PONTUS FOLKESSON

Det var bara början på ett minst sagt omfattande reformprojekt av det dåtida svenska skolväsendet. Precis som dagens riksdagsdebatter om skolors organisation med ständigt nya skolreformförslag, präglades skolpolitiken under 1600-talet likaledes av en omorganisering. Utöver nya skolreformer kom 1600-talet också att innebära grundandet av nya skolor, en mängd nya gymnasier och flertalet nya universitet.

J wårt Landh, är icke dedh ringeste, att Academien och Skolerne, ganska illa äre bestälte, förorsakandess där medh, att till Predike Embetett fåå finness, som dedh medh nytto och wäll kunna föra och förestå; Men till Regementett platt inge nyttige och instruerade. Alltså och, att icke een godh Stadz Skrifware finness, sedan een godh Fougdte eller Skrifware å landett, och alle dhee, som anten äre mestadeelss så olärdhe, att och icke een part kunna skrifwa åå Landedh eller J Städerne Magistraten och Embeten bekläda, äre mestadeels så olärdhe, att och icke een part kunna skrifwa sitt nampn […] Landedh är blifwett Steril och ofruchtsampt på nyttigt Folck, att och J desse beswärlige och medelzlöse tijdher (1).

Detta yttrande förklarar skolorganisationens kritiska läge, inte minst den brist som rådde på utbildade civila ämbetsmän. Uttalandet framfördes den 11 mars 1620, av kung Gustav II Adolf. Det var bara början på ett minst sagt omfattande reformprojekt av det dåtida svenska skolväsendet. Precis som dagens riksdagsdebatter om skolors organisation med ständigt nya skolreformförslag, präglades skolpolitiken under 1600-talet likaledes av en omorganisering. Utöver nya skolreformer kom 1600-talet också att innebära grundandet av nya skolor, en mängd nya gymnasier och flertalet nya universitet. Från och med 1649 års skolordning infördes för första gången i svensk historia gemensamma riktlinjer för hela landets skolundervisning genom särskilda skolplaner.

En kompetenshöjning av lärarna, ökad lärartäthet och en utvidgning av undervisningsämnena blev formellt fastställd. Skolväsendet (det vill säg förakademiska skolor från grundskola upp till gymnasium) underställdes också den så kallade Skolstaten, som innebar att staten för första gången tog ett mer organiserat ekonomiskt ansvar för lärarlöner och skolunderhåll. För första gången i svensk historia var prästerskapet och kungamakten överens om en skolordning, som också undertecknades av statsmakten genom drottning Kristinas egenhändiga underskrift. Vad var egentligen orsakerna till denna förändring? I denna artikel vill jag presentera bakgrunden, baserad på resultat från min masteruppsats i historia.

Från reformation till lärokapitel

Genom Västerås riksdag 1527 initierade kung Gustav Vasa reformationen i Sverige, vilket innebar att staten tog kontroll över kyrkans materiella resurser. Kyrkan underställdes staten såväl ekonomiskt som politiskt och dess tidigare anknytning till påvedömet bröts. Det innebar alltså att kyrkan knöts till centralmakten och blev statskyrka. Kyrkan var av särskilt intresse för statsmakten som en ideologiförmedlande institution. Skolan var en del av kyrkans organisation, främst inriktad på att utbilda präster. Gustav Vasa avsåg att även förlägga utbildningen av statliga ämbetsmän till denna institution (2). Dessutom konfiskerades till statsmakten två tredjedelar av kyrkotiondet för att bland annat finansiera skolverksamheten (3).

År 1604 genomfördes ännu en omorganisation av domkapitlen som kom att övergå till lärarkapitel. Domkapitlen bestod nämligen av en biskop, prost, kyrkoherde, en lektor i teologi, poenitentiarie (såg till att botstraffen praktiserades), samt en syssloman som assisterade biskopen i förvaltningsärenden. Denna förvaltningsorganisation blev därmed förenad med höga kostnader, vilket innebar att de många tjänsterna inte kunde tillsättas i praktiken. Kung Karl IX förklarade därför att endast biskopen, kyrkoherden och lektorn skulle erhålla lön. För att rädda domkapitlens fortlevnad föreslog biskoparna tillsammans med professorerna att domkapitelsledamöternas ämbeten också skulle innefatta undervisning. Så blev också fallet. Två av de kyrkliga ämbetsmännen fick undervisningsplikt. Hälften, det vill säga tre av sex, av domkapitlets ämbetsmän tjänstgjorde alltså vid stiftens katedralskolor (4). Stiftsbiskoparna hade dock fortsättningsvis stort inflytande över skolornas pedagogiska verksamhet. Det var nämligen biskoparna som var skolornas inspektörer.

