Ida Lidegran

 

 

För att en familj ska erbjudas en förskoleplats för sitt barn krävs ett aktivt val.[i] Detta skiljer sig från grundskolan där barnet automatiskt placeras på en skola, även om inget val görs. Familjers användning av utbildningssystemet börjar således redan vid förskolevalet och att inte välja kan få stora framtida konsekvenser.

Utbudet av förskolor har förändrats över tid. Idag finns olika typer av privata förskolor som konkurrerar med kommunala sådana. Jämfört med grundskolan är förskolans utbud av privata alternativ större. En förklaring till detta är att förskolan inte är en obligatorisk skolform. Staten har därför inte lagt sig i verksamheten på samma sätt som för grundskolan. En annan förklaring är att mindre intresse har ägnats åt yngre barn. Därmed har marknadsalternativ till den offentliga förskolan växt fram förhållandevis ostört. Syftet med denna artikel är att belysa just detta, det vill säga hur familjer använder det som har kommit att kallas för förskolemarknaden.

Goda villkor för expansion och privatisering av marknaden

Utvecklingen i den svenska förskolan under de senaste decennierna kännetecknas av två utvecklingslinjer. Dels har det skett en kraftig expansion, och dels har alternativen ökat markant. Expansionen tog fart under 1960- och 1970-talen. Innan dess var det ovanligt att barn överhuvudtaget gick i förskola. Idag är det annorlunda, då nästan alla svenska barn är inskrivna i någon form av förskoleverksamhet. Förskolans utbyggnad förändrade också synen på svensk förskola internationellt. Andra länder hade dessförinnan haft en förskola som framstod som mer utbyggd och organiserad än Sveriges, men från 1970-talet har Sverige snarare lyfts fram som världsledande med den unikt ”svenska förskolemodellen”.

För att förstå förskolans expansion brukar följande politiska reformer lyftas fram som centrala: 1968 års barnstugeutredning, 1975 års barnomsorgslag, 1995 års barnomsorgsgaranti, det tidiga 2000-talets maxtaxa och avgiftsfria förskola samt 2009 års barnomsorgspeng.

Bild 1: Idag inbegriper familjens ansvar val av förskola på en marknad.

Barnstugeutredningen innehöll en översyn av de ekonomiska, organisatoriska, ideologiska och pedagogiska förutsättningarna för utbyggnaden av förskolorna i Sverige. Utredningens resultat blev en lagstiftning om att alla sexåringar skulle erbjudas förskola under ett år. 1975 års barnomsorgslagstiftning innebar att kommunerna utan dröjsmål måste erbjuda plats för barn från ett års ålder i någon form av förskoleverksamhet. Förskolan skulle därmed vara så pass utbyggd att alla föräldrar hade möjlighet att arbeta eller studera. Även det tidiga 2000-talets maxtaxa (ett högsta belopp för hur stor avgift hushållet betalar för förskoleplatsen) och avgiftsfria förskola – där alla barn mellan tre och sex år har rätt till en förskoleplats även om föräldrarna inte arbetar, studerar eller är arbetssökande – bäddade för expansionen. Detsamma gäller 2009 års etableringsfrihet för olika former av förskoleverksamhet. Här bestämdes att kommunerna måste ge barnomsorgspeng även till privata aktörer.

Förskolans expansion innebar således att familjernas valmöjligheter blev många fler. Andelen fristående förskolor har ökat de senaste decennierna. År 1998 utgjorde de 21 procent av förskolorna och andelen barn som gick där var 13 procent. År 2022 var motsvarande siffror 42 procent och 21 procent. Genom barnomsorgspengen vann de fristående förskolorna mark och kom att utgöra en betydande del av utbudet. Under senare tid har bolagsdrivna fristående förskolor etablerat sig starkt på marknaden. Förskolemarknaden har således privatiserats.

Premisser för val av förskola

Relationen mellan familjen och förskolan har sett olika ut över tid och hänger samman med förändringar i synen på ansvaret för barnen. I början av 1900-talet ansågs barnen vara föräldrarnas ansvar. I mitten på 1900-talet försköts ansvaret mot förskolan för att sedan under slutet av 1960- och början av 1970-talen bli delat mellan förskolan och familjen. Idag inbegriper familjens ansvar även val av förskola på en marknad.

