Lika lön för lika arbete?

ELLEN BROBERG

Men som en kvinnas matlust är så liten, har mannen i sin vishet ordnat så, att också frukterna av kvinnofliten, i rättvis proportion må vara små.

Denna artikel bygger på min examensuppsats; Lika lön för lika arbete? En studie av argumentationen kring folkskollärarnas lönedebatt i Svensk Läraretidning år 1906. Syftet var att studera tidskriften för att få en bild av hur lagförändringen från 1906 togs emot och diskuterades av lärarkåren och hur de ställde sig i frågan.

1906 lades en proposition fram i riksdagen efter ett tal från konungen via ecklesiastikministern där förslaget gällde höjda löner för folkskollärare. Folkskollärarna var då en relativt unik yrkesgrupp i samhället eftersom män och kvinnor hade lika lön. När beslutet sedan togs i riksdagen ändrades detta och de manliga folkskollärarna fick en större höjning av lönen.

Kvinnors generella ställning på arbetsmarknaden i början av 1900-talet hade ändrats markant då det 1863 bestämdes att en kvinna var myndig vid 25 års ålder och genom detta hade möjlighet att förvalta sin egen inkomst. Detta innebar inte att kvinnor på något sätt hade en likställd chans på arbetsmarknaden men det underlättade för kvinnor att få lägre betalda anställningar.

Kvinnliga folkskollärare

Folkskolläraryrket öppnades upp för kvinnor redan 1858, åren efter upprättades seminarium för utbildning av kvinnliga folkskollärare och under 1870-talet ökade dessa i antal. Anledningen till att just detta yrke öppnades upp för kvinnor kan ses i ljuset av den stora efterfrågan på lärare till folkskolan som inte kunde tillgodoses av enbart män. Vid sekelskiftet 1900 arbetade alltså både kvinnor och män i folkskolan, de hade en liknande utbildning till grund och fick lika lön för sitt arbete. Det gav också kvinnor en sällsynt position då de genom sitt arbete hade inflytande i det lokala samhället.

Diskussionen om folkskolläraryrket, en fram till 1906 tillsynes omedvetet jämställd samhällsinstitution,  innehöll både argument som byggde på uppfattade skillnader mellan män och kvinnor och på vad som man ansåg krävdes av folkskollärare som yrkesgrupp. Typiska argumentationslinjer kunde se  ut så här:

Manliga folkskollärare bör, liksom resten av männen på arbetsmarknaden, tjäna mer än kvinnliga folkskollärare då de är just män vilket underförstått bör värderas och premieras högre. Män har en annan ställning i samhället och roll som familjeförsörjare och behöver en högre inkomst. Manliga folkskollärare accepterar inte att de jämställs med sina kvinnliga kollegor, något som inte sker på den övriga arbetsmarknaden. Och en kvinna lämpar sig inte för folkskolläraryrket då det är ett alldeles för viktigt jobb, det är ett jobb som bör skötas av män.

Svensk Läraretidning, Veckoblad för lärare, uppfostrare och skolvänner utgavs första gången år 1881 och var en tidning avsedd för folkskollärare.

Ill Broberg

Tidskriften var dåtidens främsta facklitteratur för lärare i folkskolan och hade som en av sina främsta uppgifter att bejaka folkskollärarnas intressen, ekonomiska och sociala ställning i samhället. Tidskriften lyfter i olika nummer, under året 1906, upp debatten om folkskollärarnas löner. Debatten tas upp av enskilda debattörer genom insändare och artiklar i tidningen, men också riksdagsdebatten tas upp. När förslaget  om olika ålderstillägg för kvinnliga och manliga folkskollärare togs upp i riksdagen röstades det igenom med 159 röster mot 49.

Två tydliga linjer

Två tydliga linjer kan urskiljas utifrån tidningens rapportering. Den första är den provokation som gruppen kvinnliga folkskollärare står för ur ett samhällsperspektiv. Yrkesgruppen stred mot rådande strukturer på arbetsmarknaden och normaliserade argumentet lika lön för lika arbete (och utbildning). Argumenten mot lika lön som kom i olika riksdagspropositioner och från skribenter i andra tidskrifter, riktar in sig på kvinnans underställda position i samhället jämfört med mannens. Här lyfts argumentet ”mannen som försörjare” upp som ett av de viktigaste  argumenten för särskiljande när det gäller lön, men det fanns också direkta argument mot att likställa kvinnor och män på arbetsmarknaden.

Ecklesiastikministerns förslag om höjda löner för folkskollärarna möttes  i riksdagen av olika motioner med motsatta åsikter.

Alb. Bergströms motion i riksdagen beskrivs i tidskriften, där det hävdas att det inte behövs en höjning för folkskollärarna då detta skulle medföra att männen inom yrket skulle välja ett annat, mer relevant yrke. Genom att behålla en lägre lön för folkskollärare, man som kvinna, skulle männen alltså lämna yrket. Kvinnor kräver mindre i lön och det blir då en billigare arbetskraft i folkskolan. Om en man, trots den lägre lönen, väljer att arbeta i skolan bör denna få högre lön en sina kvinnliga kollegor.

