ROGER BODIN
Lärarna har idag en egen yrkesetik som utarbetats inom lärarkåren. Den bärs upp och förvaltas av de två lärarorganisationerna Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Denna artikel vill beskriva bakgrunden till att dessa lärarförbund bestämde sig för att påbörja ett arbete med att utveckla en egen, av lärarna själva utformad yrkesetik. Den vill också beskriva hur man gick tillväga för att få igång en yrkesetisk diskussion bland lärarna.
På skolområdet, som på så många andra områden i det svenska samhället, genomfördes omfattande förändringar under 1990-talet. Förändringsprocesserna hade redan påbörjats under 1980-talet. Processerna hade sin utgångspunkt i tidens strävan mot ökad decentralisering och en ökande betoning på mål- och resultatstyrning. Den så kallade styrpropositionen 1988/89 förordade ett ökat lokalt ansvar och kort därefter kom kommunaliseringspropositionen efter ett internt arbete inom Utbildningsdepartementet. Denna följdes av ansvarspropositionen som ville främja en målorienterad styrning. I denna process ersattes Skolöverstyrelsen av Statens skolverk. 1991 blev kommunerna ensamma huvudmän för skolan.
Den nya fokuseringen på mål- och resultatstyrning ledde också till läroplansförändringar. Gymnasiets läroplan Lpf 94 trädde i kraft 1994/95 och grundskolans Lpo 94 läsåret därefter. Nu skulle lärare och skolledare inrikta sig på att förverkliga de mål som ställts upp. Det pedagogiska uppdraget blev mer lösningsorienterat.
Samtidigt med läroplansarbetet för grund- och gymnasieskolan pågick även, som en naturlig konsekvens, en diskussion om betygssystemen. 1994 fick gymnasieskolan målrelaterade betyg enligt en fyrgradig skala. 1996 följde grundskolan efter med en tregradig betygsskala. Med detta kunde den svenska skolan betraktas som helt anpassad till mål- och resultatstyrningsmodellen.
1990-talets omorientering i pedagogiska och organisatoriska frågor ställde lärarna inför flera nya utmaningar. Nu hade man ett annat uppdrag än tidigare, ett uppdrag som förutsätter en vetenskaplig kunskapsbas. Läraruppdraget förändrades från att ha varit uppgiftsorienterat och regelstyrt till att vara kunskapsbaserat. Nu låg fokus på mål som eleverna skulle nå och inte på vilken undervisning som skulle bedrivas. Professor Ingrid Carlgren menade att det handlade om en ”chockprofessionalisering”.
Lärarorganisationerna i ny terräng
Under krisåret 1992 visade lärarnas arbetsgivarmotpart, Svenska Kommunförbundet, stort missnöje med avtalen på skolområdet. Under året lanserade man en skrift med titeln ”Ska avtalen styra 90-talets skola?”. Här lyfts frågor som hur lärarnas löner ska hållas nere och ”hur lönekostnaderna ska kunna reduceras genom en annan tidsanvändning än idag” (s 14) vilket inte kunde tolkas på annat sätt än att lärarna borde undervisa mera utan att för den skull få mer betalt. Kommunförbundet ville därför ha en annorlunda arbetstidsreglering och ville dessutom införa en individuell lönesättning. Man antydde relativt öppet att lärarnas inställning var ett hinder för skolans utveckling. Många lärare reagerade starkt på att Kommunförbundet, när man tog upp frågan om individuell lönesättning, hade tagit med ”lojalitet” som ett lönekriterium.
I det ekonomiska krisläge som rådde i Sverige 1992 erbjöd Lärarnas Riksförbund och det 1991 nybildade Lärarförbundet en prolongering av gällande avtal och sa sig villiga att inleda ett partsarbete under 1993 där man kunde reda ut vilka hinder för skolutveckling som läraravtalen möjligen innehöll. Förbunden samordnade nu sina förhandlingar i mötet med Kommunförbundet.
