BJÖRN NORLIN & MADELEN JOHANSSON
Det här temanumret av Vägval samlar bidrag som relaterar till utbildningshistoria med samisk tematik och som grundas på forskningsprojekt som pågår eller som nyligen har avslutats. Innan vi går in på de enskilda bidragen ska vi börja med att konstatera att vi två redaktörer har kommit in i samiskrelaterad utbildningshistorisk forskning vid olika tidpunkter, närmare bestämt med två decennier emellan. Trots att två årtionden bara är några läroplansrevideringar och betygsystem bort gjorde vi på många sätt entré i två olika forskningsklimat. Det som vid millennieskiftet var ett relativt begränsat och sammanhållet forskningsområde för framför allt historiker, pedagoger, kyrkohistoriker och religionsvetare, engagerar idag forskare från många fler discipliner.
Utbildningshistoria med samisk tematik: Ett dagsaktuellt ämne
Intresset för historiska perspektiv i förståelsen av samiskt orienterad utbildning – och för samiskrelaterad historia överlag – har bland annat att göra med framväxten av urfolksforskningen och de ringar på vattnet den gett för annan forskning på området. Det har inneburit ett inflöde av nya metoder, samverkansformer och etiska förhållningsätt, samt inte minst öppnat området för fler globala perspektiv. Forskningen har på så sätt blivit mindre nationellt orienterad och fått en utökad palett av teorier. Vidare är utbildningens historia ofta av betydelse för den språkforskning som idag inriktas på minoritetsspråk och språklig revitalisering. Det förflutna, och sättet att tidigare organisera skola på, är för sådan forskning central.
Viktiga exempel på när utbildningens historia är av betydelse är även de pågående sanningskommissionerna i Norge, Sverige och Finland, vilka inte bara berör samer, utan också tornedalingar, lantalaiset, kväner och norskfinnar. De aktualiserar alla den dubbla roll som utbildning har kommit att få, dels som en historiskt betraktad exkluderande arena, dels som ett av de idag främsta instrumenten för att skapa återupprättelse. ”Utbildning är vad som fick oss in i den här röran […] utbildning är den främsta vägen till försoning”, konstaterade exempelvis Murray Sinclair i anslutning till sanningskommissionen om 1800-talets och det tidiga 1900-talets internatskolor för barn och ungdomar ur ursprungsbefolkningen i Kanada [1]. Det är ett uttalande som har ett gensvar i de pågående sanningskommissionerna i de nordiska länderna. På samma sätt som i Svenska kyrkans ”vitbok” om de historiska relationerna till samerna i Sverige, där mission och skola är centrala teman, betonar även den norska sanningskommissionen och densamma för tornedalingar, kväner och lantalaiset utbildningens dubbla roll och problematik. Utbildningsväsenden som drivits för hårt i riktning mot nationalisering, språklig standardisering och exkludering av andra kulturer och kunskapstraditioner har fått kännbara konsekvenser både för den mångfald av språk och språkliga varieteter som en gång existerade i det nordliga fennoskandinaviska området, och för möjligheterna för människor där att leva ett annat slags liv än vad de statsdrivna moderniseringarna erbjöd.
Samtidigt sätter sanningskommissionerna också ett tryck på dagens utbildningssystem i Norge, Sverige och Finland för att bättre hantera och förmedla sådan kunskap. Medan vissa ser det som en hoppingivande utveckling som öppnar möjligheter för ett bättre samhällsklimat och för pedagogisk förnyelse, tycks andra se det mer som en källa till polarisering och något som skymmer de komplexa regionala förhållandena och den blandning av människor och kulturer som det koloniala arvet idag innebär. I vilket fall är det områden och problematiker som vi båda anser vara viktiga att diskutera. Och är det något som forskningen om just sanningskommissioner globalt visat så är det att lärares och lärarutbildares röster är speciellt viktiga i arbetet med att föra över kunskaper från kommissionsarbeten till fungerande och relevanta undervisningspraktiker.
Till saken hör också det ökade intresset för det arktiska området som den så kallade gröna transitionen har medfört. Det är en transition som många anser är grön bara om man bortser från själva grundproblematiken, men som ändå sätter nytt och starkare ljus på människor, på verksamheter (såsom utbildning) och framför allt på naturresurser i nordliga områden. Parallellt har nutidsaktualiteten även stärkts av att utbildningshistoriska teman uppmärksammats i bredare publika sammanhang, inte minst genom de senaste årens prisbelönta filmer som Sameblod av Amanda Kernell (2016) och Ellos Eatnu – Låt älven leva av Ole Giæver (2023), samt genom böcker som Straff av Ann-Helén Laestadius (2023). Dessa berör alla, i olika utsträckning, skolans centrala roll i att antingen stärka eller hämma barns och ungdomars språkutveckling, identitetsskapande och känsla av kulturell tillhörighet.