Reaktionerna från myndigheterna biföll  till stor del ecklesiastikministerns förslag men med vissa undantag. Exempelvis föreslår myndigheter i Jönköping, Västerås samt 8 länsstyrelser, 6 domkapitel och 22 folkskoleinspektörer en ändring av grundförslaget. De motiverar olika lön för manliga och kvinnliga folkskollärare med att lika studier och kompetens inte hör till debatten om lika lön för kvinnor,  då män är dugligare arbetare, och dessutom är familjeförsörjare och därmed har ett större ekonomiskt ansvar. Man tog också ställning mot kvinnans roll i samhället med förslag som;

”…gift lärarinna skulle kunna uppsägas från innehafvande tjänst.”

Den andra linjen avser folkskollärarnas ställningstagande för lika lön för både kvinnliga och manliga folkskollärare. Oavsett om det gäller att argumentera för manliga och kvinnliga folkskollärares lika rätt till höjd och lika lön eller att argumentera emot en riksdagsproposition eller en artikel som är för olika lön uppvisar tidningen ett tydligt enat stöd för likabehandling av sina kvinnliga och manliga läsare. Skribenter i tidskriften uppmanar även sina läsare att som representanter för yrkeskåren stå enade när det gäller jämlikhet i lönefrågan.

”Lärarkårens medlemmar böra akta sig för att sinsemellan offentligen tvista om frågans detaljer.

Detta är ju alldeles öfverflödigt, då lärarkåren genom sin organisation uttalat sina önskningar och

det naturligtvis ej kan komma i fråga att nu ändra dessa.”

Tidskriften framträder som representant för folkskollärarnas intresse när det gäller jämlik lön och visar inte upp några tendenser till irritation mellan manliga och kvinnliga folkskollärare eller splittring i frågan. Man är tydlig med att uppmana sina medlemmar att oavsett åsikt visa en gemensam linje.

”… denna kårens ståndpunkt är så klar, att en debatt härom ej blott ej är öfverflödig utan t. o. m.

kan verka till skada. Här gäller det att genom ett klokt och värdigt uppträdande vinna sympati för

sin sak hos pressen, allmänheten och hos de som hafva beslutsrätten d.v.s riksdagens ledarmöter.”

Tidskriften tar även ställning i frågan huruvida män respektive kvinnor lämpar sig för yrket och även om man gör skillnad på kvinnliga och manliga egenskaper ser man detta som tillgångar inom folkskolan och ej något negativt betingat vilket är en åsikt som framförs i olika motioner;

”Månne icke konsekvensen av motionärens uppfattning i nyss anförda stycke kräva bifall […].

Dessa utredningar måste för öfrigt gifetvis leda till de resultat att hos oss liksom i andra land såväl mannens som kvinnans arbete är behöfligt på folkskolans fält. Men då måste man ju ock betala

mannen som kvinnan med sådana belopp, att de för uppfostrarkallet lämpligaste finna sig kunna utan ekonomiska uppoffringar ägna sig åt denna bana.”

Sammantaget kan man fundera på huruvida den tydliga markeringen mot kvinnliga folkskollärare som skedde i och med att man lagstadgade en löneskillnad utifrån kön och inte arbete och utbildningen, var ett sätt att återställa arbetsmarknadens ordning. Det var ett yrke som i sin tid skilde sig markant från övriga samhället, oavsett om yrkets jämställda arbetsvillkor och lön var en slump eller inte. Tidskriftens artiklar och respons på olika motioner är intressanta ur perspektivet att de var skrivna av män som respons på mäns motioner yrkande på att behålla det jämställda läge som fanns i folkskolan. Lagförändringen kanske snarare, sett ur ett samhällsperspektiv, var ett sätt att göra ett aktivt ställningstagande mot kvinnors ökade rättigheter i samhället och intåg på arbetsmarknaden.


 

Ellen Broberg

Ellen Broberg är lärare från förskolan till årskurs 6. Broberg tog lärarexamen 2013 och skrev examensuppsatsen; Lika lön för lika arbete?  En studie av argumentationen kring folkskollärarnas lönedebatt i Svensk Läraretidning år 1906. Jobbar nu som lärare i årskurs 4 i en skola utanför Uppsala.

 


LITTERATUR

Backman Prytz, Sara, Bertilsson, Emil, Edgren, Henrik, Lindmark, Daniel, Johanna, Ringarp i

Larsson, Esbjörn; Westberg, Johannes (2011). Utbildningshistoria: en introduktion 1. uppl. : Lund: Studentlitteratur

Bruce, O. H (1940), Svenska folkskolans historia. Stockholm

Florin, Christina (1987) Kampen om katedern. Feminisering- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906. Almqvist & Wiksell International, Stockholm

Florin, Christina (1998)– Kvinnliga tjänstemän i manliga institutioner i Utbildningsradion – Kvinnohistoria. AB Primo, Oskarshamn

Wieselgren, Greta (1969), Den höga tröskeln: kampen för kvinnans rätt till ämbete. Lund; Gleerup

KÄLLMATERIAL

Hammarlund, Emil (1906) Svensk Läraretidning. Veckoblad för lärare, uppfostrare och skolvänner.

1906:3, 1906:7, 1906:8, 1906:9, 1906:12, 1906:13, 1906:16, 1906:17, 1906:18, 1906:19 Stockholm

 

 

Dela texten via Tweet about this on TwitterShare on FacebookShare on Google+Email this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *