STEN SVENSSON
 
Fram till 90-talet hade den svenska grundskolan lyckats bra eller mycket bra i de flesta internationella jämförande studier. Med några enstaka undantag låg de svenska eleverna högt eller mycket högt i den tidens jämförelser. Särskilt bra lyckades den svenska skolan med likvärdigheten. Det var små skillnader mellan elever och skolor och de svagaste elevgrupperna hade jämfört med många andra länder, goda resultat.

Trots det kritiserades skolan hårt under 80-talet främst för att den var för byråkratisk och för att den inte var tillräckligt lyhörd för medborgarnas önskemål. Men det var inte bara skolan som kritiserades under 80-talet utan det gällde hela den offentliga sektorn. Den var för stor, för ineffektiv och den var närmast ett hinder för det privata näringslivets utveckling, menade kritikerna.

Under 80-talet svepte en nyliberal ideologisk trend över världen. De nyliberala idéerna innebar bland annat att den offentliga sektorn skulle vara så liten som möjligt, att den borde avregleras och att den skulle styras på samma sätt som det privata näringslivet för att bli effektiv. Helst skulle så mycket som möjligt dessutom privatiseras.

Nyliberalism

De nyliberala idéerna fick ett brett partipolitiskt genomslag. I första hand var det de borgerliga partierna som tog upp de nyliberala idéerna men denna ideologi vann insteg i samtliga riksdagspartier i varierande grad.

Under 80-talet tog en diskussion fart om att lägga ut delar av välfärdstjänsterna vård, skola och omsorg på privata utförare. Förespråkarna menade att den konkurrens som då skulle uppstå skulle skapa en större mångfald, utveckla verksamheterna samt ge högre kvalitet och effektivare resursanvändning.

Fram till dess hade partierna varit överens om att utförandet av dessa verksamheter innehöll politiska dimensioner och olika myndighetsuppgifter, som gjorde det olämpligt att lägga ut dem till privata företag. En privatisering skulle till exempel riskera att likvärdigheten inte skulle kunna upprätthållas.

Lex Pysslingen

Under 80-talet drev främst Moderaterna och Folkpartiet på om att förskolan skulle kunna läggas ut till vinstdrivna företag. Men den socialdemokratiska regeringen var emot och beslöt 1984 om den så kallade ”Lex Pysslingen”, den lag som förbjöd statsbidrag till förskolor som drevs i aktiebolagsform med vinstsyfte.

Även dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF, var drivande i arbetet med att privatisera välfärdssektorn. De startade ett företag, M-gruppen, i början av 80-talet med syftet att finna vägar för att öppna de offentliga verksamheterna för privata företag. Under 1986 kom man på en modell som innebar att ”Lex Pysslingen” kunde kringgås och då startades det första privatägda och vinstdrivna förskoleföretaget, Pysslingen, i Nacka. Etableringen av Pysslingen kom sedan att fungera som en dörröppnare för privatiseringen av välfärden. (1)

Även valfriheten seglade upp som en stor fråga under 80-talet. Moderaterna var det drivande partiet och de såg valfriheten som en grundläggande rättighet. Det är föräldrarna och inte staten som ska ha bestämmanderätten när det gäller val av förskola och skola, ansåg de.
Under 80-talet var de fristående skolorna få och de fick ett begränsat stöd från det offentliga. För att godkännas krävdes att de hade erfarenheter som kunde överföras till den offentliga skolan.

I slutet av 80-talet svarade den socialdemokratiska regeringen på den borgerliga kritiken mot den offentliga sektorn. Som ett led i förnyelsen av skolan införde den socialdemokratiska regeringen och skolminister Bengt Göransson en form av valfrihet av skolor inom en kommun.

”Ett viktigt inslag i förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn är strävan att öka valfriheten så att den offentliga verksamheten kan tillgodose skiftande medborgarkrav och tillvarata de utvecklingsmöjligheter som öppnar sig om man är beredd att pröva alternativa verksamhetsformer och arbetssätt.” (2)

Profiler

De skolor som kunde bli aktuella för det fria valet var de skolor som profilerade sig på något sätt.
”Om det i en kommun – i enlighet med vad jag tidigare föreslagit – anordnas skolor med pedagogisk profilering eller skolor med profilering inom olika ämnesområden blir det naturligt att i framtiden i större utsträckning än i dag tillgodose elevers och föräldrars önskemål om att få välja en viss skola.” (3)

Genom att de kommunala skolorna stimulerades till att skapa olika pedagogiska profiler och inriktningar skulle det offentliga skolsystemet möta den efterfrågan som fanns på pedagogiska alternativ. Profileringen ansågs vara av stort värde för eleverna och deras engagemang i skolarbetet samtidigt som det gav ett utökat utrymme för skolledare och lärare att utveckla skolan och dess pedagogik. Men det fria valet av en kommunal skola var begränsat till den kommun där eleven var bosatt.