En satsning till två tusen
Inför 1995 års avtalsrörelse på det kommunala området önskade lärarnas fackliga organisationer övertyga arbetsgivaren och allmänheten att man kunde och var villiga att ta ansvar för läraryrkets och skolans utveckling samt att det också var nödvändigt att höja lärarlönerna mer än i en traditionell avtalsuppgörelse. Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet erbjöd därför Kommun- och landstingsförbunden ett femårigt skolutvecklingsavtal där man kunde diskutera nya löne- och arbetstidssystem mot att lärarna skulle få extra lönepåslag om förändringar kunde genomföras.
Förhandlingarna kring detta blev långdragna men i februari 1996 kunde ett sådant avtal, kallat Avtal 2000 efter intensiva interna diskussioner bland lärarna, tecknas. Samma år bildade de två lärarorganisationerna Lärarnas Samverkansråd och formaliserade därmed sitt samarbete.
Med det nya, femåriga avtalet bröt man ny mark. Avtalets längd på fem år var något helt nytt. Parterna var överens om att prova en ny arbetstidsordning där den centrala regleringen av lärares undervisningsskyldighet skulle slopas. Man öppnade också för en individuell lönesättning av lärarna. Kopplat till avtalet utformades en partsgemensam skrift kallad ”En satsning till två tusen”. Skriften, som kom att ge avtalet benämningen Skolutvecklingsavtalet, innehöll 25 punkter, varav flera handlade om partsgemensamma åtaganden. Punkt 17 tog upp lärarnas etiska förhållningssätt i sin yrkesutövning:
”Genom skolans avreglering och decentralisering har lärarna fått en betydligt större frihet att utveckla läraryrket som en självständig profession. I samråd med eleverna bestämmer läraren, utifrån läroplanen och kursplanernas mål, undervisningens innehåll och elevernas arbetsformer. Därmed följer också ett större ansvar bl a för utvecklingen av skolan och lärarnas egen kompetensutveckling. Lärarens utvärdering, betygssättning och tjänsteutövning i övrigt gör att eleverna kommer i beroendeställning till läraren. Det krävs därför någon form av etiska grundståndpunkter som norm för lärarnas förhållande till elever, föräldrar och varandra.
Dels skall dessa vara en grund för ett alltmer professionellt förhållningssätt. Att själv utveckla sig, samarbeta och ta ett gemensamt ansvar för skolan.
Dels gör elevens beroendeställning till läraren att det kan ställas särskilda krav på lärararbetet.
LR och Lärarförbundet tar ett gemensamt ansvar för att sådana grundståndpunkter för lärarprofessionen utarbetas.” (En satsning till två tusen s 11)
Professionsfrågan i fokus
90-talets skoldebatt lyfte ofta fram begrepp som professionell, professionalitet och professionalisering. En diskussion kring detta fanns också inom lärarförbunden. I ”En satsning till två tusen” klargör lärarorganisationerna att man vill utveckla läraryrket till en självständig profession. Detta blev utgångspunkten för en vidgad diskussion i Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund om läraryrket och om vad som kännetecknar en självständig profession. Efter bildandet av Lärarnas Samverkansråd kom många av dessa diskussioner att föras i gemensamma forum.
Lärarnas Samverkansråd riktade framöver uppmärksamheten på relevant professionsforskning. Kring frågan om läraryrket som en självständig och stark profession kom följande fyra krav att framstå som de viktigaste:
Lärarna måste ha makt över den kunskapsbas som yrkesutövningen vilar på, vilket bland annat innebär att lärarna bör beforska sitt eget yrkesområde och inte i så hög grad överlåta detta till andra.
Lärarna måste åtnjuta en hög grad av autonomi i sitt yrkesutövande.
Läraryrket måste ha klara stängningsmekanismer som ställer krav på de som anställs för att utföra ett läraruppdrag – i form av någon typ av auktorisation eller legitimation.