När statens politiska organ försökte införliva samhällsvetenskapligt orienterade ämnen som t.ex. politik och juridik, gick det emot kyrkans utbildningsideal för att utbilda präster vid stiftens katedralskolor. På initiativ av rikskanslern Axel Oxenstierna genomfördes flera reformer som innebar en enorm expansion av statsförvaltningen. Genom 1634 års regeringsform bildades till exempel fem nya kollegier eller myndigheter; hovrätten, krigskollegium, amiralitetskollegium, kanslikollegium och kammarkollegiet. Skolväsendet fyllde därför en viktig funktion i att också förse den statliga administrationen med kunniga ämbetsmän. Det står alltså klart att både kyrkan och statsmakten hade intressen av utbildningsväsendet, som inte alltid sammanföll. Perioden kom att präglas av en maktkamp dem emellan, ett vägval i svensk skolhistoria.

De pedagogiska motiven

Historikern Jan Glete har i sin forskning utgått från begreppet intresseaggregering för att förklara den militärteknologiska revolutionen och den tidigmoderna statens framväxt som ägde rum från 1400-talets slut till 1600-talet (5). Intresseaggregering tolkas som en parameter på grad av enighet mellan olika parter. Det är en teoretisk utgångspunkt som även jag använt mig av i min studie. Den kan användas för att undersöka hur väl parterna lyckades implementera sin utbildningspolitik. Det vill säga analysera utfallet av reformerna. Vems eller vilkas intressen blev tillgodosedda? En lyckad intresseaggregering skulle innebära att samtliga parter kunde vinna på reformerna.

Statsmakten hade ett tydligt motiv för att förändra innehållet i undervisningen, vilket syftade till att vidga de naturvetenskapligt orienterade ämnena som tillsammans med politik och svensk lag var förberedande kunskaper för en framtida statsämbetsman. Detta framgår också av den kungliga visionen från år 1620 som finns med i tabellen nedan med sammanställda skolordningar. Prästerskapets utbildningsideal däremot var mer inriktat på teologi och de klassiska språken, även om dessa ämnen heller inte var helt främmande för kungamakten. I prästerskapets skolordningar från såväl 1561 som 1611 saknas de naturvetenskapligt orienterade ämnena också som egna och obligatoriska undervisningsämnen.

Tabell 1. Undervisningsämnen i programförklaringar och skolordningar år 1561-1649
	1561	1611	1620	1649
Teologi	x	x	x	x
Grekiska		x	x	x
Hebreiska		(x)	x	x
Latin	x	x	x	x
Retorik	x	x	x	x
Logik	x	x	x	x
Poesi	x		x	x
Musik	x		x	x
Matematik		(x)	x	x
Geometri				x
Astronomi		(x)	x	x
Fysik			x	x
Geografi				x
Etik och politik			x	x
Svensk lag			x	x
Historia	x			x
Totalt:	7	8	13	16

Källa: ÅSU, vol. 4, nedre s. 12–20, 29–45, 157–167; Kungamaktens resolution. 13/4 1620, i Handlingar rörande Svenska kyrkans och läroverkens historia, första häftet, s. 28–32.
(x) = Med kryss inom parentes avses specifik ämnesundervisning i mån av tid.

Hur skola vi göra?: Brister och omorganisation under 1620-talets skoldebatt

Gustav II Adolf påpekade, precis som det inledande citatet visar, de många bristerna i den svenska skolorganisationen. Bristerna föranledde 1620 års debatt och inrättandet av de nya gymnasieskolorna. Den statliga utbildningspolitiken öppnade möjligheter för biskoparna att stärka sin ställning inom stiftet och prästerskapet. Stiftsbiskoparna begärde att ett gymnasium skulle inrättas i varje stift och ville med statliga medel säkra skolornas ekonomi. Det var också genom de lokala stiftsbiskoparnas initiativ som de första gymnasieskolorna inrättades. Förebilden var den tyska gymnasieskolan. De avsåg att höja kvalitén på den pedagogiska verksamheten. Skolorganisationen var uppbyggd med först en barnskola med en förberedande undervisning för trivial- eller katedralskolan. Därefter följde gymnasieskolan eller universitetet. Det rådde dock till en början också delade uppfattningar om de olika skolornas organisation.