Den som forskat inom detta mångfasetterade område vet att det inte bara pågår en hel del intressant och viktig forskning, utan också att bedrivandet av sådan forskning inte alltid är okomplicerat. Här blir gränserna mellan vetenskapliga discipliner, kunskapstraditioner samt ontologiska och epistemologiska utgångspunkter särskilt tydliga. I detta ingår även vilka källor vi väljer att använda och vilka röster vi låter bli hörda (och vilka som får förbli tysta). Att vara beroende av ett arkiverat källmaterial som i första hand producerats av präster, missionärer, lärare och skolinspektörer i kyrkans och statens tjänst har exempelvis sina begränsningar. Hade vi haft tillgång till fler intervjuer och andra typer av individuella utsagor under längre tidsperioder hade det onekligen utmynnat i andra typer av berättelser om utbildningens historia. Och även om det idag krävs av forskare i utbildningshistoria att etikgranska sin forskning på ett sätt som förr var främmande, så adderas ytterligare stärkta etiska förhållningssätt inom just samiskrelaterad forskning, och inte minst en medvetenhet om kunskapsproduktionens historiska problematik.
Och, slutligen, hur ska man som lärare eller lärarutbildare undervisa om sådant som samiskrelaterad historia och utbildningshistoria, då inte ens de forskare som är ansvariga för att förse lärare med ett vetenskapligt underlag är eniga om undervisningens vad, hur och varför? Ja, vi kan väl bara säga välkomna till ett otroligt spännande och viktigt forskningsområde.
Författarna och bidragen
I temanumret görs alltså nedslag i pågående eller nyligen avslutade forskningsprojekt. Författarna är alla verksamma som utbildningshistoriker vid Umeå universitet och inom forskargrupperna/forskningsmiljöerna Várdduo – Centrum för samisk forskning, Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning och Utbildningshistoria vid pedagogiska institutionen. Artiklarna har en bred spännvidd på så sätt att de behandlar olika typer av utbildningsföreteelser, skolformer, tidsperioder och källmaterial. I det följande, och i numret i övrigt, presenteras författarna och deras bidrag i bokstavsordning och i enlighet med deras efternamn.
I artikeln ”Slöjd på Samernas folkhögskola 1972–1999” skriver Johan Hansson om Samernas folkhögskolas historia med fokus på dess slöjdverksamhet från tidigt 1970-tal och fram till millennieskiftet. Samernas folkhögskola – som idag kallas Samernas utbildningscentrum – var en betydelsefull plats under denna period. Det var inte bara en institution där det undervisades i teoretiska ämnen, utan också en skolverksamhet som syftade till att bevara och utveckla samisk slöjd och andra kulturella uttrycksformer. Som titeln antyder är det just slöjdens roll och förändrade ställning vid folkhögskolan som fokuseras, och detta i relation till såväl yttre samhällsförändringar som förändringar av skolans utbildningsuppdrag. Johan Hansson är disputerad i historia och lektor i pedagogik vid Pedagogiska institutionen, Umeå universitet.
Madelen Johanssons artikel ” Israel Ruong: En samisk folkbildare (1903–1986)” baseras på ett pågående avhandlingsprojekt som ska utmynna i en historievetenskaplig biografi över just Israel Ruong. Han var en samisk utbildare och forskare och offentligt engagerad i organisationsverksamhet för befrämjandet av samiska kulturvärden och språk under större delen av 1900-talet. En röd tråd i hans yrkesverksamhet var bildnings- och utbildningsfrågor, och genom denna inriktning kom han att bli en central samisk folkbildare i sin samtid. Under den period han var yrkesverksam skedde stora samhällsförändringar, bland annat ett utjämnande av klassamhällets sociala skillnader och en demokratisk strukturomvandling. Det är mot den bakgrunden Ruongs engagemang i utbildning och folkbildning ska förstås. Madelen Johansson är doktorand i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet.
Björn Norlin skriver i sitt bidrag ”Utbildning och omvändelse: Svenska missionssällskapets skolor för samiska barn och ungdomar under 1800-talet” om Svenska missionssällskapets utbildningsaktiviteter på det så kallade ”Lapska missionsfältet”. Här berörs den svenska 1800-talsmissionens globala förgreningar, implementeringen av skolor, barnhem och annan verksamhet relaterad till missionen i en samisk/svensk nationell kontext, och hur verksamheten kan ses som stödjande en individuell, kulturell och ekonomisk omvändelse under olika perioder av skolornas livsspann. Björn Norlin är historiker, lektor i pedagogik och docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, Umeå universitet.