Lärarna måste ha en egenformulerad yrkesetik
Flera nya initiativ togs kring dessa frågor och arbetet med att lägga grunden för utformningen av en yrkesetik för lärare tog sin början. En naturlig utgångspunkt var att ta reda på hur etablerade professioner som läkare, psykologer med flera hade utformat sin yrkesetik och hur de hanterade frågor kring denna. Kontakter togs även med lärarorganisationer i andra nordiska länder och med lärarnas världsorganisation, Education International (Declaration on Professional Ethics).
Diskussionen om lärares yrkesetik var hela tiden kopplad till frågan om att etablera läraryrket som en självständig profession och inte till någon kortsiktig facklig taktik inför avtalsförhandlingarna. Med de genomgripande förändringarna som skett på skolområdet såg man det som helt nödvändigt att utveckla läraryrket i denna riktning. Man såg det som en intern process inom lärarkåren, ett identitetsbygge.
Med utgångspunkt i åtagandet i punkt 17 i ”En satsning till två tusen” fördes en medlemsdiskussion inom förbunden. Bland annat anordnades regionala seminarier. En central etikkonferens genomfördes också. Därefter fick medlemmar och lokalavdelningar lämna synpunkter på det förslag till yrkesetiska principer som förbundsstyrelserna hade utarbetat. Resultatet av denna remissomgång behandlades av de två förbundsstyrelserna samt av Lärarförbundets representantskap och Lärarnas Riksförbunds förbundsråd. I juni 2001 fastställdes de yrkesetiska principerna , trycktes upp och distribuerades via förbundstidningarna.
Lärarnas yrkesetiska principer
Lärarnas yrkesetik kan delas upp i fyra block:
• Lärarna sätter eleverna och deras lärande i centrum och förbinder sig bland annat att i sin yrkesutövning ”ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande”. Likaså att ”alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkningar och trakasserier”.
• Lärare ska använda sitt yrkeskunnande till att ”höja kvaliteten i sin yrkesutövning och stärka sin professionalism i vetskap om att kvaliteten i yrkesutövningen direkt inverkar på samhället och samhällsmedborgarna”. Av detta följer att lärare bland annat förbinder sig att i sin yrkesutövning ”ta ansvar inte bara för att eleverna lär, utan också för vad de lär” samt ”påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna”.
• Lärare ska sträva efter att hålla sin yrkesetik levande genom att diskutera och bearbeta yrkesetiska ställningstaganden i arbetet.
• Lärares samhällsuppdrag: ”Detta uppdrag formuleras i skolans styrdokument, såsom läroplaner och lagar. Lärare utgår i sin yrkesutövning från det uppdrag samhället ger dem, men reflekterar samtidigt över uppdraget satt i relation till de yrkesetiska principerna. Lärare arbetar i enlighet med det samhällsuppdrag de fått, där det fastlagts genom demokratiska beslut och om det inte strider mot dessa yrkesetiska principer”.
Den fullständiga texten går att läsa på www.laranasyrkesetik.se.
Nu något nytt under solen
Under hela den moderna skolans historia har stat och lokalsamhälle, kyrka samt lärarna själva ägnat uppmärksamhet åt lärarens förhållningssätt till sitt samhällsuppdrag och till sina elever. I ”Skollärare-regler” från 1849 kunde det formuleras på följande vis:
§ 10 En skollärare med takt och ordningssinne, men utan kärlek till barnen lyser som en måne.
§ 11 Men skollärare med sann och lefvande kärlek till barnen lyser som solen, hvilken äfven värmer. (Respekt för lärare. Om lärares professionella verktyg – yrkesspråk och yrkesetik s 168).