Statsmakten förde dock inledningsvis en åtstramningspolitik och avsåg främst en centralisering och kompetenshöjning av skolorganisationen. Under Gustav II Adolfs regering grundades fyra nya gymnasier i det svenska riket; Västerås, Strängnäs, Linköping och Åbo. Men kungamakten stötte fortsättningsvis på svårigheter att implementera sin skolpolitik, då prästerskapets begäran om ett gymnasium i varje stift inte tillgodosetts och det ekonomiska underhållet till skolorganisationen var kraftigt eftersatt. Statsmakten tvingades därför att under 1640-talet öka de ekonomiska resurserna för att vinna inflytande. Historikerna Mats Hallenberg och Johan Holm har i sin studie visat att den adliga förmyndarregeringen var mer benägen att kompromissa (6).

Pedagogik i praktik på en regional nivå

Det blir tydligt att efter 1620 års debatt vinner staten ökat inflytande över skolans verksamhet. En utvidgning av de naturvetenskapligt orienterade ämnena implementerades vid samtliga nyinrättade gymnasier under Gustav II Adolfs regering. Till viss del lyckades statsmakten även driva igenom politik och svensk lag som en del i undervisningen. De lokala stiftsbiskoparna hade emellertid fortfarande ett mycket stort inflytande över den pedagogiska verksamheten och drev i vissa fall en helt egen pedagogisk linje. Så var t.ex. fallet i Strängnäs där stiftsbiskopen Paulinus Gothus hävdade regional självbestämmanderätt. Detta skedde emellertid på bekostnad av gymnasieskolans ekonomiska försörjning. Överlag implementerades dock den kungliga resolutionen från 1620, men trots detta hade varje gymnasieskola en egen skolordning som skilde sig mycket till sin utformning i förhållande till varandra.

1630-talets debatt – Mot en likformig skola

Olikformigheten innebar att varken prästerskapets skolordning från 1611 eller den kungliga resolutionen från 1620 kunde praktiseras fullt ut. Under 1630-talets debatt kom kungamakten därför att aktivt arbeta för en likformighet inom skolorganisationen. Men då prästerskapets tidigare begäran från 1620 års debatt, att varje stift borde få ett gymnasium inrättat, inte hörsammats uttryckte biskoparna sitt missnöje och motsattse sig kungamaktens förslag. Kyrkans inflytande var alltså viktigare än införandet av nya skolreformer.

Drottning Kristinas förmyndarregering tvingades därför att tillmötesgå prästerskapets krav och ytterligare sex nya gymnasier grundades. Prästerskapet var således handlingskraftiga aktörer såväl i riksdagen som på den regionala nivån vid stiften. Andra aktörer visar sig också till viss del varit drivande i samband med inrättandet av vissa gymnasier. I Stockholm var t.ex. även borgerskapet och kyrkoherden involverade. Åbo stift lyckades få med sig statsmaktens regionala företrädare, generalguvernören Per Brahe d. y., som allianspartner för inrättandet av en akademi.
För att få tillgång till kyrkans kunskapsbyggande resurser kom statsmakten att ta ett omfattande ekonomiskt ansvar för hela skolorganisationen som saknar motstycke i svensk skolhistoria. På lite drygt ett årtionde skedde minst en fyrdubbling (från 22 till 92) av antalet anställda gymnasie- och trivialskolelärare vid landets gymnasieorter med statlig lön enligt Skolstaten (7). Under 1600-talets första hälft grundades också totalt tio nya gymnasier i det svenska riket.

Min undersökning visar att utbildningsreformerna också fick tydliga effekter på de regionala och lokala nivåerna. 1640-talets expansiva skolpolitik var en avgörande del i förhandlingsprocessen mellan staten och kyrkan för implementeringen av en ny skolreform om ett likformigt skolväsende.

Skolningen av stormaktens ämbetsmän – Ett lyckat samarbete

Kyrkans inflytande över skolorna bestod. Det fanns utrymme för lokala avvikelser och organisationen blev då inte likformig i alla avseenden. Staten uppnådde emellertid målet med en ny skolordning för hela landet. 1649 års skolordning definierar också gymnasieskolans roll i skolorganisationen som ett förakademiskt läroverk, ett stadium mellan trivialskolor och universitet. När det kommer till ämnesundervisningen fastslogs att vidga den med de naturvetenskapligt orienterade ämnena och även historia. Samtidigt var de kyrkliga utbildningsidealen kvar som ett inslag i undervisningen. (Se Tabell 1.)