Lina Spjut och Charlotta Svonnis artikel ”Samisk utbildning i Sverige i relation till identitetsskapande budskap genom historien: Samiskt innehåll i Läroplan för sameskolan 22 i ett utbildningshistoriskt perspektiv”, tolkar innehållet i den så kallade Lsam22. Författarna sätter läroplanens innehåll i relation till en historisk kontext gällande svensk statlig styrning och svensk samepolitiks påverkan på samisk självidentifikation. De visar bland annat att läroplanen präglas av problem med en asymmetri kopplad till samisk tematik. Artikeln är en vidareutveckling av en tidigare publicerad artikel om Lsam11 av samma författare. Lina Spjut är lektor och docent i pedagogik vid Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, och Charlotta Svonni är doktor i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning och postdoktor vid Várdduo – centrum för samisk forskning, Umeå universitet.
Noter
[1] Intervju med Murray Sinclair: https://www.cbc.ca/news/politics/truth-and-reconciliation-chair-urges-canada-to-adopt-un-declaration-on-indigenous-peoples-1.3096225 [9.30-]. Vår översättning. Citatet är välanvänt i tidigare forskning, se exempelvis Miles (2019).
Om Lars Pirak (1932–2008)
Bildmuseet Umeå: https://www.bildmuseet.umu.se/utstallningar/2003/lars-pirak–den-som-gar-runt-renhjorden/
Provins – Norrländsk litterär tidskrift, https://www.tidskriftenprovins.se/om-lars-piraks-konst/
Tips på referenser
Dankertsen, A. & Arvidsson M., “Truth commissions in the Nordic states: who is to be reconciled with whom?” https://www.justiceinfo.net/en/85028-truth-commissions-nordic-states-who-is-to-be-reconciled-with-whom.html
Drugge, A–L. & Norlin, B., “Teaching Sámi Pasts and Presents: Complexities in Teaching Practice in Contemporary Swedish Classrooms”, Colla, P. S., Di Michele, A. (red.) History Education at the Edge of the Nation: Political Autonomy, Educational Reforms, and Memory-shaping in European Periphery (Cham: Palgrave Macmillan, 2023), 221–244.
Drugge, A. (red.) Ethics in Indigenous Research: Past Experiences – Future Research (Umeå: Umeå universitet, 2016).
Elenius, L., Nationalstat och minoritetspolitik: Samer och finskspråkiga minoriteter i ett jämförande nordiskt perspektiv (Lund: Studentlitteratur, 2006).
Elenius, L. (2001). Både finsk och svensk: Modernisering, nationalism och språkförändring i Tornedalen 1850–1939 (Umeå: Umeå universitet, 2001).
Gullberg, T. & Björkgren, M. (red.), Minoritetspedagogik i Norden (Umeå: Kungl. Skytteanska samfundet, 2021).
Keynes, M., Åström Elmersjö, H., Lindmark D. & Norlin B., ”Introduction”, Historical Justice and History Education, Keynes, M., Åström Elmersjö, H., Lindmark D. & Norlin B. (red.) (Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2021).
Kortekangas, O., Language, Citizenship, and Sámi Education in the Nordic North, 1900–1940 (Montreal: McGill-Queen’s University Press, 2021).
Kortekangas, O., Keskitalo, P., Nyyssönen, J., Kotljarchuk, A., Paksuniemi, M., Sjögren, D. (red.) Sámi Educational History in a Comparative International Perspective (Cham: Palgrave Macmillan, 2019).
Kroik, D., The Construction of Spaces for Saami Language Use: Language Revitalisation in Educational Contexts (Umeå: Umeå universitet, 2023).
Lindmark, D. & Sundström, O. (red.), De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna: En vetenskaplig antologi [Bd 1] (Skellefteå: Artos & Norma, 2016).
Miles, J., “Teaching History for Truth and Reconciliation: The Challenges and Opportunities of Narrativity, Temporality, and Identity”, McGill Journal of Education/Revue Des Sciences De l’éducation De McGill, 53(2) (2019), 294–311.
Nordquist, K-Å., Reconciliation as politics: A concept and its practice (Eugene/Oregon: Pickwick Publications, 2017).
Paulson, J. & Bellino, M. J., “Education and Truth Commissions: Pattern, Possibilities and Implications for Historical Justice”, Historical Justice and History Education, Keynes, M., Åström Elmersjö, H., Lindmark D. & Norlin B. (red.) (Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2021), 67–83.
Sannhets- og forsoningskommisjonen (rapport til stortinget) https://www.stortinget.no/globalassets/pdf/sannhets–og-forsoningskommisjonen/rapport-til-stortinget-fra-sannhets–og-forsoningskommisjonen.pdf
Sanningskommissionen samer https://sanningskommissionensamer.se/
Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset. SOU 2023:68 https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2023/11/sou-202368/
Svonni, C., Utbildning för samer: Ambitioner och praktiker i nomad- och sameskolan från 1950-tal till 2010-tal (Umeå: Umeå universitet, 2023).
TRC of Canada (2015), https://www.rcaanc-cinac.gc.ca/eng/1450124405592/1529106060525
Westberg, J. & D. Sjögren (red.), Norrlandsfrågan: Erfarenhet av utbildning, bildning och fostran i nationalstatens periferi (Umeå: Kungl. Skytteanska samfundet, 2015).