Som konstaterats ovan har antalet barn som går i förskolan ökat markant. 1975 var de 10 procent och 2010 var de 83 (!) procent. Antalet kommunala och privata förskolor har således blivit fler. För familjer som står inför val av förskola är den viktigaste aspekten vanligtvis att förskolan ligger nära hemmet. Barnen är små och kan inte själva ta sig till förskolan, vilket kräver insatser av föräldrarna. Utbyggnaden av förskolan har lett till att familjer ofta har fler än en förskola nära hemmet. Därmed uppstår en valmöjlighet, men den skiljer sig mellan olika familjer.

För många är det svårt eller omöjligt att välja fritt, eftersom förskoleutbudet varierar beroende på var du bor. På vissa förskolor är det svårt att få plats och kötiderna kan vara långa. Kunskaper om utbudet och hur systemet fungerar skiftar också mellan familjer. Valet kan därmed vara mer eller mindre frivilligt och mer eller mindre genomtänkt.

Socialt mönster i valet av förskola

Diagram 1 nedan bygger på specialbeställda uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) och visar val av typ av förskola och familjens högsta utbildningsnivå. Uppgifterna gäller för år 2017. De olika förskoleformerna som visas i diagrammet är kommunal förskola, föräldrakooperativ, personalkooperativ och annan fristående förskola. Den kommunala förskolan har som namnet anger kommunen som huvudman, föräldrakooperativen drivs av en förening som utgörs av föräldrar och personalkooperativen är fristående förskolor som drivs av en förening av personal som arbetar i verksamheten. Kategorin annan fristående förskola består framför allt av vinstdrivande koncernförskolor.

Diagram 1. Val av typ av förskola och familjens högsta utbildningsnivå.

En första slutsats som kan dras från diagrammet är att för samtliga familjer är kommunala förskolor det vanligaste valet. Ungefär 70–90 procent av familjerna väljer sådana. Men, det finns skillnader mellan familjerna och diagrammet visar även att familjers användning av förskolevalet följer ett tydligt socialt mönster.

I familjer där föräldrarna har grundskola eller kortare gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå valde 88 procent kommunal förskola, 10 procent annan fristående förskola, 1 procent personalkooperativ och 1 procent föräldrakooperativ. Dessa siffror skiljer sig mycket jämfört med de mest utbildningsstarka familjerna, det vill säga där minst en förälder har forskarutbildning. Av dessa valde nämligen 68 procent kommunal förskola, 21 procent annan fristående förskola, 3 procent personalkooperativ och 8 procent föräldrakooperativ. Trenden är tydlig. Ju mer utbildning familjen besitter, desto mer angelägen är den att välja en annan verksamhetsform än den kommunala. För familjer med forskarutbildning ses exempelvis föräldrakooperativ som ett särskilt attraktivt val jämfört med vad som är fallet för andra familjer. Bakom förskolevalet finns nämligen olika värden som innebär att vissa förskolor blir mer intressanta än andra.

Familjer som investerar tid i förskoleverksamheten

En familjetyp som lägger mycket energi på både valet av förskola, och i själva förskoleverksamheten, är den med mest utbildningstillgångar. Valet av förskola blir en del av en vidare utbildningsstrategi som föräldrar med långa utbildningar och yrken som läkare, universitetslärare, jurister och så vidare utvecklar för att behålla och förbättra sin sociala position.

I intervjuer med föräldrar med långa högskoleutbildningar framkommer att mycket tid och energi ägnas åt att hitta vad man anser vara en bra förskola. Man besökte ofta olika förskolor innan man gjorde sitt val. Föräldrarna uttryckte också starka åsikter om vad en bra förskola innebar. Det framkom att man försökte hitta rättfärdigande argument för att motivera varför vissa förskolor undveks.