Från 1950-talet kan vi i avsnittet om ”Läraren” i ”Undervisningsplan för rikets folkskolor” läsa följande anvisningar:
”I sitt uppträdande gentemot eleverna och i sitt sätt att behandla dem bör läraren visa lugn, fasthet, förståelse och omtanke. Särskilt bör han uppmärksamma, att överdrivna affektutbrott kan göra känsliga barn skrämda och försagda samt väcka trots hos andra. Ett obehärskat uppträdande försvagar lärarens ställning inför eleverna, som intuitivt känner, att de starka orden inte vittnar om själslig jämvikt och naturlig auktoritet.” (Undervisningsplan för rikets skolor s 11).
Den yrkesetik som lärarna utvecklade på 1990-talet ville fånga in de många etiska dimensioner som präglar lärares vardag och ge vägledning kring dessa. Lärare ska förhålla sig till sitt samhällsuppdrag men också till eleverna, individuellt och som grupp. Lärare ska förhålla sig till kollegor och till yrket/professionen. Tidsperspektivet är delat, både ”här-och-nu” och elevernas framtid. Lärare ska hantera den makt man har i sin yrkesutövning. Inför 2000-talet, menade lärarorganisationerna att medlemmarna nu hade en genomarbetad grundläggande etisk hållning som var lärarnas egen.
Implementering
När de yrkesetiska principerna var på plats påbörjades arbetet med att planera spridningen och få igång en diskussion bland yrkesaktiva lärare. Dessutom fortsatte förbundsledningarnas fördjupningsarbete.
Man var från förbundens sida eniga om att erbjuda lärare kortare eller längre seminarier kring yrkesetiken. Seminarierna skulle ledas av två personer, en från varje förbund och initiativet skulle komma från de lokala lärarfacken och inte från arbetsgivaren.
Innan detta kunde realiseras behövde man avgöra seminariernas uppläggning och man fastnade för ett professionaliseringsperspektiv med fokus på yrkesetiken samt gruppdiskussioner kring tänkta yrkesetiska dilemman som lärare skulle kunna möta. Det fanns en hel bank med olika etiska dilemman hämtade från olika skolformer.
Först ut som seminarieledare var Sonja Åström, vice ordförande i Lärarnas Riksförbund samt denna artikels författare, då vice ordförande i Lärarförbundet. Premiären skedde i Övertorneå. Denna duo fortsatte sedan med liknande seminarier i skolor runt om i landet. Vartefter kom flera från förbundsstyrelserna med i seminarieverksamheten. Responsen var god och seminarieutvärderingarna var mycket positiva. Efterfrågan var rätt stor och Sonja Åström och jag fick anordna flera kurser för att utbilda nya seminarieledare.
Flera initiativ togs även för att engagera lärarstudenter i yrkesetikfrågan. Kontakter upprättades också med lärarutbildare i ett försök att få in den läraretiska aspekten i utbildningen. Vid några lärarutbildningar lades yrkesetiska kurser in i utbildningen men det är lite oklart hur läraretiska frågor hanteras idag.
Litteratur och kontakter
I förbundsstyrelsernas strävan att fördjupa sig i de yrkesetiska frågorna knöts många kontakter med forskare inom området. Deras böcker och artiklar kom att användas av förbundsstyrelseledamöterna och av seminarieledarna. Några av författarna anlitades även som föredragshållare, till exempel Trygve Bergem, norsk professor i pedagogik och författare till boken ”Läraren i etikens motljus”.
Roger Fjellström, då docent i praktisk filosofi vid Umeå universitet skrev på uppdrag av Lärarförbundet boken ”Skolområdets etik, en studie i skolans fostran” som gavs ut 2004 (inte direkt kopplat till det yrkesetiska projektet). De två lärarförbunden gav honom sedan uppgiften att skriva boken ”Lärares yrkesetik” som författades i visst samarbete med Sonja Åström och mig. Boken var klar 2006. Boken kunde ges ut efter bidrag från Skolverket.
