dolda.
Krut 1978, 31-33, 63. Lena Hellblom & Kerstin Larsson. Vi har tillsatt en utredning.
Krut 1978, 62-76. Ulf Lindberg. Arbete som problemområde.
Krut 1978, 67-75. Sigbrit Franke-Wikberg, Christer Jonsson & Carl Åsemar. Är det syon som sorterar?
Krut 1978, 76-87. Lennart Linell. Samhällsklasserna och skolan under 100 år.
Krut 1978, 88-91. Gunnar Elveson. Om arbetsdelning, ackord och betyg.
Krut 1981, 42-47. Kerstin Mattson & Staffan Selander. Det hägrande arbetslivet. En diskussion om utbildning, arbete och syo.
Krut 1982, 18-27. Mikael Palme. Är det inte förlegat med socialgrupper? Social segregation i grundskolan.
Krut 1982, 6-16. Donald Broady. Den smygande skolreformen.
Krut 1983, 30-36. Mats Wingborg. Elevbojkotter av centrala prov.
Krut 1983, 6-13. Johannes Beck. Moderna tider i utbildningsministeriet.
Krut 1983, 64-69. Gunnar Sundgren. Fria folkhögskolestudier och centrala prov.
Krut 1985, 65-69. Per Selander, Göran Arnman & Ingrid Jönsson. Att förstå och analysera samhället – eller orientera sig om arbetslivet.

Litteratur

Arvidsson, C. (1999). Ett annat land. Sverige och det långa 70-talet. Stockholm: Timbro förlag.
Bauman, Z. (1989). Legislators and Interpreters. On modernity, post-modernity and intellectuals. Oxford: Polity Press.
Bergman, H., Florin, C. & Ljunggren, J. (2017). Känslornas revolution: kärlek, ilska och lycka på 1970-talet. (Första upplagan). Stockholm: Appell förlag.
Bjereld, U. & Dempker, M. (2005). I vattumannens tid? En bok om 1968 års auktori¬tetsuppror och dess betydelse idag. Stockholm: Hjalmarsson & Högberg Bokförlag.
Broady, D. (1981). Den dolda läroplanen. Krut-artiklar 1977–1980. Stockholm: Symposion.
Habermas, J. (1971). Toward a rational society: student protest, science, and politics. London: Heinemann.
Hamrin, B. & Månsson, U. (1976). Det lönsamma läsandet: en undersökning av betygskonkurrensen och dess följder i gymnasiet. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Härnsten, G. (1990). Varför (inte) en socialistisk lärarorganisation? T. Englund (red). Politik och socialisation. Nyare strömningar i pedagogikhistorisk forskning. S. 133–166. Uppsala universitet: Pedagogisk forskning i Uppsala, nr 93.
Lundahl, C. (2006): Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola. Arbetsliv i omvandling 2006:8. Akademisk avhandling vid Uppsala universitet. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Mattsson, K. (1984). Yrkesvalsfrågan. Ideér och idétraditioner inom den statliga yrkes-vägledningen för ungdom. Studies in Curriculum Theory and Cultural Reproduction /8. Akadademisk avhandling. Malmö: CWK Gleerup.
Ross, K. (2002). May ’68 and its afterlives. Chicago: The University of Chicago Press.
Rowntree, D. (1980). Att bedöma elever: hur kan vi lära känna dem? Lund: Student¬litteratur.
Skolöverstyrelsen (1971). Betygssättning i grundskola och gymnasieskola. Stockholm.
SOL (1970). Skola i fosterland. En bok om skolan av Socialistiska skolarbetare. Stockholm: Gidlunds förlag.
SOU 1974:53. Skolans arbetsmiljö. Betänkande av Utredningen om skolans inre arbete; SIA. Stockholm: Allmänna förlaget.
SOU 1977:9. Betygen i skolan. Betänkande av 1973 års betygsutredning. Stockholm: Liber förlag/Allmänna förlaget.
SOU 1978:65. Skolan: en ändrad ansvarsfördelning. Slutbetänkande av utredningen om skolan, staten och kommunerna. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Wedman, I. (1983). Den eviga betygsfrågan: historiskt och aktuellt om betygssättningen i skolan. Stockholm: Liber Utbildningsförlag, Skolöverstyrelsen (SÖ).
Wedman, I. (1988). Prov och provkonstruktion. Stockholm: Utbildningsförlaget.
Östberg, K. (2002). 1968 när allting var i rörelse. Sextiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna. Stockholm: Bokförlaget Prisma.