Staten avsåg heller inte att reducera det andliga inslaget i undervisningen. Någon lektor i politik upptas inte i skolordningen även om undervisning i ämnet förekom. Det tyder dock på att genomslaget för de samhällsvetenskapligt orienterade ämnena fortsatte att dröja i Sverige. 1649 års skolordning kan således betraktas som en lyckad kompromiss i samarbete mellan kyrka och stat, där parterna mötte varandras ekonomiska och ideologiska motiv. Staten var ofta drivande, men hela tiden beroende av kyrkans aktiva medverkan för att kunna implementera reformerna. Jag vill betrakta 1600-talets svenska skola som resultatet av en lyckad intresseaggregering, där statsmakten förmådde samverka med andra aktörer och därmed tillgodose det växande utbildningsbehovet.

Avslutande reflektion

Min undersökning har främst utgått från källmaterial som kunnat belysa relationen mellan stat och kyrka. Handlingar rörande lokala aktörer på sockennivå har inte stått i fokus. På så vis missar studien ett bakomliggande problem. Reaktionerna på Gustav II Adolfs åtstramningspolitik, till förmån för en elitsatsning på de nya gymnasieskolorna, kan ha haft negativ påverkan på de omkringliggande skolorna med eventuell nedläggning som följd. Det kan dock tänkas framgå i annat källmaterial som t.ex. sockenstämmoprotokoll eller i domkapitlens interna arkiv, något kommande forskning kan belysa vidare.

Min studie har vidare kunnat visa att kampen mellan stat och kyrka inom utbildningsområdet inte var avgjord redan vid 1600-talets början, utan den kom att pågå åtminstone till 1600-talets mitt. 1649 års skolordning kan betraktas som en lyckad kompromiss i denna kamp där parternas tillgodosåg varandras ekonomiska respektive ideologiska motiv. Om skolordningen verkligen tillämpades i detalj är något kommande forskning får utreda vidare. Men det står helt klart att flera av de skolreformer som sammanställdes under förmodern tid faktiskt realiserades. Min undersökning har visat att statsmakten och kyrkan var kapabla att skola en stormakt.

Denna artikeln är baserad på min masteruppsats i historia som går att läsa i sin helhet genom följande länk: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-134906

---

Pontus Folkesson är född 1990 och uppväxt i Jönköping. Han har en masterexamen i historia vid Stockholms universitet. Hans forskning gäller främst svenskt 1500- och 1600-tal.

 

---

REFERENSER:

[1] Gutsav II Adolf till prästerskapet. 11/3 1620, i  Årsböcker i svensk undervisningshistoria (ÅSU), vol. 33, Reformpedagogik i Gustav Adolfs anda. Rarissimi-skrifter m.m. av Gustav II Adolf, Oxenstierna, Skytte, Ratke och Comenius, utg. B. Rud. Hall, (Lund: Fören. för svensk undervisningshistoria, 1932),  s. 61.

[2] Per-Johan Ödman, Kontrasternas spel: En svensk mentalitets- och pedagogikhistoria del 1, (Stockholm: Norstedts, 1995), s. 102.

[3] Två tredjedelar av kyrkotiondet, det så kallade kronotiondet, användes för att täcka kostnader för skolor som t.ex. lärartjänster och underhåll, men också hospital och utgifter för militära ändamål. Den övriga tredjedelen skulle fortsättningsvis tilldelas sockenprästen. Se: Nordisk familjebok, sökord: “kronotionde”, elektronisk resurs, http://runeberg.org/nfbo/0042.html, 5/5 2016.

[4] Ingun Montgomery, Sveriges kyrkohistoria: Enhetskyrkans tid, (Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsråd, 2002), s. 42.

[5] Jan Glete, War and the state in early modern Europe: Spain, the Dutch Republic and Sweden as Fiscal-Military States, 1500-1600, (London: Routledge, 2002), s. 52–53.

[6] Mats Hallenberg & Johan Holm, Man ur huse: hur krig, upplopp och förhandlingar påverkade svensk statsbildning i tidigmodern tid, (Lund: Nordic Academic Press, 2016), s. 205–209.

[7] För vidare resonemang se min masteruppsats “Att skola en Stormakt: Svensk skolpolitik och statsbildning under 1600-talets första hälft (1611-1649)”, elektronisk resurs, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-134906, 8/1 2017, s. 82–83.