1993 hade Lärarförbundet gett ut en skrift med titeln ”Lärarprofessionalism – om professionella lärare” där en rad personer inom området lärarprofessionalism medverkar. Denna skrift kom också att användas i utvecklingen av den yrkesetiska diskussionen. Detsamma gäller boken ”Respekt för lärare. Om lärares professionella verktyg – yrkesspråk och yrkesetik” författade av Gunnel Colnerud och Kjell Granström.
2004 gav lärarförbunden ut en antologi kallad ”Etik i princip & praktik” med Katta Nordenfalk som redaktör. Denna skrift kom också att användas i diskussionen om lärares yrkesetik.
Yrkesetiskt råd
Vartefter arbetet med att sprida och förankra de yrkesetiska principerna fortsatte kom lärarförbunden fram till att man borde bilda ett yrkesetiskt råd som ett serviceorgan och en motor i frågan om lärares yrkesetik. Ett sådant råd började sin verksamhet 2007. Lärarnas Yrkesetiska Råd är sammansatt av fyra yrkesverksamma lärare och två forskare med lärarbakgrund. Rådet är ett fristående organ och verkar för att dels hålla liv i den yrkesetiska diskussionen genom seminarieverksamhet för lärare. Rådet kommer ibland med offentliga uttalanden som berör läraretiska frågor. 2018 har man också tagit initiativet till utgivning av en ny bok, ”Läraren och yrkesetiken” av Sara Irisdotter Alvemyr, professor och forskningsledare för utbildning och lärande vid Högskolan Dalarna.
Lärarnas Yrkesetiska Råd ska naturligtvis inte förväxlas med Lärarnas Ansvarsnämnd som ligger under statliga Skolinspektionen och borde ha benämnts Statens Ansvarsnämnd för Lärare.
En samlad profession
Den gemensamma diskussionen för Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund kring läraryrket som en profession ledde även till att man diskuterade behovet av att samla denna profession i en enda yrkesorganisation men detta har man ännu inte lyckats med. Dagens båda förbundsordföranden har emellertid båda uttalat sig positivt kring en sådan strävan.
De samarbetsprojekt som påbörjades av Lärarnas Samverkansråd är fortfarande igång. Av dessa är arbetet med lärares yrkesetik det projekt som mer än andra aktiverar yrkesverksamma i båda förbunden i gemensamma möten.
Roger Bodin är speciallärare och var under 90-talet med om att bygga upp Individuella programmet vid Vallentuna gymnasium. Har senare arbetat vid gymnasieskolans introduktionsprogram. Arbetar fortfarande tidvis vid Vallentuna gymnasium. Från 1995 till 2007 var han ledamot i Lärarförbundets förbundsstyrelse, mellan 2001 och 2007 som vice ordförande. Under den perioden hade han en central roll i implementeringen av lärares yrkesetik. Roger har också varit vice ordförande i Lärarstiftelsen. Sedan en tid tillbaka är han styrelseledamot i nättidningen Skola och Samhälle.
LITTERATUR
Svenska kommunförbundet (1992), Ska avtalen styra 90-talets skola? Ett diskussionsmaterial om lärarnas löner och arbetstider.
Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Svenska Kommunförbundet (1996), En satsning till två tusen.
Fjellström, Roger (2004), Skolområdets etik. En studie i skolans fostran. Studentlitteratur.
Fjellström, Roger (2006), Lärares yrkesetik. Studentlitteratur.
Bergem, Trygve (2000), Läraren i etikens motljus. Studentlitteratur.
Ekholm, Mats; Carlgren, Ingrid; Alexandersson, Mikael; Granström, Kjell; Colnerud, Gunnel; Englund, Tomas; Bergman, Monica (1993), Lärarprofessionalism – om professionella lärare. Lärarförbundet.
Colnerud, Gunnel; Granström, Kjell (1993), Respekt för lärare. Om lärares professionella verktyg – yrkesspråk och yrkesetik. HLS Förlag.
Falk, Katta (redaktör) (2004), Etik i princip & praktik. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund.
Kungliga Skolöverstyrelsen (1955), Undervisningsplan för rikets folkskolor.