MARIA HYLBERG
Hösten 2020 pågick en debatt om tv-programmet Våra barns hemliga liv (2020). I programmet fick tittaren följa en, menar jag, fiktiv förskola där barnen utsattes för olika lösningsorienterade experiment. Dessa experiment innebar ofta att barnen själva skulle hantera och reda ut olika problematiska situationer, helst utan inblandning av en vuxen. Programmet diskuterades, lovordades och kritiserades i såväl sociala medier som i dagstidningar (Brodrej 2020; Jansson et al, 2020; Wyndhamn 2020). Bland annat påpekades huruvida programmet var etiskt försvarbart utifrån att barnen utsattes för iscensatta experiment där barnens beteenden analyserades – av vuxna på bästa sändningstid.