Men möjligheten att välja en annan kommunal skola han knappt börja verka förrän det blev regeringsskifte. Den borgerliga regeringen som tillträdde 1991 under ledning av moderaterna med Carl Bildt som statsminister och med Beatrice Ask som skolminister, proklamerade att ett systemskifte skulle ske. Skolpolitikens mål var att åstadkomma största möjliga valfrihet.

”Målet är att åstadkomma största möjliga frihet för barn och föräldrar att välja skola. Denna frihet bör innebära möjlighet att välja mellan det offentliga skolväsendet och fristående skolor men också att välja skola inom det kommunala skolväsendet och att välja också en skola i annan kommun.” (4)

Valfrihet – mål för skolpolitiken

Valfriheten i sig blev ett mål för skolpolitiken. Men i propositionen har Beatrice Ask även med ett antal andra motiv till varför valfriheten och bättre förutsättningar för de fristående skolorna infördes.
• Hon förutspådde ett ökat engagemang för skolan hos föräldrar och en större lyhördhet för elevers och föräldrars önskemål hos skolor och kommuner.

• Det skulle växa fram en mångfald av olika profiler och pedagogiska metoder. Det skulle bli fler skolor med en särskild pedagogik eller som har en konfessionell inriktning.

• En stimulerande tävlan mellan olika skolor med olika inriktning och olika ägandeformer skulle bidra till att höja kvaliteten inom hela skolväsendet.

• Det var föräldrakooperativ, speciella ämnesprofiler eller nedläggningshotade glesbygdsskolor som skulle få en chans under nytt huvudmannaskap.

• Det fria valet skull också skapa bättre incitament för kostnadseffektivitet och en mer effektiv resursanvändning inom det samlade skolväsendet.

De moderata skol- och utbildningsministrarna Beatrice Ask och Per Unckel drev nu mycket snabbt igenom de beslut som krävdes för att inrätta systemet med de fristående skolorna, det fria valet av skola, systemet med skolpeng och att aktiebolag fick driva skolor. Den borgerliga regeringen såg valfriheten som ett verktyg för att kunna öppna den offentliga sektorn för de privata företagen.

Inga konsekvensutredningar

Det gjordes inga ordentliga utredningar om eventuella konsekvenser av skolans privatisering och det genomfördes ingen försöksverksamhet. Informationen om förslagen var bristfällig och den debatt som fördes var inte särskilt utförlig. Frågan om att utreda konsekvenserna av att införa aktiebolag i skolsystemet, till exempel, diskuterades inte alls. Den genomgripande förändringen av skolsystemet genomfördes helt i det tysta.

För att stimulera tillväxten av de fristående skolorna fick de en betydligt friare ställning än de kommunala skolorna. Det som styrde verksamheten var formuleringarna i skollagen om vad som krävdes för att en fristående skola skulle godkännas.

”En fristående skola, vars utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan, särskolan respektive specialskolan skall förmedla, skall godkännas om 
1. skolan i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet.” (5)

Dessutom blev de ekonomiska bidragen mycket generösa. Genom att de fristående skolorna inte hade samma åtaganden som de kommunala skolorna blev det mycket fördelaktigt att starta nya fristående skolor.

Under 90-talet skedde därför en mycket snabb tillväxt och antalet elever femdubblades i de fristående skolorna. Från cirka en procent av eleverna i grundskolan växte de till cirka fem procent år 2000.

Ytterligare en bidragande orsak till de fristående skolornas snabba tillväxt var den ekonomiska krisen i samhället där de kommunala skolorna fick mycket stora neddragningar. Dessutom genomfördes en osaklig och negativ kampanj mot den offentliga skolan från de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Stora nedskärningar och försämringar i de kommunala skolorna i kombination med en svartmålning från ledarsidorna, påskyndade en rörelse till de privata alternativen. (6)

Skolaktiebolag växer fram

Till en början var det i första hand ideella huvudmän och privatpersoner med ett brinnande intresse för skolan som startade nya fristående skolor. Men efter bara några år växte skolaktiebolag fram som expanderade till skolkoncerner genom att köpa upp och starta nya fristående skolor. Åren runt millennieskiftet startades flera av dagens stora skolkoncerner och de har haft en snabb tillväxt sedan dess. När Skolverket gjorde en kartläggning 2014 hade de tio största skolbolagen över 45 000 elever i grundskolan vilket motsvarade 36 procent av eleverna i de fristående skolorna. (7)

I dag har den siffran ökat ytterligare och det är det de stora koncernerna som står för all tillväxt i friskolebranschen. De ideella huvudmännen ligger still eller minskar. Den årliga tillväxten i friskolebranschen ligger på närmare en procent av det totala elevantalet i grundskolan och läsåret 2014/15 gick drygt 14 procent av eleverna i en fristående grundskola.