En Uppsalafamiljs förhållande till förskolan ger en bra illustration av hur utbildningsstarka familjer kan använda sig av förskolan. Den aktuella familjen består av mamma, pappa och två barn. Det äldre barnet gick vid intervjutillfället i ett föräldrakooperativ, medan det yngre skulle börja i detsamma. Familjen bodde i ett välbeställt område och föräldrarna hade övre medelklassyrken. De hade tidigare studerat längre universitetsutbildningar vid Uppsala universitet. Utsagorna nedan är tagna från en intervju med mamman i familjen.

Att valet föll på föräldrakooperativ var inte självklart för familjen:

“Vi önskade egentligen att hitta något kommunalt och inte föräldrakooperativ för att man ville ju ändå ha barnen på förskola för att hinna få tid med annat och så där. Men i och med att vi inte hittade något som hade så små barngrupper så valde vi föräldrakooperativ och det har vi väl inte ångrat.”

Kraven på att hjälpa till i arbetet på föräldrakooperativet uppfattades till en början som väl stora, men fördelarna övervägde ändå. Föräldrarna fick till exempel insyn i barnens vardag på förskolan. De fick ”lära känna de andra barnen lite bättre”.

Föräldraengagemanget var av olika slag och krävde flexibilitet inom familjen. En förälder uttrycker:

“Jag tycker att det är ganska kul också, vi får vicka någon gång, några gånger per termin […] Jag tror att det är två gånger per termin när personalen har sån här planeringsdag så får man komma tre föräldrar mellan tre och fem på eftermiddagen. Och sen så har vi sån här fixardag en gång per termin, man ja, ser över gården och lokalerna och så där. Och sen förväntas man vara med i styrelsen en gång under tiden som man har sitt barn [där].”

I beskrivningarna av varför familjen sökt sig till föräldrakooperativet skildrades ibland förskolor man velat undvika: ”Och om den [annan förskola] har jag hört skräckhistorier för att det är så stora barngrupper och många som har börjat där har slutat och börjat på vår förskola för att barnen inte varit trygga där.”

Bild 2: Val av förskola följer ett socialt mönster.

Valet av förskola och synen på vad som karakteriserade en bra sådan handlade framförallt om barngruppernas storlek och personalens egenskaper: ”Ville vi ha en förskola med liten barngrupp, var väl det första vi tänkte på […] små barngrupper, låg personalomsättning, ja, tryggt så där.” Personalens pedagogiska pålitlighet och förmåga att möta barnens behov var särskilt viktigt. Föräldrarna lade ofta ut texten:

“De är ju fyra ordinarie och man märker att alla har lite olika personligheter, alltså egenskaper och så där så att det känns som att det finns någon som alla barn kan knyta an till. Och jag tror det är bra att de har utbildning allihopa, att de ja, är proffsiga så och erfarna och att det finns två som är lite äldre och har erfarenhet och två som är lite yngre. Det finns en bra blandning […] Och sen när det är vikarier så är det samma vikarier som kommer nästan alltid, det känns också bra.”

I intervjuerna med utbildningsstarka familjer återkom ofta ett värdesättande av den trygghet föräldrakooperativen ansågs stå för, vilken kontrasterades mot ”anonyma och oengagerade” kommunala och vinstdrivande förskolor. För de utbildningsstarka familjerna handlade förskolan om att ge barnen ”social träning framför allt och vara i grupp och funka med andra”. Förskolan skulle följaktligen främst ge barnen en trygg social start i livet. Det var viktigare än en inskolning i skolämnen.

Vidare uttrycktes i de utbildningsstarka familjerna en kluvenhet till att förskolan och skolan blivit marknadsutsatta och till att familjerna därmed tvingades göra aktiva val. En förälder yttrar:

“Och att barnens förutsättningar för att få en bra utbildning ska hänga på att föräldrarna är engagerade och kanske ställer dem i kö när de föds, det tycker jag känns…jag tror att det förstärker orättvisorna i samhället. Så jag tycker inte att det är så bra att man har det här fria valet. Men sen är det komplext, jag menar annars skulle det styras av var man bor och då blir det också klart skillnad. Jag har ställt min stora tjej i kö till de här populära skolorna i Uppsala. Men jag hoppas att hon inte ska välja en friskola utan att hon ska välja något kommunalt. Men jag tänker att det kan vara jätteviktigt att få gå där kompisarna går så att jag har ändå ställt henne i kö till de skolorna. Det är väldigt långt ifrån i tid och man vet inte hur det ser ut då […] Så jag är lite orolig för hur det ska bli bara.”

Det är således tydligt hur denna familj påverkades av marknadiseringens krafter. Den såg de individuella valens samhälleliga konsekvenser, men att välja kommunala skolor för ”den allmänna nyttans skull” var ändå inte aktuellt.

Sammanfattande diskussion

1960- och 1970-talens svenska förskolexpansion bäddade för en differentiering av det svenska förskolelandskapet. Det etablerades fler förskolor i olika verksamhetsformer och det uppstod en marknad som i de flesta fall innebar att familjer kunde välja mellan flera förskolor inom rimliga avstånd från hemmet. Efterhand kom förskolemarknaden även att privatiseras.

Frågan som stått i fokus i denna artikel är hur familjerna har använt detta val. När föräldrarnas utbildningsnivå, som är en indikator på hemmets utbildningstillgångar, har undersökts i relation till förskolevalet framträder ett socialt mönster. Det visar att ju mer utbildning föräldrarna har, desto troligare är det att de väljer en fristående förskola där föräldrakooperativen blir särskilt viktiga. I familjer där föräldrarna har kortare utbildningar eller saknar eftergymnasiala utbildningar är kommunala förskolor ett vanligare val.

I ett marknadiserat förskolesystem investerar föräldrar med mycket utbildningsresurser oftare än andra i förskolor som kräver föräldrainsatser. Det resulterar i att barnen socialiseras in i en för dem bekant social miljö med barn från liknande hemförhållanden, med förhållandevis små barngrupper, med en stabil och pedagogiskt pålitlig personal samt med en engagerad föräldragrupp som stöttar upp verksamheten. Allt sker med den övergripande målsättningen att ge barnen en trygg social start på utbildningsbanan.

Litteratur

Korpi, Barbara Martin (2015) Förskolan i politiken. Om intentioner och beslut bakom den svenska förskolans framväxt. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Larsson, Esbjörn & Johannes Westberg (2022) Den svenska förskolemarknadens födelse. Från Lex Pysslingen till barnomsorgspeng. Ingår i: Vägval i skolans historia. Tidskrift från föreningen för svensk undervisningshistoria.

Lidegran, Ida (2009) Utbildningskapital. Om hur det alstras, fördelas och förmedlas. Uppsala: Uppsala universitet.

Ståhle, Ylva (1995) Insyn eller medverkan? Hur huvudmannaskap påverkar föräldrars val av barnomsorg, trivsel och föräldrasamverkan. Stockholm: Stockholms socialtjänsts Forsknings- och utvecklingsbyrå.

Sveriges Officiella Statistik, Förskola, barn och grupper, riksnivå.

Tallberg Broman, Ingegerd. (1995) Perspektiv på förskolans historia. Lund: Studentlitteratur.

Westerberg, Johannes. (2017) En förskola för alla? Rationaliteten bakom den svenska förskolans expansion. Ingår i: Anne Berg, Esbjörn Larsson, Madeleine Michaëlsson, Johannes Westberg & Andreas Åkerlund (red.). Utbildningens revolutioner. Till studiet av utbildningshistorisk förändring. Uppsala: Uppsala universitet.

 

[i] Denna text är ett resultat av medverkan i de Vetenskapsrådsfinansierade projekten ”Det första valet. Förskolans expansion, marknadisering och ökade betydelse i familjers utbildningsstrategier” (projektnummer 2017-03542) och ”Familjerna i det nya utbildningslandskapet. Vägval, tillgångar och strategier 1985–2015” (projektnummer 2013-01999)

Ida Lidegran är professor i utbildningssociologi vid Uppsala universitet och tillhör forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi (SEC). Lidegran disputerade 2009 med avhandlingen Utbildningskapital. Om hur det alstras, fördelas och förmedlas. Sedan dess har hon ingått i flera olika forskningsprojekt som handlar om familjers utbildningsstrategier, inte minst kopplat till förskolan och dess privatisering. Lidegran har även bedrivit forskning om lärarstudenter och varför så många av dessa väljer att hoppa av lärarutbildningar.