Ett utmärkande drag för privatiseringen av den svenska välfärden, inklusive skolan, är att initiativet och genomförandet har till stor del skett inom en begränsad personkrets. De personer som verkade i Moderaternas och Folkpartiets centrala ledningar och i dess ungdomsförbund från 80-talets början och framåt, är samtidigt de som utrett frågorna, lagt förslagen och fattat besluten om privatiseringarna. I många fall har personer i dessa kretsar sedan startat och drivit de olika privatiserade företagen. Samma företeelse kan man se i landsting och kommuner där privatiseringar har genomförts. (8) (9)

I strid med lagstiftningen

Under 2000-talet, när ett stort antal av de offentliga välfärdsföretagen privatiserades, skedde det ibland i strid med gällande lagstiftning. Det sätt som privatiseringen genomfördes på bröt i många fall mot kommunlagen, lagen om offentlig upphandling, skollagen och EU-lagstiftningen. När politikerna handplockade dem som skulle överta företagen, gynnade de enskilda på bekostnad av det allmänna och struntade i att gå ut och begära in anbud. Verksamheterna såldes också medvetet till priser som låg långt under marknadspriserna. (10)

Hur har det då gått med det som förespeglades inför beslutet om privatiseringarna? Konkurrensen om eleverna skulle driva en större mångfald, en utveckling av verksamheterna samt ge högre kvalitet och effektivare resursanvändning. Efter 25 års intensiv marknadsstyrning av skolan vet vi att i stort sett ingenting av detta har inträffat. (11)

Utvecklingen i skolan har istället gått åt fel håll, kvaliteten har sjunkit och kostnaderna har ökat. Det mest slående är att skillnaderna mellan elever har ökat kraftigt. Det blir allt fler elever som får svaga resultat samtidigt som alltfler för högsta betyga i alla ämnen i grundskolan.

Samma utveckling ser man när man mäter skillnaderna mellan skolors resultat. ”Mellanskolsvariationen, det mått som används för att beskriva hur mycket resultaten skiljer sig mellan olika skolor, har från en i ett internationellt perspektiv låg nivå, mer än fördubblats sedan slutet av 1990-talet.” (12)

De fristående grundskolornas elever har i betydligt högre grad välutbildade föräldrar och de har avsevärt högre betygsgenomsnitt. Läsåret 2014/15 hade de kommunala eleverna 213,0 meritpoäng medan de fristående hade 236,2. Huvuddelen av dessa skillnader förklaras av föräldrarnas utbildningsnivå.

Marknadsutsättningen och privatiseringen har inneburit en totalomläggning av skolpolitiken. Från en politik som var inriktad på att alla skolor skulle vara bra skolor till en politik där konkurrensen om eleverna driver fram stora skillnader mellan skolor.
Systemet gynnar de skolor som vinner elever med högutbildade föräldrar och missgynnar skolor som har många elever med lågutbildade föräldrar.

Låg lärartäthet

Genom att aktiebolag tillåts driva grundskolor förvärras dessa skillnader. Det som utmärker de stora skolaktiebolagen är den låga lärartätheten. (13, 14)

Eftersom lärarlönerna är den enskilt största kostnaden för en skola måste den hållas låg om det ska bli något över till vinst. Men ska skolan, trots stora klasser och få lärare, ändå klara att få goda resultat krävs ett positivt segregerat elevurval. De måste rekrytera elever med välutbildade föräldrar. Den elevgruppen klarar att få goda studieresultat med låg lärartäthet. För att kunna få vinst krävs det en segregerad skola.

I de kommunala skolorna sker en motsatt utveckling, de får ett negativt segregerat elevurval.

Dagens skolpolitik driver fram skillnader mellan skolor och elever och försämrar likvärdigheten.

---

 

Sten Svensson utbildade sig till mellanstadielärare 1972 och till speciallärare 1979. Under 80- och 90 talet arbetade han som facklig förtroendeman för Sveriges Lärarförbund i Göteborg och centralt för Lärarförbundet. I mitten av yrkeslivet bytte han yrke till journalist och arbetade som chefredaktör för Lärarnas tidning mellan åren 1995 och 2010. Han har även gjort en utredning om skolans likvärdighet åt Lärarförbundet. Numera är Sten Svensson pensionär men arbetar på deltid som skolpolitisk utredare för tankesmedjan Katalys samt som redaktör för nättidningen Skola och Samhälle.

---

 

REFERENSER/LITTERATUR

1. Karin Svanborg-Sjövall. Kentucky fried children? Om den svenska valfrihetens rötter – och dess fiender. Timbro 2011.
2. Proposition om skolans utveckling och styrning.1988/89:4.
3. Proposition om skolans utveckling och styrning. 1988/89:4.
4. Proposition om valfrihet och fristående skolor, 1991/92:95.
5. 1985 års skollag 9 kapitel, paragraf 2. (Denna formulering infördes som ett tillägg 1992)
6. Matilda Viklund. Kunskapens fanbärare – den goda läraren som diskursiv konstruktion på en mediearena. Örebro Universitet.
7. Skolverket. Privata aktörer inom förskola och skola. En nationell kartläggning av enskilda huvudmän och ägare. 2014.
8. Sten Svensson. Oligarkerna, vinnarna i slaget om välfärden. Tankesmedjan Tiden 2014.